Då kan vi också knyta ihop hela tråden och föra den tillbaka till den historiska kärnfrågan:
Olof Skötkonungs administrativa kapacitet.
Om maktens bas är hierarkisk jordekonomi,
om kapital uppstår genom skatt, arrende, tionde, rättsavgifter och tvångsleveranser,
om riken definieras genom bruk och kontroll av yta,
och om stamgods hålls samman genom arvsbaserad logik långt före fideikommiss –
då följer en sak med nödvändighet:
ett tegnsystem förutsätter en fullåkersbygd med hög avkastning,
tät befolkning, stabil skattebas, juridiska institutioner och territoriell kontroll.
Det kan inte byggas på kustmarknader.
Det kan inte byggas på rörlig handel.
Det kan inte byggas ensidigt på plundring.
Men – och detta är viktigt –
handel spelar ändå en avgörande roll:
inte som maktens ursprung,
utan som en förstärkare av omsättningsförmågan i ett redan existerande hierarkiskt jordbrukssystem.
Handel gör det lättare att monetisera ett överskott.
Den ökar likviditeten.
Den vidgar avsättningsytan.
Den tillför externt silver.
Men den kan bara göra detta där det redan finns:
– ett agrart överskott
– en skattebas
– institutionell makt
– och territoriell kontroll.
Det är därför tidiga städer, marknadsplatser och handelsnoder
I regel uppstår i eller vid fullåkersbygder –
inte tvärtom.
Och exakt den miljön har vi :
– fullåkersbygd i Valle–Skara–Husaby
– tidiga kungsgårdar
– biskopssäte i Skara
– institutionaliserad jordbeskattning
– tecken på tegnar som klass
Med andra ord:
om Olof Skötkonung över huvud taget kunde administrera ett tegnsystem, då måste han ha haft sin bas i en sådan miljö.
Och i Sverige runt år 1000 valde han Västergötland. Samtidigt experimenterade han med myntning i Sigtuna.
Tegnabyar
Re: Tegnabyar
Jag säger egentligen två saker.
1
Marknaden har ofta sin bas i sina resurser, alltså vilka varor som kan produceras och omsättas. Helt riktig är jordbruksprodukter en sådan, men där finns ett aber som får bli punkt två. Men jordbruksprodukter produceras inte alls bara i fullåkersbygd, och även skogsprodukter, fisk, skinn och så vidare är viktiga marknadsprodukter. Fiskens betydelse under medeltid kan knappast överskattas, skinn och skogsvaror är klassiska handelsprodukter som tidigt har stor betydelse. En förekomst av en marknad är alltså INTE beroende av jordbruksprodukter från fullåkersbygd utan kan fungera med varje omsättnings att överskott.
Det är marknaden som i huvudsak genererar silver i vårt land, plundring bistår med en del, med tiden ger gruvbrytning också silver. Det är alltså så att marknaden som är förutsättning att kapitalisera fullåkersbygden, inte tvärt om. Och marknaden kan skapa kapital helt utan egen produktion genom att kapitalisera andras produkter.
2
Jordbruk kan som sagt inte på egen hand skapa silver utan kräver tillskott av sådant enligt ovan alternativ. Först när det tillförts kan den lokala marknaden börja omsätta silver genom lokal marknad, avgifter, fastighetsköp och så vidare. På detta kan eliten då kapitalisera och om tillförseln av silver fortsätter över tid kan det ske en tillväxt som givetvis är ojämnt fördelad, där eliten kommer ta merparten.
Problemet för fullåkersbygden är att den lokala och regionala marknaden är lika silver fattig om inte den i sin tur kan omsätta sina produkter till silver. Så det krävs långväga handel och det krävs urbanisering där städernas specialister behöver köpa sin mat. När det är på plats kan man börja omsätta sina jordbruksprodukter, och fullåkersbygden kan då börja omsätta det man kan, vilket i regel då blir smör eftersom det går att transportera, med tiden, då en kedja som innehåller tillgång till mycket salt skapats, kan man också omsättas hudar. Först med det har fullåkersbygden blivit en riktigt ekonomisk resurs. Men vem är det som tjänar mest på den handeln, bonden eller handelsgillena?
