Över lag så får jag intrycket av att du gör en ganska svepande, generell beskrivning av den katolska kyrkans roll under medeltid över lag, och inte tittar i detalj på läget under specifikt 1060- och 70-talen, som ju är den tid vi egentligen diskuterar. Det fanns absolut en pyrande reformrörelse inom kyrkan, med Cluny-kretsen i spetsen, som ville hävda kyrkans absoluta suveränitet, den kanoniska rättens implementerande och påvens makt att avsätta världsliga makthavare. Samtidigt fanns det en stark tradition med kungar och inte minst kejsare av Guds nåde, som ansåg sig ha rätt att utnämna biskopar och prelater i sina riken och domäner, och i slutändan ansåg sig ha rätt att tillsätta och avsätta påven. Det var ju denna motsättning som ledde till att investiturstriden bröt ut under 1070-talets andra halva. Det går inte att bortse från det kejserliga perspektivet i investiturstriden, och att denna sida hade många anhängare i den katolska världen. Hade den inte haft det hade ju inte striden blivit så hård.
Jag fortsätter nu besvara dina frågor och påståenden i tur och ordning. Jag skulle gärna se att du om möjligt gjorde likadant med mina frågor och påståenden, för att bryta ner argumentationen i sina olika beståndsdelar.
Jag förstår faktiskt inte riktigt på vilket sätt jag varit svartvit i mitt resonemang. Menar du att jag har antytt att kungen antingen är inblandad i allt kyrkan gör eller inget kyrkan gör?Jag måste säga det samma om dig. Allt är inte svart eller vitt.
Måste och måste. Här tror jag som jag ovan var inne på att du underskattar hur religiöst samhället var. Kyrkans män tillhör samma familjer som kungens, kyrkan sköter kungarnas administration och kungarna förser kyrkan med privilegier och rättsligt skydd. Det är ett symbiotiskt förhållande. Tar du bort den kristna kungamakten finns inte den rika och mäktiga katolska kyrkan och vice versa.Kungen måste inte vara inblandad i katolska kyrkans affärer. Kyrkan är fullt kapabel att göra det själv.
Detta var givetvis ett försök till ett mer populärvetenskapligt sätt att förklara min ståndpunkt.Ditt senaste inlägg innehåller dessutom fler av dina personliga tolkningar än tidigare. Hur kan du avgöra vad en person på den tiden tänkte eller tyckte?
Jag kan inte minnas att jag har proklamerat att kungarna styrde kyrkan på 1000-talet, bara gett flertalet exempel på kungar som uppenbarligen hade ambitionen att styra över kyrkan i sitt land och som i viss utsträckning var framgångsrika. Investiturstriden visar ju som sagt också att det fanns de som absolut var av åsikten att kejsaren och kungarna av Guds nåde skulle styra över kyrkan.Som jag skrev tidigare så har jag inga problem med att den katolska kyrkan och kungamakten i de olika nordiska länderna samarbetade när båda parter tjänade på det, men det är inte samma sak som att någon kungamakt styrde över kyrkan.
Helt och hållet kyrkans sfär? Vad har du för belägg för det? Det finns ju otaliga exempel på världsliga furstar som var synnerligen involverade i omvändelsen av hedningar och främmande folk.Jag ser ingen anledning att blanda in danska kungamakten när biskop Egino kristnar Blekinge, det är helt och hållet kyrkans sfär.
Att Sven Estridsen var ett viktigt stöd i missionsverksamheten uppger som sagt Adam av Bremen, men också krönikören Aelnod, här i dansk översättning från kapitel 2: "Og fremdeles, da han ikke var uden indsigt i de frie studier og ikke ukyndig i gudelig læsning, forsømte han ikke at fremme gudsdyrkelsen: tværtimod, hvor der var rejst kirker til helgenernes ære, ophjalp han dem i kraft af sin kongelige myndighed, og hvor der endnu ikke var kirker, byggede han sådanne. Han lod sig det være magtpåliggende at forøge præstestandens og bispernes tal og magt og vise dem ærefrygt." https://heimskringla.no/wiki/%C3%86lnod ... s_historie
Jag ser heller ingen anledning att blan ... motsatsen.
Jag fortsätter diskursen om Stefan i en ny tråd, då det inte längre har något med Blekinge att göra. Hoppas du vill fortsätta samtalet där!
Vadå många "sådana" exempel? På samarbete över landsgränser? Än så länge är det väl bara Eginos verksamhet i Sverige du har kunnat peka på? Adam skriver ju också ordagrant att Egino "gästade" götarna, för att ge dem tröst i deras sorgliga belägenhet, då de för tillfället saknade biskop.Det finns ju flera exempel på hur kyrkan samarbetar över landsgränserna inom Norden i Adams böcker. Läs tex kapitel 53 i tredje boken när de svenska biskoparna inte vågade stanna kvar i Sverige pga av förföljelse. Då fick biskop Egino från Skåne ta hand om götarnas kyrkor. Det märks också när biskop Egino tillsammans med den svenske biskopen Adalvard av Sigtuna samarbetar och vill riva hednatemplet i Gamla Uppsala, men kung Stenkil säger nej eftersom han är rädd att bli avsatt och att de som kristnats i landet då skall återfalla i hedendom. Det finns många sådana exempel i Adams böcker.
Du vill alltså hävda att Eginos besök i Skara och hans aldrig förverkligade planer ihop med Adalvard den yngre, ska tyda på att han i Blekinge (och på Bornholm?) agerar helt och hållet frikopplad från kung Sven?
Vilka håll?Jag ser inte att kungamakten hela tiden måste vara inblandad i kyrkans affärer, det klarar kyrkans själv. Kungarna hade nog med problem på andra håll.
Måste och måste. Jag upprepar samma fråga jag ställt tidigare: varför skulle kung Sven INTE ha intresse av att medverka till blekingarnas inlemmande i den katolska kyrkan?