Kungars makt under järnåldern

[Carl Thomas]

Yngwe, ett bra exempel på tingets makt - och kungens och kyrkans lägre makt när det gäller markägande.

Det du beskriver visar att lagen gällde i alla lägen - och att inte ens kungen (eller kyrkan) kunde gå emot lagen när det gäller markägande.

Det du beskriver inträffade före 1260. De inblandade kungarna ser jag som Götalandskungar i det Götaland där även delar av Småland fanns. Det du beskriver innebär alltså hur ett Land-tings makt står över kungens makt.

Efter 1260 ( eller efter 1300) dömdes kungen att garantera Lag. Han dömdes av alla Landskaps lagmän till detta. Om lagen bröts skulle alltså Kungen försvara lagen med de medel han hade till buds - vilket jag anser även betydde vapenmakt.

Vi har ju källor på att alla lagmän inte var Guds bösta barn och att öven lagmän vrängde lag till sin fördel (t.ex. I VG lagen).

Min uppfattning är att folket drivit igenom ett skydd mot att lagen vrängdes av lagmännen och givit (dömt) kungen till att garantera lag. Det var alltså Kungens skyldighet att garantera lag. = en av hans maktsfärer och en av orsakerna till att han fanns till. Detta alltså efter 1260.

Hur det såg ut före 1260 är mer okänt. Det exemplet du gav berättar att kungens makt stod under Tingets makt när det gäller markägande - detta då innan Riket bildades - vilket innebär att den kag som gällde var lagen inom ett Land - och att tinget det gällde var tinget inom samma Land.

Rätta mig om jag har fel, Nydala låg inom de delar av Småland som under denna tid styrdes av Götalandskungar (min uppfattning) alltså var det knut Eriksson, Sverker den yngre, Erik Knutsson och Johan Sverkersson som var de kungar du skriver om. De regerade från kungaborgen Näs på Visingsö - (som också tillhörde Småland).

Har du hittat andra fall där tinget och kungen hade olika uppfattningar i annat än markägande?

Thomas

[Yngwe]

Jag har svårt att se någon skarp gräns år 1260. Under i stort sett hela medeltiden pågår kungastrider mellan storfamiljerna, och kanske har det varit så även tidigare. Nyheten är den kyrkligt inspirerade centralorganisationen som knyter allt mer till en "stat". Den enhetliga landslagen är en del i detta. Den minskar helt klart de lokala möjligheterna att anpassa lagen efter sina egna behov, istället kan kungen nyttja det till att gagna sitt behov. Han får då inte bara ansvar att upprätthålla lagen, han får också möjlighet att stifta lagen!

Men om utvecklingen gått åt detta håll hela tiden eller om den varierat beroende på omständigheter törs jag knappast sia om...

[Carl Thomas]

Det finns egentligen inte en skarp gräns men någonstans bör vi dra en gräns, min gräns är ca 1260 då Riket bildades och styrdes av 1 kung. Som jag tidigare skrivit pågick en omstrukturering av makten och samhället under ett drygt sekel därefter. Även när vår första landslag mom ca1340 dömde tingen efter landskapslagarna in på 1400 talet = maktkampen pågick fortfarande mellan tingen och Kungen. Maktkampen, och omdaningen av samhället, pågick alltså under ca 140 år.

Samhällsförändringar är inte linjär, den går stegvis. Landen försvinner, Landskap bildas, fasta gränser dras, lagar skrivs ned. Detta ser jag som steg mot ett mer och mer enhetligt rike som sakta allt mer domineras av Kungarna.

Från början av 1400 talet gäller landslagen i alla Landskap - och kungen kan därmed stifta lagar, börja beskatta befolkningen, osv.


Det medeltida Riket blev omdanat till Stat av Gustav Vasa under 1500 talet - och tingen blir mer eller mindre domstolar - som styrs av Kungen i viss mån. Tingen hade förlorat sin makt och var underställda Kungen.

