Beowulfskvädets topografi

[Yngwe]

Om man ska problematisera restiden, vilket ju gjorts får vi nog titta på vad som egentligen står i själva texten.. Sjöresan från geaternas land till danernas tar sin början på rad 210 -216
Engelsk översättning enligt heorot.dk (källa även i fortsättningen)

Time passed by; the ship was on the waves,
the boat under the cliffs; the ready warriors
stepped up into the prow --the currents curled round,
sea against sand-- the men bore
into the bosom of boat bright arms and armour,
noble war-gear; the fellows shoved off,
men on a welcome voyage,

Enligt översättningen startar man med båten under klippor, men det framgår också att där finns sand.
Det låter väldigt konstigt att man skulle ha båten just under klippor, det finns inge logik alls i det.
Klippor är en översättning av beorg. Enligt wiktionary kan dock beorg också betyda hög strand. Så översätts det också på rad 220. Det känns betydligt rimligare att ha en båt under en strandvall, och då förstår man också varför där finns sandbotten. För Jyllandshypotesen gäller det då bara att hitta en hög strandvall. Det lär finnas alternativ i överflöd.

Därefter beskrivs själva sjöresan på rad 217 - 218

Then they went over the water-waves urged by the wind,
the foamy-necked floater, remarkably bird-like

En mycket kortfattad beskrivning som ger information att skeppet drivs fram av vinden och att det skummar om stäven. Det sägs ingenting om hastighet. Normal sjögång är absolut tillräckligt för att det ska skumma om en stäv så det går inte att dra någon slutsats av det.

Sen beskrivs slutet på resan på rad 219 - 224

until in due time, on the second day,
the curved-prow had made the journey,
so that the sailors sighted land,
bright sea-cliffs, towering shores,
wide headlands; then was the sea traversed,
their sea-voyage at an end.

Det sjömännen ser när dom återigen siktar land är alltså ljusa klippor , höga stränder och stora uddar.
De ljusa stränderna i original

brimclifu blícan

där blican som tidigare visat, och enligt wiktionary
betyder skiner, glimmar eller motsvarande. Rimligen ljusa klippor i rätt solljus som avses.

Vad som också kan vara av intresse är originalet till rad 223

side saénæssas· þá wæs sund liden

Det står alltså att man korsat ett sund, betydelsen i fornegelskan är enligt wiktionary ett kognat till dagens svenska betydelse. De kan förvisso också poetiskt betyda hav, men kanske har det en mer direkt betydelse här?

I vilket fall. Stycket kan inte riktigt användas på det vis som gjorts här.

[Yngwe]

Och appropå skinande klippor.

Det här är möns klint på eftermiddagen en solig dag mitt i sommaren. Jag ser inte att man kan kalla den skinande eller glittrande utan att göra grovt våld på betydelsen

Möns klint eftermiddag..PNG (464.11 KiB) Visad 4022 gånger

Källa

[Kungsune]

Yngwe, kan det också tolkas som att man passerade sundet efter att man såg de ljusa klipporna?
Þa waes sund liden
Sedan passerades sundet

[Yngwe]

Nja, det tror jag inte. Hittar inget exakt på liden men grundform är lidan. Antar att liden som på svenska är en passiv form. Då blir rak översättning "då var sundet passerat". Det medger inte din tolkning då waes tydligt anger att det redan hänt.

[Kungsune]

Det jag menade var om en slik översättning skulle vara möjlig:

until in due time, on the second day,
the curved-prow had made the journey,
so that the sailors sighted land,
bright sea-cliffs, towering shores,
wide headlands; then was the strait passed,
their sea-voyage came to an end.

Åtminstone den engelska översättningen går ju då att tolka med två olika innebörder även om i normalfall tempus ändras till presens för alternativet. Det finns ju undantag. Dvs antingen "då hade sundet korsats, deras sjöresa ändades" eller "sedan hade sundet korsats, deras sjöresa ändades" (som på normalsvenska hade skrivits "sedan när (även) sundet korsats, var deras sjöfärd slut")
Jag tror mest på traditionella betydelsen att "sund liden" återgår på hela resan eftersom den läsningen låter bäst men som sagt man vill ju vara säker att det inte finns vidare tolkningsutrymme här. Det är alltså mer fråga om hur det fungerar på fornengelska än på modernt språkbruk.
Har ju svårt att tänka mig att sund används ens poetiskt för att beteckna ett större vatten om det inte har en kognitiv relevans.
Kanske handlar det helt enkelt om att det rör sig om en vältrafikerad rutt mellan två för handlingen centrala platser?

[Yngwe]

Jag är med på hur du menar men jag tror inte den läsningen vore korrekt. Jag tror att den svenska översättningen faktiskt väl motsvarar fornengelskan här. Wiktionary säger att þá ger datering vilket inte medger läsningen "sedan".

