Fick svearna sina svartpälsar från kolmårdar (sobel)?

[Strutharald]

Enligt Jordanes var svearna kända för sina svartpälsar. De bör haft ett inhemskt ord för sobel (som är ett medeltida lån från ett slaviskt språk via tyska).

Finskan har ordet nokinäätä (sotmård) som man tror gett upphov till det kända Nokia. Då slog det mig att det finns ett liknande svenskt ortnamn, nämligen Kolmården . Kan skogen fått namn efter detta djur? Kanske ursprungligen Kolmårdskogen eller liknande som sen förkortats. När kolmårdarna (sobeln) utrotats har innebörden gått förlorad.

Den vedertagna teorin tycks vara att Kolmården ursprungligen hetat Kolmark och ordet mark har blivit förvanskat till mård. Ödmården och Åmål är andra ortnamn med -mård i betydelsen skog.

Men kanske har mård fått betydelsen gränskog, först efter djuret utrotats, tack vare den kända skogen Kolmården? Mård i betydelsen skog tycks vara unik för Sverige, enligt Chatgemini (som inte är helt tillförlitlig) när jag frågade efter motsvarigheter i andra germanska språk.

En lustig teori. Har inte fördjupat mig allt för mycket i detta.

[Yngwe]

Fast det finns ju andra skogar som också heter -mården, t.ex Ödmården...

Och, vilket varit uppe på forum tidigare....har Sobel ens funnits i vårt land? Uppgifter ges om att de fanns fram till 1600-talet och sen utrotades. Men är det rimligt att man skulle lyckas med det så tidigt?

[Strutharald]

Jag har ingen aning om sobel existerat i Sverige. Visste inte ens att de skulle funnits kvar ända till 1600-talet. Tänkte mig att de utrotats betydligt tidigare (före medeltiden), åtminstone söderut, och innebörden av ordet kolmård glömts bort, men eftersom Kolmården bar efterledet -mård har innebörden börjat tolkats som "gränsskog" och gett namn åt andra gränsskogar.

Jag finner inte att "mård" i betydelsen skog har motsvarigheter utanför Sverige. Förklaringen att det är en förvanskning av ordet "mark" känns inte helt övertygande. Finns skriftliga belägg för att skogar med efterledet -mård hetat mark?

Men, som sagt, jag har inte fördjupat mig allt för mycket i detta. Jag blir gärna motbevisad. Tyckte det mest var en rolig teori (utifrån den finska "sotmården" och Nokia) och ville testa den.

[Yngwe]

Hittar några sidor som säger att mård inte alls betyder skog utan stenigt område

Angående etymologi för Åmål som tidigare skrevs Amord år 1397

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/%C3%85m%C3%A5ls_socken

https://kulturbilder.wordpress.com/2021 ... -dalsland/

Tycker ändå funderingen är kul. Skulle det kunna vara tvärtom, att djur namnet Mård är ett noa-namn?

[Strutharald]

Svenskt Ortnamnslexikon förklarar ortnamnet Kolmården: Namnet innehåller ett fornsvenskt *mardher 'grusig mark; stenrik eller blockrik mark; grusig eller stenig skog' e.d. Förleden Kol- står snarast för 'mörk, skuggig' e.d. eller för 'svart, förkolnad (på grund av skogsbrand)', även om ett samband med kolning inte kan uteslutas. Jfr —› Åmål och—' Ödmården

När jag frågar ChatGemini om etymologin till detta fornsvenska *mardher får jag svaret: "Ordet *marðer ('stenrik/grusig mark') är inte ett fristående ord med en egen separat etymologisk rot. Det är en lokal utveckling eller dialektal variant av det urgamla germanska ordet för märke eller gränsmark.

Roten är den urgermanska *markō (femininum) eller *markan (neutrum), som betyder:

Märke, tecken (därav moderna svenska märke).

Gräns, utkant (därav engelska march och tyska Mark i regionnamn).

Gränsmark, utskog (eftersom skogen ofta var gränsen).

Jag är ingen expert, men jag ställer mig som sagt skeptisk till denna förklaring, att ordet mark skulle förvanskats till marð/mård. Känns som "tyvärr, men det var det bästa vi kunde komma på... det var säkert någon inflytelserik person med talfel som skapade det".

[Strutharald]

Djurnamnet mård finns motsvarigheter i andra germanska språk. Däremot ingen säker urindoeuropeisk rot. Kan komma från ett substratspråk.

https://en.wiktionary.org/wiki/Reconstr ... ar%C3%BEuz

[heimlaga]

Svenskt Ortnamnslexikon förklarar ortnamnet Kolmården: Namnet innehåller ett fornsvenskt *mardher 'grusig mark; stenrik eller blockrik mark; grusig eller stenig skog' e.d. Förleden Kol- står snarast för 'mörk, skuggig' e.d. eller för 'svart, förkolnad (på grund av skogsbrand)', även om ett samband med kolning inte kan uteslutas. Jfr —› Åmål och—' Ödmården

När jag frågar ChatGemini om etymologin till detta fornsvenska *mardher får jag svaret: "Ordet *marðer ('stenrik/grusig mark') är inte ett fristående ord med en egen separat etymologisk rot. Det är en lokal utveckling eller dialektal variant av det urgamla germanska ordet för märke eller gränsmark.

