En nyupptäckt handskrift, ”Gesta Wulinensis ecclesiae pontificum”

[Otto]

Yngwe

Visst, inga problem. Passar på att lägga till Torvald Hjaltssons första vers också, så blir det hela komplett.
För argumentation se mina första två inlägg.

Lausarvísur, vers 7 Björn Ásbrandsson (Bjorn Ásbrandsson). Datering ca år 1000.
Versen är utförd i dróttkvætt. Utskrift nedan enligt Judy Quinn; svensk översättning av Hjalmar Alfving.

Sporðusk vór und vorðum
verk Styrbjarnar merkjum;
járnfaldinn hlóð oldum
Eirekr í dyn geira;
nú traðk hauð of heiði
hundvillr, þvít fatk illa,
víða, braut í vátri
vífs gørninga drífu.

Sports har mina bragder
under Styrbjörns märken,
då hjälmklädd Eirik fällde
hjältar vid dån av spjuten.
Nu jag på heden irrat
hundvill. Med möda endast
villsam väg jag funnit
i storm, som häxor vållat.


Lausarvísur, vers 1-2. Torvald Hjaltason (Þórvald Hjaltason) Datering - slutet av 900-tal.
Verserna är utförda i dróttkvætt.

Vers 1
Utskrift nedan enligt Diana Whaley; svensk översättning efter Ludvig F A Wimmer:

Farið til Fýrisvallar,
folka tungls, hverrʼs hungrar,
vorðr, at virkis garði
vestr kveldriðu hesta;
þar hefr hreggdrauga hoggvit
(hóllaust es þat) sólar
elfar skiðs fyr ulfa
Eiríkr í dyn geira.

Krigare, varje ulv,
som är hungrig,
kan komma västerut
till fästningsgärdet
på Fyrisvallen;
där har Erik nedhuggit krigarna
till ulvarna i striden.
Det är inget prål.

Vers 2
Utskrift nedan enligt Guðbrandur Vigfússon och Carl Rikard Unger; svensk översättning av Ernst A Kock:

Ill uard elfar fialla
audkuediundum bediar
til Suiþjodar sidan
sæims uikinga hæiman.
þat æitt lifir þeirra
þeir hofdu lid fleira
gott uar her henda
hundings er rann unda.

Olycksdiger blev sedan
vikingafärden hemifrån
till Svitjod för
guldets krävare
från fjällen invid älvens strand.
Endast den av dem lever, som flydde.
De hade större här.
Det var lätt att fånga Hundings här.

[Valdemar]

Intressant Otto!

Oerhört spännande med dessa källor. Kan du inte i en annan tråd lägga ut motsvarande källor kring andra företeelser och individer som Svolder eller Stenkil, Håkon Röde eller Inge den Äldre?

[Kungsune]

Kan bara hålla med om att skaldekonsten är komplex inte minst till följd av de möjligheter som fornisländskan bjuder med kasusböjningar. Problemet är väl att många passager än idag är omtvistade hur mycket man ska tolka ut ur dem och hur. Idag finns ju ingen som känner mer än fragment av den kanon av begrepp som eliten i Norden rörde sig med inte minst som kenningar. Som ex tror jag att ”älvfjällets guld” är en omskrivning för ”sveakungens godsrikedom”. I Eddan omskrivs den gamla kungsgården (odens arv) som liggandes vid ett eller två fjäll vid en älv. Denna mytologiska omskrivning har sedan fått bli kenningen för sveakungens öd. Spelar ingen roll för frågan dock.
Jag förstår vad du menar med att Avico känns för modern. Även om jämförelser med källor som Adam av Bremen nog är mer relevanta så infinner ju sig samma problem där. Berättartekniken i GW känns postindustriell. Kanske för hur den växlar mellan olika perspektiv och tempus men även för att den inte är lika arkaisk som du säger. Att spara på ord och vara kärnfull var inte bara en stil, det var snarare nödvändigt i en tid då skrivkonsten var mödosam och dyrbar. Hopoas någon språkvetare gör en riktig analys av GW så småningom.

[Visi]

Otto!
Citera! Ange källan! Det ser ut som om du klippt och klistrat verserna från en källa men utan att citera och utan att ens ange källa.

