En nyupptäckt handskrift, ”Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum”

[AndreasOx]

Exakt vad i dessa skaldeverser, enligt Thunbergs artikel, står i konkret motsägelse till GW:s beskrivningar?

3.1.2. Lausavísur, vers 6. Björn Ásbrandsson (Bjǫrn Ásbrandsson)
Sports ha mina bragder under Styrbjörns märken, då hjälmklädd Eirik fällde
hjältar vid dån av spjuten. Nu jag på heden irrat
hundvill. Med möda endast villsam väg jag funnit
i storm, som häxor vållat.

3.1.3. Lausavísur, vers 1-2. Torvald Hjaltason (Þórvaldr Hjaltason)
Krigare, varje ulv, som är hungrig,
kan komma västerut
till fästningsgärdet
på Fyrisvallen;
där har Erik nedhuggit krigarna till ulvarna i striden.
Det är inget prål.

Olycksdiger blev sedan vikingafärden hemifrån
till Svitjod för guldets krävare
från fjällen invid älvens strand. Endast den av dem lever, som flydde. De hade större här.
Det var lätt att fånga Hundings här.

3.1.4. Lausavísur, vers 1-3. Anonyma (i Styrbjarnar þáttr Svíakappa)
Strid står varje morgon;
den upprymda församlingen med röda sköldar
har nu segerns mö formerat fint; den danska svärdsstriden är hård och kraftfullt obarmhärtig.
Balders fader är febrig Odin är obeveklig;
stunden nalkas, strid ska stå.

Icke ville Jyderna
bringa godset till skeppen, förrän Styrbjörns skepp stod på land;
nu är Danmarks drott gången i kämparnas här;
berövad land och folk, lever han kuvad av ödet.

Från havet det vanställda, förfärliga stridsbröder freden bryta;
blixten är kusk, djärvhet roder, Styrbjörn är lugn.
Från fjärran styr han mot tiden segerviss sig hären känner;
den glittrande rödfärgens strider hägrar, en källa till sorg.

3.1.5. Háttalykill, vers 57 & 61. Ragnvald jarl & Hall Torarinsson (Rognvaldr jarl & Hallr Þórarinsson)

Den kampbehændige Styrbjörn begynte meget tidlig på kampe; krigeren gik kampvillig under skjoldet ud i kampen; krigeren overskar mændenes liv med sværdsæggene; den ulvene gode kriger rødfarvede kæben på mangen en ulv.

Det er erfaret, at Erik, som rødfarvede spydene, havde videnom mange kampe; den berömte konge gav ravnen føde, ti den fik både blod og kød; den konge tyktes mændene berömt.

[Otto]

Andreas

Denna sammanfattning nedan är tagen från mitt första inlägg från den 9/1-2022 på s.92. Vill man ha mer insikt och förståelse kring alla argumenten så får man gå tillbaka och läsa inlägget i dess helhet.
Kortfattat kan man väl säga att skaldeverserna visar att Styrbjörn och hans män (jomsvikingarna) kom till en avgörande strid mot Erik i Svitjod omnämnt som slaget vid Fyrisvallarna. GW anger istället att det är Tukka som har en avgörande strid mot Erik vid Sali (Uppsala). Byirn och hans Jomsvikingar deltog ej aktivt i slaget.


Låt oss nu kort sammanfatta denna första inledande del kring frågan huruvida Gesta Wulinensis är en äkta källa från 900-talet eller ett falsarium? Som ovan visats så landande vi i det senare. Slutsatsen kan sammanfattas i följande tre punkter som har diskuterats ovan.

1. Björn Ásbrandssons samtida skaldesvers visar att Styrbjörn och hans män bevisligen var aktivt inblandade i en strid mot Erik - "Slaget vid Fyrisvallarna". Skalden deltog ju dessutom själv på Styrbjörns sida i slaget - vilket ger hög trovärdighet till denna uppgift. Även Torvald Hjaltassons uppgifter styrker detsamma. GWs uppgifter om det omvända - att Byirn och hans Jomsvikingar ej deltog aktivt i drabbningen kan sålunda avfärdas såsom oriktiga. Detta eftersom de sålunda klart strider mot dessa samtida ögonvittnesuppgifter.

