Vilka bebodde Mälardalen?

[Aksel Villráðe]

Du säger att vi skall hålla oss till det som är grävt. Ok, gärna det - låt oss då tex se på Falbygden med sina ca 260 gånggrifter, hällkistor, guldkragar, Dimbogravfältet, stenkyrkor från 1000-talet (!), kloster som Gudhem osv. Det är 5000 år på topp (låt gå att bygden förlorat en del de sista 5-6 hundra åren).

Utan att på kort tid kunna göra en vetenskaplig kvantitativ jämförelse utan förlita mig på Wikipedia-uppgifter: menar du alltså att Falbygden var centralort för Svearna under 5000 år?

Jag försöker inte påstå att Västergötland inte varit betydelsefullt. Tvärtom menar jag att det varit en av tre absolut viktigaste delar sedan isen försvann. Jag försöker inte heller påstå att GU är det viktigaste någonsin.
Men överskuggar de enskilda delarna du nämner mälardalen i arkeologin? De är två utsökta guldkragar och ett klart tecken på rikedom, men det är bara en mer än på Öland. 260 gravar + 300 gravar i Dimbo - Bara GU:s fornlämningsområde beräknas ha rymt mellan 2000 och 3000 gravar.

Är inte i så fall Östergötlands Aska en bättre kandidat för götsk överhöghet?
https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Askah%C3%B6gen

[Aksel Villráðe]

Nej , men översättare och språkforskare tar stöd i en grundkunskaper som är korrupta, tex att suehans och suithidi måste avser samma grupp. Vilket inte alls är självklart.

Samma orsak som när Adam felöversattes alltså.

Vi har som sagt haft uppe det språkliga. Latinet kan inte hantera ett th-ljud. Och ett Svit-tjod skulle utan tvekan assimtilera t i th som fallet i isländska, ett t-th uttal är allt för besvärligt för att överleva.

Fornisländskan och nutida isländskan har samma ord för Sverige: ”sviþjoð” som på modern svenska skrivs svitjod/svetjud. Man får utgå ifrån att Snorre behärskade sitt eget språk.
Þjoð finns som sagt representerat med lokala avvikelser i betydelsen ”folk” i hela det germanska fornspråkområdet.
I Sverige finns det som sagt på två runstenar i södermanland säkert belagt från 1000-talet. I Danmark på en något äldre sten.
I det sammanhanget är det helt orimligt att Beowulfs ”Swēoþeode” skulle betyda något annat än sviþjoð/Svitjod.
Om svitjod skulle vara namnet på mälardalssvearna så får det följden att Beowulfs svear beläggs i Mälardalen och att de kungar som där nämns Egil/ottar/adils alla är hemmahörande i Mälardalen.
Det tror jag är en högst oönskad effekt av din hypotes.

Allt hänger då på att ”tjod” kan beläggas som eget ord och att detta inte är samma ord som þioð/þeode.
Vad tänker du att det betyder och vad är dess etymologi?

[Yngwe]

Jag tror du missar själva problematiken här.. jag ska försöka förklara lite bättre

Utgå från att vi har två folkgrupper som vi antar har huvuddelen

Suea
Suit

Med tillägget tjod för folk

Sueatjod
Suittjod

Jag vill mena, att med tiden förstår man inte att det rör sig om två olika ursprung. Jag menar inte att det är bevisat att så var fallet, bara att det är ett tänkbart alternativ

Här är utförligare diskureterat med inläg av Ephraim som verkligen är insatt i språkhistoria. Tyvärr längesen han var aktiv på forumet.

https://skandinavisktarkeologiforum.org ... f=24&t=360

[Aksel Villráðe]

Jag tror du missar själva problematiken här.. jag ska försöka förklara lite bättre

Utgå från att vi har två folkgrupper som vi antar har huvuddelen

Suea
Suit

Med tillägget tjod för folk

Sueatjod
Suittjod

Jag vill mena, att med tiden förstår man inte att det rör sig om två olika ursprung. Jag menar inte att det är bevisat att så var fallet, bara att det är ett tänkbart alternativ

Här är utförligare diskureterat med inläg av Ephraim som verkligen är insatt i språkhistoria. Tyvärr längesen han var aktiv på forumet.

https://skandinavisktarkeologiforum.org ... f=24&t=360

Tack så mycket för länken. Ephraims inlägg var som du sade välformulerade och utförliga.

