När jag nu bestämt mig för att ta igen den bristen så märker jag att diskussionen stannat av med alla de frågor - som främst ställts av Historikus under förra hösten - obesvarade. Till att börja med måste jag erkänna att det Historikus lägger fram i högsta grad känns berättigat. Det hela går helt enkelt inte ihop.
Jag får vidare tillstå att jag vid denna inläsning i efterhand (sökfunktionen i forumet är bra…) länge inte ens begrep vad GW:s story skulle innebära. Den fasta utgångspunkten är ju vad som återfinns på runorna - som hyllar Siktruki, sonen till Gnupa. Den senare matchar i sin tur väl vad Adam av Bremen skrev (i översättning av Allan A Lund): "Fra den pålidelige Sveins mund har jeg imidlertid engang, hvor jeg bad ham om at opregne sine aner, hørt følgende: "Jeg har erfaret", sagde han, "at efter normannernes nederlag regerede Heiligo, som var vellidt blandt sine folk på grund af sin retfærdighed og sin fromhed. Han blev efterfulgt af Olaph, som kom fra Sveonien og besatte det danske rige med våbenmagt. Han fik mange sønner, af hvilke Chnob og Gurd efter hans bortgang tog magten i riget.” Menar då verkligen GW att Gorm skulle ha tillhört den svenska Hedebysläkten? Var han i så fall den samme som Gurd eller en lillebror till Knoba och Gurd?
Detta klarnade dock när jag i mitt grävande till sist tog en titt på vad Rosborn skrev i sin bok (sidorna 99 och framåt). Här fanns “lösningen”. Precis som när det gäller Haralds begravning ställer nämligen Rosborn åter Adam av Bremen mot Avico; påtalar Adams erkända otillförlitlighet respektive menar att GW måste ha företräde såsom en äldre källa. Han skriver också att det är möjligt att Adam blandat ihop släktrelationerna och att kanske endast Gurd var Olofs son. Rosborn hävdar alltså att Knoba = Gorms äldre bror Knut och att ingen av dem är avkomma till Hedeby-Olof. OK, därmed är jag åtminstone ikapp er andra som förstått allt detta för länge sedan…
Men jag har fortsatt studierna. Av närmast en slump läste jag i dagarna Helmut Schröckes imponerande verk “Germanen - Slawen. Vor- und Frühgeschichtes des ostgermanischen Raumes”. Utöver intressanta uppgifter om vendernas ursprung generellt så stötte jag där också på upplysningar med bäring på aktuell fråga. För under ett delkapitel som behandlade obotriterna återfanns ett träd över deras härskare. Högt upp i detta hittade jag Olaf aus Schweden, “erobert eine Herrschaft um Schleswig”. I nästa led finns Gnupa, “König der Abodr. und Norrmannen” samt Gyrd. Enligt trädet var Gnupa far till Sigtrygg, “Fürst der Wagrier”, vilken i sin tur var far till Selibur, “Fürst der Wagrier”. Gyrd å sin sida anges vara far till Nako vilket för min del var en ny och spännande information!
Förklaringen till trädet återfinns i löpande text:
“838 wird ein Goztomuizl oder Gostomysl, offenbar aus einem anderen Geschlecht mit anscheinend nicht nordischen Namen und 862 dessen Sohn Tabomuizl genannt. Um 844 erfolgte durch Ludwig den Deutschen eine staatliche Umorganisation. Die Kleinverbände der Siedlungszeit wurden durch duces zusammengefasst und ein Gesamtfürstentum errichtet, was aber für kurze Zeit wirksam war. In der Zeit bis zu König Heinrich I, hat das Obotritenland zweitweise zu Schweden gehört. König Olav von Schweden eroberte ein Gebiet um Schleswig mit Haithabu und sein Sohn Gnupa war König der Wikinger und Obotriten”….”Bereits Thrasko sowie Naccon herrschten auch über die Wagrier und Polaben. Der dänische König Harald Blauzahn war Schwiegersohn Mistiwois. Neben dem Herrscher Uto werden von Adam von Bremen zwei andere principes Winolarum mit nordischen Namen genannt, Gneus und Anatrog. Wenn, wie J Marquart (1903) annimmt, Naccon mit seinem schwedischen Namen ein Sohn von Gyrd oder Gurd ist, ist die auf Naccon folgende Dynastie der Obotritenherrscher schwedischer Herkunft. Sie heirateten über mehrere Generationen dänische Frauen.”
Vad får vi då ut av detta? Jo, att även om Schröcke till viss del baserat sina uppgifter på Adam så finns här ytterligare information, nämligen att Olofs son Gnupa haft en ledande roll hos obotriterna åtminstone fram till dess att Henrik I av Sachsen tog över. Detta kan jämföras med vad Rosborn skrev på sidan 101 i sin bok: “Uppgiften att den tyske kungen Henrik I år 934, hjälpt Knut “att rädda tronen och kronan” ger perspektiv på kriget detta år. Inte orimligt är att Gorms bror Knut då återtagit sveonernas välde i Hedeby vilket tidigare legat under Olof och hans son Gyrd”.
Som jag ser det blir Sigtrygg en nyckelfigur. Han hade uppenbarligen fått makten över wagrierna och var son till Gnupa enligt runstenen. I GW är han son till Knoba. Att denne Knoba skulle vara densamme som Gorms storebror Knut är då bara möjligt under en enda förutsättning - att Danmarks riksbyggare Gorm tillhörde sveonerna av Hedebysläkten (såsom en lillebror till Gnupa/Knoba och Gurd). Det scenariot förefaller dock uteslutet av många skäl. Exempelvis känns det ytterst långsökt att Sven Estridsen skulle ha missat den “lilla” detaljen när han uppdaterade Adam. Så istället stärker Schröckes redogörelse min uppfattning att GW:s story är fiktion - åtminstone i den inledande del som behandlar Gorm och hans påstådde bror Knut.
Lite sidoinformation avslutningsvis: Att Gyrd/Gurd skulle ligga bakom dynastin Nakoniderna såsom far till Nako förefaller inte vara någon helt säker uppgift - särskilt om Gurds dödsår var 916 och Nakos 965/967 (fattas det ett mellanled?). Men den är intressant - inte minst i ljuset av en fundering från släktforskande Främmestad i ett inlägg i annan tråd där han menar att vi vet lite om Mistivoj (son till Nako) men att “kvinnonamnen tyder på ingifte i Hedebysläkten”. Främmestad har en liknande undran i ett annat inlägg:
Den efterlysta förbindelsen är funnen…Främmestad skrev: ↑7 september 2021, 15:11
Dessutom bör det finnas en förbindelse mellan Selibur av den obodritiska stammen wagrier/Oldenburg och Hedeby, för sonens namn (Sederich) sägs motsvara Sigtrygg. Han blev f ö uppfostrad av/var gisslan hos Hermann Billung och gifte sig med en släkting till honom, som hette Weldrud.