Erik den Helige

[MrB]

Ämnet förtjänar nog en egen tråd även om att flyter samman för eller senare.

Personligen tycker jag att källorna blir som minst disharmoniska om man tänker sig en kunglig makt i Uppland med rötter i sen järnålderstid/tidig medeltid som sedan sprider sig åt alla väderstreck men en kyrklig makt kommandes söderifrån som rotar sig djupt i Götalandskapen långt innan den övervinner de sista mer konservativa grupperingarna i norr.

Den kungamakt vi ser under senare tider tror i alla fall jag är en produkt av båda dessa två beståndsdelar.

[Anders i Uppsala]

Det är väl ungefär min bild också, men man kan lägga till att även kungamakten på 1100-talet kom från götalandskapen, men att traditionen krävde att det svearna i Mälardalen formellt skulle välja kung först och att denne sedan skulle godkännas av de sydligare landskapen.

Det är lite som våra dagars öppning av det brittiska parlamentet, av en i praktiken maktlös drottning omgiven av ett relativt maktlöst överhus med underhuset (de idag verkliga makthavarna) stående ihopträngda vid ena kortsidan i överhuset. Jag tror att arrangemanget kring de svenska kungavalen innehöll liknande traditionsbundna men egentligen otidsenliga inslag.

De sista götakungarna som finns omnämnda i sagorna levde på 500-/600-talet, om de överhuvudtaget har existerat. Av någon slutade man i götalandskapen ha egna kungar under vendeltid. Kanske för att de som i sagorna besegrades av svearna, kanske av helt andra orsaker?

Erik den helige verkar ha kommit från Västergötland, men bör väl ha haft viss popularitet även i Mälardalen för att bli vald av svearna till kung. Kanske var han jarl och/eller hjälte från krigstågen i Finland?

Kan Erik verkligen ha blivit godkänd i Östergötland, lyckades inte Karl Sverkersson säkra makten där efter sin far? Jag misstänker att Erik den helige bara styrde Mälardalen och Västergötland.

[Carl Thomas]

Anders I Uppsala,

Västgötalagens Kungalängd ser jag som helt och hållet Västgötiska Kungar. jag kan inte se dem på annat sätt - och du anser att det inte fanns några "Götakungar"?

De flesta av dem ligger begravda i Götaland - den första Kungen som härstammande från Svealand var Gustav Vasa.

Du menar alltså att Kungarna i Västgötalagens Kungalängd var Uppsalakungar - som efter sinnets ville bli hedersamt begravda i Götaland?

Thomas

[Kungsune]

Hade vi haft ett namn på Sverige sedan hedenhös vore vi ett helt unikt exempel i Europa

Nja, det beror på vad man menar med Hedenhös. Spanien, Italien, Frankrike, Storbritannien. Alla går de tillbaka på namn som användes under Romartiden och betecknade ffa geografiskt avgränsade ytor och dess befolkningar. Stämmer ju väldigt bra med hur svear beskrivs lite här och var i Skandinavien.
Men nu har vi helt tappat tråden

[MrB]

Personligen tror jag mer och mer på följande:
Den tidigaste kungamakten har en huvudort i Gamla Uppsala cirka 400-800.
Sedan en stark närvaro på Adelsö/Björkö (Hovgården, Birka) cirka 800-1000.
Sedan i Sigtuna cirka 1000-.
I och med att kristendomen blir ett ideal, förmodligen även ett måste, blir Götalandskapen mer och mer viktiga från och med cirka 1000-1100. Det gäller också att skapa en gräns mot konkurrerande kungligheter i Norge och Danmark. Rytteriet blir under samma tid också mycket viktigt (=därför så många adelsätter med tidigaste kända anfader i Götaland under denna tid då skriftliga jordaffärskällor börjar bli ett faktum).
När Mälardalen är kristnat samt när traditionalisterna (lite som unionsmotståndare) är besegrade återvänder man mer och mer och återetablerar området som huvudområdet cirka 1200-1300.

[Kungsune]

Tycker det är en annan tråd men för att återknyta till tråden så kan man ju konstatera att såväl Sverkerska som Erikska ätten sökte stöd i Uppsalabygd. De som vann över Mälardalen vägde över vågskålen till sin fördel. Beträffande Uppsalas betydelse för riksenande mm så kan det finnas många möjliga scenarior. Det har helt klart varit ett viktigt centra men frågan är om det på något sätt motsvarar sagornas Uppsala? Det störande är som sagts i andra trådar de topografiska skildringarna som stämmer ganska dåligt. Det är faktiskt avgörande. Det är som regel dessa som är de mest pålitliga när man tittar globalt på liknande traderade myter. Landskap, berg, floder, källor etc är inget som man brukar hitta på. Se ex antika skildringar om orter som Delphi.

