Nytt runfynd vid Odense - näst äldsta runfyndet

[Aksel Villráðe]

Inom en femårsperiod har två runfynd gjorts som pressat den äldre runradens tillblivelse bakåt. Detta efter att inget hänt på området på 100 år. Efter att den så kallade ”Idiberug”-stenen hittats 2021, först förra året tolkad, med en datering från 25-250 e.kr. men med omgivande gravgods daterat till 25-125 e.kr slogs den så kallade Vimosekammens (ca 150- e.kr) placering som det äldsta runfyndet.

Nu har ett nytt fynd gjorts bara kilometer ifrån platsen där kammen hittats på Fyn, nära Odense, Danmark.

Fyndet är ett knivblad som återfanns under en gravurna vars innehåll kunnat dateras till 150 e.kr. Trots att årtalen är desamma anses knivbladet vara äldre.

Äldsta danska runfyndet (Lilla Svärd)

IMG_2778.jpeg (81.06 KiB) Visad 6712 gånger

Knivbladet har sex eller fem runor ristade med den urnordiska futharken, varav fyra är hela och två(en) skadade eller ofullständiga och lyder

(“)ᚱᛁᛚᚨ = - - rila

De två strecken har tolkats som antingen ett ofullständigt ᚺ = h (Lisbeth Imer), eller som ᚺᛁ = hi (Krister Vasshus). Båda kommer dock till slutsatsen att det ska tolkas som ”Hirila” diminutiv av urnordiska ”Heruz” (svärd), vilket ger betydelsen ”Lilla svärd(et)”.

Jackson Crawford, expert på fornnordiska och inte runolog men i gengäld känd från youtube, öppnar också för en tredje potentiell tolkning. De två vertikals strecken (stavarna) som inleder texten skulle kunna vara en ᛖ-runa = e, vilket skulle ge ordet ”Erila”, vokativ av ”Erilaz” (förform för dagens jarl/järl.

Jag gillar lilla svärdet eftersom det antyder en romersk järålders-ironi att kalla sin kniv för lilla svärdet. Förmänskligande på något vis.

Oavsett är det kul att det händer saker som flyttar både runornas tillkomst bakåt och potentiellt genom det norska ”idiberug”-fyndet även dess tillblivelseort från Danmark till Norge.