Sagans riksbildning

[Yngwe]

Kanske inte långsökt, men är inte alternativet som här följer inte minst en lika bra förklaring?


Adam säger att:
Västergötland är den främsta regionen
Olof förstör Uppsala-templet
Olofs makt begränsas till Västergötland.


Den klassiska förklaringen att Olof förvisas till Västergötland håller inte, man förvisas inte till den främsta regionen. Istället antar vi att hans makt begränsat till Västergötland där han har sin bas, han tillhör ju "de främsta". Anledningen söks i Adams uppgift om att han förstör templet i Uppsala. Det gillas inte av folket där, och dom erkänner inte längre Olof som kung.

Om Uppsala-templet fanns i Västergötland så saknas förklaring till varför Olof förlorar makten över Mälardalen.

[Kungsune]

Varför tror du att han mister makten över mālardalen?
Adam skriver inget om det! Ur adam kan jag bara utläsa att olof får fortsåtta som kung om han begränsar den kristna konventionen till Västergötland.
Adam skriver att folket förstår vad han tänker göra och reagerar därefter. Om han redan "förstört västergötland" vill han snart göra likadant i svearikets övriga regioner. Han tvingas hejda sig och införa full kristen regim endast i VG där skadan redan är skedd. Anledningen att den skedde just där är förstås både geografisk och maktberoende. Hit men inte längre-kontrakt.

Det kan ha gått till som du skrev också dock.

[Yngwe]

Det är givetvis en bra fråga som jag faktiskt inte kan svara på, så det får gälla som en överläsning från min sida.

Jag har lusläst en tysk översättning flera gånger nu igen, och får helt enkelt hålla med om att din tolkning är mer trogen vad som står skrivet!

[Kungsune]

Som du skrev Yngwe, så bör ju Olof ha hållit sig bland eliten. Det är deras konvention som är hans och det är deras gillande som gör att han vet när vågskålen tippar över. I Västergötland tippade den över först. Dels låg den landsdelen närmare kristet håll och dels verkar området varit politiskt starkt kring millennieskiftet 1000. Mycket talar för att det var det folktätaste landskapet dessutom, ex Rosborns kykoinventering och jordbrukssiffror, ortnamnstäthet, härads och sockenindelningen mm. Varken du eller jag är ju västgötar så det handlar verkligen inte om någon lokalpatriotism. Jag kan inte se att det är något ädelt med att ett landskap har haft behov av en mer hierarkisk maktstruktur något tidigare. Det är egentligen bara tre områden i fastlands- Sverige som har de topografiska förutsättningarna för att utveckla någon sorts feodala strukturer; Skåneslätten, Västgötaslätten och Östgötaslätten. Uppsalaslätten är alldeles för liten och uppbruten av antingen vattendrag eller skog. Feodalherrar behöver stora lättöverskådliga öppna vidder där jordlotterna är lätträknade och invånarna lättkuvade från hästrygg. Det enda gammalsvenska landskap som dessutom utvecklar en ansats till feodalväsende är just Västergötland. Även denna är dock blygsam mot vad vi möter i Skåne och övriga Danmark.

[Yngwe]

Kungsune jag måste säga att jag är skeptisk till feodalismens betydelse och vill snarare lägga vikten på en förutsättning även för feodalismen, nämligen byråkratin. Med byråkratin följer en känsla av trygghet när löften och regler formaliseras. Dina åtaganden, skulder och tillgodohavande går från att vara personliga överenskommelser till att vara juridiskt bindande avtal. Dom försvinner inte när folk dör, glömmer eller byter fot.

Och byråkrati är kyrkans rättesnöre. Allt är formaliserat, reglerat, räknat och uppmätt. Ett land som anammar kyrkans byråkrati blir en stat, och det oavsett om den byggs upp av självägande skattebönder eller feodalherrar.
Det ger makthavarna möjlighet att kontrollera dom man inte känner....

[Kungsune]

Fast det är ju inget som står i motsättning till feodalismen. Snarare tvärt om. Jag ser det som att det är de stora jordherrarnas överblickbara kamerala tillgångar som bildar incitament för kungamaktens militarisering med god hjälp av kyrkans byråkratiska kunskaper. Har du självägande bönder kan du möjligtvis organisera ett landvärn men knappast en stående hird knektar. Det ār bönder tāmligen ointresserade av. Har du dāremot en kungamakt med befogenher att byta kameral tillgång mot vāpnade styrkor får du ett helt annat läge. Det är ju ingen slump att alla länder på kontinenten transformerades i den riktningen. Saknar man behov av att plundra sina undersåtar och grannar blir situationen annorlunda men det är ju betydligt senare tider. De äldsta adelshusen i Sverige har en tydlig koppling till Sydvästra Sverige. Det är givetvis spekulativt men många av våra äldsta källor tyder på att det delvis fanns feodala strukturer före frälseätternas tillblivelse i alsnö stadgar. Exempelvis kan man se hur stormän förhandlar till sig fördelar genom väpnat stöd. För att bygga upp en statsmakt behövde man fogdar. Väl utvecklade feodala stater existerade långt före kristendomen i såväl mellanöstern som medelhavskulturerna. I det medeltida sverige bringade helt klart kyrkan en ny nivå med kunskap som ökade dynamiken. Min poäng är att redan före kristendomen har det kameralt betingade landskapet givit en fördel för den hövding som ville kuva omgivningen långsiktigt. En stor del av invånarna i fullåkersbygder hade sålunda rätt kassa liv men det var ju förutsättningen.