1
Marknaden har ofta sin bas i sina resurser, alltså vilka varor som kan produceras och omsättas. Helt riktig är jordbruksprodukter en sådan, men där finns ett aber som får bli punkt två. Men jordbruksprodukter produceras inte alls bara i fullåkersbygd, och även skogsprodukter, fisk, skinn och så vidare är viktiga marknadsprodukter. Fiskens betydelse under medeltid kan knappast överskattas, skinn och skogsvaror är klassiska handelsprodukter som tidigt har stor betydelse. En förekomst av en marknad är alltså INTE beroende av jordbruksprodukter från fullåkersbygd utan kan fungera med varje omsättnings att överskott.
Det är marknaden som i huvudsak genererar silver i vårt land, plundring bistår med en del, med tiden ger gruvbrytning också silver. Det är alltså så att marknaden som är förutsättning att kapitalisera fullåkersbygden, inte tvärt om. Och marknaden kan skapa kapital helt utan egen produktion genom att kapitalisera andras produkter.
2
Jordbruk kan som sagt inte på egen hand skapa silver utan kräver tillskott av sådant enligt ovan alternativ. Först när det tillförts kan den lokala marknaden börja omsätta silver genom lokal marknad, avgifter, fastighetsköp och så vidare. På detta kan eliten då kapitalisera och om tillförseln av silver fortsätter över tid kan det ske en tillväxt som givetvis är ojämnt fördelad, där eliten kommer ta merparten.
Problemet för fullåkersbygden är att den lokala och regionala marknaden är lika silver fattig om inte den i sin tur kan omsätta sina produkter till silver. Så det krävs långväga handel och det krävs urbanisering där städernas specialister behöver köpa sin mat. När det är på plats kan man börja omsätta sina jordbruksprodukter, och fullåkersbygden kan då börja omsätta det man kan, vilket i regel då blir smör eftersom det går att transportera, med tiden, då en kedja som innehåller tillgång till mycket salt skapats, kan man också omsättas hudar. Först med det har fullåkersbygden blivit en riktigt ekonomisk resurs. Men vem är det som tjänar mest på den handeln, bonden eller handelsgillena?
Re: Tegnabyar
Du har rätt i nästan allt du skriver om marknader, varor och handel
men du missar den strukturella förutsättningen för att något av detta ens ska kunna existera.
En marknad är inte ett primärt system.
Den förutsätter ett befolkningsunderlag som redan kan försörjas utan handel.
För här är den avgörande poängen:
innan det finns fiskhandel, skinnhandel, järnhandel eller smörhandel
måste det finnas:
– bofasta hushåll
– reproducerbart livsmedelsöverskott
– specialiserade grupper som inte producerar sin egen mat
– och en stabil befolkning som kan bära dem över tid.
Det där skapas inte av marknaden.
Det skapas av jordbruket.
Du säger att marknaden är förutsättningen för att kapitalisera fullåkersbygden.
Det är tvärtom:
fullåkersbygden är förutsättningen för att marknader över huvud taget ska uppstå i politiskt relevant skala.
För utan en agrar bas finns ingen stad, inga köpmän, inga handelsgillen och inga specialistgrupper
som inte själva måste producera sin mat.
Fisk, skinn, järn och skogsprodukter kan absolut skapa handelsnoder.
Men de kan inte skapa ett befolkningsbärande centrum.
De kan inte skapa en administrativ elit transregionalt.
De kan inte skapa territorial makt.
För alla dessa kräver:
– tät bofast befolkning
– stabil livsmedelsförsörjning
– skattebas i jord
– och arvsbaserad resurskoncentration.
Du kan inte få ett rike ur skinnhandel.
