Beowulfskvädets topografi

[Daler]

Varför kallar Rudolf Wickberg jutarna för en "nordfrisisk stam"?
Han kallar också Finn för "konung över jutarne, en nordfrisisk stam"
Dyker dessa uppgifter upp även hos andra?
Om det ligger någon sanning i detta så kan det ju betyda att jutarna när de nämns i Beowulf går under beteckningen friser.
Rörigt ämne!

[Yngwe]

Varför kallar Rudolf Wickberg jutarna för en "nordfrisisk stam"?
Han kallar också Finn för "konung över jutarne, en nordfrisisk stam"
Dyker dessa uppgifter upp även hos andra?
Om det ligger någon sanning i detta så kan det ju betyda att jutarna när de nämns i Beowulf går under beteckningen friser.
Rörigt ämne!

Det är en effekt av att man tolkar eotan som jutar. Se t.ex. tidigare länk till Battle of Finnsburg som redovisar det ganska ingående.

[Kungsune]

Daler, här kommer ett svar lite sent för jag har varit borta i helgen. Du har delvis missförstått poängen i mitt tidigare inlägg.
Det här handlar inte om vad det nordiska begreppet Gaut betyder, även om det också är intressant då det verkar kunna innefatta både Götar och Jutar. Nej jag fokuserade ju i inlägget du hänvisar till på den latiniserade formen "Gautones" som blott förekommer två ggr i Historiae Norwegiae och 1 gång i översättningar av Odd Snorressons saga Olavr Haraldsonar.
Alltså blanda inte samman "Gautones" med Gautland. I Gautland var ju gautr, gautar och sviar.

Finnur Jónson är förmodligen först ut och påpekar delar av detta och föreslår översättningen Jótar för den latinska formen Gautones i fallet med Östens innebränning. Där har han ju direkt stöd i Ynglingatal. Jomsvikingafallet berör han inte i det arbetet. Det finns refererat till i flera filologiska tidskrifter. Orkar inte leta men googla gärna. Poänegen är att det vore mycket märkligt om man plötsligt börjar skriva gautones på Island och i Norge för att i nästa kapitel byta till sitt eget språk igen. Finns flera författare som varit inne på de anglolatinska varianterna i källtexter. Dvs att Engelska munkar påverkats av Nordeuropeiska språk. Att Latinska Goths och Iuti då lätt kan bli Gautones är inte konstigt. Här blir alltså textens sammanhang och konsekvens ledande.
Vilken tolkning passar bäst med andra källor? I båda fallen med Gautones slipper man såväl krockar med andra källor som inkonsekvens.

Andra verk diskuterar just de latinska resterna efter Odds original:
The Growth of the Medieval Icelandic Sagas (1180-1280)
AvTheodore Murdock Andersson


The Routledge Research Companion to the Medieval Icelandic Sagas
redigerad av Ármann Jakobsson, Sverrir Jakobsson

[Kungsune]

Eftersom man hela tiden verkar hamna tillbaka till vilket som är fonetiskt mest korrekt så kan det ju vara bra att ha rätt språk i åtanke. Vi kallar dom jutar, men jutarna själva säger ju jyder.

Ja och i varje fall på Jylland låter Y väldigt likt svenskt Ö varför Jyderne för en svensk lätt missförstås som Jöderne. G och J har ju växlat på nästan alla namn. Både götar och jutar uttalas ju med J. Undantaget är ju bara Gutarna som behållit sitt hårda G. Så ska man också beakta den gotiska formen Gutones som passar bäst med Gutar och Jutar. Bättre än med Götar.

[Daler]

Daler, här kommer ett svar lite sent för jag har varit borta i helgen. Du har delvis missförstått poängen i mitt tidigare inlägg.
Det här handlar inte om vad det nordiska begreppet Gaut betyder, även om det också är intressant då det verkar kunna innefatta både Götar och Jutar. Nej jag fokuserade ju i inlägget du hänvisar till på den latiniserade formen "Gautones" som blott förekommer två ggr i Historiae Norwegiae och 1 gång i översättningar av Odd Snorressons saga Olavr Haraldsonar.
Alltså blanda inte samman "Gautones" med Gautland. I Gautland var ju gautr, gautar och sviar.

Finnur Jónson är förmodligen först ut och påpekar delar av detta och föreslår översättningen Jótar för den latinska formen Gautones i fallet med Östens innebränning. Där har han ju direkt stöd i Ynglingatal. Jomsvikingafallet berör han inte i det arbetet. Det finns refererat till i flera filologiska tidskrifter. Orkar inte leta men googla gärna. Poänegen är att det vore mycket märkligt om man plötsligt börjar skriva gautones på Island och i Norge för att i nästa kapitel byta till sitt eget språk igen. Finns flera författare som varit inne på de anglolatinska varianterna i källtexter. Dvs att Engelska munkar påverkats av Nordeuropeiska språk. Att Latinska Goths och Iuti då lätt kan bli Gautones är inte konstigt. Här blir alltså textens sammanhang och konsekvens ledande.
Vilken tolkning passar bäst med andra källor? I båda fallen med Gautones slipper man såväl krockar med andra källor som inkonsekvens.

