Beowulfskvädets topografi

[AndreasOx]

Är du säker på att Tunna och Tund kan jämställas etymologiskt? Och att Tund har samma ordstam som thunder?
Det står farra inte Eofor i YR.
I princip är vi överens. Det viktiga är att framställningarna av Egils död tycks vara ett indicium för att BK är väsentligt äldre än YT.

[AndreasOx]

Enligt det västnordiska sagamaterialet migrerade Ynglingarna/Skilfingarna från Fyn till Svitjod och vidare till Värmland, Solør etc. Svitjod är kopplat till en insjö med samma storlek och form som Själland.

Jordanes säger att Scandza omges av oceanen i väster och i norr. Han säger ingenting om havet på syd- och östsidan, men däremot att det finns en stor insjö i den östra delen. Alla Scandzas folkslag, även Suehans och Suetidi, som han nämner bör ha funnits väster om vattendelaren på vars östra sida vattendragen rinner ut i Östersjön.

Fynd av folkvandringstida guld (brakteater, halskragar och annat) etc. etc. pekar på starka samband mellan det danska området, Norge och Västra Götaland (och Öland och Gotland). I detta avseende är Uppland väldigt perifert.

Sveriges klart största guldskatt (12 kg, Timboholm är 7 kg) hittades i Tureholm nära Vagnhärad dvs i Mälardalsområdet. På Helgö har man hittat 70 solidi mm. Fyndskillnaderna gentemot sydvästra Norden tyder snarare på att "svearna" enbart behärskade (delar av) östra Sverige.

[Kungsune]

Är du säker på att Tunna och Tund kan jämställas etymologiskt? Och att Tund har samma ordstam som thunder?
Det står farra inte Eofor i YR.
I princip är vi överens. Det viktiga är att framställningarna av Egils död tycks vara ett indicium för att BK är väsentligt äldre än YT.

Ja, alltså Tund skulle ju utan bortfall av ”d”
stavas Tunda i det här fallet eftersom riki styr formen för subjektet. Då vi vet att konsonanter har en förmåga att falla bort eller assimileras är Tunna förutsägbart när det efterföljs av riki.
Jämför ex hur nutida Lunds gård blir Lunnagård.
Grimnismals Tund anses vara från fornisländska för dån, dunder. Tror till och med att det var Finnur Jonsson som gjorde lversättningen av Tund först. En intressant aspekt här är att det mytologiska tunds franangrfors (vattenfall?) låg så att ett hav mynnade ovanför forsen. Stämmer ju bra om havet är Vänern.

Jag menar inte att Eofor omnämns direkt i YT utan indirekt som vildsvin. Eofor anses ju betyda just vildsvin så...

[Kungsune]

Enligt det västnordiska sagamaterialet migrerade Ynglingarna/Skilfingarna från Fyn till Svitjod och vidare till Värmland, Solør etc. Svitjod är kopplat till en insjö med samma storlek och form som Själland.

Jordanes säger att Scandza omges av oceanen i väster och i norr. Han säger ingenting om havet på syd- och östsidan, men däremot att det finns en stor insjö i den östra delen. Alla Scandzas folkslag, även Suehans och Suetidi, som han nämner bör ha funnits väster om vattendelaren på vars östra sida vattendragen rinner ut i Östersjön.

Fynd av folkvandringstida guld (brakteater, halskragar och annat) etc. etc. pekar på starka samband mellan det danska området, Norge och Västra Götaland (och Öland och Gotland). I detta avseende är Uppland väldigt perifert.

Sveriges klart största guldskatt (12 kg, Timboholm är 7 kg) hittades i Tureholm nära Vagnhärad dvs i Mälardalsområdet. På Helgö har man hittat 70 solidi mm. Fyndskillnaderna gentemot sydvästra Norden tyder snarare på att "svearna" enbart behärskade (delar av) östra Sverige.

Spridningen säger nog mer än storleken på ett enstaka fynd ja.

Intressant samtidigt att det biffiga fyndet ligger i sydöstra delen.