För ett rike är inte ett handelsnätverk.
Det är ett territoriellt system byggt på kontroll av människor och jord.
Handel kan förstärka omsättningsförmågan.
Den kan tillföra silver.
Den kan vidga avsättningsytan.
Men den kan inte ersätta jordens roll som befolkningsbas, skattebas och politisk resurs.
men du missar den strukturella förutsättningen för att något av detta ens ska kunna existera.
En marknad är inte ett primärt system.
Den förutsätter ett befolkningsunderlag som redan kan försörjas utan handel.
För här är den avgörande poängen:
innan det finns fiskhandel, skinnhandel, järnhandel eller smörhandel
måste det finnas:
– bofasta hushåll
– reproducerbart livsmedelsöverskott
– specialiserade grupper som inte producerar sin egen mat
– och en stabil befolkning som kan bära dem över tid.
Det där skapas inte av marknaden.
Det skapas av jordbruket.
Du säger att marknaden är förutsättningen för att kapitalisera fullåkersbygden.
Det är tvärtom:
fullåkersbygden är förutsättningen för att marknader över huvud taget ska uppstå i politiskt relevant skala.
För utan en agrar bas finns ingen stad, inga köpmän, inga handelsgillen och inga specialistgrupper
som inte själva måste producera sin mat.
Fisk, skinn, järn och skogsprodukter kan absolut skapa handelsnoder.
Men de kan inte skapa ett befolkningsbärande centrum.
De kan inte skapa en administrativ elit transregionalt.
De kan inte skapa territorial makt.
För alla dessa kräver:
– tät bofast befolkning
– stabil livsmedelsförsörjning
– skattebas i jord
– och arvsbaserad resurskoncentration.
Du kan inte få ett rike ur skinnhandel.
För ett rike är inte ett handelsnätverk.
Det är ett territoriellt system byggt på kontroll av människor och jord.
Handel kan förstärka omsättningsförmågan.
Den kan tillföra silver.
Den kan vidga avsättningsytan.
Men den kan inte ersätta jordens roll som befolkningsbas, skattebas och politisk resurs.
Re: Tegnabyar
Jo marknaden är nog ett primärt system då utbyte av tjänster och varor är avgörande för flockdjur och partnerskap.... Och handel fanns nog långt långt innan vi blev bofasta!
Handel med fisk järn och annat skapar befolkningsnoder, detta då man ser fördelar att samla handeln på en plats. Det kallas städer. Och ja, det är svårt att se dom fungerar utan det agrara överskottet, men det behöver inte finnas där om man kan se till att det kommer dit, och framförallt behöver det inte vara fullåkersbygd. . Lübeck kan inte producera sin mat själv men blir en enorm befolkningsnod. Novgorod lika så, högst begränsat med jordbruksmark, men enorm spännvidd i sin handel. Ingen av dessa städer defineras av jordbrukets utan av tillgång och efterfrågan.
Och Novvgorod drar gränser och bildar ett rike inte definierat av feta jordbruksmarker utan av fångst och skatteområden som kan nås via tillgängliga kommunikationsvägar. Man har en nog så utvecklad administration! Man exporterar skinn och honung och importerar tyg och salt i huvudsak.
Med din modell skulle ju inte Novgorod finnas, och många andra städer skulle inte heller finnas. Hur går det ihop?
Handel med fisk järn och annat skapar befolkningsnoder, detta då man ser fördelar att samla handeln på en plats. Det kallas städer. Och ja, det är svårt att se dom fungerar utan det agrara överskottet, men det behöver inte finnas där om man kan se till att det kommer dit, och framförallt behöver det inte vara fullåkersbygd. . Lübeck kan inte producera sin mat själv men blir en enorm befolkningsnod. Novgorod lika så, högst begränsat med jordbruksmark, men enorm spännvidd i sin handel. Ingen av dessa städer defineras av jordbrukets utan av tillgång och efterfrågan.
