Vilka var egentligen "svearna" under vikingatiden?

[Valdemar]

Ja, det hänger inte ihop. Ta exempelvis Ottar som skriver att Bohuslän var Danmark. Vi ger denna källa högt värde. I otaliga sagor varav flera få anses trovärdiga är historien helt annorlunda. Där är det Norge som successivt tar över Bohuslän från Alver/Götar för att till slut styra ner till Kungälv.

[Anders i Uppsala]

Kan inte det förklaras med att Ottar från Hålogaland skrev detta under sent 800-tal och att alver/götar var allierade med danerna vid den tidpunkten? Eller så styrde danerna själva kusttrakterna, medan alver/götar styrde sig själva inåt land eller var allierade med svearna? Läget kan ha förändrats ett par decennier efter kriget mellan Harald hårfagre och Erik Anundsson på 870-talet.

Om vi återgår till åren 830-850 skriver Dick Harrison i Sveriges historia 600-1350 s. 120-121 (kursiverade stycket nedan):

Björns och Olofs kungadöme var alltså inte särskilt starkt, särskilt inte i fredstid. Förmodligen erkändes kungarna endast av bönder, stormän och krigsherrar i Mälardalen. Den vidare geografiska utsträckningen var beroende av vilken krigisk respekt kungarna tillvann sig. Maktrivaler fanns, och kungen måste vara beredd att kompromissa med folket.

Som jag ser det kunde en svag sveakung på vikingatiden styra endast Mälardalen och det tillsammans med sin bror, medan en stark sveakung kunde (med svag överhöghet) styra stora delar av Skandinavien och kanske till och med någon bit av England. Men basen var Mälardalen, i alla fall till och med 800-/900-talet.

[Castor]

Frågan är dock hur det hänger ihop med kristnandet. Västergötland verkar ha kristnats redan på 800-/900-talet, medan det dröjde ytterligare cirka 100 år innan kristendomen fick fäste i Mälardalen.

Hur får man detta att hänga ihop med Vita Asgarii?

Vita Ansgarii beskriver sveakungen Olofs krigståg till Kurland i Baltikum på 850-talet, andra samtida källor beskriver (dagens) svenska sydostkust som svearnas, etc. Det tyder på en svensk orientering österut snarare än en maktbas i Västergötland. Birka, Sigtuna och Gamla Uppsala ligger dessutom i östra Sverige.

Kurland (i dagens Lettland) ligger ganska avigt till i förhållande till Mälardalen, men från Öland-Gotland är det ju bara raka spåret över Östersjön. I min modell uppkom yngre järnålderns Sveavälde vid delningen av Ivar Vidfamnes storvälde (~ dagens Danmark + dagens Götaland). Och, som jag skrev, kan detta Sveavälde senare ha delats i en sydöstlig del och en nordvästlig del.

[AndreasOx]

Kan det inte vara så att västgötarna helt enkelt struntade i att ha en kung. Det var kanske lugnast att vara en "republik" med visst beskydd från svearna för att slippa daner och/eller norrmän? Om västgötarna haft en kung på 870-talet, så tror jag att det hade nämnts i sagan.

Om det nu inte är så enkelt att flertalet kungar som omtalas i Hervararsagans kungalängd faktiskt hade sin maktbas i just Västergötland...

Den ende av dem som Snorre har något att säga om (förutom Olof Skötkonung och hans efterträdare) är ju Erik Anundsson (eller Emundsson som Snorre kallar honom) och han var ju definitivt knuten till Västergötland och kan troligen ha regerat där på 870-talet...

http://cornelius.tacitus.nu/heimskringl ... -20.htm#13

Värmland tillhörde Götaland t.o.m. 1815 och var uppenbarligen nära knutet till Västergötland under tidig medeltid. Detta kan kanske kopplas bakåt till Erik Amundsson och eventuellt även till Olof Trätälja, han kanske flydde från Västergötland ...
Rent allmänt tror jag mer på en religiös sveakung, dvs. mycket mer ärkebiskop än kung enligt senare maktstrukturer. Och det är därför vi är så förvirrade över detta med götar, svear och allt som motsäger vartannat. Maktområdet tycker jag framgår av Eriksgatan.

[Valdemar]

Här är ju en teoretisk tidpunkt:

Erik Emundsson hade underlagt sig Värmland och tog skatt av alla skogsbygderna där, och vidare, att han räknade Västergötland ända till Svinesund i norr och ända till havet i väster, varför han gjorde anspråk på allt detta såsom sitt rike och tog skatt därav. Han hade satt till jarl däröver en man vid namn Hrane den götiske.

