Tegnabyar

[Yngwe]

Nej det är ingen dikotomi för det ena utesluter inte det andra.

Och ja jag vet att det du beskriver är närmast en standardmodell som är ganska allmänt accepterad. Men likväl håller jag inte med om den, av just det anledningar jag påtalat här innan.

Du skriver

. Fullåkersbygden är inte viktig därför att den är “trevlig” eller “rik”, utan därför att den är den enda agrara miljö i Skandinavien som i längden kan bära:
• permanent elitförsörjning
• specialisering (krigare, präster, administratörer)
• arvsbaserad maktackumulation
• monumentala satsningar (hallar, kyrkor, borgar, kungsgårdar)

Här bygger ju allt på arvsbaserad maktackumelring, och som sagt är det den jag ifrågasätter. Eftersom arvsrätten såg ut som den gjorde var man tvungen att lägga en avsevärd del av överskottet på kompensationsköp bara för att motverka splittring av stamgodset genom arv. Kompensationssköpen blir i sin tur utsatt för samma problematik, och hamnar dessutom längre och längre bort. Att så har skett är ju inte en hypotes, det framgår tydligt av brev materialet att ägandet är geografiskt väldigt spritt. Man kan också se tecken på att man lägger en hel del energi på att försöka konsolidera sitt ägande geografiskt, om än inte lika tydligt. Den direkta orsaken till köpen nämns ju sällan, så man får vara öppen för att det kan finnas andra förklaringar. Ackumulering av lokal makt med hjälp av jordbruksprodukter kan alltså bara ske tills lokalen är fulletablerad. Ju tätare befolkning, desto tidigare nås det tillståndet.

Jag tror att den modell du redovisar helt förutsätter en annan arvsrätt, något som blev vanligt i senare tider just för att motverka detta.

Jag tror också den missar vikten av kapital. Det är silver och penningar som ger dig makt, inte fläsk och råg. Det du producerar måste omsättas eller kapital skaffas på annat sätt. Var och hur gjorde man det? Den frågan måste besvaras för att jag ska tro på en modell.

[Kungsune]

Du har helt rätt i detta:

“Eftersom arvsrätten såg ut som den gjorde var man tvungen att lägga en avsevärd del av överskottet på kompensationsköp bara för att motverka splittring av stamgodset genom arv.”

Ja. Exakt.
Och det är just detta som är arvsbaserad maktackumulation i praktiken.

Det du beskriver – kompensationsköp, utlösningar av syskon, återköp av gårdsandelar, koncentration av sätesgårdar – är inte ett argument mot arvsbaserad maktackumulation. Det är det empiriska uttrycket för den.

Att den är dyr, trög och aldrig perfekt genomförd betyder inte att den inte existerar. Det betyder att eliter systematiskt arbetar mot arvsrättens fragmenteringstendens.

Du skriver själv:

“Man kan också se tecken på att man lägger en hel del energi på att försöka konsolidera sitt ägande geografiskt.”

Det där är hela poängen.
Det är primogeniturlogik i ett rättssystem som inte är byggt för den.
Att godsinnehavet blir geografiskt spritt är inte ett alternativ till min modell. Det är en konsekvens av att man försöker rädda kärnegodset i ett likadelningssystem.

Detta mönster är extremt välkänt:
stamgodset hålls samman så långt det går. Överskott används till att köpa kompensationsjord. Kompensationsjord hamnar perifert
,perifer jord blir nästa generations utlösningsmassa. Centrum försvaras, periferin cirkulerar

Detta är exakt den mekanik som senare fideikommiss gör överflödig genom juridik.

Med andra ord:
det spridda ägandet du pekar på är inte ett alternativ till primogeniturlogik – det är primogeniturlogikens pris i ett felkalibrerat rättssystem.

Du skriver:

Ackumulering av lokal makt med hjälp av jordbruksprodukter kan alltså bara ske tills lokalen är fulletablerad.

Det stämmer – och det är därför maktens karaktär förändras över tid.

I tidig fas:
• makt ackumuleras lokalt
• jord är huvudresurs
• kontroll över människor och produktion byggs upp

I sen fas:
• jord räcker inte längre
• man måste köpa, lösa ut, konsolidera
• kapital blir allt viktigare
• juridik börjar ersätta sedvana

Men detta är inte två olika modeller.
Det är samma modell i två olika mognadsfaser.