Och Novvgorod drar gränser och bildar ett rike inte definierat av feta jordbruksmarker utan av fångst och skatteområden som kan nås via tillgängliga kommunikationsvägar. Man har en nog så utvecklad administration! Man exporterar skinn och honung och importerar tyg och salt i huvudsak.
Med din modell skulle ju inte Novgorod finnas, och många andra städer skulle inte heller finnas. Hur går det ihop?
Re: Tegnabyar
Här blandar du nu ihop tre helt olika saker:
1. handel som mänsklig praktik
2. handelsnoder som befolkningscentra
3. jordbaserad statsbildning
Ja – handel är äldre än bofast jordbruk.
Ja – fisk, järn och skinn kan skapa handelsnoder.
Ja – städer kan uppstå utan lokal jordbruksproduktion.
Men inget av detta motsäger min modell, därför att:
handelsnoder och handelsstäder är inte statsbildande maktbaser.
Lübeck kan inte producera sin egen mat – exakt.
Det betyder att Lübeck är totalt beroende av agrara system någon annanstans.
Den skapar inte sin egen försörjningsbas.
Den extraherar värde ur andras jordbruk.
Detsamma gäller Novgorod.
Novgorod definieras inte av jordbruk – korrekt.
Men hela Novgorods existens bygger på att det finns ett enormt agrart befolkningsunderlag i dess skatte- och tributområde.
Skinn, honung och pälsar produceras inte av “marknaden”.
De produceras av bofasta hushåll i skogsbygder som lever i en agrar ekonomi.
Novgorods administration bygger alltså inte på handel i abstrakt mening.
Den bygger på:
– territoriell kontroll
– tribututtag
– bofasta producenter
– och hierarkiska relationer
Med andra ord:
Novgorod är inte ett motexempel.
Det är ett extremfall av exakt samma logik i perifer agrar miljö.
Och här är den avgörande poängen för vår diskussion:
Novgorod kan inte användas som modell för Olof Skötkonungs rike.
För Novgorod är ett handelsimperium med tribut över enorma ytor.
Olof Skötkonung försöker bygga ett territorielt rike med tegnsystem, kyrkoorganisation och stabil beskattning.
Det kräver:
– tät bofast befolkning
– reproducerbart livsmedelsöverskott
– korta försörjningslinjer
– arvsbaserad resurskoncentration
– administrativa institutioner
Det kan du inte få ur skinnhandel och långväga tribut.
Du kan få rika handelsstäder ur handel.
Du kan få tributimperier ur handel.
Men du kan inte få ett tegnsystem ur handel.
Och det är exakt därför Novgorod och Lübeck inte motsäger min modell,
de bekräftar dess gränser.
Du resonerar i termer av snabba likviditetshopp:
var kommer silvret in, hur omsätts varor just nu, vem tjänar mest på en handelsrunda.
Jag pratar om något helt annat:
en långdragen, strukturellt ofrånkomlig ackumulation över generationer.
Det är inte “snabba cash”.
Det är droppen som urholkar stenen.
En bröstarvinge blir inte mäktig därför att han råkar sälja smör ett bra år.
Han blir mäktig därför att han:
– håller huvudgården intakt
– löser ut syskon
– tar över grannars jord vid missväxt
– binder hushåll till sig genom arrenden
– får rättsliga funktioner
– tar avgifter i natura och silver
Det tar 3–5 generationer.
Men resultatet är alltid detsamma:
en allt större nod där överskott, människor och rättigheter koncentreras.
Det kräver ingen stad.
Det kräver ingen marknad.
Det kräver bara tid och en bördig bygd.
Handel kan förstärka detta senare.
Den kan inte ersätta det.
Du letar efter ett moment där allt “tar fart”.
Det finns inget sådant moment.
Det finns bara långsam, obönhörlig ackumulation.
Om vi tar Novgorod på allvar som motexempel, då måste vi också ta dess faktiska skatteadministration på allvar.
