Om Beowulf, Gräslund och kritik som följt.

[Yngwe]

Som sagt, det finns lite intresse av att diskutera samma sak om igen, särskilt med någon som inte vill ta sig tiden att läsa vad som redan diskuterats.

[Henric]

P.S. I vilken vers beskrivs "frisernas kung" som 'eoten' menar du? Det är väl snarare Hygelac som beskrivits som jätte, fast i frankiska källor?

[Henric]

Om du inte vill svara på mina enkla frågor måste jag anta att du insett att du är ute på svag is.

Mig synes det som om denna tråd handlar om Gräslunds bok och Lönnroths kritik av den. Då tycker jag det är rimligt att diskutera just de sakerna i denna tråd. Jag hoppas att någon annan vill göra det då, men det är förstås inte konstigt om få vill hoppa in i en gammal tråd.

[Yngwe]

Nä du måste ju inte anta det, du kunde ju valt att läsa vad som redan diskuterats här och sen bildat dig en uppfattning. Det är ju det vanliga sättet...

[Kungsune]

Henric,

1) Hävdar jag att eotan i raderna 902, 1072, 1088, 1141, 1145 inte avser jutar utan jättar?

Ja – i de aktuella passagerna är eotan semantiskt mytologiskt och som epitet och inte etnonymiskt. Flera av dina radexempel utspelar sig i Frisland i konflikt mellan friser och daner samt friser och jutar. Eotenas används i dessa rader direkt som omskrivning av friser.

I Beowulf används tre närliggande ord:
• ēoten
• ent
• gigant

och de används parallellt om:
• Grendel
• Grendels mor
• deras släkt
• urtida kaosvarelser

I raderna du nämner står eotan i samma syntaktiska och poetiska fält som:
• enta geweorc (”jättars verk”)
• orcneas
• gigantas

Det är alltså ett mytologiskt kollektiv, inte ett folk i geografisk mening.

Det är inte kontroversiellt filologiskt: alla kritiska utgåvor (Klaeber, Fulk m.fl.) och lexikon (Bosworth-Toller) glossar ēoten här som ”giant, monster”.

Det finns inga sammanhang i Beowulf där ēoten entydigt betyder ”Jute” som etnonym.


2) Menar jag att Gräslund inte förstått att Grendel som eoten är jätte?

Nej. Jag är medveten om att Gräslund påpekar att ēoten kan betyda ”jätte” (s. 197).
Min invändning gäller något annat:

Gräslund pendlar mellan:
• mytologisk läsning (jätte)
• etnisk läsning (jute)

och använder detta glidande semantiskt för att knyta monsterpassagerna till Gotland.

Detta är metodiskt problematiskt.

I själva diktens interna semantik tillhör Grendel entydigt:
• Kains ätt
• urtidens jättar
• kaosvarelsernas släkt

Att samtidigt antyda att samma ordval skulle bära en kodad referens till ett verkligt folk (jutar) är ett dubbeltolkande grepp som inte stöds av textens poetik.

Min poäng är alltså inte att Gräslund ”missat” jättebetydelsen, utan att han metodiskt blandar nivåer:
mytisk kategori och historisk etnicitet.


3) Vad har detta med Gotland att göra?

Allt – eftersom Gotlandshypotesen i boken delvis bygger på att:
• ordvalet ēoten / eotan
• tillsammans med kust- och ömotiv
• skulle indikera jutar i Östersjön snarare än i väst

Men om ēoten i Beowulf konsekvent fungerar som:
• ”jätte / monster / kaosvarelse”
• i samma semantiska system som ent och gigant

så faller hela det etnonymiska argumentet bort.

Då finns inget språkligt stöd för att koppla monsterterminologin till Gotland eller jutar i historisk mening.


Om Gräslunds bok och Lovéns kritik

Ja, jag har läst Gräslunds bok.

Jag håller med dig om att:
• Lönnroths och Harrisons avfärdanden är ytliga
• Lovéns recension i Fornvännen är den enda seriösa kritiken i svensk forskning

Men där skiljer vi oss åt i bedömningen:

Lovén har rätt i att:
- den språkliga argumentationen är svagare än Gräslund
gör gällande
- textställen som ēalond utan inte bär Gotland med någon nödvändighet
-de filologiska indicierna inte räcker för en östlig lokalisering

Och framför allt:

Gotlandshypotesen kräver att Beowulf bryter sitt eget konsekventa västliga geopolitisk-narrativa system
(Daner, Friser, Jutar, Svear, Gautar)
och i stället smugglar in en östlig kuliss utan någon entydig markör.

(Alla igenkännbara konflikter i Beowulf mellan geats och sveakungar kan kopplas med andra källors krig mellan Jylland och svenska kungar. (Vendelkråka osv))

Det är ett högt metodiskt pris.



Sammanfattningsvis
1. Ja – ēoten i de nämnda raderna betyder mytologisk jätte, inte jute.
2. Nej – min kritik gäller Gräslunds metodiska dubbelbruk av ordet, inte att han missat jättebetydelsen.
3. Detta undergräver direkt Gotlandshypotesens språkliga fundament.

Jag är helt med på att diskutera Gräslunds bok sakligt.
Men just i frågan om ēoten och monsterterminologin ger Beowulftexten inget stöd för en östlig (gotländsk) lokalisering.