Men jag skulle inte sätta mer än en hundring på det i slutet på månaden.

[AndreasOx]

Om man ska problematisera restiden, vilket ju gjorts får vi nog titta på vad som egentligen står i själva texten.. Sjöresan från geaternas land till danernas tar sin början på rad 210 -216
Engelsk översättning enligt heorot.dk (källa även i fortsättningen)

Time passed by; the ship was on the waves,
the boat under the cliffs; the ready warriors
stepped up into the prow --the currents curled round,
sea against sand-- the men bore
into the bosom of boat bright arms and armour,
noble war-gear; the fellows shoved off,
men on a welcome voyage,

Enligt översättningen startar man med båten under klippor, men det framgår också att där finns sand.
Det låter väldigt konstigt att man skulle ha båten just under klippor, det finns inge logik alls i det.
Klippor är en översättning av beorg. Enligt wiktionary kan dock beorg också betyda hög strand. Så översätts det också på rad 220. Det känns betydligt rimligare att ha en båt under en strandvall, och då förstår man också varför där finns sandbotten. För Jyllandshypotesen gäller det då bara att hitta en hög strandvall. Det lär finnas alternativ i överflöd.

Därefter beskrivs själva sjöresan på rad 217 - 218

Then they went over the water-waves urged by the wind,
the foamy-necked floater, remarkably bird-like

En mycket kortfattad beskrivning som ger information att skeppet drivs fram av vinden och att det skummar om stäven. Det sägs ingenting om hastighet. Normal sjögång är absolut tillräckligt för att det ska skumma om en stäv så det går inte att dra någon slutsats av det.

Sen beskrivs slutet på resan på rad 219 - 224

until in due time, on the second day,
the curved-prow had made the journey,
so that the sailors sighted land,
bright sea-cliffs, towering shores,
wide headlands; then was the sea traversed,
their sea-voyage at an end.

Det sjömännen ser när dom återigen siktar land är alltså ljusa klippor , höga stränder och stora uddar.
De ljusa stränderna i original

brimclifu blícan

där blican som tidigare visat, och enligt wiktionary
betyder skiner, glimmar eller motsvarande. Rimligen ljusa klippor i rätt solljus som avses.

Vad som också kan vara av intresse är originalet till rad 223

side saénæssas· þá wæs sund liden

Det står alltså att man korsat ett sund, betydelsen i fornegelskan är enligt wiktionary ett kognat till dagens svenska betydelse. De kan förvisso också poetiskt betyda hav, men kanske har det en mer direkt betydelse här?

I vilket fall. Stycket kan inte riktigt användas på det vis som gjorts här.

Du glömde:
rad 222 beorgas stéape
dvs stup(branta) berg - inte höga stränder
rad 1911 þæt híe Géata clifu
dvs geatas klippor. Jag antar att man inväntade lämpliga vindar i skyddat läge under klipporna.

Jag gissar att blican kommer från samma ord som vårt blänka. Stevns klint är kritvitt så direkt solljus är inte ett krav för att blänka.

rad 223 "sund" skulle kunna vara Præstø bugt enligt teorin att Heorot låg innanför Stevns klint. Där finns även flera stenlagda vägar som omtalas på rad 320

rad 229-230 visar att klippor måste legat någorlunda i närheten av Heorot. Dock inte nödvändigtvis samma klippor som omnämns på rad 222.

[AndreasOx]

Båtar med segel finns på flera gotländska bildstenar av typ B. Dessa dateras till 500-700.
Ex. https://kulturbilder.wordpress.com/2013 ... 0-600-tal/

[jancro]

Angående Hygelacs hall:

" Hygelacs hall låg vid havet vid en ”sjövall”, dvs ås/strandvall."

Enligt arkeologin brukar det sägas att under folkvandringstid och vendeltid drog sig bebyggelsen tillbaka från kusten och centralplatserna verkar ju bekräfta detta. Slöinge, Uppåkra, Västra Vång, Lejre ligger alla så till att de är skyddade från ett direktanfall från båtburna angripare.Vattendragen i närheten är små.

Så, var finns det belägg för folkvandringstida/vendeltida högreståndsaktiviteter vid havets strand ?

Jag hittar Köpingsvik på Öland med noterade aktiviteter även från denna tid, en plats med strandvallar och landborgen nära i norr och söder. Finns motsvarande på Gotland respektive i Jylland ?

[AndreasOx]

På Gotland ligger Stavgard i Burs vid Bandlundaviken med Nordens största husgrund, 60 m lång, från folkvandringstiden. Stor silverskatt från 900-talet m.m.
Litorinavallen precis bakom.