Oavsett källornas ganska tveksamma historiska källvärde vore det ganska intressant att utifrån antagandet att det finns nån slags historiskt korrekt historisk kärna, sätta upp en hypotetisk geografisk tidslinje för området runt Viken. När var det danskt, när var det svenskt, och när blev det norskt?
Kanske persongalleriet är mindre intressant, men den politiska utvecklingen desto mer...
Låter det sig göras Castor?
Hervararsagans ”Kungliga ättartal”, tolkningsförslag
Re: Hervararsagans ”Kungliga ättartal”, tolkningsförslag
Den säkraste källan är de frankiska annalerna som säger att Vestfold stod under de danska kungarnas överhöghet och att det var uppror där år 813. Men de frankiska annalerna säger annars ingenting om hur och varför Vestfold (och andra delar av Viken) hade hamnat under danskt styre och hur länge den tidigvikingatida danska kontrollen över Viken varade.
Med hjälp av sagorna kan man rekonstruera en hypotetisk tidslinje:
Mitten av 700-talet: Viken inlemmas i ett svensk-danskt överhöghetsvälde.
Slutet av 700-talet: Det svensk-danska överhöghetsväldet delas mellan bröder och Viken tillfaller den broder som också tar över själva Danmark.
Andra halvan av 800-talet: Den danska kungamakten får allt svårare att behålla greppet över Viken och fältet lämnas fritt för en svensk kungamakt att ta över. De svenska expansionsplanerna omintetgörs kring 870 då Viken blir en del av det framväxande norska riket.
Med hjälp av sagorna kan man rekonstruera en hypotetisk tidslinje:
Mitten av 700-talet: Viken inlemmas i ett svensk-danskt överhöghetsvälde.
Slutet av 700-talet: Det svensk-danska överhöghetsväldet delas mellan bröder och Viken tillfaller den broder som också tar över själva Danmark.
Andra halvan av 800-talet: Den danska kungamakten får allt svårare att behålla greppet över Viken och fältet lämnas fritt för en svensk kungamakt att ta över. De svenska expansionsplanerna omintetgörs kring 870 då Viken blir en del av det framväxande norska riket.
Re: Hervararsagans ”Kungliga ättartal”, tolkningsförslag
Håller med om att franksiska Annalena har bäst källvärde, men de är också lite svårbegripliga ibland.
Re: Hervararsagans ”Kungliga ättartal”, tolkningsförslag
Men kan man redan 870 se ett Norge runt Viken?
Re: Hervararsagans ”Kungliga ättartal”, tolkningsförslag
Nej, det är väl egentligen bara en gissning baserad på saga-materialet (inte bara Snorre). Det arkeologiska materialet tycks peka på att Kaupang, som ju anses ha varit en dansk stödjepunkt i Vestfold, övergavs kring sekelskiftet 900. Och den enda samtida skriftliga källan, Ottar, som inte kan dateras mer exakt än till tidsintervallet 870 - 890, säger ingenting om ett enat norskt kungarike med en utsträckning liknande det tidigmedeltida Norge. Så kanske var det snarare kring sekelskiftet 900 som Viken och småkungadömena i Opplanden, Vestlandet, Trøndelag etc. slogs ihop till ett enat kungarike.
Re: Hervararsagans ”Kungliga ättartal”, tolkningsförslag
Dagens norska hållning verkar snarast vara en bit in på 1000-talet om man får tro på infon i länken nedan
https://www.norgeshistorie.no/hoymiddel ... kygge.html
https://www.norgeshistorie.no/hoymiddel ... kygge.html
Re: Hervararsagans ”Kungliga ättartal”, tolkningsförslag
Min arbetshypotes är att sagorna i stora drag återger en verklig historia och att Snorre (och Are Frode m.fl.) hade rätt om Harald Hårfagres härstamning från Opplands-/Vestfoldskungarna. Nämnda kungar kan under 800-talet ha varit danska lydkungar eller vasaller, ett förhållande som sagorna har tonat ner (eller snarare helt låtit bli att nämna).
Man kan spekulera om inte Harald Hårfagre rentav gick danskarnas ärenden då han lade Tröndelag och Vestlandet under sig. Den danska kungamakten verkar på den tiden ha varit relativt svag, så Harald Hårfagre kunde i praktiken agera som en självständig härskare. Det var först under Harald Blåtand som den danska kungamakten på allvar kunde hävda överhöghet över Norge.
Man kan spekulera om inte Harald Hårfagre rentav gick danskarnas ärenden då han lade Tröndelag och Vestlandet under sig. Den danska kungamakten verkar på den tiden ha varit relativt svag, så Harald Hårfagre kunde i praktiken agera som en självständig härskare. Det var först under Harald Blåtand som den danska kungamakten på allvar kunde hävda överhöghet över Norge.