Det du beskriver är vad som händer när systemet redan har lyckats.
Inte ett motargument mot hur det uppstod.

Du skriver:

Jag tror att den modell du redovisar helt förutsätter en annan arvsrätt.

Nej – den förutsätter exakt den arvsrätt vi har belägg för.

Det är därför vi ser:
• utlösningsköp
• förköpsrätt inom släkten
• gåvobrev före dödsfall
• testamentariska konstruktioner
• strategiska giftermål
• kyrkliga karriärer för yngre söner

Allt detta existerar just därför att arvsrätten inte stödde primogenitur.

Detta är din starkaste invändning:

Det är silver och penningar som ger dig makt, inte fläsk och råg.
Det du producerar måste omsättas eller kapital skaffas på annat sätt.
Var och hur gjorde man det?

Här har du helt rätt i sak.
Men du drar fel slutsats.

För svaret är:
man omsätter fläsk och råg till silver genom just de centralplatser som ligger i fullåkersbygderna.

Det är därför vi ser:
• tidiga marknadsplatser (Birka, Sigtuna, Uppåkra)
• kungsgårdar
• stormannasäten
• hallkomplex
• myntning
• tribut- och skattesystem

i exakt samma rumsliga zoner.

Silver uppstår inte i ett vakuum.
Det är en abstrakt form av agrart överskott.

Och det är därför:
• krigare
• följen
• kyrkliga institutioner
• administratörer

alla i slutänden är beroende av jordbruksproduktionen, även när de betalas i mynt.

[Kungsune]

Ett exempel:

SDHK 1239 (1283) visar att Höjentorp redan då definieras som en curia (sätesgård) och kapitaliseras för 20 mark lödigt silver.

SDHK 1263 (1284) visar att samma gård förs in i en institutionell ägarkedja genom gåva till biskop Brynolf och hans efterträdare – dvs görs arvstekniskt odelbar.

SDHK 3792 (1331) visar att Höjentorp fortfarande fungerar som ett centrum med prebenda, stående inventarium och generationsmässig kontinuitet.

SDHK 37930 (1516) visar att Höjentorp över 230 år senare fortfarande är ett politiskt och administrativt maktcentrum.

Detta är inte ett misslyckande för arvsbaserad maktackumulation.
Det är arvsbaserad maktackumulation i arbete, genom juridiska och institutionella konstruktioner som exakt kringgår arvsrättens fragmenteringstendens.

Och SDHK 1239 slår dessutom ut motsättningen mellan jord och kapital: fläsk och råg blir silver, silver blir juridisk kontroll, juridisk kontroll blir arvbar makt.

Det här är inte ett misslyckande för arvsbaserad maktackumulation.
Det är exakt hur den ser ut i arbete i ett likadelningssystem – genom juridiska och institutionella konstruktioner som kringgår arvsrättens fragmentering.

[Yngwe]

Hmmm, här ser vi verkligen saker och ting annorlunda, men så ska det väl vara om man ska ha nåt att träta om!

Jag tar det i omvänd ordning och börjar med Höjentorp.

Visst, ditt exempel visar ju utan tvekan maktackumulering. Men vems? Ja inte är den ätten Ängels makt. Denna Upplandsätt har på okänt vis kommit över denna Västgötagård. I det första brevet meddelas att Magnus Johansson Ängel säljer den till Biskop Brynolf i Skara, men i andra brevet, daterat innan betalning skulle vara gjord, har han tydligen ändrat sig och skänker istället gården till Biskopen. Den som ackumulerar makt här är alltså kyrkan, deras produkt är inte fläsk och korn utan gravplats och förböner.

Sen då till omsättningen av jordbruksprodukter till silver och mynt.

Du nämner tre marknader där jordbruksprodukter omsätts till silver, Birka Sigtuna och Uppåkra. Men jag antar du menar att det finns många fler, för inte släpar väl västgötar a iväg fläsket och kornet över 30 mil? Var gård för sig? Och vem i fullåkersbygd är i behov av varor från.... fullåkersbygd? Va d ska skåningarna med Västgöta fläsk till, det är ju just det dom måste sälja för att omsätta sina produkter...

Det här går givetvis inte ihop. Här krävs komplettering. Här behövs fortfarande förklaras var silvret kommer ifrån, både på lokalt och större plan.