2. GW framställer det som om mer än två tredjedelar av invasionsflottan - 41 av 54 skepp - lämnar Sali innan striden utan att deltaga i densamma. Det skall bland annat ha inkluderat alla Jomsvikingar. Av Björn Ásbrandssons och Torvald Hjaltason utsagor framgår dock att så inte kan ha varit fallet. Styrbjörn och hans män är bevisligen kvar och deltager i striden. Utsagan i GW kan därmed avfärdas såsom felaktig.

3. Enligt GW så låter sig Styrbjörns hela styrka av Jomsvikingar passivt slås i handfängsel efter att de precis har sett sin hövding bli ihjälslagen. Att de skulle funnit sig i detta och inte bjudit motstånd måste anses mycket osannolikt. Det avviker klart mot de krigar ideal som då rådde och som framkommer tydligt i skaldeverser och samtida dikter såsom "Slaget vid Maldon." Dessutom motsäges även hela scenariot tydligt av Björn Ásbrandssons och Torvald Hjaltason vars uppgifter visar att Styrbjörn och hans män bevisligen aktivt deltog i striden. Uppgiften i GW kan därmed avfärdas.

[Otto]

Rent krasst, vetenskapligt, så kan man ju inte säga att det är klart att en text återgiven i en 1300-talskälla, skulle vara från 900-tal. Ett sådant påstående får ses som en hypotes eller en teori. Det går alltså att ifrågasätta, och det är allt för tydligt att de äldre källornas verkliga ålder allt som oftast ifrågasätts och omvärderas.

Nej, Yngwe! - Rent krasst, vetenskapligt, så betraktas skaldeverserna från Björn Ásbrandsson och Torvald Hjaltasson som äkta och samtida - det är faktiskt där forskningen står idag. Så huruvida du eller Andreas personligen har en avvikande åsikt är av mindre vikt. Därav följer att i en vetenskaplig diskussion får man respektera den slutsatsen - den är och blir således själva utgångspunkten i en sådan debatt.

Att jag - i min analys av GW - tagit avstamp från densamma är således helt ˝by the book˝. Jag behöver till följd av det egentligen varken förklara eller försvara mig i frågan - det åläggs endast dem som kritiserar detsamma. Självklart kan man ju ifrågasätta den ståndpunkten, men då förväntas man rimligtvis inkomma med ett större vetenskapligt arbete där man - som i det här fallet - redogör för varför just dessa verser inte skulle betraktas som äkta och kanske även hela källgruppen generellt, om man nu tycker så.
Goda och relevanta skäl för en annan syn på skaldevers-problematiken bör då läggas fram och likaså dito för att avfärda de gamla argumenten som tidigare ansetts tala för skaldeversernas äkthet.

Men just nu så har varken du, Andreas eller någon annan framkommit med något sådant. Det finns således därmed ingen forskning att stödja sig på för att ifrågasätta skaldeverserna från Björn Ásbrandsson och Torvald Hjaltasson. Det som till dags dato finns - talar istället entydigt för att de är äkta och samtida.
Det får man acceptera - och det är därför vi står där vi står just nu i frågan. Det är bara att gilla läget.

För egen del så har jag dock inga problem med det - för mig synes argumenten tillräckligt trovärdiga för att betrakta dessa verser som äkta. Den som på senast har studerat frågan kring slaget vid Fyrisvallarna - Carl L. Thunberg 2012 - intar samma ståndpunkt. Uppsatsen är godkänd vid Göteborgs Universitet och handledare var dåvarande professor i medeltidshistoria - Thomas Lindkvist. Jag tror inte att varken dina eller Andreas ståndpunkter hade accepterats och godkänts om de hade framförts under samma premisser.

[Visi]

Tack AndreasOx för skaldeversöverblicken!

En (alltför) snabb summering av några intressanta nyckelord från AndreasOx inlägg ovan.

Balder, hund(ing), häxa, mö, Oden, ulv, öde
Danmark, dansk, Fyrisvall, jutar, Svitjod
Broder, drott, fader, hjälte, krigare, kung, kusk, kämpe, man
Erik, Styrbjörn
Fjäll, gärde, hav, hed, land, strand, älv
Gods, guld
Hjälm, skjöld, spjut, svärd
Fästning, här, kamp, märke, seger, strid
Färd, storm, styr, viking
Väst

Det är alltså inte mycket att gå på om man bara håller sig till skaldeverserna.
Står t.ex. ingenting explicit om just jomsvikingarna. Denna information kommer väl från sagorna och ej verserna och dessa är ju som bekant skrivna lång efter 900-talets slut.