[AndreasOx]

Är du säker på att Tunna och Tund kan jämställas etymologiskt? Och att Tund har samma ordstam som thunder?
Det står farra inte Eofor i YR.
I princip är vi överens. Det viktiga är att framställningarna av Egils död tycks vara ett indicium för att BK är väsentligt äldre än YT.

Ja, alltså Tund skulle ju utan bortfall av ”d”
stavas Tunda i det här fallet eftersom riki styr formen för subjektet. Då vi vet att konsonanter har en förmåga att falla bort eller assimileras är Tunna förutsägbart när det efterföljs av riki.

Du gissar alltså. Jag vill veta om det enligt etymologerna är tänkbart med dina föreslagna ljudutvecklingar i fornnordiska, alltså nn -> nd och tu -> thu-

[AndreasOx]

Jo jag tycker nog det är väl behövligt att redovisa de vetenskapliga argumenten för ett sådant ställningstagande.

Det är gjort i en mångfald vetenskapliga böcker och artiklar. Det är den med avvikande åsikter som måste argumentera emot ett vetenskapligt konsensus, som i detta fallet att svearnas maktcentrum åtminstone sedan 300/400-talet var beläget omkring Gamla Uppsala. Ex. Kristina Ekero Erikssons bok "Gamla Uppsala", John Lundqvists artiklar m.fl.
Det du kräver är omvänd bevisföring.
Det jag borde avkrävas är argument för att Gamla Uppsalas sannolikhet inte är 100%.

Stopp nu. Det du hänvisar till är ett antal påståenden som förvisso återfinns i vetenskapliga sammanhang, men som på inget sätt är resultatet av en vetenskaplig process. Att hänvisa till allmän uppfattning eller konsensus duger inte då vetenskap inte byggs med popularitet eller demokratiska beslut.

Det som krävs är empiri och en redovisad vetenskaplig process som lett fram till din slutsats.

Eftersom det inte finns några skrivna nordiska källor före 800-talet kräver jag att du vetenskapligt bevisar med stringens att danerna verkligen höll till på Själland.
Jag känner istället för att danerna höll till i Danmark vid Uppsala tills de kom på att flytta till Själland.

[Kungsune]

Är du säker på att Tunna och Tund kan jämställas etymologiskt? Och att Tund har samma ordstam som thunder?
Det står farra inte Eofor i YR.
I princip är vi överens. Det viktiga är att framställningarna av Egils död tycks vara ett indicium för att BK är väsentligt äldre än YT.

Ja, alltså Tund skulle ju utan bortfall av ”d”
stavas Tunda i det här fallet eftersom riki styr formen för subjektet. Då vi vet att konsonanter har en förmåga att falla bort eller assimileras är Tunna förutsägbart när det efterföljs av riki.

Du gissar alltså. Jag vill veta om det enligt etymologerna är tänkbart med dina föreslagna ljudutvecklingar i fornnordiska, alltså nn -> nd och tu -> thu-

Tund är namnet på floden i Grimnismal men tycks även förekomma som namn på Oden. Ljudutvecklingen th-t har väl ingenting med denna fråga att göra eller menar du från fornisländska till modern Isländska? Då får du läsa vad Bugge, Finnur Jonsson mfl resonerar.
Tund verkar hur som helst gå tillbaks på antingen ett adjektiv ”Tunn” eller ett verb ”Dåna”. I sagans form ett objekt. Eftersom jag själv bara har läst lite Isländska låter jag andra stå för vad som är grammatiskt möjligt. Det jag kan göra med min ringa grammatiska kunskap är att leta analoga exempel. Vad jag har förstått av bekanta språkmänniskor är inte fornisländskan alltid så regelmässig heller. Man kan inte förutsätta att alla skalder hade aspbergers. Det vore ju annars närmast en förutsättning om man ska behärska isländsk grammatik till fullo. Därför tog jag också det lättförståeliga svenska exemplet i exakt samma grammatiska situation.
I isländska böjningar dubbelstavas gärna n, t och r. Även om det strikt grammatiskt borde bli Tunda riki är det ändå sannolikt då ordstammar av adjektiv som ex”Tunn” naturligt har den böjningen. Se ex Kristinn Johannesson, Islöndsk grammatik 1989.

