Skog och folk

[nattvind]

alla människor är olika och är bra på olika saker, och pga av vår kunskap/erfarenhet mm så har vi olika arbeten och får olika uppgifter...
om en person är duktig på att jordbruk, en annan är duktig på jakt och skogsvett och ännu en annan är duktig på matlagning mm.... skulle du då skicka ut "kocken" i skogen, låta "jägaren" sköta sådden och låta jordbrukaren laga maten?
självklart inte..."kocken" skulle va superstressad å vettskrämd redan innan han kom in i skogen å om han inte gick vilse så skulle han säkert råka ut för nån olycka...
"jägaren" har ingen aning om vad som ska sås på vilket ställe, eller när det ska sås, eller ens vad som är ogräs eller inte....
"jordbrukaren" kanske kan slänga ihop något som kan tas för ätbart men det kanske inte smakar direkt bra och brödet lär vara vidbränt mm....


som jag ser det så handlar allt om sunt förnuft....
och jag tror nog att dom som gav sig ut i skogen förr gjorde det utav en speciell anledning och anpassade sig efter den anledningen och efter sin egen kunskap och förmåga att genomföra det....

att orientera sig i skogen på det sätt jag gör går faktiskt inte att förklara...det handlar om så otroligt många faktorer....och många sätt som jag använder mig utav för att hitta i skogen vet jag faktiskt inte riktigt själv hur jag gör eller tänker, det går automatiskt... ska försöka mig på ett exempel:
du vaknar på morgonen och ser genom fönstret att det snöar och blåser, tar du då på dig sommarskorna och kortärmad tröja då du ska gå ut, eller tar du på dig dina rejäla kängor och vinterjacka? varför och hur kommer du fram till ditt klädesbeslut?
om det är ishalka ute, går du då på exakt samma sätt som vanligt eller rör du dig helt annorlunda?
kan du förklara exakt hur du gör då du rör på dig mm?
och en person som bor i norden där det är vanligare med ishalka är troligtvis bättre på att gå utan att halka än någon som visserligen har sett det på tv många gånger men inte har gjort det i praktiken själv...


Dom flesta människor är eniga om att alla katter kan jaga eftersom dom har jaktinstinkt...
men det är inte helt sant.... visst har alla katter jaktinstinkt, men för att verkligen kunna jaga så måste dom få lära sig, och sen måste dom öva....
en katt som aldrig har jagat i hela sitt liv kan omöjligt veta vart sorkarna håller hus, eller hur man ligger på lurpass på en fågel eller bästa och snabbaste sättet att ta ihjäl olika sorters byten....visst har den jaktinstinkt men det räcker bara till en viss gräns.....

det finns människor nu som kan klara sig hur bra som helst i skogen utan moderna hjälpmedel...men det är inget som kommer utav sig självt även om man alltid kanske haft anlag för det....oavsett vad det handlar om så krävs det erfarenhet och övning...
min brorsa som inte kan skilja en tall från en gran är fantastisk på att förstå sig på och kunna bygga robotar och datagrejor...men han kunde inte allt från första början även om han hade en del "instinkt" som hjälpte honom så var han ändå tvungen att LÄRA sig....

om man inte kan simma så hoppar man ju inte ner i den djupa delen av bassängen.....man håller sig på den grunda delen eftersom man vet att man kommer att drunkna annars...
eftersom man lär sig att simma bättre så går man lite längre ut, men man håller sig alltid på den nivå som man vet om att man klarar av....

om man inte kan orientera sig i skogen så går man ju aldrig långt in och man håller sig på stigen....men ju mer man lär sig desto djupare in går man och man kan ibland smått avvika från stigen... ju mer kunskap och erfarenhet desto lättare kan man hitta sig fram och man behöver inte så mycket att gå på för att kunna orientera sig, man går mer på känsla och erfarenhet....

min brorsa kan inte ens hitta hem i skogen ens om det bara är att följa stigen några meter....men å andra sidan skulle jag inte kunna förklara vad ett kretskort är om så mitt liv hängde på det...

men min bror skulle aldrig komma på att kliva in i en skog utan mig eftersom han vet att han inte kan klara sig där....och jag kommer aldrig att försätta mig i en situation som krävde elektronikgrejs kunskap....