[Yngwe]

Otto

Då utsätter vi nu ditt påstående för den vetenskapliga processen.

Du skriver

Rent krasst, vetenskapligt, så betraktas skaldeverserna från Björn Ásbrandsson och Torvald Hjaltasson som äkta och samtida - det är faktiskt där forskningen står idag.

Att något "betraktas som", alltså "anses som", eller "bedöms som" är inte riktigt samma sak som att något "definitivt är"!

Du kan komplettera fraserna med t.ex. "av vissa", "av få", eller "av flertalet"
och därmed få fram frasen "betraktas av vissa som".

Din citerade mening saknar denna kompletterande information. Frågan är alltså, av vem betraktas de som äkta och samtida? Därpå kommer frågan, varför använder du över huvud taget det utrycket? Du är ju språkligt bevandrad och är säkerligen väl medveten om vad du skriver.

[AndreasOx]

Andreas

Denna sammanfattning nedan är tagen från mitt första inlägg från den 9/1-2022 på s.92. Vill man ha mer insikt och förståelse kring alla argumenten så får man gå tillbaka och läsa inlägget i dess helhet.
Kortfattat kan man väl säga att skaldeverserna visar att Styrbjörn och hans män (jomsvikingarna) kom till en avgörande strid mot Erik i Svitjod omnämnd som slaget vid Fyrisvallarna. GW anger istället att det är Tokka som har en avgörande strid mot Erik vid Sali (Uppsala). Byirn och hans Jomsvikingar deltog ej aktivt i slaget.

Låt oss nu kort sammanfatta denna första inledande del kring frågan huruvida Gesta Wulinensis är en äkta källa från 900-talet eller ett falsarium? Som ovan visats så landande vi i det senare. Slutsatsen kan sammanfattas i följande tre punkter som har diskuterats ovan.

1. Björn Ásbrandssons samtida skaldesvers visar att Styrbjörn och hans män bevisligen var aktivt inblandade i en strid mot Erik - "Slaget vid Fyrisvallarna". Skalden deltog ju dessutom själv på Styrbjörns sida i slaget - vilket ger hög trovärdighet till denna uppgift. Även Torvald Hjaltassons uppgifter styrker detsamma. GWs uppgifter om det omvända - att Byirn och hans Jomsvikingar ej deltog aktivt i drabbningen kan sålunda avfärdas såsom oriktiga. Detta eftersom de sålunda klart strider mot dessa samtida ögonvittnesuppgifter.

2. GW framställer det som om mer än två tredjedelar av invasionsflottan - 41 av 54 skepp - lämnar Sali innan striden utan att deltaga i densamma. Det skall bland annat ha inkluderat alla Jomsvikingar. Av Björn Ásbrandssons och Torvald Hjaltason utsagor framgår dock att så inte kan ha varit fallet. Styrbjörn och hans män är bevisligen kvar och deltager i striden. Utsagan i GW kan därmed avfärdas såsom felaktig.

3. Enligt GW så låter sig Styrbjörns hela styrka av Jomsvikingar passivt slås i handfängsel efter att de precis har sett sin hövding bli ihjälslagen. Att de skulle funnit sig i detta och inte bjudit motstånd måste anses mycket osannolikt. Det avviker klart mot de krigar ideal som då rådde och som framkommer tydligt i skaldeverser och samtida dikter såsom "Slaget vid Maldon." Dessutom motsäges även hela scenariot tydligt av Björn Ásbrandssons och Torvald Hjaltason vars uppgifter visar att Styrbjörn och hans män bevisligen aktivt deltog i striden. Uppgiften i GW kan därmed avfärdas.

Vad jag förstår bygger hela din argumentation enbart på denna mening:
"Sports ha mina bragder under Styrbjörns märken, då hjälmklädd Eirik fällde hjältar vid dån av spjuten"
Det står ingenting om att Styrbjörn och jomsvikingarna deltog eller dog i slaget - GW:s berättelse om att Styrbjörn dräptes före själva slaget kan mycket väl jämkas med dessa verser.
Björn Ásbrandsson kan mycket väl ha stridit med Tukke.
Att jomsvikingarna (som i GW beskrivs som slaver) handfängslats efter att deras ledare Styrbjörn dödats efter att ha gravt förolämpat den heliga holmgången är för mig inte alls osannolikt - GW beskriver den chockerande stämningen väl. Jomsvikingarna måste varit i ett oehört fysiskt och psykiskt underläge.
Att det komplicerade förräderiet av Tukke som beskrivs i GW:s avsnitt 24 ignorerats av de heroiska skaldeverserna är inte heller oväntat.

