Skandinavisk geografi enligt Jordanes

[Yngwe]

Så nummer tre blir då ett upprepande om varför ingen av dessa fraser har en geografisk innebörd. Jo, för om de vore sådana vore de helt obegripliga för läsaren. Det går inte att utifrån texten få någon slags klarhet i vad det betyder.,det finns ingen startpunkt, det finns ingen riktning, det finns inga geografiska referenser som läsaren kan förstå.

Man kan då som Svennung ursäkta sig med att Jordanes är vårdslös som inte skriver som man önskar, eller så kan man anta att ett beställningsverk som INTE slängdes i arkiv 13 har en i sin samtid acceptabel standard. Jordanes har ingen ambition att beskriva var de olika stammarna fanns, i så fall hade han gjort det med samma noggrannhet som han beskriver andra platser med, då han finner det viktigt. Att läsa dessa fraser som geografiska referenser är bara ett utslag av viljan att placera stammarna och oviljan att acceptera att Getica inte ger några sådana uppgifter.

Man kan som Moneta referera till Svennungs hypotes om dubbla källor, eller tre källor eller ännu fler. Men till syvende och sist är det bara gissningar som syftar till att motivera antaganden man gjort, precis som gissningen att stammarna skulle följa en viss handelsrätt eller motsvarande. De är alla mer eller mindre kvalificerade gissningar, men fortfarande inget annat än gissningar.

[Moneta Nova]

Yngwe skrev: - "Jordanes har ingen ambition att beskriva var de olika stammarna fanns" och "det finns ingen startpunkt, det finns ingen riktning, det finns inga geografiska referenser som läsaren kan förstå".

Vet inte riktigt hur diverse översättningsvarianter av "de små fraser som binder samman" uppräkningen av Suehans många stammar skulle påverka förståelsen av Jordanes "reseberättelse" (från Öresund till Trondheimsfjorden?). Många forntida självklarheter, exv. hällristningar, verkar för oss nutidsmänniskor väldigt svårtolkade, men var med all sannolikhet högst självklara för dåtidens folk. Skulle det inte kunna vara på liknande sätt med Jordanes? Det som var självklart 551 e.Kr. behöver inte nödvändigtvis vara lika självklart 1475 år senare.

Tycker att hypotesen om att Theutes fanns vid Öresund och att dessa tillsammans med Vagoth, Bergio, Hallin och Liothida hade sina boplatser på skåneslätten ("vilkas bosättningar alla ligger på ett och samma bördiga slättland"), är mycket stark. Likaså att Finnaithae, Fervir och Gauthigoth (vid Göta älvs mynning?), i tur och ordning, fanns norr om dessa - ända upp till Raumarici vid Oslofjorden. Finns det egentligen något alternativ till att lokalisera startpunkten, "de fem stammarna på slättlandet", till Skandinaviens bördigaste slättland - Skåne och Lundaslätten/Söderslätt? Särskilt efter klimatkatastrofen 536-547 e.Kr. var det sydliga läget helt avgörande.

Som jag skrev tidigare: - "Om Jordanes är systematisk/logisk i sin uppräkning är Theutes/Theustes placering vid Öresund fullkomligt klockren. Att starta resan där, på synavstånd från Själland, är ju genialt. Och om slutmålet Ranii sedan skulle råka vara Trondheims-fjorden med sina förbindelser österut till Högom och Östersjön, är ju även detta lysande och med arkeologin överensstämmande."

https://skandinavisktarkeologiforum.org ... 927#p35927

Castor skrev: - "Suetidi är rimligen detsamma som Svitjod, medan Suehans är något helt annat."
https://skandinavisktarkeologiforum.org ... 491#p25491

Castor skrev: - "Att det andra ledet i 'Sue-hans' eventuellt kan härledas till 'hansa' berördes i ett tidigare inlägg."
https://skandinavisktarkeologiforum.org ... 811#p35811

Så Sue-tidi = Svi-tjod ... d.v.s. Sue-/Svi-folket … men Sue-hans (Suaet-hans, Suaet-hohansos, Swaþō-hansōz) har ingenting med detta Sue-folk att göra? Varför skulle inte Sue-hans (gens) kunna vara ett stamförbund (-"hansa" på gotiska, "-hansō" på urgermanska) bestående av "talrika stammar" (natio)? Särskilt med vetskapen om inskottet om invånarna i Skandinavien (de Scandzae cultoribus) som därmed också sammanlänkar stamberättelsen till en obruten kedja.

*

[Castor]

[...] Men till syvende och sist är det bara gissningar som syftar till att motivera antaganden man gjort, precis som gissningen att stammarna skulle följa en viss handelsrätt eller motsvarande. De är alla mer eller mindre kvalificerade gissningar, men fortfarande inget annat än gissningar.

Javisst är det gissningar – ibland väldigt kvalificerade sådana. I några fall kan de rentav betraktas som nästintill oantastliga.

Som exempel kan vi ta namnserien:

Theut- (Tjute-) ... Berg- (Bjäre), Hall- (Hallandsås) ... Finnaith- (Finn[v]eden) ... Raumarici- (Romerike)

Är det då inte helt uppenbart att Finnveden i förhållande till de föregående kan sägas vara belägen ”bakom dessa” (post hos) och att Romerike ligger ”längre bort” (exterior)?

[Castor]

[...] Det anmärkningsvärda är att vi idag tillskriver Svennungs gissningar sådant värde. [...]

Svennung hade faktiskt inte så värst mycket nytt att komma med. Det är väl egentligen bara ”mixi = hixi = hisingsborna” som helt och hållet är hans egen tolkning(?)...