Novgorods makt bygger inte på “handel i abstrakt mening”.
Den bygger på ett extremt agrart tribut- och skattesystem.
Kärnan i detta system är pogosty och dan’.
Pogosty är fasta administrativa och uppbördsplatser ute i bygderna.
Dit kommer furstens eller republikens fogdar.
Där hålls domstol.
Där drivs skatt in.
Dan’ är tributen som tas ut från bofasta hushåll – inte från köpmän.
Den betalas i:
– pälsverk
– honung
– vax
– spannmål
– boskap
– arbete
Alltså exakt det man kan extrahera ur en agrar hushållsekonomi.
Novgorod är därför inte ett “handelsrike”.
Det är ett tributimperium byggt på:
– territoriell kontroll
– bofasta producenter
– hierarkiska relationer
– och institutionaliserad uppbörd i bygderna.
Handeln i Novgorod är monetiseringspunkten.
Inte maktens ursprung.
Det är därför Novgorod över huvud taget kan exportera päls och honung i skala:
någon har först rätt att tvinga fram dem från hushållen.
Med andra ord:
Novgorod är inte ett motexempel mot en jordbaserad maktmodell.
1. handel som mänsklig praktik
2. handelsnoder som befolkningscentra
3. jordbaserad statsbildning
Ja – handel är äldre än bofast jordbruk.
Ja – fisk, järn och skinn kan skapa handelsnoder.
Ja – städer kan uppstå utan lokal jordbruksproduktion.
Men inget av detta motsäger min modell, därför att:
handelsnoder och handelsstäder är inte statsbildande maktbaser.
Lübeck kan inte producera sin egen mat – exakt.
Det betyder att Lübeck är totalt beroende av agrara system någon annanstans.
Den skapar inte sin egen försörjningsbas.
Den extraherar värde ur andras jordbruk.
Detsamma gäller Novgorod.
Novgorod definieras inte av jordbruk – korrekt.
Men hela Novgorods existens bygger på att det finns ett enormt agrart befolkningsunderlag i dess skatte- och tributområde.
Skinn, honung och pälsar produceras inte av “marknaden”.
De produceras av bofasta hushåll i skogsbygder som lever i en agrar ekonomi.
Novgorods administration bygger alltså inte på handel i abstrakt mening.
Den bygger på:
– territoriell kontroll
– tribututtag
– bofasta producenter
– och hierarkiska relationer
Med andra ord:
Novgorod är inte ett motexempel.
Det är ett extremfall av exakt samma logik i perifer agrar miljö.
Och här är den avgörande poängen för vår diskussion:
Novgorod kan inte användas som modell för Olof Skötkonungs rike.
För Novgorod är ett handelsimperium med tribut över enorma ytor.
Olof Skötkonung försöker bygga ett territorielt rike med tegnsystem, kyrkoorganisation och stabil beskattning.
Det kräver:
– tät bofast befolkning
– reproducerbart livsmedelsöverskott
– korta försörjningslinjer
– arvsbaserad resurskoncentration
– administrativa institutioner
Det kan du inte få ur skinnhandel och långväga tribut.
Du kan få rika handelsstäder ur handel.
Du kan få tributimperier ur handel.
Men du kan inte få ett tegnsystem ur handel.
Och det är exakt därför Novgorod och Lübeck inte motsäger min modell,
de bekräftar dess gränser.
Du resonerar i termer av snabba likviditetshopp:
var kommer silvret in, hur omsätts varor just nu, vem tjänar mest på en handelsrunda.
Jag pratar om något helt annat:
en långdragen, strukturellt ofrånkomlig ackumulation över generationer.
Det är inte “snabba cash”.
Det är droppen som urholkar stenen.
En bröstarvinge blir inte mäktig därför att han råkar sälja smör ett bra år.