[Yngwe]

Nej, det står inte i motsats till feodalismen, den är också o behov av byråkrati för att bli effektiv.

Feodalväsendet är ingen förutsättning för militarisering. Militarisering kräver god ekonomi, god organisation och goda förutsättningar för krigets främsta finansiär, stölden. Dessutom underlättas den av ett överskott på manfolk med dåliga framtidsutsikter. God ekonomi och organisation är resultat av byråkrati, möjligheter till stöld ökar med närhet till områden som inte är byråkratiserade, och dom unga männen med dåliga utsikter är alltid tillgängliga. Men jag tror inte alls att militariseringen är det som gav en fördel. Det finns som sagt få tecken på militär erövring av obyråkratiska områden och ingen har behärskat landet militärt förrän Gustav VAsa Istället är det just byråkratins utbredning som ger styrkan. Det är med den man tar över såväl makt som egendom.




Sen är Bonde, Båt, Hård, Natt och Dag, Aspenäs, Stenbock, Trolle från Småland. Där om någonstans har adeln sin tidiga tyngdpunkt. Dom är alltså inte representanter för en svensk feaodal-adel-light från fullåkersbygd utan representerar något annat. Bl.a. en icke-feodal lösning för en stående högkvalitativ här, men också något mer. Kanske ett bevis på att den gamla sanningen att ekonomi = åker inte är sanning.

[Kungsune]

Både ja och nej säger jag. Vad jag har kunnat utläsa har du den tätaste adliga kopplingen i västgötaslätten. Många adelsätter har stamgods i Småland ffa i gränsbygd mot Danskbygd. Kungamakten tilldelade väpnare mark i gränsbygd av praktiska skäl. Även här är ju jordbruket grunden för ridderskapet även om det inte är lika bördigt. Att förvalta ett stycke land var ju fantastiskt för dåtiden.Du kan se hur adelsätterna i Västergötland etablerar sina gods i utkanterna av slätterna men deras undersåtar uppbringar deras rikedom i sin misär mitt ute på centrala fullåkern.frälsejordarna är utbredda på fullåkern. Jag har allvarligt talat jäkligt svårt att se hur militariseringen skulle gå till utan denna smygfeodalisering. Med militarisering menar jag att feodalherrar, biskopar och kung hade egna privata härar som hjälpte dem att bibehålla position och möjlighet att suga ut provinserna. Inte regelrätta krig. De gamla källorna är ju fullproppade med exempel på plundringståg. Kanske en av byråkratins baksidor? Man undvek interna konflikter genom att ge sig på grannar.

[Kungsune]

Ska tilläggas att kronojordar är mycket omfattande på fullåkersbygden i Västergötland. Dessa kan ju ses som rester av själva jordbundna "bankkapitalet" som kungen hade att styra med. Spår efter självägande bönder är väldigt ovanligt.

[Yngwe]

Återigen får jag protestera mot adelsätterna, det är ytterligare en gammal sanning att de småländska adelsätterna kan knytas till gränsbygd. Det stämmer inte som jag ser det utan dom finns spridda över hela landskapet, Värnamo, Boxholm, Vetlanda, Huskvarna och inte minst Aspenäs som på sin udde i Sommen knappast kan förklaras med vare sig gräns eller jordbruk...

Som jag ser det är den tidiga adeln inget annat än gamla "stormän" som lokalt byggt upp en position. Dom har ingen formell ställning och funktion per automatik, utan utövar inflytande genom sin rikedom och sin sociala position. Att dom har egen militärmakt är inte ett resultat av militarisering under denna förändringsperiod, utan ett arv från forntiden.

Men visst, senare under Kalmar-unionen så ser jag också denna smyg-feodalisering, med slottslän och fogdar tillsatta av centralmakten, med mycket starka konflikter som resultat. Men det ser jag som en helt annan process som drivs av danskt och kontinentalt inflytande. Den går ju också mer eller mindre i stöpet och ersätts istället av en byråkrati där fogdar och slottsherrar är ämbetsmän som tillsatts utan att personligen förlänas dessa områden.