Vilka bebodde Mälardalen?

[AndreasOx]

Tacitus nämner inte ens Skandinavien ...
http://www.suiones.se/suiones/Sammanfat ... storia.pdf som argumenterar för att Tacitus enbart beskriver stammar på södra Östersjökusten är tänkvärd.

[Yngwe]

Personligen tycker jag Lidarängs argumentation är svag på alla punkter och inte räcker för att diskvalificera Tacitus

[Aksel Villráðe]

Tacitus nämner inte ens Skandinavien ...
http://www.suiones.se/suiones/Sammanfat ... storia.pdf som argumenterar för att Tacitus enbart beskriver stammar på södra Östersjökusten är tänkvärd.

Intressant! (Men tråkigt utifrån faran att förlora en av få källor om Svensk historia.)

[Yngwe]

Lite kommentarer till Lidaräng

1. Avstånd och sträckor
I forskningens modell för Suiones placering uppstår plötsligt ytterst långa avstånd, med ett unikt hopp på över 60 mil fågelvägen. Tacitus saknar också kommentar om att färden nu sker ett par dagar över vatten. Det saknas påtagliga större luckor i Tacitus övriga redogörelse, där annars stammar ligger på högst tio mils avstånd från varandra.
Om hela södra halvön avses uppstår ett unikt stort område, exempelvis att jämföras med Chaukerna som Tacitus säger innehar ett ”ofantligt” stort rike, vilket ungefär motsvarar Skånes yta.

Det är inte 60 mil till Skandinavien utan knappa 10 mil mätt från Rügen. Mälardalen däremot är 60 mil bort, så uppenbarligen har Lidaräng utgått från sin egen förutfattade mening.

Att detaljrikedomen krymper med avståndet är ju helt naturligt.

2. Avsaknad av nordiska folk
Till skillnad från andra samtida författare, exempelvis Ptolemaios
och Plinius, saknas övriga nordiska folk, inklusive benämningen
Skandinavien.

Även andra källor skiljer sig ju åt, de är inte alls samstämmiga i vare sig folk eller namn. Helt naturligt då de får information från olika håll.

3. Handelsförbindelser
I princip saknas spåren av handelsförbindelser via romerska mynt i utpekade område, där endast sju dinarer återfunnits av hittills 7 000 funna på svensk mark, i huvudsak på Gotland och Öland

.

Svårbegripligt, men uppenbarligen finns här en förutfattade mening om var dinarerna borde ha återfunnits... Gotland och Öland är tydligen redan uteslutna...

4. Gräns – is och midnattssol
Beskriven isgräns och dagens och nattens längd pekar mot en placering söderut, bekräftat av Tacitus angivelser i dennes verk Agricola.

Nja is på havet och midnattssol hör hemma långt längre norrut.

5. Begreppet ö
Tacitus ö-begrepp är endast tillämpbart på en mindre ö. Det specifika uttrycket ”i själva oceanen” antyder något, då Tacitus på andra ställen använder insula (ö), men inte här. Likaså att Suiones ”följer nu”
efter tidigare folk ”i oceanens omedelbara landskap”. Detta indikerar en plats i direkt anslutning Östersjöns södra kust.

Krystat, i själva oceanen antyder ju klart att det är en bit från aktuell kust och inte jämförbart med de nordtyska öarna

6. Svebiens gräns
Tacitus inkluderar Suiones i det övergripande folkslaget Sveber. Det finns inga historiska belägg i övrigt
för att Svebien omfattat områden norr om Östersjön. Suiones är därmed att söka utmed Östersjöns södra
kust.

Det finns ju ingen fast definition av vilka som är sveber eller vilket område som utgör Svebien. Angränsande och med likartad kultur och språk är det fullt rimligt att Tacitus tycker de ska räknas med..


Och så vidare

Det är rätt tydligt att Lidaräng har helt olika krav på ifrågasättande av Tacitus uppgifter än på den bakgrundskunskap han har som grund.

Utifrån artikeln tycker jag det är tydligt att Lidaräng haft en mening, som han sedan försökt få bekräftad. Det är inte hållbart och resultatet är inte trovärdigt om nk frågar mig. Vi kan nog med gott samvete ha kvar Tacitus i diskussionen

[Moneta Nova]

Vilka bebodde Mälardalen?

För mig är det fullkomligt obegripligt hur man kan förknippa Suiones/Sueones och Suehans talrika stammar med Mälardalen??

När Tacitus 98 e.Kr. skriver om Suiones, fanns ju varken Helgö, Gamla Uppsala, Birka, Sigtuna, Östra Aros eller Stockholm. Däremot fanns exv. Uppåkra och det är väl också troligast att det är just i sydvästra Sverige som Suiones levde och verkade. Samtidigt hade väl Gotones sin främsta garnison på kontinenten (Gothiscandza) även om många götar/gutar/jutar blev kvar. Suiones boplats tycks också bekräftas av Jordanes 450 år senare (551 e.Kr.), då han placerar en lång rad av Suehans talrika stammar längs västkusten. Och nästan 800 år efter Tacitus Suiones skriver Rimbert (876 e.Kr.) om Sueones och Ansgars besök i Birka 829 och 852. Notera att Rimbert då inte omnämner några Gothi, utan endast Sueones och Dani. Det är Adam av Bremen som, 200 år efter Rimbert, preciserar de svenska landskapen och framhåller då den kanske mäktigaste (mest kristna) stammen, götarna (västliga och östliga) i södra Sverige.