På kontinenten är det enklare förklarat. Där är systemet feodalt i en helt annan utsträckning. Ser vi i England så bildas där marknadsstäder vid i stort sett varje borg och herresäte, där omsätts varor lokalt och ger inkomster i form av tull och kapital i utbyte med skydd och reglering. Där finns alltså ett mindre Birka inom en dags reseavstånd. Där förstår man enkelt den lokala omsättningen, , men givetvis saknas fortfarande förklaringen varifrån silvret kommer in i ekvationen.


Et av svaren är ju att sälja produkter som någon med silver på fickan beredd att betala för. Kommer Uppåkrabonden betala silver för västgötskt fläsk? Det lär bara ske i mycket ovanliga fall, långt ifrån så ofta att man kan bygga en ekonomi, än mindre makt, på det.. så till vem säljer man fläsket? Knappast till kyrkans män, dom har ju så mycket gårdar att de sitter med samma dilemma!

[Kungsune]

Nu börjar det bli kul
Du har rätt: i Höjentorp är det kyrkan som lyckas ackumulera makt.
Det är exakt poängen.

SDHK 1239 och 1263 visar hur en sätesgård kapitaliseras till silver och juridifieras till en odelbar nod genom institutionell succession – fideikommisslogik 1284.

Att aktören här är kyrkan och inte ätten Ängel ändrar inte mekaniken. Det visar bara vem som vid just det tillfället hade störst juridisk och monetär kapacitet.

Och när jag nämner Birka, Sigtuna och Uppåkra är de uppenbara exempel – inte påståenden om att västgötar släpade fläsk dit.
Poängen är att samma typ av centralplatser, marknadsnoder och monetiseringspunkter självklart har funnits i Västergötland (Skara, Husaby, Valle, kungsgårdar, kyrkliga centra).

Din silverinvändning bygger på en anakronistisk marknadsmodell.
I förmoderna samhällen uppstår silver genom arrenden, tionde, gästning, juridiska inkomster och ämbetsrelationer – inte genom långväga fläskhandel.

Om din modell vore korrekt borde Höjentorp splittras och försvinna som maktnod.
I stället ser vi juridisk odelbarhet 1284, prebendebindning 1331 och politisk nod 1516.

Det är inte ett problem för modellen.
Det är dess empiriska bevis.

[Yngwe]

Bra att vi är överens om makten och kyrkan i Höjentorp. Den makthavaren har ju dessutom ett inbakat system för att säkra tillgångarna och förhindra arvssplittring, även om det bara till del var effekt för Ängel ätten. I vilket fall, Ängel ätten, nära allierade med Bjälboätten, är strax därefter ett minne blott. De tillgångar som inte kyrkan tagit kontroll över är totalt splittrade bara två korta generationer senare.

Höjentorp, ja det är sedan bara en bostad och produktionsenhet för makten. Den är egentligen helt utbytbar för kyrkan.


Precis, det finns givetvis fler marknader, även om det måste poängteras att brevmaterialet är ganska sparsamt rörande marknader. Det finns inget som helst underlag för att anta att det ens liknar det i England. Men oavsett, här har vi glappet. Din ekvation saknar redogörelse för varifrån silvret kommer rent fysiskt. Bara för att du inför tjänster och avgifter kommer inget silver per automatik gående från närmsta silvergruva.

[Kungsune]

Tror bara vi kanske har lite olika syn på hur tätt kyrka och frälse hörde samman. Vad kyrkan gör med jorden kontrolleras fortsatt av ätterna. Det skulle bli ett j-vla liv om man splittrade och förskingrade det. Visst hände det men ofta med buller och bång och partstrider som följd.

kyrkans män i Sverige – biskopar, domprostar, kaniker, prelater – var inte ett separat socialt skikt vid sidan av godseliten.
De rekryterades ur exakt samma frälseätter som ägde sätesgårdarna.

Biskop Brynolf, Peter och Vincent är inte “kyrkan” i abstrakt mening.
De är medlemmar av samma regionala elitnätverk som Magnus Johansson Ängel och andra stormän.

Att Höjentorp förs över till biskopsstolen betyder därför inte att makt flyttas från en jordägande elit till något annat system.
Det betyder att samma elit juridifierar ett kärngods genom en institutionell konstruktion som skyddar det mot arvsklyvning.