[Visi]

"Guldets krävare" i en av verserna ovan. Skulle ju kunna ha med Rolf Krake och Adils att göra. Se vidare https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Sveagris.
Fyrisvallarna dyker ju upp lite här och där i legendmaterialet.

[Valdemar]

Jag har tidigare fiskat efter referenser till företeelser som Svolder mm. Just den Svenska ”antinationalismen” borde kunna kännas igen om verket är modernt. Det är inte bara Weibull utan även många andra ( som Sawyer m fl) som drivit den ”danska” skolan. Denna rimmar dåligt med exempelvis Adam. Nya riktiga källor borde ge en nyanserad bild som stämmer relativt väl in med exempelvis Adams verk.

[Kungsune]

"Guldets krävare" i en av verserna ovan. Skulle ju kunna ha med Rolf Krake och Adils att göra. Se vidare https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Sveagris.
Fyrisvallarna dyker ju upp lite här och där i legendmaterialet.

Ja, med syftning på Styrbjörn och hans kumpaner som reser till Älvfjällstranden för att kräva guldet. Är man i Gamla Uppsala så får väl Tunberget ikläda sig rollen som det mytologiska älvfjället.

[fileoscar]

För det första: Mycket intressant och tankeväckande Otto!

För det andra: Jag är rätt övertygad om att ni debattörer gjort som jag, nämligen att efter Ottos inlägg ha repeterat Carl Thunbergs utmärkta undersökning om slaget på Fyrisvallarna. Men om inte så rekommenderas det varmt.

https://www.academia.edu/4039280/Slaget ... ningslinje.

[Historikus]

Det är helt enkelt så man arbetar om man arbetar vetenskapligt - alltså enligt historisk källkritisk metod. Skaldeverser kan ofta tidsbestämmas betydligt snävare än prosamaterialets ålder, ibland exakt på året. Man vet dessutom ofta vem skalden är och versmåttet i sig har en konserverande verkan och tillåter dessutom att man kontrollera om den blivit manipulerad på något sätt.

SKJALDEVERS
I året 2018 havde jeg en dialog omkring Olav den Hellige versus en kritisk analyse jeg netop havde færdiggjort (SAINT OLAVE - King of Norway, Olav den Hellige, - is his raids to England based on a 1200s poem?). Jeg fik et par interessante svar fra professor i historie Bjørn Bandlien, Universitetet i Sørøst-Norge. Dialog’en ligger stadig frit tilgængelig på nettet.

Historikus: I skriver: at "I 1014 kom Olav igjen til England, og i 1015 drog han med to knarrer til Norge; [ . .] Palmesøndag 25. mars 1016 seiret han over landets fremste høvdinger". Hvorfra eksisterer den meget præcise datering 25.03.1016?

Bandlien: Det er nok et poeng at 25. mars 1016 bærer en viss usikkerhet ved seg, og en usikkerhet kan nok fremmes her. At det er palmesøndag, er sikkert nok, og 1016 er det året som gir mest mening i forhold til den samlede vurdering av både norrøne, britiske og kontinentale kilder, slik det har vært konsensus om i norsk historiskrivning - se for eksempel Oscar Albert Johnsens gjennomgang i "Slaget ved Nesjar" (1916). Der legger han mest vekt på skaldediktningen til Sigvat Tordsson og Ottar Svarte, som må regnes for de beste kildene.

Bandlien: Takk igjen for gode kommentarer. Du skriver i første setning om det 'totale fravær af samtidige kilder' - her ville nok de fleste historikere holde Sigvats og Ottar svartes skaldedikt som nokså nær samtidige kilder, selv om de ikke er øyevitneskildringer. At sagaene overdriver Olav Haraldssons rolle i England sammenlignet med Torkjell Høye får så være. Men skaldediktene er vanskelige kilder, som ikke gir en så klar og narrativ god framstilling av Olavs ungdomsreiser. De vanskelige skaldediktene og de ulike tolkningene av stedsnavn og hendelser versene referer til, er presentert godt i den nye vitenskapelige skaldeutgaven: http://skaldic.abdn.ac.uk/m.php?p=skaldic

Bandlien: Lenka Jirouskovas avhandling er en svært god og grundig gjennomgang av litteraturen om Olav den hellige, men selv om Sigvats Víkingarvísur kan sies å ha være panegyrisk og politisk instrumentell, er diktet ikke nødvendigvis så knyttet til Olavskulten før det ble brukt i senere tradisjon. Se for eksempel Jon Gunnar Jørgensens studie av Olavsdiktningen i boka Kings and warriors in early north-west Europe (Dublin, 2016).

