Angående Dragsmarks kloster finns traditionen om att man där hållit skola för unga
ädlingar, kanske har det varit en prästskola, och kanske har det rentav varit ett så kallat scriptorium, inrättat av Håkon Håkonsson, som vid dess invigning, i sällskap av Matthew Paris, Wilhelm av Sabina, ärkebiskop Sigurd med flera, skänkt en nattvardskalk till klostret, och kanske har då hågkomster av detta så småningom lett till diktandet av balladen om Axel och Valborg.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Dragsmarks_kloster
Detta för en osökt vidare till tanken om Ætheling. (/ˈæθəlɪŋ/; also spelt aetheling, atheling or etheling)
https://en.wikipedia.org/wiki/%C3%86theling
was an Old English term (æþeling) used in Anglo-Saxon England to designate princes of the royal dynasty who were eligible for the kingship.
The term is an Old English and Old Saxon compound of aethele, æþele or (a)ethel, meaning "noble family", and -ing, which means "belonging to".[1] It was usually rendered in Latin as filius regis (king's son) or the Anglo-Latin neologism clito.
Ætheling was also used in a poetic sense to mean 'a good and noble man'. Old English verse often used ætheling to describe Christ, as well as various prophets and saints. The hero of the 8th century Beowulf is introduced as an ætheling, possibly in the sense of a relative of the King of the Geats, though some translators render ætheling as 'retainer'. Since many early Scandinavian kings were chosen by competition or election, rather than primogeniture, the term may have been reserved for a person qualified to compete for the kingship.
The term was occasionally used after the Norman conquest of England and then only to designate members of the royal family. The Latinised Germanic form, Adelin(us) was used in the name of the only legitimate son and heir of Henry I of England, William Adelin, who drowned in the White Ship disaster of 1120.
The historian Dáibhí Ó Cróinín has proposed that the idea of the
rígdomna in early medieval Ireland was adopted from the Anglo-Saxon, specifically Northumbrian, concept of the ætheling.
Utifrån trådens tidigare resonemang skulle vi här få ytterligare begrepp förda till trakten - Bohuslän / Dal och deras gamla kopplingar till Northumberland och den Irländska sjön. Samt senare kopplingar till Normander. Att samordningen mellan den tidens "Danmark" / "Norge" då är ifrån mellersta Bohuslän.
Vi tittar vidare på Thegn.
https://en.wikipedia.org/wiki/Thegn
While inferior to the ætheling, or of a kingly family, the thegn was superior to the ceorl. Chadwick states; "from the time of Æthelstan, the distinction between thegn and ceorl was the broad line of demarcation between the classes of society". His relative status was reflected in the level of weregild, generally fixed at 1,200 shillings, or six times that of the ceorl. He was the twelfhynde man of the laws, as distinct from the twyhynde man, or ceorl.
I Beowulfsagan dödar Beowulfs far en ur Wulfingaätten. De har inte råd att betala denna Weregild - istället åtar sig Beowulf att jobba för Hrodgar istället.
Wiglaf var en Thane i Beowulfsagan. (Tegneby finns förövrigt i närheten på västra Orust)
Wiglaf has a counterpart in Scandinavian sources named Hjalti who serves as a side-kick to Beowulf's counterpart Bödvar Bjarki, and in Bjarkamál,
Hjalti makes speeches comparable to those made by Wiglaf in Beowulf.[2]
Bredvid Valeberget (Hronesness i Beowulf) ligger också
Hjältön. Kan det finnas ett samband.
Post-Conquest England
After the Norman conquest of England in 1066, William the Conqueror replaced the Anglo-Saxon aristocracy with Normans, who replaced the previous terminology with their own. Those previously known as thegns became the greater barons; the vanafords merged with the Norman knights, of which they formed the majority.[10] Beneath the vanafords were ordinary freemen or untitled nobility. Beneath the untitled nobility, were several types of unfree classes.
Baron införs i det Normandiska systemet - Men så även i Norge! Kan det finnas ett samband.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Baron
Jon Drottning var en Bohuslänsk lendmann som fick titeln Baron. Han var med och ledde den Norska flottan i Skottland på slutet av 1200 talet. Då klostret byggdes - Hebriderna släpptes till Skottland - och Fästningarna runt Norge byggdes samt den stora kyrkan vid Edsleskog byggs.
Kan det vara så att de kom överens med Skottarna om att låta de gamla norska klanerna under Suderöarna gå över i Normandisk kontroll, eller var det något man själv kunde bestämma i och med att man redan var "Normanderna" eller samarbetade med dem? Macdonalds etc stred sedan med Normanden Robert de Bruce. ( Se tidigare resonemang om de Norska vasallklanerna.)
Har det Normandiska systemet koordinerats från dagens Själland, där ”Lejre” ska ligga enligt dagens paradigmsyn på det hela. Eller samordnades det från det nya Norge/Noregs i särklass viktigaste provins Bohuslän.
Var befästningarna av Norge och konsolideringen av Bohuslän och byggandet av det viktigaste Klostret i Norge, samt en motsvarighet till Varnhems kloster, Edsleskog, i Dalsland ett ”Normandiskt” drag? I och för sig ett par hundra år efter Wilhelm Erövraren. Margaret, Maid of Norway som även hade Skotskt påbrå skulle gifta in sig med den Engelske kungen vid den här tiden, men drunknade vid tidig ålder.
