Sveriges långa historia

[Yngwe]

Han figurerar dessutom flitigt i såväl Sveriges Radio som Sveriges Television.

Tyvärr följer det i mina ögon en trend där den egna agendan alltid får gå före fakta. När man blir granskad säger man att det är en tanke, en spekulation, en möjlighet., men omedelbart efter börjar man igen upprepa sig och låtsas som om inget hänt. Man sprider sin spekulation som om det vore de senaste forskningsrön. Jonathan är i gott sällskap, såväl Gräslund som Harrison går i samma spår om än i olika grad. Och Artesien har i mina ögon rätt, det handlar ofta om lokalpatriotism och social geggamoja, inte sällan med maktdemonsrationer där de etablerade tar sig rätten att skriva historien på sitt vis och finner prestige i det.

Det är nog så det blir i frånvaro av sunda vetenskapliga processer.... Har vi ens hört en etablerad historiker kritisk granska en samtida kollega?

[Valdemar]

Gräslund har faktiskt blivit totalsågad i Fornvännen.

[Yngwe]

Ja och Harrison också om jag minns rätt, men vem vet det? Fornvännen är väl gränsfall på att kunna kallas offentlig.?

[Visi]

Yngwe,
Social geggamoja, vad menar du med det?
Lokalpatriotismkortet känns lite tjatigt att dra upp så fort man inte gillar någons berättelse, men ok det är väl ett vedertaget begrepp.
Fast varför stanna där. Alla historiska berättelser som är osanna, överdrivna, för lokalt förankrade eller där allt färgas av en stark (extrem) ideologisk övertygelse samt där spekulationer blandas hej vilt med källbaserat material borde väl ha en varningstext på sig.
För att knyta an till trådens rubrik så har jag sedan tidigare ingen lust att läsa Lindströms bok då även jag ogillar hans sätt att blanda upp materialet med spekulationer utan att detta klart och tydligt framgår. Sedan att helt och hållet inte få med Västergötland och andra landskap i en bok om Sverige är under all kritik.

[Yngwe]

Social geggamoja, alltså det som får individer att hålla ihop och stödja varandras åsikter även om de egentligen inte kan styrkas på vetenskapligt vis. Ibland motiverat och ursäkta med påståendet att det råder konsensus.

Lokslpatriorism kan knappast spåras i en berättelse, utan först när berättelse efter berättelse intar samma perspektiv.

Båda fenomenens inflytande är direkt beroende av den vetenskapliga kvaliten

[Artesien]

Tycker att Yngwes beskrivning är mitt i prick.

Artesien, ursäkta men tyvärr så ser jag mest tomma ord i din negativt laddade kommentar. Har du verkligen inget mer handfast att komma med?

Negativt laddat? Jag förstår inte riktigt vad du menar. Inte heller med tomma ord. Kanske jag var otydlig? Inget fel med välskriven populärhistoria. Personligen tycker jag dock inte om populärhistoria som blandar fiction med fakta eller där författaren förfäktar en historiesyn av ideologiska eller andra skäl som tex lokalpatriotiska. För att undvika missförstånd har jag inget emot hembygdsforskning - tvärtom!

Vad beträffar boken Sveriges långa historia har jag inte läst den av samma skäl som du Visi uppger så inser att jag inte bör ge mig in i något recenserande. Emellertid läste jag för en tid sedan Lindströms Biskopen och korståget 1206. I den boken blandades friskt mellan skönlitterära inslag och författarens arkeologiska forskning och hans tolkning av denna. Resultatet var för mig tveksamt. Det skönlitterära var förvisso, åtminstone för mig, välskrivet och underhållande men rent oanständigt att påstå att det hela var fakta.

[Visi]

Artesien,
Ok då är jag med på noterna.
Ursäkta mitt föregående surmulna inlägget.
Tror vi i slutändan hamnar i samma bollpark så inlägget var faktiskt ganska onödigt.

[Långebosse]

Håller med dig.
Vet du eller någon annan om det förekommit någon form av kritik från den akademiska historieforskarvärden gällande boken.

[Valdemar]

Tror ingen orkar. Den saknar ju källhänvisningar mm som akademin behöver. Den anses nog vara en ”skönlitterär” bok snarare än ett forskningsalster. Harrisson har ett helt enbart djup och ambition.