Stämmer rätt väl mer när Alvernas siste kung skall ha levat. Alvhem skall enligt sagan (precis som ovanstående uppgifter) ha förlorat sin sista kung vid denna tidpunkt.

Han tog tydligen skatt av Götarna och var på väg att erövra Värmland. Konstruktionen verkar ny och ledde väl antagligen inte till någon riksenhet eftersom Götarna separat påbörjade en kristnandeprocess strax efter detta.

[Anders i Uppsala]

Frågan är dock hur det hänger ihop med kristnandet. Västergötland verkar ha kristnats redan på 800-/900-talet, medan det dröjde ytterligare cirka 100 år innan kristendomen fick fäste i Mälardalen.

Hur får man detta att hänga ihop med Vita Asgarii?

Vita Ansgarii beskriver sveakungen Olofs krigståg till Kurland i Baltikum på 850-talet, andra samtida källor beskriver (dagens) svenska sydostkust som svearnas, etc. Det tyder på en svensk orientering österut snarare än en maktbas i Västergötland. Birka, Sigtuna och Gamla Uppsala ligger dessutom i östra Sverige.

Kurland (i dagens Lettland) ligger ganska avigt till i förhållande till Mälardalen, men från Öland-Gotland är det ju bara raka spåret över Östersjön. I min modell uppkom yngre järnålderns Sveavälde vid delningen av Ivar Vidfamnes storvälde (~ dagens Danmark + dagens Götaland). Och, som jag skrev, kan detta Sveavälde senare ha delats i en sydöstlig del och en nordvästlig del.

Västgötlands kristnande verkar inte beskrivas i några samtida källor, men kanske skedde det mera underifrån via kontakter med kristna på kontinenten? Eller kanske Ansgars någon bortglömd kollega besökte götarna på 800-talet? Eller kanske kristnandes Västergötland istället från England?

Kurland var ju inte en del av svearnas rike utan ett ställe man åkte för att som maffiabossar bedriva beskyddarverksamhet.

[Valdemar]

Saknas kungar i Västergötland mellan 870-1000 (Alvhems kungar fram till 879, Skötkonung från 1000) så är det knepigt att en hednisk ätt från Uppsala skulle styra ett land där de ledande ätterna höll på att införa kristendomen. Om kulten i Uppsala är vad som varit kungens huvudsakliga legitimitet, kan man knappast låta den folkrikaste delen av sitt rike övergå till en annan religion..

[Valdemar]

Kristendomen i Västergötland verkar helt införd runt 950 e kr. Det finns inte någon dokumenterat hednisk grav yngre än detta i landskapet (Clas Theliander m fl). Det är den absoluta eliten i samhället som initierar kristnandet på platser som Varnhem och Gudhem.

[Daler]

Kan det inte vara så att västgötarna helt enkelt struntade i att ha en kung. Det var kanske lugnast att vara en "republik" med visst beskydd från svearna för att slippa daner och/eller norrmän? Om västgötarna haft en kung på 870-talet, så tror jag att det hade nämnts i sagan.

Om det nu inte är så enkelt att flertalet kungar som omtalas i Hervararsagans kungalängd faktiskt hade sin maktbas i just Västergötland...

Den ende av dem som Snorre har något att säga om (förutom Olof Skötkonung och hans efterträdare) är ju Erik Anundsson (eller Emundsson som Snorre kallar honom) och han var ju definitivt knuten till Västergötland och kan troligen ha regerat där på 870-talet...

http://cornelius.tacitus.nu/heimskringl ... -20.htm#13

Spåren av Mälardalens vikingatida makthavare är kanske båtgravfälten i Vendel, Valsgärde, Badelunda etc. Dessa elitgravfält uppvisar en anmärkningsvärd kontinuitet, men det är näst intill omöjligt att knyta dem till Sveriges historia, dvs till skriftliga källor. Kallades dessa män och kvinnor ens svear?

Men snälla någon du refererar till en Wikipediasida där det faktiskt står:

Erik Anundsson är en sagokung som nämns av Hervarar saga som en sveakung som låg i krig med Harald Hårfager. I Ynglingasagan kallas han för Erik Emundsson och där nämns han även som kung av Västergötland, Dalsland, Bohuslän och Värmland och att han i kriget förlorade allt utom Västergötland till Harald Hårfager.

Jag tolkar sagorna via denna Wikipediasidan som att Harald Hårfager tog över makten i Dalsland, Bohuslän och Värmland men misslyckades med att göra det samma i Västergötland. Alltså Erik Anundsson behöll makten i Mälardalen och Västergötland. Hur kan man tolka det hela som du gör?

