Jag har inte läst ikapp. Jag läser andra texter och har ett liv utanför forumet att sköta. Jag vet inte riktigt vad du menar att jag försöker flytta fokus ifrån. Jag har inte backat iväg från någon fråga vad jag vet och om jag gjort det så påminn mig så ska jag försöka svara.Yngwe skrev: ↑26 december 2023, 22:52Den enkla frågan är. Ditt utgångsvärde med svearnas ursprung i Mälardalen, och deras maktövertagande, vad bygger det på? Du har sagt att det har inträffat innan Olof Skötkonung, så vad har du för rellevanta källor, vad har du för arkeologi som stöd?
Jag törs påstå och utmana med att du inte har någonting alls utan endast försvarar din tes med problematisering av oppositionen och genom att lägga fokus på mycket senare källor mef ytterst tveksamt källvärde.
Ytterligare törs jag påstå och utmana att ditt påstående att du inte hunnit läsa ikapp också är skifte av fokus. Med all tydlighet är du mycket påläst, så några ynka trådar kan knappast utgöra något hinder. Och om inte det är ikappläst ännu så har du utan tvivel förmågan att göra det så att dina svar blir aktuella och uppdaterade!
Jag är inte tillräckligt påläst på arkeologin för att förlita mig på den. Jag kan också villigt medge att jag inte har svaret på allt utan befinner mig i en insamlingsfas. Jag gör inte anspråk av att vara någon auktoritet. Jag är fullt medveten om att jag genom inte tydligt proklamera någon fullständig tes kommer lindrigare undan än de vars tes jag istället ifrågasätter. Jag har dock svårt att se något fel med det.
Min egen arbetshypotes är att de senare källorna, lagarna, sagorna, titulaturen, landsdelsnamnen, bygger på minnet av forna tillstånd. Tillsammans med Tacitus, Jordanes, Prokopios beläggs att det som nu är Sverige under järnålder befolkats av bland andra folkstammar som hetat något i stil med ”svear” (“sitones” hos Tacitus, “Sue(t)hans/Suetidi” hos Jordanes, Sweon i Beowulf,
/Widsið/Othere/Wulfstan) och “götar” (“goutai” hos Ptolemaios av Alexandria, “Gautoi” hos Prokopios, “gautigoth/ostrogoth/vagoth” hos Jordanes). Vi har Wulfstan som pekar ut flera sydligare landskap längs östkusten som ”tillhörande svearna” under 800-talet, vi her Ynglingatal som på 900-talet placerar historiska svea-kungarna Egil och Adils i Uppsala. Något annat Uppsala-alternativ som kan arkeologiskt mäta sig med Gamla Uppsala har inte upptäckts. Att Rimbert beskriver Ansgar som mötande svea-kungarna i mälardalen och Adam av Bremen även han betonar Uppsalas centrala position på 1000-talet skapar en kontinuitet som sedan fortsätter in i medeltiden.
Götarnas historia är dessvärre inte lika frekvent beskriven, det är beklagligt. Men det framstår som sannolikt att Öster- och Västergötland, som på medeltiden bär götarnas folknamn och som finner sin analogi i Jordanes uppdelning utgör dessas kärnbygder.
Redan i Adam av Bremens röra av götar och svear finner vi ett sammanslaget rike existerande och han berättar om hur Olof Skötkonung möts av skepsis för sin kristning och väljer att istället dväljas i huvudsak i Västergötland där arkeologin på senare kunnat visa på en längre framskriden kristning.
Namnet Sverige är mig veterligen inte ifrågasatt som kommet ur Svea Rike, riket bär svearnas namn. Äldre Västgötalagens deklarerare att svearna äger rätten att utse kung. Denna tolkning finner stöd i både Saxo Grammaticus och Snorre Sturlassons uppgifter. Även om Snorre och Saxo kan ifrågasättas som källor för forntiden så är dessa uppgifter relativt samtida.
Det framstår därför sannolikt att ett samgående av Svearna och Götarna under Svearnas namn och Kung skett någon gång innan Olof Skötkonung. Jag vet inte när. Jag utesluter inte att makten lämnats till svearna frivilligt eller åtminstone som en följd av ett val mellan två dåliga saker.
Men som vi båda vet så saknas ju tillräckligt tydliga samtida källor för den aktuella tiden. Det är både till ömsesidig nackdel och fördel. Hade källäget varit ett annat hade vi kanske inte kunnat företräda lika väsenskilda utgångspunkter som vi gör.
Som jag tidigare skrivit har vi att utgå ifrån sannolikheter och avledning från senare tillstånd och källor, detta med full förvissnimg om att det mycket väl kan vara fel. Ett krav på samtida källor för vår ståndpunkt kan varken du eller jag uppbringa.