[Yngwe]

Jag är helt enig med dig Nattvind. Det behövs en hel mängd erfarenheter som ger dig en rätt vanor. Många av dessa är närmast omedvetna och man gör en massa val och registrerar en massa saker utan att reflektera över det.

Förr som nu fanns det folk med mycket god vana av skogen, men med tanke på att skogen var större, hjälpmedlen betydligt färre och skyddsnätet närmast obefintligt så tycker jag det är rimligt att anta att skillnaderna var större förr. När bonden tittade bort mot storskogen var det nog med betydligt större respekt än vi gör idag. Därinne fanns en hel massa saker han inte visste hur han skulle eller ens om han kunde hantera och han var väl medveten om att hände något där var han mycket illa ute. Han lär nog i 99 fall av 100 låtit bli eftersom han egentligen inte hade något där att göra...

[nattvind]

det var precis det jag menade åxå....
dom som inte hade en bra anledning till att vara i skogen dom undvek nog skogen så mycket som möjligt och därigenom så fick dom ingen erfarenhet och kunde nog kanske bara klara av att hitta i skogen snäppet bättre än min brorsa...
men dom som var "skogsfolk", tex jägare eller vallare, dom visste nog det mesta som gick att veta om skog och mark....

Men samtidigt så tror jag inte dom gick så fruktansvärt långt hemifrån, eftersom det inte fanns nån större anledning till det....
världen nu är ju på nåt sätt både större och mindre än den var förr.... den är större på ytan, mer utforskad, men det finns på nåt sätt mycket mindre i den.... så att det som förr kunde finnas nästan runt knuten måste man nu gå mycket längre bort för att finna....

Men jag tvivlar inte ett dugg på att dom skulle kunna vandra oerhört långt och i främmande skogar och ändå lätt veta vilket håll hemmet låg, men jag tror inte att det var nödvändigt och därför gjorde dom troligtvis inte det....

Och det är väl kanske det vi alla har fastnat på i diskussionen och kanske missuppfattat varandra lite....
Jag är inte riktigt säker själv på exakt vad vi diskuterar....
diskuterar vi:
1; Om alla människor rörde sig i skog och mark och kunde hitta fram överallt?
2;Om människorna rörde sig över enorma ytor?
3; Om människorna kunde hitta över enorma ytor?
4; Om människorna överhuvudtaget kunde hitta hem igen om dom gått in i en skog?
5;Om människorna överhuvudtaget vågade sig in i en skog?
6; Om vi pratar om alla människornas skogskunskap och antar att ALLA kunde precis lika mycket?

Det är mycket som vi lämnat ute som påverkar våra svar..... som vilken slags människa (ålder, erfarenhet, hälsa) och vilken anledning den människan har i skogen att göra, ska han jaga, valla boskap, leta föda (typ svamp mm), söker nytt område att bosätta sig i..... allt handlar ju om omständigheterna och detaljerna i varje enskild händelse och det är ju just det vi har hoppat över...

Vad är det vi egentligen diskuterar? Jag menar, har vi alla samma tolkning om ämnet?

[Carl Thomas]

Forntidens folk bodde i skog och mark. Det var deras värld. De tog byggnadsmaterial från skogen, de tog ved i skogen, de hämtade allt material de behövde till möbler, tallrikar, slevar, tunnor, samlade nötter och bär i skogen, osv, osv. Jag har svårt att förstå att de skulle vara rädda för skogen, bergen eller slätterna. Dessa var ju deras hem - och förutsättningen för deras överlevnad. Bevisligen var de alltså i skogen.

Främmande skogar, berg oxh slätter kan vara skrämmande eftersom de är främmande, man är inte hemna där - och sagornas troll, vittror och skogsfrun höll säkert till just där - men inte runt omkring där man själv bodde, det visste man ju av erfarenhet.

Jag tror att det fungerade likadant då som det fungerar nu. Min stad känner jag till - men andra städer kan vara lite luriga.

