Yngwe skrev: ↑2 januari 2022, 01:40
Jo ÅkeP, så jobbar vetenskapen. Genom bevisföring talar man om vad som är sant. Det är fasta utgångspunkter som alla kan utgå ifrån och som inte behöver ifrågasättas. Utöver det har vi teorier och hypoteser, som vi styrker med våra goda argument eller motiverar med möjlighet.
Det vet givetvis Sven, och du också.
Sant är att Sven publicerat vad han gjort angående GW.
Jag förutsätter att det kan bevisas vara sant att Antonia översatt en källa hon kallar GW. Att GW är en äldre skrift Antonia stött på verkar vara en rimligen väl underbyggd teori. Att den är medeltida måste anses som an god hypotes. Att delar av GW som Antonia hade för handen är från 900-tal är med det redovisade underlag vi har på sin höjd en hypotes, men i allafall ett antagande.
Är du alls medveten om skillnaden, och betydelsen av skillnaden? Jag förutsätter så! Hur skulle du själv då kategorisera der jag gjorde?
I den oskrivna "historien" kan man sällan bevisa att något är sant, man kan bara värdera de källor man har och jämföra dem med fynd man gjort arkeologiskt. Där skiljer den sig från den skrivna historien där många dokument verkligen kan bevisas vara äkta. Och 900-talet i skandinavien rör sig i den första kategorin, mest vetande fås genom arkeologiska fynd men med en och annan skriven källa också.
När därför skrivna dokument om den tiden dyker upp så är det ren värdering relativt annat vetande man har att luta sig mot, t.ex. arkeologiska fynd och jämförelser med andra källor. Här skiljer sig inte historievetenskapen från juridiken, bevisföring läggs fram, argument för att ens berättelse är sann, och en jury avgör om de tror på den eller ej. Här är det ett historiskt dokument som berättar en massa. Genom jämförelser mellan vad som står i dokumentet med arkeologiska fynd och deras kronologi kan man genom samstämmighet stödja påståendet att det är ett äkta (ej fejk) dokument med äkta information. Juryn i detta fall är historiker runt om i världen, och så har de jobbat och jobbar med alla tidigare källor som behandlar dennea tid. Det kanske inte heter bevisföring inom historia och arkeologi, men det är precis vad det är, precis analogt med juridiken. I juridiken prövar man även alternativa förklaringar, men dessa måste vara konkreta för att kunna prövas/värderas, inte bara det lösa faktum att där kan finnas andra förklaringar, för det kan det nästan alltid finnas. Så är det också i historievetenskapen. Och och den berättelse som är inbördes konsistens och håller bäst ihop med den tekniska bevisningen och i övrigt redogör för ett tydligt händelseförlopp vinner så klart. Teknisk bevisning motsvaras i arkeologin av arkeologiska fynd, inbördes konsistens att uppgiftena i dokumentet inte får vara inbördes motstridiga, t.ex. i kronologi.
Sen kan juridiken också se till huruvida den tilltalade har förmåga, resurser och motivation till det som juryn ska ta ställning till och väga in.
Är detta också din syn på hur historievetenskapen arbetar med 900-talsmaterial?