Han blir mäktig därför att han:
– håller huvudgården intakt
– löser ut syskon
– tar över grannars jord vid missväxt
– binder hushåll till sig genom arrenden
– får rättsliga funktioner
– tar avgifter i natura och silver
Det tar 3–5 generationer.
Men resultatet är alltid detsamma:
en allt större nod där överskott, människor och rättigheter koncentreras.
Det kräver ingen stad.
Det kräver ingen marknad.
Det kräver bara tid och en bördig bygd.
Handel kan förstärka detta senare.
Den kan inte ersätta det.
Du letar efter ett moment där allt “tar fart”.
Det finns inget sådant moment.
Det finns bara långsam, obönhörlig ackumulation.
Om vi tar Novgorod på allvar som motexempel, då måste vi också ta dess faktiska skatteadministration på allvar.
Novgorods makt bygger inte på “handel i abstrakt mening”.
Den bygger på ett extremt agrart tribut- och skattesystem.
Kärnan i detta system är pogosty och dan’.
Pogosty är fasta administrativa och uppbördsplatser ute i bygderna.
Dit kommer furstens eller republikens fogdar.
Där hålls domstol.
Där drivs skatt in.
Dan’ är tributen som tas ut från bofasta hushåll – inte från köpmän.
Den betalas i:
– pälsverk
– honung
– vax
– spannmål
– boskap
– arbete
Alltså exakt det man kan extrahera ur en agrar hushållsekonomi.
Novgorod är därför inte ett “handelsrike”.
Det är ett tributimperium byggt på:
– territoriell kontroll
– bofasta producenter
– hierarkiska relationer
– och institutionaliserad uppbörd i bygderna.
Handeln i Novgorod är monetiseringspunkten.
Inte maktens ursprung.
Det är därför Novgorod över huvud taget kan exportera päls och honung i skala:
någon har först rätt att tvinga fram dem från hushållen.
Med andra ord:
Novgorod är inte ett motexempel mot en jordbaserad maktmodell.
Re: Tegnabyar
Men stopp här nu. Vad är det i Novgorods fall som ger resurser att ta skatt allt längre bort, att finansiera expeditioner allt längre bort och etablera fångst ställen? Att anlita krigare att försvara det som ser som sitt? Är det jordbruk eller handel?
Om vi går tillbaka till fullåkersbygden. För att stärka din modell, kan du redovisa några faktiska exempel på detta. Några betydande familjer som genom sitt fullåkersjordbruk etablerar makt och bibehåller och utökar sin samlade jordegendom under flera generationer?
Om vi går tillbaka till fullåkersbygden. För att stärka din modell, kan du redovisa några faktiska exempel på detta. Några betydande familjer som genom sitt fullåkersjordbruk etablerar makt och bibehåller och utökar sin samlade jordegendom under flera generationer?
Re: Tegnabyar
Min poäng är att trots att Novgorod inte har mycket med denna tråden att förskaffa då det är väldigt olikt betingelserna i Sverige, så finns även där jordbruksberoendet.
Du kan följa nästan vilken känd elitätt som helst och se hur jordinnehavet förvaltats; Bielke, Stenbock.
Kan plocka fram källor till helgen. Stenbockska jordinnehavet visar pedagogiskt växandet genom generationer och bildar dessutom bas för kunglig administration.
Du kan följa nästan vilken känd elitätt som helst och se hur jordinnehavet förvaltats; Bielke, Stenbock.
Kan plocka fram källor till helgen. Stenbockska jordinnehavet visar pedagogiskt växandet genom generationer och bildar dessutom bas för kunglig administration.
Re: Tegnabyar
Min poäng är att det är tydligt att handel inte bara kan vara motorn i utvecklingen utan är en nödvändig del. Alla modeller som saknar handel är bristfälliga. Det går helt enkelt inte att förklara ackumulering av makt och rikedom bara med arv eftersom det i stort sett i varje generation splittras igen.
