Vilka var egentligen "svearna" under vikingatiden?

[Valdemar]

Svealändska småkungar ?

[Valdemar]

Om de redan var Svealändska behövde han väl inte dessutom bränna inne dem? Illråde var gift med Götarnas Kungs dotter vilket bör innebära att man ingått en allians. Illråde tappar makten efter detta och flyr. Så han styr inget Stor-Sveavälde innan (måste ju bränna övriga och dessutom gifta sig till allians). Sen kan han inte behålla makten. Finns ingen kontinuitet i ett hypotetiskt Sveavälde utanför Östsverige som jag ser det?

[Anders i Uppsala]

Ja, Ingjald var (om han funnits och om verkligheten någorlunda stämmer med sagan) också småkung, men kanske något mäktigare än sina "grannkungar", kanske av religiösa skäl i och med kopplingen till Gamla Uppsala?

[Valdemar]

Kanske det. Sagorna insinuerar ju detta ibland. Problemet är att dessa skrevs ner 600 år senare!! Mycket tyder på att de tidigt kristna kungarna som var från Götaland kan ha velat rättfärdiga en gemensam kristen nation via att göra Gamla Uppsala till religiöst centrum och därför initierat en historieskrivning som velat ge platsen oerhört lång kontinuitet . Även detta skedde i så fall långt innan sagorna skrevs ner. Allt detta blir spekulationer förstås. En sagoanalys ger tre exempel på samgående mellan Götar och Svear.

1. Kung Götrik gifter sig med kung Eriks dotter och tar över båda länderna.
2. Illråde gifter sig me Algauts dotter (och bränner sen honom inne) och tar över båda rikena.
3. Omfattande material om Storråda från Västergötland som gifter sig med Erik vilkas son styr båda länderna.

[Anders i Uppsala]

Jag tror att sveakungarna undet vikingstiden i första hand styrde Mälardalen, samt hade någon form av kontroll över delar av Östersjökusten. Troligen styrdes ibland större områden av sveakungen (jfr Ivar vidfamne), men det bör ha varit undantag från regeln, ungefär som att en dansk kung ibland även kunde bli svearnas kung.

Historierna om Harald hårfagres krigståg i Götaland på 870-talet tyder på götarna på ett eller annat sätt var allierade med sveakungen:

https://en.m.wikipedia.org/wiki/Harald_ ... n_Götaland

[Valdemar]

Lägg märke till att Normännen aldrig tar över Västergötland vilket står i kontrast till alla deras segrar. Västgötarna har sin egen armé och försvarar sig själva. Men visst verkar det finnas en allians med Svearna på något sätt. Generellt så beskrivs strider mellan Götar och Norrmän i de tidigare slagen medans Sveakungen osv nämns oftare i de senare sagorna.

Landet Alvhem ( Bohuslän mm)gick enligt sagan under på 800-900 talet och blev en del av Norge. Kanske det ingås en första allians mellan Götar och Svear vid denna tidpunkt. Kanske är det en försvarsallians som sagan antyder. Denna allians byggs sedan vidare och befästs i och med Storrådas och Eriks giftermål.

Därefter börjar en ny riksbildningsbrocess med kristen grund där götiska ätter driver processen.

[Anders i Uppsala]

Småkungar över enskilda (nutida) svenska landskap verkar försvinna ur sagorna på 600-/700-talet någon gång. Därefter kontrollerar man större områden (i alla fall för att nämnas i sagorna).

Västgötarna verkar på 800-talet sedan något sekel ha avstått från egen kung, men verkar samtidigt snarare varit allierade med svearna än en del av Sverige.

[Daler]

Ivar Vidfamne står som portalfigur i kungalängden. Omfattningen av hans välde har säkerligen överdrivits, men det framgår tydligt att ingen av hans efterföljare lyckas bevara väldets omfattning under någon längre period. På övligt sätt delas väldet mellan bröder vid flera olika tillfällen och arvsstrider rasar mellan nära släktingar.

Om man ska försöka utröna vilka landområden som behärskades av Ivar, så måste man spekulera ganska vilt om man nu inte vill ta sagans uppgifter på allvar. Låt oss anta att han behärskade dagens Danmark och södra Sverige (dvs Götaland), inte Norge, som Ynglingaättens Harald Hårfagre så småningom skulle ena, och inte heller Mälardalen där en annan aristokrati (Vendel-, Valsgärde-, Tuna- etc.) stärkte sina ställningar vid denna tid.

Det är värt att notera att Snorre inte säger något om att Ynglingaättens, sista svenska kung Ingjald Illråde skulle ha erövrat Småland, Öland och Gotland... Det ligger därför nära till hands att anta att skåningen Ivar erövrade dessa landskap även om det inte står så i sagorna.