I vår moderna kultur framhäver vi förfädernas rädslor för troll och annat - vi överför alltså rädslor och annat till de som inte längre kan försvara sig. Samtidigt har vi inte en aning om våra förfäders föreställningsvärld eller
hur de tyckte och tänkte. Bilden vi har om våra förfäder har vi själva skapat. Den bilden kan vara mycket fel - och den kan vara mycket rätt - men hur än vår bild ser ut är den baserad på ren modern tro.

En sak är dock klar. Våra förfäder var lika intelligenta som vi. De kunde se sin omvärld, bedöma dess eventuella farlighet eller trygghet och de kunde göra riskbedömningar på samma sätt vi mentalt gör det idag. De lärde av sina misstag och de drog slutsater av sina erfarenheter.

Vistades de i skogen - och inte såg något troll - så förstod de att troll inte fanns i skogen - i alla fall inte just då. Trollen kanske fanns i deras föreställningsvärld - men då bara på nätterna när man själv var hemma. Men trollen fanns säkerr i andra skogar oxh de bodde i andra berg - men inte där man själv bodde.

Thomas

[Yngwe]

Det beror ju på vilken forntid man menade, en skogsbonde med några kor på skogsbete som förlitade sig mycket på skogens produkter är givetvis en helt annan femma än en skånsk råg-odlande bonde.

[nattvind]

jag har svårt att förstå hur någon kan vara rädd för skogen....
jag vet att det finns väldigt många som är rädd för skogen, men jag kan inte förstå det...och det gör mig så fruktansvärt förvirrad...
eftersom det finns folk nu som är skraj för skogen så borde de funnits folk förr som var rädd åxå, i teorin....men samtidigt så kan jag inte riktigt tro på att man verkligen KAN vara rädd för skogen alls någonsin.... det snurrar i mitt huvud då jag inte får det att gå ihop...slutar oftast med att jag skakar på huvudet å fnyser; "stadsfolk"....

Respekt för skogen förstår jag däremot fullkomligt, men det är ju en helt annan sak...

Det där med skogsfrun tycker jag är väldigt intressant...mycket på grund utav att jag själv brukar liknas vid henne här runtomkring... jag vet vart viltet håller till, håller koll (vakar) över skogen och är känd för att ha "läxat upp" en å annan jäkel som förstört, skräpat ned eller bussat el släppt hundar på de vilda djuren eller hetsat dom med skotrar, och djuren i skogen är inte rädda för mig....
och vissa älgjägare har börjat inbilla sig att det för tur med sig om dom kan få mig att skratta åt nåt av deras skämt innan jakten börjar....
Lite små roligt egentligen, började med att dom beskrev mig som en vild liten skogsjänta som yrde omkring, sen helt plötsligt blev ja skogsrå istället å om man inte följde reglerna så kunde ja ge dom en avhyvling el varna viltet för dom eller om dom förargat mig ordentligt så gjorde jag båda två...
Allt va på skämt från början (förutom att ja kunde ge dom en avhyvling om dom inte höll sig i skinnet), men för varje år blir det lite mer allvar i det hela....

det hela har börjat få mig att fundera på hur skogsfru/skogsrå historien kom till från början, om det kanske fanns kvinnor i skogen här och där som uppfattades som skogsrån.....

lite off topic....så feel free to ignore det här inlägget.....

[Yngwe]

Att folk är rädd för skogen är något jag fått förlika mig med. En upplevelse för drygt 15 år den eller mer där en fullt normal människa, med mer förnuft än de flesta, efter en dag i skogen med stundande övernattning hade hon ett sådant stresspåslag att en trumpetande trana gjorde slut på nerverna och hon bröt ihop. Det var en viktig lärdom att inse att medans vi promenerat i godan ro genom lingonriset med tillräcklig koll på var vi var så hade hennes hjärna gått på högvarv och försökt räkna ut var man kunde sätta fötterna och var man inte kunde göra det, om hon skulle försvinna ner i mossen och så vidare. Vi gjorde det till en viktig ledar-utveckling och lärde oss mycket. Bl.a. att det inte bidrar till trygghetskänslan att muntert säga att nu vet vi inte riktigt var vi är, men det löser sig nog!