Andra verk diskuterar just de latinska resterna efter Odds original:
The Growth of the Medieval Icelandic Sagas (1180-1280)
AvTheodore Murdock Andersson


The Routledge Research Companion to the Medieval Icelandic Sagas
redigerad av Ármann Jakobsson, Sverrir Jakobsson

????
Nu var det ju du/Yngwe som drog upp Historia Norvegiae, lösryckte ett citat och menade att ett ord med inledningen gaut* hade med jut* att göra. Då visade jag er att fler gaut* ord fanns i samma verk men att det då väldigt troligt hade med götar/Götaland att göra. Var det inte detta vi diskuterade? Fortsätt du att ständigt fly undan, börja skriva om andra saker samt komma med idiotförklaringar. Om du/ni hade varit ärliga hade ni i samband med kung Östen i YT, YS och HN sagt att det finns andra gaut*-ord i dessa verk som faktiskt inte talar för att gaut* ska tolkas som jut*. Men icke sa Nicke.

[Kungsune]

Du har fått allting om bakfoten.
Läs igenom igen precis vad vi har skrivit.

Gaut i olika former går att koppla till såväl Jut som Göt. Exemplet jag gav handlade enbart om formen "gautones". Har aldrig påstått något annat! I de andra fallen är det betydligt osäkrare. Dvs i fallen rörande de nordiska originalformerna av gaut och gautland.


Vad jag de facto skrev:

Beträffande termen "Gautones" som är en latiniserad form så används den i Historeae Norwegie samt det latinska originalet av Olaf Tryggvassons saga. I båda dessa källor handlar det tveklöst om Jutar då det går att passa samman med andra nordiska källor då. Dels är det Sölve som i andra källor är från Vendsyssel och dels är det en beskrivning av vilka som deltager i Olafs flotta; "Norwegenses ac Dani, Gautones et Sclavi,"
Norrmän, danskar, jutar och slaver

Alltså inget om den generella grundformen "gaut"
Visst var det djärvt att skriva tveklöst men jag var djärv och prövade på Valdemars retorik där

Jag känner mig dock rätt säker på det.

[Valdemar]

Retoriken här är väl att hänvisa till inlägg från sina kompisar i stället för till akademi eller andra källor? Vill lansera tanken på att det inte finns några Samer i Sverige. I gammal svenska kan det lika väl betytt Damer och jag är säker på att man beskriver den kvinnliga befolkningen i Norrland som egentligen var Svear:)

[Bäckahästen]

Retoriken här är väl att hänvisa till inlägg från sina kompisar i stället för till akademi eller andra källor? Vill lansera tanken på att det inte finns några Samer i Sverige. I gammal svenska kan det lika väl betytt Damer och jag är säker på att man beskriver den kvinnliga befolkningen i Norrland som egentligen var Svear:)

Det inlägget säger mer om dig än om någon annan.

Har du slut på argument eftersom du spelar pajas?

[Valdemar]

Kanske dags att även börja diskutera Äldre Västjutalagen . ?

[Yngwe]

Daler, jag har inte framfört något sådant. Jag har hela tiden försökt visa varför den språkliga vägen är omöjlig att gå eftersom det bevisligen inte finns någon språkregel som alla exempel följer. Och eftersom alla glidningar mellan au - ea - ö - u och y kan förklaras med väl kända dialektala glidningar. Ett svenskt göt motsvaras alltså direkt ett jylländkst jyd varför det är omöjligt att säga att vare sig geat eller gaut bättre motsvarar göt än jut.

Dessutom har jag redovisat modern och relevant forskning som klart visar att eotan inte alls avser jutar utan något helt annat och att jutar därför inte omnämns med annat namn i Beowulf.

Det föreligger därmed inte någon som helst språklig fördel för tolkningen geat = göt som skulle motivera den förvrängning av detaljer som behövs för att upprätthålla en sådan tolkning.

Med det konstaterat får man ta till andra metoder, och då har jag istället jämfört olika källor med varandra, och där kommer Historia Nowegia in i bilden med sin parallell till Beowulf som i HN utspelar sig i den danska provinsen Vendel. Och jag har då konstaterat att en tolkning av Beowulfs geat = jut inte kräver motsvarande förvrängningar av detaljer. Jag har också konstaterat att jutarna bättre passar in geografiskt i de skeenden som beskrivs i Beowulf.