Forskarna ha knappt ens försökt att få ut något namn av handskrifternas mixi. I ett par handskrifter har detta "förbättrats" till mixti blandade', vilket de flesta lärde ha godtagit.

Josef Svennung (1964): De nordiska folknamnen hos Jordanes (s. 81)

Svennung corrects the names to *Hixi Euagreotingi[-s] interpreting them as ”die Hisingbewohner, die Bewohner der Insel *His, jetzt Hisingen” and ”die Felsenbewohner der Inseln”, which is not worth more than an arbitrary guess [...]

Toumo Pekkanen (1981): Exegetical Notes on the Latin Sources of Northern Europe (s. 81)

Den ursprungliga skrivningen kan, enligt Pekkanen, ha varit:

... mixti[-s-]que Greotingis...

... vilket kanske inte nödvändigtvis behöver vara kopierat från Claudius Claudianus (se tidigare inlägg).*

Även om Jordanes inte talade om någon speciell folkstam på Hisingen så framgår det av Svennungs (och före honom L. Weibulls) skriverier att det var västkusten och landet innanför densamma som tilldrog sig störst uppmärksamhet.

I en senare skrift tar Svennung upp ”kulturkretsen vid Kattegatt-Skagerarack”...

Det inre av Västergötland har alltsedan åkerbrukets införande varit orienterat mot havet, mot sydväst, säger den framstående kännaren av landskapets arkeologi K. E. Sahlström. Under romersk järnålder har Roms kulturinflytande mot norr alltmer ökat, så att omkr. år 100-200 den romerska importens centrum låg i S Danmark. Att Västergötland stått i intim förbindelse därmed, framgår klart. En kulturkrets utbildade sig kring Kattegatt-Skagerack, omfattande framför allt Danmark, Västergötland och den fruktbara jordbruksbygden ö om Oslofjorden i Norge (Östfold).
{...]

[KULTURKRETS].png (284.42 KiB) Visad 18 gånger

[...] Efter K. E. Sahlström [...]

Josef Svennung (1965): Jordanes' Scandia-kapitel (s. 15 - 17)

De berörda delarna av Skandinaviska halvön motsvarar ungefär vad som ovan kallas ”den södra delen – öster om Oslofjorden” (även ”Område II” i ett tidigare inlägg).

Svennung trodde vidare att de västnorska folken Grannii – Ranii måste ha hamnat fel i texten. Han ville – för ordningens skull – ha dem omedelbart efter Ragnaricii. På så vis kunde Finni och Vinoviloth förskjutas långt norrut. Tanken att de sistnämnda skulle vara kväner var gammal redan på 1960-talet, den var vid tiden för Svennungs Jordanes-tolkning faktiskt äldre än vad Schücks och Svenssons tolkningar är idag.

__________________________
*) I den spanska översättningen från 1999 (se ovan), som inte är baserad på Mommsens utan på Guintas & Grillones edition från 1990-talet, står det: ”los ostrogodos, mezclados también con los greotingos”. Ostrogothae har alltså flyttats så att de kommer omedelbart efter Gautigoth!

[Moneta Nova]

Castor skrev: - "Men det stämmer ju inte. Jordanes börjar ju med att konstatera det bor många (fler än sju) olika ”nationes” på ”ön”. Hade han menat det ni tror att han menade, skulle han väl i stället ha skrivit att det bor tre (och endast tre) ”gentes” på ”ön”. Det följande avsnittet, där han bl.a. nämner de tre folken Adogit, Screrefennae och Suehans, kan närmast ses som en lång utvikning som handlar om högnordisk exotism. Därefter fortsätter Jordanes med att berätta mer om de många olika stammarna (nationes), däribland Gautigoth.

Strukturen påminner om Prokopios’ berättelse som inledningsvis uppger att ”ön” befolkas av ett antal (tretton) folkrika stammar (ethne). Sedan kommer en lång utvikning om midnattssolen och skridfinnarna med mera. Därefter återgår Prokopios till de folkrika stammarna och berättar att en av dem heter Gautoi."

https://skandinavisktarkeologiforum.org ... 939#p35939

Ja, Jordanes börjar med att konstatera det bor många STAMMAR (natio) på ön Scandza (Skandinavien), men att Ptolemaios endast nämner sju av dem vid namn. Sedan berättar han om TRE folk/kulturer (gens); de arktiska Adogit och de primitiva Screrefennae, samt ytterligare ETT - Suehans, som ägnar sig år transithandel med kontinenten. Därefter övergår han till verkets kärna (goterna) och räknar upp Suehans talrika stammar - från Theutes i söder, via bl.a. Gauthigoth (vid Göta Älv?) och Raumarici (vid Oslofjorden?) och vidare ända upp till Roduulf Ranii (vid Trondheimsfjorden?).

Ja, det finns klarar paralleller till Prokopios och hans 12+1 = 13 stammar på ön Thule (Skandinavien). Den folkrika stammen Gautoi (Jordanes Gauthigoth), vars kultur är densamma som elva av de andra stammarna, men skiljer sig markant från den 13:e - Skrithiphinoi (Jordanes Screrefennae och Finni mitissimi, d.v.s. de mycket milda finnarna/samerna). Även i Prokopios finns alltså spår av ett stamförbund - bestående av 12 stammar där Gautoi var den som var värd att nämna? Pytheas verkar för övrigt omnämna dessa Guiones/Guttones redan åtta århundraden tidigare. Då i havsviken Metuonis (Kattegatt?) med bärnstensön Abalus (Jylland/Thy?) en dagsresa bort och Teutones (Jordanes Theutes?) som grannar.

*