[fileoscar]

Björn Ásbrandsson kan mycket väl ha stridit med Tukke.

Nja, vi kanske “bara” har stöd från sagorna om att Björn Asbrandsson var jomsviking. Men om han nu deltog i slaget - vilket du verkar anta - så tillhörde väl denne islänning snarare det sällskapet än de skåningar eller (möjligen hälften av) själländarna vilka stannade kvar enligt GW? Som jomsviking borde han då inte ha stridit ö h t.

I sammanhanget ska vi f ö inte helt glömma Karlevistenen - vid sidan om vad sagorna vittnar om. Även om det långtifrån är bevisat så menar ju många att den kan vara ristad av krigare på hemväg från Fyris. Och då ligger det nära till hands att drottkvaedet där är tillverkat av just Björn.

[AndreasOx]

De enda samtida källorna är runstenarna. "De flydde inte" kan mycket väl syfta på vad GW beskriver - att av de totalt 54 skeppen "flydde" alla utom mindre än hälften av Tokes skara. Ca 90% flydde eller svek...

[Historikus]

Dróttkvætt
De fleste skjaldekvad er ’drotkvædede’ (isl. dróttkvætt) – de er med andre ord kvædet på en måde, som er passende for en fyrste. Både i syntaks og ordforråd ligger skjaldekvadene langt fra det almindelige prosasprog. Skjaldekvadenes syntaks er fuldstændigt splintret, hvilket er muligt, fordi norrønt er et bøjningssprog. En skjaldestrofe skal derfor – i den islandske original – løses som et puslespil.

En drotkvædet strofe består af to halvstrofer på 4 linjer, i alt 8 linjer. Hver linje har 6 stavelser: 3 med tryk og 2 med rim. Der er både tale om allitteration og indrim (ikke enderim). Vokaler allittererer med vokaler. Ulige linjer har to rimstave. I hver linje er første stavelse trykstærk, og linjerne har kvindelig udgang (dvs. næstsidste stavelse er altid trykstærk). Kun den midterste trykstavelses plads kan varieres. Alle disse krav, som drotkvædede strofer skal opfylde på originalsproget, kan ikke på nogen tilfredsstillende måde overføres til dansk i en oversættelse.

Eksempel på en drotkvædet strofe, Halfreds (Hallfreðr vandræðaskáld) saga, vers 17:

På islandsk:
Ek brá elda støkkvi
ölnaskeiðs af reiði,
lagðak hendr at hundi,
hundgeðjuðum undir;
stendr eigi sá sendir
síðan Hlakkar skíða,
bál rauðk Yggjar éla
éls við þjóð á vélum

Oversat af Rolf Stavnem:
Jeg kasted’ den hundske
havildens bortkaster
rasende til jorden.
Høvl gav jeg hunden.
Løk-stormens ski-kaster
vil herefter aldrig
mere folk forblinde.
Jeg farved’ kampflammen.

Forklaring:
havildens bortkaster → havilds > gulds bortkaster → mand
Løk-stormens ski-kaster → Løk (valkyrie) - storms > kamps ski- > spyd-kaster → mand
kampflammen → sværd

I den samme strofe nedenfor er prosaordfølgen angivet med numre.

Indrim og allitteration er fremhævet:
Ek (1) brá (2) elda (8) støkkvi (6)
ölnaskeiðs (7) af (3) reiði (4),
lagðak (10) hendr (11) at (12) hundi (13),
hundgeðjuðum (5) undir (9);
stendr (6) eigi (7) sá (1) sendir (2)
síðan (8) Hlakkar (3) skíða (5),
bál (14) rauðk (13) Yggjar (15) éla (16)
éls (4) við (11) þjóð (12) á (9) vélum (10).

Prosaordfølge:
1. halvstrofe: Ek brá af reiði hundgeðjuðum støkkvi ölnaskeiðs elda undir lagðak hendr at hundi.

2. halvstrofe: sá sendir Hlakkar éls skíða stendr eigi síðan á vélum við þjóð rauðk bál Yggjar éla.