Det är ju lite kul att du tar två exempel från Småland. Är inte riktigt med på hur de är relevanta i frågan om konsolidering av ägor i fullåkersbygd.,
Det är ju lite kul att du tar två exempel från Småland. Är inte riktigt med på hur de är relevanta i frågan om konsolidering av ägor i fullåkersbygd.,
Re: Tegnabyar
Jodå, Bielke i Östergötland och Stenbock i Västergötland.
Vi återkommer när jag hinner
.
Handel är självklsrt nödvändig. Har aldrig sagt något annat. Trodde diskussionen handlade om riksorganisationens koppling till goda jordar? Det finns ingen motsättning.
Algot-ätten i Västergötland (Skarabygden / Valle)
Generation 1: Algot (den äldre)
aktiv ca 1250–1270
– Frälseman i Skarabygden
– Ägare till jord i Valle härad
– Grundlägger ett sammanhängande godskomplex i fullåkersbygd
Generation 2: Brynolf Algotsson
biskop i Skara 1278–1317
– Ärver familjens västgötska stamgods
– Utökar det genom köp och gåvor
– För in stora delar av godset i kyrklig förvaltning
– Säkrar odelbarhet institutionellt
– Binder jord till permanent maktposition
(Det är här Höjentorp kommer in i bilden.)
Generation 3: Algot Brynolfsson
riksråd, lagman i Västergötland
– Ärver familjens västgötska jordbas
– Utökar genom köp och ämbete
– För samma kärngods vidare intakt
– Binder godset till världslig förvaltning
Det roliga blir när man sedan jämför Torgild Knutssons “jordaled” -Bielke. Man hamnar i ett virrvar av släktled in i Östergötland och Småland och tillbsks till Västergötland. Vidare gods i Småland och vips är man i Stenbocks led tillbaks till Torpa stenhus i Västergötland. De här ätterna föder kungar,drottningar, biskopar, lagmän samtidigt som de blir fetare på jordinnehav. En stor del sv ättemedlemmarns har såklart ett sämre öde och det bidrar till hierarkins utveckling.
Vi återkommer när jag hinner
.Handel är självklsrt nödvändig. Har aldrig sagt något annat. Trodde diskussionen handlade om riksorganisationens koppling till goda jordar? Det finns ingen motsättning.
Algot-ätten i Västergötland (Skarabygden / Valle)
Generation 1: Algot (den äldre)
aktiv ca 1250–1270
– Frälseman i Skarabygden
– Ägare till jord i Valle härad
– Grundlägger ett sammanhängande godskomplex i fullåkersbygd
Generation 2: Brynolf Algotsson
biskop i Skara 1278–1317
– Ärver familjens västgötska stamgods
– Utökar det genom köp och gåvor
– För in stora delar av godset i kyrklig förvaltning
– Säkrar odelbarhet institutionellt
– Binder jord till permanent maktposition
(Det är här Höjentorp kommer in i bilden.)
Generation 3: Algot Brynolfsson
riksråd, lagman i Västergötland
– Ärver familjens västgötska jordbas
– Utökar genom köp och ämbete
– För samma kärngods vidare intakt
– Binder godset till världslig förvaltning
Det roliga blir när man sedan jämför Torgild Knutssons “jordaled” -Bielke. Man hamnar i ett virrvar av släktled in i Östergötland och Småland och tillbsks till Västergötland. Vidare gods i Småland och vips är man i Stenbocks led tillbaks till Torpa stenhus i Västergötland. De här ätterna föder kungar,drottningar, biskopar, lagmän samtidigt som de blir fetare på jordinnehav. En stor del sv ättemedlemmarns har såklart ett sämre öde och det bidrar till hierarkins utveckling.
Re: Tegnabyar
Jag tycker som sagt Algotssönerna är ett bra bevis hur kortlivade dessa ätter ofta är. Det är tre generationer. Men ok, kan du redovisar vilka fastigheter det rör sig om? Det framgår ju inte av de medeltida breven så jag har ingen källa.