När Snorre på 1200-talet skriver om Forn-Sigtuna på 400-talet? ("Odens boplats", ev. på norra Jylland? - varifrån Asa-tron ev. sprider sig österut?) är ju detta något helt annat än den kristna svenska staden Sigtuna, som tros ha anlagts utefter en "kunglig plan" ca 970 e.Kr. Varför kallar man överhuvudtaget en kristen stad för Sigtuna? ("Odens gård"?). Är det av samma anledning som man byggde kyrkor på hedna-tempel?
I Ynglingaättens historia skriver Snorre f.ö. "Om ländernas fördelning på jordytan", där han omnämner "Svithiod det stora" (Scythia/Sithia magna). Svitjod kallade de Manhem, men det stora Svitjod kallade de Gudhem. (Manhem betyder människornas hemvist och Gudhem gudarnas hemvist). Man får här förhållandevis goda begrepp om Svitjod det storas läge. Det låg norr om Svarta havet, kring floden Don, öster om Gårdarike (Kiev) och norr om turkarnas land.
Och precis som med "olika Sigtuna och Svitjod" måste man hålla i minnet att Ansgars Birka på Björkö (ca 750-975) inte är detsamma som Adalberts Birka på 1060-talet eller Birka stift (tillsammans med Skara, Sigtuna och Hälsinglands stift) i slutet av 1000-talet. Man återanvände uppenbarligen "inarbetade" namn.
Olof von Dalins karta över Europa visar hur M A N H E I M placerades över hela S k a n d i n a v i e n och in i Ryssland. Asarnas Godhem låg vid Svarta havet. Sigtuna verkar bara betecknat med "Situn", Mälaren med "Lögen" och Uppsala med "Upsali".
- Olof von Dalin_Charta öfver gamla och Stora Sverige - eller Scythjod hin mikla.png (1.48 MiB) Visad 72 gånger
Sigtuna - en hundraårig "storstad" ca 1070?
Adam av Bremen om svenskarna: -
"I söder (sic!) det förut omtalade baltiska havet (Östersjön) i hela dess längd. Där ligger det stora samhället Sigtuna" (Civitas maxima Sigtuna).
Låg Sigtuna i söder? Eller skall Adams "väderstreck" sättas i relation till föregående platsuppgift?
Adam IV:25: - "Jag skall nu ge en kort beskrivning av sveonernas land eller Sverige: i väster innefattar det götarna och samhället Skara, i norr (alt. norr om dem?) värmlänningarna med skridfinnarna, som styrs från Hälsingland, i söder (alt. söder om dem?) det förut omtalade baltiska havet i hela dess längd. Där ligger det stora samhället Sigtuna. I öster slutligen gränsar det (Svitjod det stora?) till de ripheiska bergen, där det finns väldiga ödemarker och höga snömassor, och där flockar av vidunderliga människor hindrar ett ytterligare framträngande."
Lars Gahrn nämner märkligt nog bara "Sigtuna" en enda gång i sin artikel:
"Svitjod det stora" och Skytien - ett exempel på norrön tolkning av latinska områdesnamn, Scandia, Lund 2002. Och då är det hans egna ord:
- "Odin bosatte sig slutligen i Sigtuna i Svitjod." Han gör alltså ingen som helst åtskillnad mellan hedniska Forn-Sigtuna (400 e.Kr) och kristna Sigtuna (970 e.Kr). Inte heller nämner han ett ord om REX ZITUN (Rex Situn), kung Olof eller 900-talets svenska mynt.
https://journals.lub.lu.se/scandia/article/view/1435
Och samtidigt som Gahrn anför ett bevarat manuskriptet från 1387 (som kan vara äldre?) där man kan läsa: - "Närmast Danmark är Svitjod det mindre (Suidiod en minni), därefter Öland, därefter Gotland", citerar han Prosaiska krönikan (1450-tal): - Philimer/Filimer "samlade en stor här och drog in i Sithia, som är Swidia och ligger ovanför Tiveden och Kolmården. Han underlade sig alla hälsingar och dem." Här menar man alltså "upp-svearna" i Nordanskog?
Alltså: Sithia = Swidia (Nordanskog) … Swidia = Svitjod … men samtidigt ligger "Suidiod" (Svitjod) närmast Danmark ...?
Gahrn:
- "Det intressanta med Skytien är, att vi här finner ett exempel på norrön tolkning som innebar, att ett latinskt namn översätts med ett likalydande nordiskt namn. Förutsättningen för översättningen har varit de latinska namnformerna Svitia (av den isländska formen Svitjod) och Scithia. Namnet Skytien fanns för övrigt vid denna tid endast i den lärda litteraturen, och man hade alltså endast de latiniserade namnformerna att arbeta med. I namnet Scythia skall Sc och y uttalas så som de uttalades i medeltidslatinet, det vill saga som s och i. Scythia skulle uttalas Sithia, för att det skulle ligga nära till hands att sammanställa Skytien och Svitjod med varandra, och så stavas namnet - som vi har sett - mycket ofta. Prosaiska krönikans författare har haft en klar föreställning om att de latinska namnformerna låg varandra närmast: 'De kallades då sithe eller swidia som byggde Hälsingland och ovan Tiveden och Kolmården'."
På en del av Olof Skötkonungs mynt (ca 995) kan vi läsa: OLAF REX AN ZITUN (Zi-tun, Z-tue, Zi-tuen, Z-tune, Z-tnetei etc.) = Olof, kung av Situn/Sigtuna? - Eller gör han anspråk på större områden? - Zitun/Situn = Sithia/Svitjod? ... Sithia/Scythia ...??
*
