Theustes

[AndreasOx]

Enligt Svennung s74 https://www.diva-portal.org/smash/get/d ... TEXT01.PDF
L. Weibull tog
fasta härpå och på uttrycket sub uno, vilket såsom filologer hade (17) påvisat, kan betyda 'tillhopa', 'tillsamman'.
Fotnot 17: i Commodianus, Carmina, ed. B. Domhart (Wien 1887), Instructiones II 2,
11; 14. 8 sub uno morantur, av Dombart I, 243 översatt med uno loco. — S. Benedicli Regula monachorum... erklärt v. B. Linderbaucr (Metten 1922), kap. 43, rad 28 sub uno omnes accedant ad mensum.

Så om "sub uno" ska betyda något annat tycker åtminstone jag att filologiskt stöd krävs

[Castor]

Att post hos skulle avse en relativ geografisk angivelse motsägs kraftfullt av de angivelser som J använder i uppräknandet av Nationes. Dehinc , framledes eller henceforth, visar att det är i berättelsen, inte i geografin. Detsamma med sunt et, där är också!

Dehinc kan också ha en rumslig betydelse:

https://www.perseus.tufts.edu/hopper/te ... try=dehinc

Och sunt et his exteriores (Mierow: And there are beyond these) kan knappast vara något annat än en relativ geografisk angivelse.

https://en.wiktionary.org/wiki/exterior#Latin

En fördel med Mierows översättning/tolkning är att han kunde fokusera på själva språket utan att bekymra sig om exakt var de olika stammarna bodde.

[Yngwe]

Jodå, exteriores från exterior

https://en.m.wiktionary.org/wiki/exterior#Latin

Alltså utanför , i daglig svenska utöver.

Som jag ser det, att försöka tolka dessa efter, utöver och så vidare i en förståelig geografisk kontext faller helt på att J inte anger någon utgångspunkt till vilken alls dessa bortom och efter skulle kunna relatera. Om han har kunskap om var de olika stammarna finns, och försöker beskriva detta, är det helt obegripligt varför han inte anger en utgångspunkt.
Det nämns inte ett väderstreck i fråga om stammarna, inte en enda antydan till försök att beskriva var respektive stam fanns. J lämnar läsaren till råttorna att förstå geografin, vilket enklast förklaras att han inte har någon som helst ambition att tala om detta. Och i det sammanhanget säger Ockham nog att dessa efter, sedan och utöver är rent textuella beskrivningar. Der är kappast dunkla, kvävda, mystiska försök att delge geografin så att läsaren kan skapa en kartbild.

[Castor]

Okej, det är bara en tolkning att Jordanes räknar upp namnen theutes… till och med evagre-otingis i en naturlig ordning från söder till norr. Ingenting i hans beskrivning motsäger en sådan tolkning; det är absolut inget fel med att behandla uttrycken ”sub uno”, ”post hos”, ”dehinc” och ”sunt et his exteriores” så som Mierow, Weibull och Svennung m.fl. gör.

[Castor]

Tjutehed... ett område i utkanten av några små socknar enligt kartan i inlägget ( ej kontrollerat ) som enligt länkar till liten del var bevuxen med bok. Och till större del björk och ljung... sent uppodlad.... med all tydlighet, och så benämnt, ett utmarksområde....

Små socknar innebär hög kyrkotäthet, något som brukar känneteckna gamla centralbygder.

Vad som annars är intressant är att själva namnet Tjutehed indikerar något större än bara Tjutebäcken. Vi har här ett terrängnamn, ett vattendragsnamn och ett gårdsnamn (Tjutegården) med samma förled. Frågan är vad som har gett namn åt vad.

Tjutehed, fäladsmark till bland andra byarna Hässlunda, Ekeby med Gedsholms gods, Bårslöv, Ottarp och Fjärestad.

[…] byarna utgjorde öar i hedlandskapet.

Källa: Helsingborgs historia VIII:1 Landsbygden (2010).

https://issuu.com/kulturhelsingborg/docs/kapitel-6 (Ej tillgänglig f.n.)

[Yngwe]

Okej, det är bara en tolkning att Jordanes räknar upp namnen theutes… till och med evagre-otingis i en naturlig ordning från söder till norr. Ingenting i hans beskrivning motsäger en sådan tolkning; det är absolut inget fel med att behandla uttrycken ”sub uno”, ”post hos”, ”dehinc” och ”sunt et his exteriores” så som Mierow, Weibull och Svennung m.fl. gör.

Men der är ju ingenting i hans berättelse som motsäger min rent hypotetiska ordning med Tjust och Björkekinds heller, eller Moneta Novas.

Och jo, sub uno är problematiskt då det onekligen verkar syfta på den bördiga slätten, vilket också Mierow anser enligt hans översättning. Och sunt et är också problematiskt, för utanför är ju en väldigt annorlunda referens. Det blir som att säga att det finns olika länder i Norden. Sverige och Danmark, och utanför dom ligger Norge och Finland En självklarhet och en usel geografisk ledtråd.

Mierow översatte, till synes ganska mekaniskt bit för bit. Det är en sak. Svennung och Weibull gör ju något helt annat, de försöker förklara vad Jordanes menade, och försökte förankra hans geografi i deras egen nationalromantiska historieuppfattning. Deras verk innehåller oerhört mycket mer informatiom än Jordanes ger, och merparten är rena spekulationer satta att passa deras hypoteser.

[Castor]

Ja, satsen quorum omnium sedes sub uno plani ac fertilis är en svår nöt att knäcka.