Kilde: ”Om den Norrøne skjaldedigtning som kilde til Vikingetiden” af Rolf Stavnem, ph.d. i nordisk litteratur fra Københavns Universitet.

[Otto]

Otto

Då utsätter vi nu ditt påstående för den vetenskapliga processen.

Du skriver

Rent krasst, vetenskapligt, så betraktas skaldeverserna från Björn Ásbrandsson och Torvald Hjaltasson som äkta och samtida - det är faktiskt där forskningen står idag.

Att något "betraktas som", alltså "anses som", eller "bedöms som" är inte riktigt samma sak som att något "definitivt är"!

Du kan komplettera fraserna med t.ex. "av vissa", "av få", eller "av flertalet"
och därmed få fram frasen "betraktas av vissa som".

Din citerade mening saknar denna kompletterande information. Frågan är alltså, av vem betraktas de som äkta och samtida? Därpå kommer frågan, varför använder du över huvud taget det utrycket? Du är ju språkligt bevandrad och är säkerligen väl medveten om vad du skriver.

Yngwe

Forskning är ju nästan alltid stadd i utveckling. Det var därför jag skrev ˝betraktas... idag˝. Det var alltså en brasklapp - i morgon kan slutsatsen vara en annan. Just nu pågår nämligen ett stort vetenskapligt arbete och uppdatering av den samlade synen kring den nordiska skaldediktning - ˝The Skaldic Project˝.
Den första volymen - av sammanlagt nio planerade - utkom 2012 ˝Skaldic Poetry of the Scandinavian Middle Ages I˝. Innan dess hade dock redan Volym VII, 2007 och Volym II, 2009 publicerats och senare har även Volym III och VIII, 2017 tillkommit.

Volym V förväntas komma under nuvarande år - 2022 - och de kvarstående tre väntas färdiga inom kort. Verket med alla dess volymer har därmed således på intet sätt kommit ut kronologiskt, som ovan visats. Tyvärr gick en av de ledande inom gruppen bort för några dagar sedan - Kari Ellen Gade. Hon ersätts av Rob Fulk.
Övriga huvudansvariga är Margaret Clunies Ross, Guðrun Nordal, Edith Marold, Diana Whaley och Tarrin Wills.

Den nuvarande sammanställningen är den tredje i ordningen. För drygt ett sekel sedan kom den första gjord av Finnur Jónsson - Den norsk-islandske Skjaldedigtning, København 1912-15.
Den följdes upp från svensk sida av E.A. Kock, Notationes Norrœnæ, Lund 1923-44.
Så denna tredje sista är mycket efterlängtad och välbehövlig eftersom så lång tid gått sedan de två första.

Men vad gäller våran problematik kring skaldeverserna från Björn Ásbrandsson och Torvald Hjaltasson så har ännu endast den senare av de två tagits upp till behandling. Diana Whaley skriver i första volymen 2012 på s. 271, om Torvald Hjaltassons två skaldeverser att - Finnur Jónsson ˝considered them certainly authentic and dated them c. 985˝. Hon synes inte själv ha några invändningar kring den ståndpunkten. Vad gäller Björn Ásbrandsson, så tror jag att hans skaldeverser kommer tas upp i Volym V, alltså den volym som publiceras nu senare i år. Så vi får vänta och se - därav brasklappen.

Historikus tog i sitt inlägg den 27/2 (s.107) upp den diskussion som varit i ämnet då Niels Lund i en artikel kritiserat Rikke Malmros - båda historiker - för dennes användning av skaldeverser i sin forskning. Rolf Stavnem bemöter sedan i sin tur Niels Lunds kritik kring skaldeverserna i artikeln ˝Krønike og kunst - Om den norrøne skjaldedigtning som kilde til vikingetiden˝. Historikus har fint spaltat upp argument och motargument, men det finns ju självklart mer att ta fasta på. En mycket läsvärd artikel - Tack, Historikus!
På sidan 331, så tar Rolf Stavnem upp problematiken med dateringen. Hans slutsats är:

˝Af den grund må man slutte, at den der hævder, at materialet er digtet i middelalderen og tillskrevet vikingetidsskjalde, har bevisbyrden på sin side.˝

Så det är med andra ord bara att kavla upp ärmarna och börja arbeta - om man nu till äventyrs vill ifrågasätta skaldeversernas ålder och äkthet.