[Yngwe]

Det är gjort i en mångfald vetenskapliga böcker och artiklar. Det är den med avvikande åsikter som måste argumentera emot ett vetenskapligt konsensus, som i detta fallet att svearnas maktcentrum åtminstone sedan 300/400-talet var beläget omkring Gamla Uppsala. Ex. Kristina Ekero Erikssons bok "Gamla Uppsala", John Lundqvists artiklar m.fl.
Det du kräver är omvänd bevisföring.
Det jag borde avkrävas är argument för att Gamla Uppsalas sannolikhet inte är 100%.

Stopp nu. Det du hänvisar till är ett antal påståenden som förvisso återfinns i vetenskapliga sammanhang, men som på inget sätt är resultatet av en vetenskaplig process. Att hänvisa till allmän uppfattning eller konsensus duger inte då vetenskap inte byggs med popularitet eller demokratiska beslut.

Det som krävs är empiri och en redovisad vetenskaplig process som lett fram till din slutsats.

Eftersom det inte finns några skrivna nordiska källor före 800-talet kräver jag att du vetenskapligt bevisar med stringens att danerna verkligen höll till på Själland.
Jag känner istället för att danerna höll till i Danmark vid Uppsala tills de kom på att flytta till Själland.

Jag är fullkomligt öppen för att diskutera alternativa placeringar av danerna och hävdar på inget vis bestämt att de fanns på Själland.

Men jag förutsätter då att diskussionen är seriös och med öppna sinnen.

[Castor]

Att ringa in Danernas Scedenig och peka ut den exakta platsen för Heorot tycker jag nästan är ett knivigare problem än att säga var Sweonas och Geatas fanns någonstans. Det är oerhört svårt att bedöma de olika sannolikheterna för Skåne, Halland, Själland, Fyn, Sönderjylland, Schleswig....

[Kungsune]

Ja, alltså Tund skulle ju utan bortfall av ”d”
stavas Tunda i det här fallet eftersom riki styr formen för subjektet. Då vi vet att konsonanter har en förmåga att falla bort eller assimileras är Tunna förutsägbart när det efterföljs av riki.

Du gissar alltså. Jag vill veta om det enligt etymologerna är tänkbart med dina föreslagna ljudutvecklingar i fornnordiska, alltså nn -> nd och tu -> thu-

Tund är namnet på floden i Grimnismal men tycks även förekomma som namn på Oden. Ljudutvecklingen th-t har väl ingenting med denna fråga att göra eller menar du från fornisländska till modern Isländska? Då får du läsa vad Bugge, Finnur Jonsson mfl resonerar.
Tund verkar hur som helst gå tillbaks på antingen ett adjektiv ”Tunn” eller ett verb ”Dåna”. I sagans form ett objekt. Eftersom jag själv bara har läst lite Isländska låter jag andra stå för vad som är grammatiskt möjligt. Det jag kan göra med min ringa grammatiska kunskap är att leta analoga exempel. Vad jag har förstått av bekanta språkmänniskor är inte fornisländskan alltid så regelmässig heller. Man kan inte förutsätta att alla skalder hade aspbergers. Det vore ju annars närmast en förutsättning om man ska behärska isländsk grammatik till fullo. Därför tog jag också det lättförståeliga svenska exemplet i exakt samma grammatiska situation.
I isländska böjningar dubbelstavas gärna n, t och r. Även om det strikt grammatiskt borde bli Tunda riki är det ändå sannolikt då ordstammar av adjektiv som ex”Tunn” naturligt har den böjningen. Se ex Kristinn Johannesson, Islöndsk grammatik 1989.

Efter koll i tabeller med fornsvenska framgår det att genitivändelsen bestämd form för Tund också skulle kunna bli -na vilket skulle ge Tundna riki. D faller ofta bort mellan två n så det stämmer också bra med Tunna riki. Det skulle väl samtidigt kräva att namnet fått sin form i Sverige innan det togs upp av Tjodolf.