De tre första orden kan översättas till ”vars allas bosättningar”. Sedes heter likadant i singular och plural, men plural förefaller här vara mest naturligt.

När det gäller sub uno får man göra som Weibull gjorde och jämföra med hur uttrycket har använts av andra, som t.ex. Benedikt av Nursia som levde och verkade i Italien på 500-talet, under den ostrogotiska tiden. I en hänvisning till dennes klosterregel står det:

"S. Benedictus praecepit dicens, ut simul omnes dicant versum et orent et sub uno omnes accedant ad mensam.

Vilket har översatts till:

"St. Benedict. ordered, saying that they should all say the verse together, and pray and sit down at table as one.

http://www.hildemar.org/index.php?optio ... Itemid=102

Sedan följer två adjektiv plani ac fertilis – ”flack och bördig” – som står i maskulinum (eller neutrum) genitiv singularis, varför de inte kan syfta på sedes som är femininum (och dessutom troligen plural) utan måste syfta på det som förenar bosättningarna (sedes), det som indikeras av uttrycket sub uno, något som tydligen insågs av Mierow tio år innan Weibull offentliggjorde sin tolkning. I Mierows översättning blir det ju en (one) ”region” som är ”flack och bördig” (level and fertile).

[...] sunt et är också problematiskt, för utanför är ju en väldigt annorlunda referens. Det blir som att säga att det finns olika länder i Norden. Sverige och Danmark, och utanför dom ligger Norge och Finland En självklarhet och en usel geografisk ledtråd.

Man kan dock säga att Raumarike och Ranrike ligger ”utanför” eller bortom (beyond) sydligaste Bohuslän om man därifrån fortsätter norrut.

Mierow översatte, till synes ganska mekaniskt bit för bit. Det är en sak. Svennung och Weibull gör ju något helt annat, de försöker förklara vad Jordanes menade, och försökte förankra hans geografi i deras egen nationalromantiska historieuppfattning.

Den nationalromantiska historieuppfattningen som florerade på 1900-talet handlade ju mycket om de mytomspunna Svearna och deras rike kring Mälaren. Detta faller utanför ramen för Jordanes’ beskrivning om man gör tolkningen att det enbart är regionerna närmast Kattegatt, Skagerrak, Nordsjön och Norska havet som berörs. Weibulls och Svennungs placering av Theutes, tillsammans med Vagoth och Bergio, i nordvästra Skåne var, som jag ser det, en öppning mot något annat än den gängse nationalromantiska historieuppfattningen.

[Yngwe]

Blir så mycket med en gång. Vi delar upp det!

Springande punkten tror jag, plani är väl inte nödvändigtvis adjektiv utan kan även vara ett substantiv ( sing. genitiv?)
https://en.wiktionary.org/wiki/planus#Latin

sen följer et "ac" vilket kan betyda väldigt mycket mer än bara "och"
https://www.perseus.tufts.edu/hopper/mo ... c0#lexicon

[Beckular]

Man bör fråga sig varför Theutes nämns först av alla (i den andra gruppen).

Rimligen måste Theutes ha bott vid en lämplig startpunkt. Det ska vara en bygd som är ”flack och bördig” (plani ac fertilis), naturligt ”förenad” (sub uno) med de närmast följande. ”Bortom dessa” (post hos) ska vi ha såväl Finnveden som Hallandskustens förlängning norrut.

Allt detta passar väl in på södra Luggude, men knappast på Tjutharby eller någon annan alternativ Tjut-plats.

De i den andra gruppen Theustes, Vagoth, Bergio, Hallin och Liothida råkar påminna om fraktionerna i kriget pågående strax efter Beowulfs levnadstid. Fraktionerna är Östergötland inkluderandes av Tjust, Vätterbygden på vägen genom Eriksgatan, Norges bergiga landskap, Halland och Tyskland genom Ludvigs regentlängd på den tiden som heter Klodvig i Getica och Luduin i Teoderiks brev. Kriget är generationen innan danernas annonserande sin uttalat s.k. första regent Harald Blåtand. Den andra sidan består av Danmark, Skåne, Svealand och Värend som dock inte nämns. Det står att samtliga är propra inför otrevligheter medan övriga folk som förmående att utbrista i otrevliga och plötsliga infall mot en och att kriget enligt övre grupp beror på att man går ut med att skyterna dvs. svearna är opålitliga medan danerna att järnexporten sker till även andra sidan av krigslinjen i Getica. I Adam av Bremen står det att en "Toste" på just Svend och Haralds tid som vars smeknamn kan vara Totte vilket inte är ovanligt då jag själv hört de

Kan du citera texterna till dina källor som inte har tillgång till dem. Du nämner tex Beowulf som en historisk person vilket jag har svårt att du kan belägga med historisk fakta. Han nämns väl inte i en enda historisk text, mer än i just historien om honom?

Ursäkta för fördröjt svar. Beowulf är med i Anglosaxiska krönikan och i Didriksagan med, i den senare med namnet Biterulf, dvs. däri en arvtagare till hunnerna genom Attila till Dintzig till honom alltså och det är där vid Biterulf i Didriksagan jag menar. Annars befinner sig Beowulf i den dedikerade titeln på olika platser genom tiden, svar ja. T.ex. vid kung Finn, och då är det tvåhundra år mellan dem. Vilket behövs källhänvisning till?

[dersa]

Ehh, du har hittat två personer med likadant namn och en tredje med ett annat namn som du tolkar är detsamma trots att ingen verkar levt i samma tid? Det finns inga arkeologiska bevis för att Beowulf är en historisk person.