1.Men för att klargöra eftersom ”svitjod” med ”tj” inte är medeltida utan modernt: när du skriver ”tjod” så menar du ”þioð”?
2. Följaktligen är ”det medeltida svitjod” som är resten av ett förled som är ”suit-” detsamma som ”sviþjoð”?

[Yngwe]

Jag tror du missar själva problematiken här.. jag ska försöka förklara lite bättre

Utgå från att vi har två folkgrupper som vi antar har huvuddelen

Suea
Suit

Med tillägget tjod för folk

Sueatjod
Suittjod

Jag vill mena, att med tiden förstår man inte att det rör sig om två olika ursprung. Jag menar inte att det är bevisat att så var fallet, bara att det är ett tänkbart alternativ

Här är utförligare diskureterat med inläg av Ephraim som verkligen är insatt i språkhistoria. Tyvärr längesen han var aktiv på forumet.

https://skandinavisktarkeologiforum.org ... f=24&t=360

Tack så mycket för länken. Ephraims inlägg var som du sade välformulerade och utförliga.

1.Men för att klargöra eftersom ”svitjod” med ”tj” inte är medeltida utan modernt: när du skriver ”tjod” så menar du ”þioð”?
2. Följaktligen är ”det medeltida svitjod” som är resten av ett förled som är ”suit-” detsamma som ”sviþjoð”?

Ja jag skriver tj eftersom det är vår tids motsvarighet, och sen är det väl rätt tydligt att ett t-tj/th ljud skulle resultera i ett tj/th, det enskilda t skulle falla bort.

Jag är övertygad om att du förstår poängen och ser ingen anledning att lägga mer fokus på det.

[AndreasOx]

Svit-tjod finns inte belagt vad jag vet.
Svi-tjod finns belagt på ett antal runstenar:
Namnet förekommer på ett antal runstenar i lokativen i Sviþjúðu (Sö Fv1948;289, Aspa Löt, ristat i : suiþiuþu och Sö 140, Korpbron, bägge Ludgo sn, Sörmland, ristat i siþiuþu) och á Sviþjúðu (DR 344 i Simris, Skåne, ristat a suiþiuþu och DR 216, Tirsted, Lolland, ristat o suoþiauþu)

Samt exempelvis av Torvald Hjaltason, 1000-talet.

Ottars reseberättelse från ca 880 talar om Sweon och Sweoland, se ex https://bora.uib.no/bora-xmlui/bitstrea ... sAllowed=y

Wulfstan ungefär samtidiga reseberättelse talar om sweon.

Jag vet ingen forskare som har argumenterat för ett folknamn "svit".

[Aksel Villráðe]

Svit-tjod finns inte belagt vad jag vet.
Svi-tjod finns belagt på ett antal runstenar:
Namnet förekommer på ett antal runstenar i lokativen i Sviþjúðu (Sö Fv1948;289, Aspa Löt, ristat i : suiþiuþu och Sö 140, Korpbron, bägge Ludgo sn, Sörmland, ristat i siþiuþu) och á Sviþjúðu (DR 344 i Simris, Skåne, ristat a suiþiuþu och DR 216, Tirsted, Lolland, ristat o suoþiauþu)

Samt exempelvis av Torvald Hjaltason, 1000-talet.

Ottars reseberättelse från ca 880 talar om Sweon och Sweoland, se ex https://bora.uib.no/bora-xmlui/bitstrea ... sAllowed=y

Wulfstan ungefär samtidiga reseberättelse talar om sweon.

Jag vet ingen forskare som har argumenterat för ett folknamn "svit".

Välkommen in i diskussionen, Andreas. Kul att fler kommer in.

Det kan tyckas lite analt och jag förstår vad du menar Andreas, men jag tror ändå att vi, i en sådan här diskussion där stavning är i kärnan, måste vara noga med detaljerna.
Eftersom þ=thorn är en egen bokstav så är alltså inte vare sig ”SviTjod” eller ”SvitTjod” belagt utan ”Svíþjoð”.
På latin finns varken ljudet þ (som i think) eller bokstaven och det var tvunget att ersättas av antingen ”th” eller i vissa fall bara ”t”.