Knut den store hade mycket inflytande i England innan den Normandiska invasionen, kanske rent av - också - styrde från eller efterträdare till Hleidargardur i Bohuslän vid den här tiden. Provinsen är så strategisk så att olika falanger alltid har kämpat om dess äganderätt.
Apropå Jon Drottning och Drott så har vi Drottninghögarna vid Nidaros - början på Örekilsälven - mellan Gudheim och Mannheim i det som i Ynglingasagan kallades Svithiod.
Men även :
Ynglinga saga
Snorri Sturluson's Ynglinga saga relates of King Dygvi of Sweden:
Dygvi's mother was
Drótt, a daughter of King Danp, the son of
Ríg, who was first called konungr ['king'] in the Danish tongue [(Old Norse)]. His descendants always afterwards considered the title of konungr the title of highest dignity. Dygvi was the first of his family to be called konungr, for his predecessors had been called dróttinn ['chieftain'], and their wives dróttning, and their court
drótt ['war band']. Each of their race was called Yngvi, or Ynguni, and the whole race together Ynglingar. Queen
Drótt was a sister of King Dan Mikilláti, from whom Denmark took its name.
Here
Ríg is the father of Danp, the father of Dan. The title Mikilláti can be translated 'Magnificent' or 'Proud'.
Snorri does not relate here whether this Dan is also descended from King Fridfrodi or Peace-Fróði whom Snorri presented as ruling in Zealand as a contemporary of Fjölnir son of Frey six generations before King Dygvi. Snorri writes further:
In the time when the kings we have been speaking of were in Uppsala, Denmark had been ruled over by Dan Mikilláti, who lived to a very great age; then by his son, Fróði Mikilláti, or the Peace-loving, who was succeeded by his sons Halfdan and Fridleif, who were great warriors.
This peaceful Fróði seems a duplicate of the earlier Fróði.
In his preface to the Heimskringla (which includes the Ynglinga saga), Snorri writes:
The Age of Cairns began properly in Denmark after Dan Mikilláti had raised for himself a burial cairn, and ordered that he should be buried in it on his death, with his royal ornaments and armour, his horse and saddle-furniture, and other valuable goods; and many of his descendants followed his example. But the burning of the dead continued, long after that time, to be the custom of the Swedes and Northmen.
Rig har en koppling till det nordvästra megalitområdet..
The historian Dáibhí Ó Cróinín has proposed that the idea of the
rígdomna in early medieval Ireland was adopted from the Anglo-Saxon, specifically Northumbrian, concept of the ætheling.[5] The earliest use of tanaíste ríg was in reference to an Anglo-Saxon prince in about 628. Many subsequent uses related to non-Irish rulers, before the term was attached to Irish kings-in-waiting.
Det var på dessa gamla fasta och naturliga befästningar o strukturer såsom Lejdebergen, Lögrinn och ’Svitiod’ i Dalsland som Beowulf och de ”Isländska” sagorna bygger på. Som refererar till en äldre tid då länderna var mer löst sammansatta.
Det nordvästra megalitområdet som under tusentals år växt sig starkt och konsoliderat in nya områden som kommit fram ur isen som drar sig undan steg för steg.
Samt där denna megalitkultur sedan gammalt går via Bokenäs etc (Seelund, inte Sjóland), Northumberland och den Irländska sjön och Hebriderna som Norge hade fram till 1265.
Även här finns kopplingar till Bohuslän / Dal/Markerna som den viktigaste strategiska provinsen i Norge - och som tidigare var det för ett Danaveldi - och att den var den geografiska plats som samordnade Anglerna och Danelagen - men även senare Normanderna?
Harald Hårdråde som ju är en officiell Norsk gestalt och kung var säkerligen med i denna samordning då han attackerade norra England ett par veckor före slaget vid Hastings.. Men även att Robert de Bruce (Normand) ca 240 år senare med egentligen Norska styrkor behåller kontroll över Irländska sjön etc. Naturresursflöden. Handel.
Normanderna hade en stark koppling till just "Norge". - Men som ju också var en del av ett "Danmark" eftersom inbördeskriget mellan Bagler och Birkebeinare kanske var skiljelinjen för vem som kontrollerade vad i dessa trakter. Där vinnaren - "Norge" tog över Bohuslän och byggde fästningar- såsom även Normanderna var kända för att bygga lite varstans..
https://en.wikipedia.org/wiki/Olaf_II_o ... n_Normandy
In Normandy, Saint Olaf represents an important figure and was chosen unofficially as the patron saint of the Normans, this term mainly designating the inhabitants of continental Normandy and of channel islands, but also on a larger scale the inhabitants of the former viking territories, namely the scandinavian countries and, even more so, Norway. This choice can be explained by the time in which Olaf lived and when the exchanges between Normandy and the Scandinavian countries were common. There were also many kinships between the inhabitants of the brand new Norman state, as illustrated by the choice of Archbishop Robert II for the baptism of Olaf.
Denne Olaf som jag tidigare skrivit om och som skulle kunna förklaras kontextuellt till Bohuslän/ Dal snarare än dagens Trondheim och Tröndelag. Hursomhelst inte från dagens Danska geografi.
Så, återigen - det är inte säkert att man kan tala om dessa ägandeskapsstrukturer som för alltid styrda ifrån dagens Själland. Utan har legat där de legat utifrån naturgeografiska förutsättningar samt strategiskt till när länderna inte var utformade på samma sätt som när "nationalstaterna" och enhetsstaterna växer fram mer tydligt.