Roten är den urgermanska *markō (femininum) eller *markan (neutrum), som betyder:

Märke, tecken (därav moderna svenska märke).

Gräns, utkant (därav engelska march och tyska Mark i regionnamn).

Gränsmark, utskog (eftersom skogen ofta var gränsen).

Jag är ingen expert, men jag ställer mig som sagt skeptisk till denna förklaring, att ordet mark skulle förvanskats till marð/mård. Känns som "tyvärr, men det var det bästa vi kunde komma på... det var säkert någon inflytelserik person med talfel som skapade det".

På min nutida finlandsvenska dialekt som ju ibland har litet drag av fornsvenska skulle det åtminstone bli logiskt.

-Kolmården skulle i så fall uttalas Kålmaalin och betyda det brända småsteniga området. Eller möjligen det småsteniga området där man brukar bränna kolmilor.
-Ödmården skulle i så fall uttalas Öjdmaalin och betyda det övergivna eller fördärvade småsteniga området.
-Åmål skulle i så fall uttalal Oåmaalin och betyda det småsteniga området vid ån.

En "maal" (ordet har hankön och uttalas med tjockt L) är ett småstenigt område som inte är storstenigt och inte alls svårframkomligt men som inte går att odla upp eller ens att gräva diken i för hand utan att plocka bort tonvis med småsten. Sådant land kan beskrivas som "maalot". Det är inte helt ovanligt att ord som vi uttalar med långt A och kan skriva fonetiskt med AA uttalas med Å i högsvenska. Tjockt L är ofta men långt ifrån alltid RD i högsvenska.


Nu är jag ingen språkvetare men det kan ju hända att fornsvenskan hade någonting liknande?
Heje ji jo sproåtji ja tänker poå så tärföri håksar ja på tolije.

[Yngwe]

Strut Harald

Instämmer om mard-mark, tror mer på eget ord med etymologin stenig. Mården blir då den som bor i den miljön (stenmård?) och får det som noanamn.

Högst hypotetiskt, men....

[Yngwe]

Heimlaga det lär ju vara samma utveckling av mard som i Åmål då. Och faktiskt är ju ett tjockt -rd inte så ljudmässigt lång från ett tjockt -l

[Strutharald]

På min nutida finlandsvenska dialekt som ju ibland har litet drag av fornsvenska skulle det åtminstone bli logiskt.

-Kolmården skulle i så fall uttalas Kålmaalin och betyda det brända småsteniga området. Eller möjligen det småsteniga området där man brukar bränna kolmilor.
-Ödmården skulle i så fall uttalas Öjdmaalin och betyda det övergivna eller fördärvade småsteniga området.
-Åmål skulle i så fall uttalal Oåmaalin och betyda det småsteniga området vid ån.

En "maal" (ordet har hankön och uttalas med tjockt L) är ett småstenigt område som inte är storstenigt och inte alls svårframkomligt men som inte går att odla upp eller ens att gräva diken i för hand utan att plocka bort tonvis med småsten. Sådant land kan beskrivas som "maalot". Det är inte helt ovanligt att ord som vi uttalar med långt A och kan skriva fonetiskt med AA uttalas med Å i högsvenska. Tjockt L är ofta men långt ifrån alltid RD i högsvenska.


Nu är jag ingen språkvetare men det kan ju hända att fornsvenskan hade någonting liknande?
Heje ji jo sproåtji ja tänker poå så tärföri håksar ja på tolije.

Absolut. Jag är också uppväxt med en dialekt som uttalar boL (bord), gåL (gård), haL (hård) osv. Så KolmaaLen, absolut. Men inte om det hetat Kolmarken som är det hypotetiska ursprungsordet som genom dialektala uttal ska ha förvandlats till Kolmarðen och sen Kolmården.

Kolmarken är visserligen ett mer logiskt ursprungligt namn än att den uppkallats efter mitt fiktiva djur kolmård. Men jag är ännu inte riktigt nöjd med förklaringen hur "marken" blivit "marðen/mården". Utvecklingen med tjock L från ord som ursprungligen uttalades med -rð är välbelagd och var enligt Tyska skolans läroböcker i svenska språket från 1800-talet det korrekta uttalet. Djurgården ska uttalas DjurgåLen osv. "stavas -bord men uttalas -boL".