Saxat från Harald hårfagers saga (http://www.heimskringla.no/wiki/Harald_ ... s_historia):

Konung Harald sände sina män efter en mö som hette Gyda, dotter till konung Erik av Hordaland; hon uppfostrades hos en mäktig bonde i Valdres. Henne ville Harald taga till frilla, ty hon var en mycket fager och stolt mö. Då sändebuden kommo dit, framförde de sitt ärende för flickan. Hon svarade, att hon icke ville förspilla sin jungfrudom genom att taga till make en konung, som icke hade större rike att råda över än några fylken; »och det synes mig underligt», sade hon, »att det icke finnes någon konung som vill underlägga sig hela Norge och vara ensam härskare över detta land, såsom konung Gorm är i Danmark[3] och Erik i Uppsala»[4]. Sändebuden tyckte, att hon svarade väl övermodigt, och sporde henne, vad detta svar skulle betyda. De sade, att konung Harald var så mäktig, att det vore ett fullgodt gifte för henne; men om hon svarade på deras ärende annorlunda än de ville, så sågo de för den gången ingen utväg att föra henne bort med sig, om hon icke själv samtyckte därtill. De gjorde sig så redo att fara bort. Då de voro resfärdiga, ledsagade man dem ut. Då talade Gyda med sändebuden och bad dem hälsa konung Harald, att hon skulle gå in på att bliva hans hustru endast på det villkor, att han först för hennes skull underlade sig hela Norge och rådde över detta rike lika fritt som konung Erik rådde över Svearike och konung Gorm över Danmark; »ty då», sade hon, »synes han mig ha rätt att kallas folkkonung»[5].

Erik i Uppsala är alltså kung över ett helt rike givetvis Sveariket.

Konung Harald kom med sin här österut till Viken och styrde in till Tunsberg, där då var köpstad; han hade då uppehållit sig fyra år i Tråndheim och under den tiden icke varit i Viken. Där fick han nu höra, att sveakonungen Erik Emundsson hade underlagt sig Värmland och tog skatt av alla skogsbygderna där, och vidare, att han räknade Västergötland ända till Svinesund i norr och ända till havet i väster, varför han gjorde anspråk på allt detta såsom sitt rike och tog skatt därav. Han hade satt till jarl däröver en man vid namn Hrane den götiske. Denne innehade riket mellan Svinesund och Göta älv och var en mäktig jarl. Det berättades också för konung Harald, att sveakonungen hade sagt, att han icke skulle sluta, förrän han hade lika stort rike i Viken som fordom Sigurd eller hans son Ragnar lodbrok; men det var Raumarike och Vestfold ända ut till Grenmar[27] samt Vingulmark och allt landet söder därom. I alla dessa fylken hade många givit sig under sveakonungen. Detta harmade Harald storligen; han sammankallade genast bönderna där på Folden[28] till ting och anklagade dem för högförräderi mot sig. Några bönder bevisade sin oskuld, andra betalte böter, åter andra blevo straffade. På detta sätt for han om sommaren omkring i det fylket. Om hösten for han upp till Raumarike, och där gick allt på samma sätt. Då sporde han i början av vintern, att sveakonungen Erik red omkring på gästning i Värmland med sin hird.

Erik Emundsson (Anundsson) har redan Uppsala med omnejd, Västergötland under sig men lägger sig också under sig Värmland och förmodligen Dalsland och Bohuslän här. Dessutom sätter han en jarl över detta. Varför ha en götsk jarl över ett götskt område om man har sin maktbas där?
(Rätt svar: Erik hade givetvis sin maktbas i Uppsala)

Återigen om du nu ska använda sagor ska du väl använda sagorna så som de faktiskt är skrivna. Den där kunglösa isolerade "aristokratin" du nämnde verkar i sagorna inte ha funnits direkt i Mälardalen snarare mer i Västergötland...

[AndreasOx]

Som jag läser det var Hrane den götiske enbart jarl över nuvarande Bohuslän. Västergötland framställs som en maktbas för Erik, liksom Mälardalen och säkerligen även Östergötland. Jag är dåligt inläst på de norska sagorna, är någon annan sveakung omnämnd som en "stark" kung före Erik Segersäll än Erik Emundsson? Den bild som ges av sveakungarna i Vita Anskarii är ju tämligen annorlunda.
Kristendomen i Västergötland verkar före år 1000 varit ostrukturerad, dvs kan inte uteslutas att man utan problem erkände en kung som även var "blotkung". Det tycks ju ha funnits kvar "avgudastatyer" i Västergötland långt in på 1000-talet och Skara-stiftet verkar ha skapats ca 1010.