Svá segir Sigvatr skáld:
For sjuende gang lot Olav
stevne til ting med sverdet,
det var i Ulvkjellslandet,
ennå jeg taler om det.
Hele Ringmare-heia
stod full av Ellas ættmenn;
hærfall ble det, Haralds
arving hadde skylden.

Stednavnet ’Hringmara-heiði’
Kun et enkelt stednavn er interessant i forbindelse med Olavs englandstogt. Det er skjalden Sigvat Tordsson, der ifølge Snorre, nævner stednavnet Hringmara-heiði. Stedet er blevet identificeret af Stevenson som Ringmere Pit, nær Thetford, i sognebyen East Wretham.

Ringmere Pit “ligger mellem Croxton Heath, Roudham Heath og Bridgeham Heath” og er “en cirkulær sø eller 'mere' i bunden af en cirkulær pit af betydelig størrelse”. Stednavnet Ringmere nævnes ligeledes af Florence - og Den Angelsaksiske Krønike nævner år 1010, "at danerne nedbrændte både Thetford og Cambrige; og bagefter trak de langs floden Ouse indtil de kom til Bedford".

I Thetford ligger resterne af benediktinerklostret ‘St. George’s Priory’ lidt uden for bymidten, hvor ringvejen London Road krydser vejen Abbeygate. I et område mellem Abbeygate og Monksgate lå det tidligere kloster. Omkring 6-7 km ad Thetford Road mod Wretham ligger tre små indsøer med navne som Ringmere, Fenmere og Langmere. Klostret ‘St. George’s Priory’ blev grundlagt af Knud den Store i 1020'erne, som en underafdeling af benediktinerklostret ‘Bury St. Edmunds’. ‘Bury St. Edmunds’ kloster ligger ca. 20 km i sydlig retning, hvor ruinerne kan ses i det nuværende 'Abbey Gardens'. Året 1180 flygtede den norske ærkebiskop Eystein Erlendson i eksil i England, hvor han blev i tre år. Han bosatte sig i ‘Bury St. Edmunds’ hvor han vikarierede indtil en ny abbed blev udnævnt i 1182. Bemærkelsesværdigt er det at Sigvat Skjald kendte til denne Ringmere Pit, da en 'ringmere' er en usædvanlig geografisk faktor og forudsætter en god lokal indsigt.

Ifølge Snorri Sturluson, siges Sigvat Tordsson eller Sigvat Skjald at have været søn af Thord Sigvaldeskald, en islænding, der successivt tjente hos de skånske jarler Sigvalde 'Jarl' Haraldson og hans bror Thorkil 'den Høje' Haraldson, hvor sidstnævnte deltog i togterne i England, samt Olav 'den Digre' Haraldsson fra Norge. Sigvat voksede op i Apavatn, lidt nordvest for Skålholt i det sydvestlige Island. Som næsten fuldvoksen sejlede han til det, der nu er Trondheim, hvor han mødte sin far og sluttede sig til kong Olavs følge. Der er intet belæg for, at Sigvat nogensinde vendte tilbage til Island og ifølge den bevarede saga, døde han på øen Selja i det nordvestlige Norge, hvorfra han muligvis blev bragt til Nidaros og begravet i Kristi kirke dér. Hans poesi beretter om flere forskellige rejser til Sverige, England og Kontinentet samt mange hændelser i Norge.

Kommentar: Som det ses her af eksemplet med stednavnet Hringmara- Ringmere kan skjaldevers indeholde fakta, der i dag kan identificeres.

[Kungsune]

I GW refereras återkommande till en Präst. Dvs den som fört dagboksanteckningar. I Svens bok finns inte en enda bild, vad jag kan se, som visar att prästen existerat. Brev, dagbok? Stifturkund?
Är det något som kommer läggas fram i en snar framtid?