[Aksel Villráðe]

Jag tror du missar själva problematiken här.. jag ska försöka förklara lite bättre

Utgå från att vi har två folkgrupper som vi antar har huvuddelen

Suea
Suit

Med tillägget tjod för folk

Sueatjod
Suittjod

Jag vill mena, att med tiden förstår man inte att det rör sig om två olika ursprung. Jag menar inte att det är bevisat att så var fallet, bara att det är ett tänkbart alternativ

Här är utförligare diskureterat med inläg av Ephraim som verkligen är insatt i språkhistoria. Tyvärr längesen han var aktiv på forumet.

https://skandinavisktarkeologiforum.org ... f=24&t=360

Tack så mycket för länken. Ephraims inlägg var som du sade välformulerade och utförliga.

1.Men för att klargöra eftersom ”svitjod” med ”tj” inte är medeltida utan modernt: när du skriver ”tjod” så menar du ”þioð”?
2. Följaktligen är ”det medeltida svitjod” som är resten av ett förled som är ”suit-” detsamma som ”sviþjoð”?

Ja jag skriver tj eftersom det är vår tids motsvarighet, och sen är det väl rätt tydligt att ett t-tj/th ljud skulle resultera i ett tj/th, det enskilda t skulle falla bort.

Jag är övertygad om att du förstår poängen och ser ingen anledning att lägga mer fokus på det.

Fast det jag då undrar är om du menar att begreppet ”sviþjoð” alltid refererar till det hypotetiska ”sviTþjoð” som ”sitones” eller om du menar att det står öppet för tolkaren att läsa in vad man själv föredrar i varje fall (utifrån kontexttolkning)?

[Yngwe]

Nu ska vi inte övertolka det Aksel

Ephraim resonerade om att det nog finns en språklig möjlighet att Svitjod skulle kunna ha ett ursprung i Sitones och Suetidi vilket hade framförts som lös hypotes eller spekulation om man så vill.

Detta få för att visa att det finns alternativ, inte för att försöka påvisa att detta alternativ är det riktigt.

Så antingen får du säga att Ephraim har helt fel, eller så kan vi gå vidare.

[Aksel Villráðe]

Nu ska vi inte övertolka det Aksel

Ephraim resonerade om att det nog finns en språklig möjlighet att Svitjod skulle kunna ha ett ursprung i Sitones och Suetidi vilket hade framförts som lös hypotes eller spekulation om man så vill.

Detta få för att visa att det finns alternativ, inte för att försöka påvisa att detta alternativ är det riktigt.

Så antingen får du säga att Ephraim har helt fel, eller så kan vi gå vidare.

Jag kan inte säga att Ephraim har fel i sin etymologiska spekulation. Det måste dock påpekas att hans spekulation är en följd av din framlagda hypotes och att han själv bara ger en möjlig förklaring etymologiskt. Han tycks ju själv inte ta ställning till huruvida han personligen nu tror att det är så.
Han går ju inte in på frågan om det senare kan hittas spår av det i källor och på mynt. Däremot drar han samma parallell som jag till Beowulfs Swēoþeode och där är han mer tydlig med att han själv tror att det kommer ur ”Sviar” och inte ”svit-”. Han skriver:

”Det bör ju i vart fall vara härlett ur Svíarnas namn snarare än de hypotetiska *Sviðarna. Sen är frågan om det är en nedärvd eller tidigt lånad form, eller om det är ett senare lån. Men "Sweo-" med vokalbrytning till en diftong (antagligen lång diftong: Swēoland) ser ut som en form som funnits i engleskan ett tag. Det lär vara samma form som i folkslaget Swēon (endast pluralformer verkar det som, tror inte att nom.sg *Swēo är belagt) eller i Swēoþēod.”

Men din hypotes har både i den trådstarten och här ovan innehållit att det alternativa namnet har överlevt i ”svitjod”. För att förstå din hypotes är det därför relevant att specificera vad det får för följd för källtolkningen. Jag kan inte tvinga dig att förklara dig, men det blir ju svårt att ta ställning till din hypotes utan att veta vad du menar.