Det är förvisso kul att läsa dina inspirationskällor, men det som saknas är dina argument, vare sig dom är egna eller andras. Båda gills ju lika mycket.Aksel Villráðe skrev: ↑12 december 2023, 22:22Jag vill notera att vi nu driver hopplöst off topic. Jag är övertygad om att Kungsune tyckte att jag var rätt jobbig, men trots detta och trots våra olika perspektiv så lyckades vi ha en sansad och, iallafall för mig, givande diskussion. Den bryts nu av detta, vilket är synd. Men jag har ju tidigare uttryckt kritik mot att undvika att svara på frågor, så jag får stå mitt kast och försöka vara konsekvent.
Mitt intresse i tidigare nämnda tidsålder och kanske just hur Sverige blev vad det sedan blev på medeltiden, är egentligen bara en tre-fyra år gammal. det är förstås inte särskilt imponerande utifrån hur länge många här på forumet har tröskat.
Någon komplett litteraturlista kan jag nog ändå inte oförberett presentera, men efter att ha läst Dick Harrissons ”Det svenska rikets födelse” och några andra historikers take på det så störde jag mig på den weibullianska dogmatismen som ett hinder. Även om man aldrig kan nå samma nivå av säkerhet på grund av källäget måste man ändå kunna närma sig en sannolik hypotes med bibehållen öppenhet för omprövning.
Jag blev då tipsad, sv en bekant som är arkeolog att de arkeologer som ger sig på historieskriving (alltså den typen av böcker riktade mer till en historierintresserad allmänhet än akademiska produkter som jag kallade kompilatböcker) är mer villiga att kasta sig ut i dessa osäkra marker. Jag läste då Jonathan Lindströms nyutkomna bok ”Sveriges långa historia” och Ekero Erikssons ”Vikingatidens vagga”.
Jag kände mig tveksam till vissa uppgifter som jag bestämde mig för att försöka hitta källorna till, studera dessa och bilda mig en egen uppfattning. Det ledde mig till Snorre, en högskolekurs i runsvenska och Beowulf. Jag läste då Gräslundsbok och störde mig på grejer där som jag försökte hitta källor och olika perspektiv på.
Det ledde mig till detta forum och mastodonttråden som jag plockade upp och lade ned ett antal gånger. I den tråden fann jag flera helt andra perspektiv som skilde sig drastiskt från vad jag hittills själv börjat se som sannolikt. Det intresserade mig att vilja ta försöka förstå dessa perspektiv. Ställa frågor som väckts och bryta min egen bild mot dessa för att se vad jag behövde ompröva. Så jag gav mig fan på att plöja igenom tråden bara för att inse att jag kom försent till festen. Tråden var redan död och även många av de andra trådarna som behandlade dessa för mig nya, såväl som bekanta perspektiv. Flera av de tidigare debattörerna var antingen utsparkade eller hade tröttnat.
Jag tänkte då att det kändes tråkigt att ha gjort detta förgäves så jag försökte väcka dessa till liv igen genom att helt enkelt börja ställa några av de frågor jag hade. Det visade sig dock mötas av visst motstånd, men viljan att förstå var starkare. Där är vi idag.
Det här är inte en helt komplett beskrivning av hur jag följt detta intresse, men det blev tillräckligt långt ändå.
Jag är rätt säker på att Kungsune, jag och flera andra är beredda på att höra vad du har att säga. Mothugg får du nog vara beredd på oavsett ståndpunkt. Det är liksom meningen med forum, inget ryggdunkande och instämmande hummande. Samtidigt får du nog ha viss förståelse för att efter så många år kan vårt tålamod brista när gamla frågor blir nya, och när det sägs 40 sidor är för mycket trots källhänvisningar till otaligs verk...
Efter så utförliga inlägg med massor av referenser känns det konstigt om det sen bottnar i....en upplevd huvudströmning...var tog vetendkapligheten vägen...?