Med andra ord: det är inte två system.
Det är samma elit som använder kyrkan som ett arvstekniskt verktyg.

Och här kommer den avgörande poängen för hela jord–kapital-frågan:

jorden är inte bara produktionsmedel.
Den är ättens försäkring, kreditbas och förhandlingsvaluta.

Det är därför vi ser:
– gåvor till kyrkan med återlösningsklausuler
– försäljningar med testamentskoppling
– prebendor knutna till sätesgårdar
– jord som säkerhet för lån
– jord som bytesmassa i politiska uppgörelser

Det här är inte “fläsk och råg” kontra “silver”.
Det är jord som långsiktigt kapital i ett samhälle utan banker.

När Höjentorp förs till biskopsstolen är det inte ett brott med den jordbaserade maktmodellen.
Det är dess mest sofistikerade form.

[Artesien]

Spot on Kungsune. Bra sammanfattat. Det är dessutom stor skillnad på samhällsstrukturen på 1000-talet och på 1200-talet. Samhällseliten tar sig gradvis in i kyrkan. Först utländska biskopar men mycket snart inhemska och oftast från den allra högsta magnatklassen (som tex Anders Sunesen i Lund och Magnussönernas monopol på Linköping).

En liten undran - var verkligen silver och/eller penningar relevanta på 900-1000 talen? På samma sätt som det blir 200 år senare? Jag tvivlar men är öppen för övertalning.

[Yngwe]

Jag "vet" att också det är den allmänna förklaringsmodellen, och antar att Artesiens instämmande bara bekräftar att "det här har vi ju hört" , lite tillspetsat så klart

Men, vad ätten Ängel beträffar, så är det här ju slutet. Trots ett försök till återupplivande med brorsonen så tar det så vitt Magnus vet slut med honom, och det är han nog medveten om redan när han donerar Höjentorp. Att han i samma veva planerar- en pilgrimsresa till det heliga landet och skänker gods även till nunnekloster ger väl en antydan om att det inte är självklart att det rör sig om fastIghetsplanering utan möjligen beror på rent religiösa orsaker. Att det är självklart att aristokratins tar tjänst inom kyrkan är ju självklart, då slipper man ju alla bekymmer som ätten medför och får tillgång tIll den samlade rikedomen utan brödrakamper och arvstvister och dessutom betydligt högre status. Att bli biskop är ju ett steg upp på stegen, inte en uppoffring för att hålla ihop godsen. Historien bevisar ju, som Artesien ju påtalade i annan tråd, inte direkt stöd för ett stort och brett ättertänkande, utan snarare fokus på den egna familjen, inte sällan misslyckat redan när barn ska dela arv. Och som sagt, staget in i kyrkan medför ju iallafall ganska snart att man automatiskt dödar den egna ättelinjen.... Det blev långt om mina tvivel. Här finnś säkerligen ingen generell förklaring utan lär ha skiftat från fall till fall.


Men silvret! Om det var viktigt på 900-talet? Ja vad tror man annars alla handelsresor syftade till? Att skaffa mer fläsk? Oavsett om det är silver i vikt eller som valuta så är det ett betalningsmedel som behövs för att kunna bli rik och skaffa sig makt. Det går inte att bygga ett komplext samhälle utan betalningsmedel och allra minst social stratifiering.

[Artesien]

För all del om silvret Yngwe men hur komplext var 900-tals samhället? Är det inte just detta som Kungsune försöker säga? Att genom inflytande från resor i västerled leds landet successivt in i det moderna samhället av stormän, tegnar, troligen knuta till Knut den store, och bosatta i Götalanden, nära det egentliga Danmark. Att som vissa påstå att samhällsutvecklingen - väl beskrivet av Bartlett och Bagge - skulle skett norrifrån dvs från periferin och sedan söderut mot det nordiska kulturella centrumet som låg i Danmark, är för mig svårt att förstå.

Jag tror du och andra kommer fel när ni klumpar ihop medeltiden. Det sker en enorm samhällsutveckling under 1200-talet. Kanske kan jämföras med det vi själva upplever med digitalisering eller den resa som folk födda i början av 1900-talet fått uppleva. Olika världar inom samma generation. Jag kanske överdriver men förändringen var omfattande. Vad jag försöker säga, lite tillspetsat, är att 1200-talet är i stort irrelevant för att förklara 900-talet.