[Valdemar]

MR B
Det är nog viktigt för ämnet att ha några saker klart utifrån tiden före Erik. Uppsala var garanterat en viktig plats under vendeltid (och kanske vikingatid). Här har viktiga personer bott och jag tror att det Uppsala som beskrivs i sagorna är dagens Gamla Uppsala.

Sen är det så att exempelvis Västergötland inte är mer Svenskt än det är exempelvis Norskt eller Danskt under förhistorien (500-1000 e kr). Utifrån gravskick, ortsnamn och regional strukturer I tidig medeltid så kan landet ha varit:

1. Helt självständigt
2. En del av Danmark
3. En del av Sverige
4. Delat mellan Danmark och Sverige

Antagligen är alla varianter rätt under någon period. Att Västgötar skulle ansett sig vara Svenskar under denna period är helt baserat på nationalromantiskt dravel.

[Anders i Uppsala]

Anders I Uppsala,

Västgötalagens Kungalängd ser jag som helt och hållet Västgötiska Kungar. jag kan inte se dem på annat sätt - och du anser att det inte fanns några "Götakungar"?

De flesta av dem ligger begravda i Götaland - den första Kungen som härstammande från Svealand var Gustav Vasa.

Du menar alltså att Kungarna i Västgötalagens Kungalängd var Uppsalakungar - som efter sinnets ville bli hedersamt begravda i Götaland?

Thomas

Skulle säga att kungarna i Västgötalagens kungalängd hade ambitionen att vara kungar av Sverige (svears och götars kungar), men att de säkert i vissa fall bara styrde Västergötland. Det jag syftade på var att de mycket sällan beskrevs som "götakungar" (även om något påvligt väl väl titulerar någon av 1000- eller 1100-talskungarna "västgötarnas kung"). MrB:s inlägg ovan stämmer bra med hur jag också uppfattar det.

[MrB]

den första Kungen som härstammande från Svealand var Gustav Vasa

Det där är väl en ganska extrem hållning. Något som man ska ha klart för sig är att en elit i ett område ofta kan ha ett närmare släktskap med eliter på helt andra ställen än de mindre elitiska i närområdet. Alltså att tala om rötter bara i Götaland eller bara i Svealand kan nog vara fel när det gäller våra kungligheter under förhistorien, historien och nutid. Visst borde några ha rötter i olika landskap i Sverige men förmodligen hade de också (framför allt?) väldigt många band med eliter i Norge, Danmark, Polen, Ryssland, Tyskland, Storbritannien för att nämna några områden.
(Gustav Vasa hade nog band till eliter i både Svealand, Götaland, Norge och Danmark. Om jag inte minns helt fel hade någon en teori att Vasaättens ursprung fanns på andra sidan Östersjön men typiskt nog minns jag inget mer just nu.)

[Anders i Uppsala]

MR B
Det är nog viktigt för ämnet att ha några saker klart utifrån tiden före Erik. Uppsala var garanterat en viktig plats under vendeltid (och kanske vikingatid). Här har viktiga personer bott och jag tror att det Uppsala som beskrivs i sagorna är dagens Gamla Uppsala.

Sen är det så att exempelvis Västergötland inte är mer Svenskt än det är exempelvis Norskt eller Danskt under förhistorien (500-1000 e kr). Utifrån gravskick, ortsnamn och regional strukturer I tidig medeltid så kan landet ha varit:

1. Helt självständigt
2. En del av Danmark
3. En del av Sverige
4. Delat mellan Danmark och Sverige

Antagligen är alla varianter rätt under någon period. Att Västgötar skulle ansett sig vara Svenskar under denna period är helt baserat på nationalromantiskt dravel.

Tror inte heller att västgötarna såg sig som svenskar (svear), utan som (väst)götar, boende i Västergötland, som ofta(st) stod under svenskarnas (svearnas) beskydd, alltså var del av deras rike, Sverige.

Svenskar (svear) tror jag vid denna tid (1000-/1100-tal) i första hand avsåg invånare i Mälardalen (i vid mening), alltså Svitjod. Riket omfattade dock ett större område, bland annat (ofta) Västergötland.