Thomas

[karlfredrik]

Enligt Saxo kunde en kungakandidat motsätta sig tingets val och med vapenmakt utropa sig till kung genom att kalla ett nytt ting. Danske Erik Emune kallar till ett ting 1134 i Skåne som avsatte kung Niels och lät sig själv väljas. Kung Niels och hans son Magnus godtog inte detta utan landsteg i Foteviken, möjligen för att sammankalla ett nytt ting under hans vapen makt. Även isländska sagorna nämner att tinget ibland röstade under hot från en storman.

[Carl Thomas]

Intressant Karlfredrik. Det förstärker min uppfattning varför tinget dömde kungen att garantera lag beroende på situationer som dessa har inträffat till och från.

Naturligtvis har olika människor på olika sätt försökt påverka tingets beslut i olika frågor, allt från lobbyister och mutor till att tinget omgavs med krigsfolk som hotade med ond bråd död om de inte röstade till deras fördel.

Thomas

[Yngwe]

Enligt Saxo kunde en kungakandidat motsätta sig tingets val och med vapenmakt utropa sig till kung genom att kalla ett nytt ting. Danske Erik Emune kallar till ett ting 1134 i Skåne som avsatte kung Niels och lät sig själv väljas. Kung Niels och hans son Magnus godtog inte detta utan landsteg i Foteviken, möjligen för att sammankalla ett nytt ting under hans vapen makt. Även isländska sagorna nämner att tinget ibland röstade under hot från en storman.

Det skulle kunna antyda att danska kungamakten blivit så självständig att den kan hota tinget, men inte så att den kan klara sig utan dess samtycke, med eller utan hot om våld.

Tingen har nog alltid varit känsligt för påtryckningar, direkta hot har nog kunnat styra det ena och det andra, men i längden har man inte kunnat stå emot denna institution. Situationen utvecklar sig väl rätt annorlunda i Danmark och Sverige....

[Carl Thomas]

När Ansgar återkom till Birka träffade han Kung Olof och begärde att få missionera igen. kung Olof samlade tinget för att diskutera detta. Tinget beslutade, efter lottning, att Ansgar fick missionera i Birka.

Detta är den äldsta samtida källan till Ting vad jag vet - och den är daterad ca 865 och skriven av Rimbert.

[Ättelägg]

Alla fria män och vapenföra innebär att många i samhället var uteslutna från makten, endast de som var fria och myndiga/friska nog kunde delta. Hur stor makt hade tinget, tämligen stor men som man ser skapade ätterna ett tillstånd där det hela mer handlade om partier där sannolikt makt var en faktor. Den mäktiga ätten torde kunna samla större antal fria och vapenföra män än den enskilde utan starkare ätt. Inte kul att dömas av dem. Får detta komplikationer för kungamakten, ja, gick han emot allt för starka krafter kunde tinget döma bort honom men man får nog betänka att kungen inte kom mol allena utan en stark ätt bakom sig. Detta märks i de krav som ställdes på kungakandidaten, han skulle ha rätt anor vilket som vanligt antagligen begränsade urvalet till den allra högsta eliten som alla sannolikt var befrynda med varandra. Det som styrde mest var nog den makt som sed och kultur utgjorde där det fanns starka normativa krav på hur man förde sig och agerade.

[Carl Thomas]

Ättelägg, hur ser man hur ätterna skapade ett tillstånd där partier hade större makt än tinget?

Vilka källor, sagor, krönikor, brev osv beskriver ett sådant tillstånd?

Thomas

[Yngwe]

När Ansgar återkom till Birka träffade han Kung Olof och begärde att få missionera igen. kung Olof samlade tinget för att diskutera detta. Tinget beslutade, efter lottning, att Ansgar fick missionera i Birka.

Detta är den äldsta samtida källan till Ting vad jag vet - och den är daterad ca 865 och skriven av Rimbert.

Kungen har alltså inte ens utslagsröst.... då lottar man istället. Det är knappast för att kungen är ringaktad, utan borde snarast innebära att det finns formella hinder för att kungen är med i beslutet.