På sidan 34 i Sveriges Historia 600-1350 skriver Dick Harrison:
Stundom kan territorietermerna tidfästas - ordet Svealand dök således upp på 1400-talet, sannolikt som motsvarighet till det redan etablerade Götaland.
Stundom kan territorietermerna tidfästas - ordet Svealand dök således upp på 1400-talet, sannolikt som motsvarighet till det redan etablerade Götaland.
Själv tycker jag inte det är ett problem, utfärdarna ville förtydliga att det är Sigvaldstade i Östergötland det är fråga om. Tycker det blir mer av ett problem och svårbegripligt om Svecia i just SDHK 1657 och de andra anförda breven antas betyda Sverige.Problemet är ju att det rörande Eriks egendommar först sÄStår Suecia o Vsgocia och lite längre ner Vsgocia igen, inledande de östötska egendommarna.
Men, det är ett sidospår som får må bäst i egen tråd!
Uttrycket ”gammalgötiskt” kanske sticker lite i ögonen i sammanhanget, men frågan om svear och götar är ju inte det Ericsson fokuserar på. Han drar vidare slutsatsen att marklandet sannolikt införs med reglerad jordvärdering som främsta syfte, vilket det väl uppstod ett tilltagande behov av när jordtransaktionerna ökade. Att man inte bara adopterade det äldre åttingsystemet berodde på att marklandet knöt an direkt till myntvärderingssystemet och därtill gjorde det enklare att beräkna mycket små enheter, örtug- och penningland.Närke är det enda landskap där marklandet har ersatt attungen. Innan marklandet helt trängde undan attungen existerade de båda jordetalen under en period jämsides. I Viby socken fanns dels byar med attungstal, dels byar med marklandstal ännu i mitten av 1300-talet (SDHK 7151).
Att Närke är ett gammalgötiskt landskap styrks, förutom av attungens närvaro, av att det var indelat i härad, inte i hundare som i Svealand (Andersson 1983, s. 53).96