Jag tycker folktron är synnerligen relevant, ingen rök utan eld säger man ju. Utan att veta hur är jag fast övertygad om att det finns någon slags begriplig men väl dold bakgrund till såväl troll som skogsfrun.

[Carl Thomas]

90 procent av Sveriges befolkning bor i städer. Några gånger om året rör de sig i skog och mark. Oftast på skidorter vintertid, ibland skogspromenader hemmavid. De är inte hemma i skogen, de går dit för att skogen ät vacker, för att löpträna, eller annat. Därmed är skogen lite läskig - och kanske lite farlig.

Farligheten är nog inte rädsla för skogsfrun eller för att möta en Björn, däremot kan det finnas farliga människor i skogen, vilket är helt rätt. Chansen att möta en farlig människa i skogen är mycket liten - men - möjligheten finns. Alla hoppas vi ju på storvinsten på lotto - och man har större chans att vinna den än att möta en farlig människa i skogen...men rädsla känner inte av statistik. Inte önskningar heller.

När jag var barn bodde jag invid en stor skog. Vissa sommrar sov jag mer i skogen än hemma. Rådjuren var inte rädda för mig, inte älgarna heller. Jag känner igen mig i vad du skriver.

Mitt intresse för djur och natur ledde mig vidare till fjällen där kag levde halvårsvis under 20 år. Nu bor jag mitt ute i skogen i Jämtland sedan 30 år tillbaka. Ett lodjur rev ett rådjur 75 meter från mitt hus - en varg åt upp resterna dagen efter. Älg finns runt huset till och från, bäver simmar i sjön utanför huset, lodjursspår går ibland över tomten oxh Björn passerar förbi till och från varje år, ibland nära huset.

När vi (min fru och jag) promenerar i skogen ser vi spår efter alla djur, ibland följer vi spåren, oftast bakåt för att se vad som hänt under en längre tid. För några dagar sedan låg något mörkt mitt på vägen en bit bort från huset, jag stannade för att se vad det var. En utter och jag tittade på varandra en stund innan uttern bestämde sig för att lämna fri väg. Det var en årsunge, den första jag sett här på 30 år. Kul.

Det farligaste djuret som finns i Sverige idag är kor. Med några decenniers mellanrum stångar kor ihjäl sina ägare. Ingen är speciellt rädd för kor...

Rädsla är alltså irrationell, man är rädd för varg och Björn - men inte kor varg och Björn ser man mycket sällan - därför är man rädd för dem - kor går man fram och klappar för de är så fina.

Folk levde hela sina liv i naturen förr, de kunde sin omgivning, kunde sin skog, visste hur djurlivet såg ut, kände igen fågelsång oxh varningsskrik - och använde denna kunskap till sin fördel naturligtvis. De var inte besvärade av att datorn inte fungerade eller parkeringsproblem och andra saker som påverkar livet idag. De hade en annan kunskap än vad vi har. Deras kunskap är till stor del bortglömd idag.

I gamla tider överlevde man genom att fadern lärde sonen att göra upp eld, knacka fram en stenyxa eller kniv i flinta, lära sig tillverka en pilbåge och pilar samt spjut och ljuster, med mera. Det var en förutsättning för att kunna överleva.
Idag överlever man inte på den kunskapen längre. Den kunskapen är bortglömd. Idag överlever vi genom att glömma gammal kunskap - oxh genom att vi ständigt är uppdaterade. Hur många kan hantera Windows 95 idag? Eller SPCS Ord? Idag gäller Windows 10. Är jag inte uppdaterad är kag körd ur arbetssynpunkt...

Vår värld fungerar alltså annorlunda idag. Folk är stressade. En del kopplar av med skogspromenader och kanske de omedvetet längtar tillbaka till naturen

Thomas

[Jerrark]

Gammal tråd, men tänkte ändå visa på en artikel som hävdar att hundar använder jordens magnetfält för att orientera sig i högre grad än vi tidigare trott. Kanske vissa människor har ett mer utvecklat sådant sinne än andra, tillsammans med andra faktorer.

https://tinyurl.com/y56chxgg

[heimlaga]

I så fall är den förmågan väldigt olika utväcklad....... eller är det beroende på träning?