Tacitus skriver emellertid också om ett folkslag bortom/norr om Suiones - nämligen Sitones/Sithones (Sitonum gentes), som påstås likna Suiones på alla sätt utom ett; där är det kvinnan (sköldmör/valkyrior?) som dominerar. Även Jordanes talar om ett folkslag, norr om Suehans, där kvinnorna har en speciell ställning. Han kallar dem Screre-fennae (Prokopios Skrithi-phinoi, Adams Scrito-finni). Detta (finsk-skytiska?) nomadfolk verkar ursprungligen ha rört sig över stora ytor (från Norrland till Ladoga?) och en intressant hypotes är att folknamnet skulle kunna betyda "de rörliga".

Se vidare: https://skandinavisktarkeologiforum.org ... =24&t=2030

I slutet av 900-talet (ca 995 e.Kr.) titulerar sig Olof Eriksson "Skötkonung" först som REX SVENO/SWEVOx (Svenorum/Swevorum, d.v.s. svenskarnas kung) och sedan som REX AN STUNE, STNETEI, SITNETE, STUE, SITUEN eller SITUN. Om vi sammanställer detta och lägger till "borttappade bokstäver" från vi: REX AN SITUNEN (eller SITUNEN TEI/DEI = Guds Situnen).

Frågan är om det kan finnas ett samband mellan Tacitus SIT-ones, [ScrIThi-finni?] och Olof Rex SIT-unen? Var detta månne ett sätt för Olof att proklamera att han, inte bara hade kristnat Suiones/Suehans (svenskarna), utan även det nordliga folkslaget Sitones? Ett (kvinn)folk som eventuellt skulle kunna vara kompatibelt med det (kvinn)folk som kallas Scrithifinni etc. I mitten av 1000-talet placerar Adam dem i Stor-Hälsingland och gläds åt att de lokalt antagit (den från söder kommande) kristendomen och betraktades som integrerade bland svenskarna. Och vem vet? Om Birka och södra Mälardalen tillhörde götarna/svenskarna, kanske norra Mälardalen fordom tillhörde Sitones/Scritofinni?

*

[Yngwe]

Moneta

Tänkvärt, men Tacitus säger Sitones är som Suiones med skillnaden att de styrs av en kvinna. Skridfinnarnas kultur är väsensskild, språket förmodligen likaså...det går inte ihop för mig.

I det arkeologiska materialet skulle Sitonerna framstå som nordgermaner med kvinnor i högstatusposition om man frågar mig

[Bäckahästen]

Moneta

Tänkvärt, men Tacitus säger Sitones är som Suiones med skillnaden att de styrs av en kvinna. Skridfinnarnas kultur är väsensskild, språket förmodligen likaså...det går inte ihop för mig.

I det arkeologiska materialet skulle Sitonerna framstå som nordgermaner med kvinnor i högstatusposition om man frågar mig

Vilket faktiskt stämmer väldigt väl med den drottning som hittats i den utgrävda östhögen i Gamla Uppsala.

[Aksel Villráðe]

Intressant och välkommen till tråden!

I slutet av 900-talet (ca 995 e.Kr.) titulerar sig Olof Eriksson "Skötkonung" först som REX SVENO/SWEVOx (Svenorum/Swevorum, d.v.s. svenskarnas kung) och sedan som REX AN STUNE, STNETEI, SITNETE, STUE, SITUEN eller SITUN. Om vi sammanställer detta och lägger till "borttappade bokstäver" från vi: REX AN SITUNEN (eller SITUNEN TEI/DEI = Guds Situnen).

Detta ovan utgår jag ifrån är baserat på hans mynt? En vedertagen beskrivning av utvecklingen för myntslagandet är att de ursprungliga förmodat anglo-saxiska slagarna och att kvaliteten sedan drastiskt föll. I den mån mynten kan dateras så kan den som ser de förmodat senare exemplaren inte annat än att hålla med. Det är också på de sämre mynten som stavningarna börjar spåra ur fullständigt. Det brukar förklaras med att de som tog över myntningen helt enkelt inte var litterata, åtminstone inte i det latinska alfabetet. Utifrån den analysen, som jag alltså delar, så känns det rätt svårt att dra några slutsatser av alla variationer bortom de mer högkvalitativa stämplingarna.

[Aksel Villráðe]

Moneta

Tänkvärt, men Tacitus säger Sitones är som Suiones med skillnaden att de styrs av en kvinna. Skridfinnarnas kultur är väsensskild, språket förmodligen likaså...det går inte ihop för mig.

I det arkeologiska materialet skulle Sitonerna framstå som nordgermaner med kvinnor i högstatusposition om man frågar mig

Här delar jag Yngwes hållning.

[Aksel Villráðe]

Moneta

Tänkvärt, men Tacitus säger Sitones är som Suiones med skillnaden att de styrs av en kvinna. Skridfinnarnas kultur är väsensskild, språket förmodligen likaså...det går inte ihop för mig.

I det arkeologiska materialet skulle Sitonerna framstå som nordgermaner med kvinnor i högstatusposition om man frågar mig

Vilket faktiskt stämmer väldigt väl med den drottning som hittats i den utgrävda östhögen i Gamla Uppsala.

Intressant. Det vore väl kul med ett tidigt Svenskt matriarkat!