Slutligen,
Geaterna stavas på rad 443 “Géotena léode” dvs geatas folk. Där kan man med lite välvilja se en koppling mellan jutar/gyder med Jättar/eotena men då med ett inledande “G”. Det i sig visar ju att det handlar om olika saker.
På rad 1069: “Hnaef Scyldinga in Fréswæle feallan scolde. Né húru Hildeburh herian þorfte eotena tréowe’ unsynnum wearð”

Enkelt översatt:
Hnaef Sköldungen på den frisiska stridsplatsen falla skulle. Inte behövde Hildeburg lovorda “Eotenas” stridslycka; hon var oskyldig.

Dvs här beskrivs frisernas stridslycka som “eotenas” dvs jättarnas/de väldiga-mäktiga.

Även på rad 1088 har du ett exempel som pekar på friser. Folcwaldas söner. Folcwalda är ju kung Finns far. Slutsatsen i stycket är att eotens söner är Finn. Dvs Folcwalda är jätten(stor kämpe) och hans folk är “eotens leoð”. Det betyder inte att msn kan sätta likhetstecken mellan friser och jättar utan bara att ryktbara stridskämpar ibland får epitetet “eoten” (den väldige).

[Moneta Nova]

Strålande sammanfattning, Kungsune!

*

[Henric]

Tack för det utförliga svaret, kungsune.
Jag misstog mig förut och läste yngwes svar som ditt och då tyckte jag det verkade arrogant om du först kommit med ett inpass och sedan inte ville ge en replik utan hänvisade mig till att söka igenom hela forumet. Ber om ursäkt för mitt misstag.

Jag läste ditt första inlägg som om Gräslund alltid skulle ha tolkat eotenes som jutar. Det menade du inte, men nu skriver du dels att eotenes BARA kan tolkas som jättar, samtidigt säger du att det används för friser i kvädet. I ditt första inlägg sa du väl att den frisiske kungen kallas för jätte? Är det Finn du menar?

Jag HAR tittat igenom tidigare trådar en del nu.
Som jag tolkar det är ni ett gäng som gärna vill placera svear på västkusten och identifiera 'geatas' med jutar (en minoritetsuppfattning vad jag förstår, om än populär av och till sedan 1800-talet). Då blir det ju viktigt att slå fast att eotenas inte kan få stå för jutar, men även om det inte gör det följer ju inte att 'geatas'=jutar.

Wickberg identifierar mer eller mindre jutar med friser. Egentligen var det väl olika grupper, men besläktade och allierade i de konflikter som skildras i kvädet.

Ett av Gräslunds argument är att tiden för Heorot inte stämmer arkeologiskt med placering i Lejre, som en del hävdat, inte vita klippor heller. Med Gräslunds placering på Själlands östkust kommer handlingen närmare Gotland.

[Henric]

Nu är jag okunnig om fornengelska, men har gjort följande tabell om jättar/jutar/friser, och vore glad om någon kunnig person vill rätta eventuella felgissningar., tex vad gäller kasus.

rad form numerus kasus övers. Wickberg övers. Gummere
112 eotenas pl N? A? jättar etins
421 eotena pl genitiv jättarnas wild brood
761 eoten sing nominativ jätten the fiend
884 eotena pl genitiv jättesläkt monster kind
902 eotenum pl dativ jutarna foes? monsters?
1073 eotena pl genitiv jutarnas enemies
1089 eotena pl genitiv frisernas frisians
1141 eotena pl genitiv jutarnas frisians
1145 eotenum pl dativ jutarna frisians
1558 eotensic ? edjektiv? jättars eotens

Gummere översätter alltså aldrig med jutar, men med friser (som också Wickberg gör en gång).
Den nya svenska översättningen av Hansson(?) är slut på adlibris, vad översätter han med i
de där fallen?

[Kungsune]

Inga problem Henric

Nja, vi söker inte placera svear explicit på västkusten. Vi bara konstaterar, med fullt källstöd, att begreppet svear i källor bevisligen har en betydligt större spridning än Mälardalen. Inte minst Västergötland, Småland och Östergötland benämns som “in suedia” etc så långt bskåt vi har källor. Det är inte ens kontroversiellt.
Diskussionen om Eotenas hör samman med Beowulfkvädet och Hygelac omnämns i två frankiska källor som ligger nära i tid. Där brnämns han som dansk resp gotisk. I engelsk medeltidslitteratur omnämns konsekvent jutar med termen geat-gete-geot. Aldrig med eotena eller frisi. De ligger tvärt om i krig med friserna och den kända dannevirkes första etapp (kovirke)hade knappast blivit till om jutarna var friser.

Att identifiera geats med jutar är verkligen ingen minoritetsuppfattning. Det är den mest långlivade uppfattningen. Antagligen för att den är ensam om att harmonisera alla källor. Ex sveakungarnas härjningar kring Vendsyssel i Ynglingatal och jyska mäns stridshandlingar.

Angler och Jutar(till skillnad från gotlänningar) utvandrade till England och det här är deras förfäders historier. Varför skulle de ta med sig en gotländdk bok????
Lotte Hedeager har väldigt övertygande argumenterat för det samhälle som finns på jylland och hur det omvandlas i folkvandringstid. Här finns också diskussionen kring den Kattegattskultur som yngre järnålder bär. Mycket initierat från just Jylland.

Eotenas används inte på ett enda ställe så att det kan tillskrivas just Jutar. Jag skulle undvika att låsa det till friser likväl. Annars får du argumentera att Grendel var frisisk. Nej det betyder nog bara väldig, mäktig eller kämpe om just motparter i berättandet.

[Kungsune]

Här har du en bra fornengelsk-engelsk side by side
med rätt radnumrering:

https://heorot.dk/beowulf-rede-text.html