Med denna utvikning vill jag visa att det inte är omöjligt att Blekinge-Möre (och kanske även andra delar av Småland)-Öland-Gotland (jfr Wulfstan) kan ha utgjort en enhet som under vikingatiden styrdes av kungar som var ättlingar till Ivar Vidfamne. De kallades svear av historiska/politiska skäl. Ivars ursprungliga storvälde torde ha varit ett Danavälde (jfr Ravennakosmografin). Men efter den första delningen kan den nordöstra halvan (VG, ÖG, Blekinge, Småland, Öland och Gotland) ha fått namnet Sveavälde. Vid någon tidpunkt kan även detta välde ha delats i två delar, en del bestående av Blekinge-östra Småland-Öland-Gotland, som så småningom skulle bli Birka eller Kaupinga stift, och en del bestående av VG och ÖG, som så småningom skulle utgöra basen för Skara stift.

Ivar Vidfamne förekommer väl bara i sagorna och om du nu nämner honom varför då inte ta mer hänsyn till vad som sagorna berättar.
Du nämner ett sveavälde beståendes av södra Sverige och att i Mälardalen fanns "en annan aristokrati" (?). Detta är ju inte vad sagorna har att berätta. Ivar Vidfamne gör sig till kung i Sveariket efter att ha besegrat Uppsalakungen Ingjald Illråde.

Om kung Ring, Ivars ättling, med mera står (https://www.snerpa.is/net/forn/sogubrot.htm):

Ok er elli tók mjök at síga á hendr konungi, þá setti hann Hring, frænda sinn, konung yfir Uppsölum ok gaf honum til forráða Svíþjóð alla ok Gautland vestra, en hann sjálfr hefir yfirsókn um alla Danmörk ok Eystra-Gautland.

Han här är kung Harald, också Ivars ättling.

Ok eptir þetta safnar Hringr konungr liði um allt Svíaveldi ok Vestra-Gautland, ok mikit lið hafði hann af Noregi. Ok er svá sagt, at þá er Svíar ok Norðmenn fóru út með leiðangrinn um Stokksund, at þá var hálfr þriði tugr hundraða skipa. En Hringr konungr reið með hirð sína ok Vestr-Gautum it efra um Eyrarsund ok sótti svá vestr landveg til skógarins Kolmerkr, er skilr Svíþjóð ok Eystra-Gautland.

Här nämns Västra Götaland som en del man kan tolka ligger utanför Sveaväldet. Och "Kolmerkr" (som jag tolkar som Kolmården) skiljer Svitjod från Östra Götaland.

Þessir menn veittu honum bana, ok áðr hafði hann drepit sex kappa, en um fram veitt stór sár ellefu köppum, en drepit sextán menn af Svíum ok Gautum, er framarla stóðu í fylkingu.

Här nämns svear och götar som två separata grupper.

Men visst sagor är sagor. Men om man nu ska använda sagor ska man väl försöka tolka hela sagans innehåll och inte bara rycka loss några få fragment.

[Valdemar]

Nu är du helt inne i sagan. Det finns indikationer på att Skåne blir en del av Danmark först runt 1000-talet. Trots det har vi inte en enda namngiven kung efter Vidfamne och Uppåkra nämns aldrig. Detta är precis som i Västergötland. Skånes och Västergötland är två av de folkrikaste regionerna i blivande Danmark och Sverige och deras regenter och maktbaser skymtar bara svagt i sagomaterialet. När andra källor kommer in på 1000-talet (som Adam) ges Götarna en ledande roll i riksbildningen och beskrivs som de styrande. Hur hänger detta ihop? En kung av Skåne nämns i en källa från 1000-talet men inga andra sedan Vidfamne, varför? I Norge beskriver sagorna hur en småkung erövrar andra kungars land för att bli storkung. Ingen motsvarande process syns i VG eller Skåne. Från 1000-talet och framåt är det sen total maktkamp mellan regioner och ätter i VG, ÖG,Småland och Svealand . Var det då inga sådana konflikter innan(mellan ex 800-1000)? En helt harmonisk situation under hela vikingatiden verkar för mig helt orimlig. Götar och Svear (800-1000) hade olika lagar, olika teritoriell indelning, militär struktur och under kanske ca 50-100 år olika religion. Att de haft samma kung känns för mig helt orimligt?

[Anders i Uppsala]

Kan det inte vara så att västgötarna helt enkelt struntade i att ha en kung. Det var kanske lugnast att vara en "republik" med visst beskydd från svearna för att slippa daner och/eller norrmän? Om västgötarna haft en kung på 870-talet, så tror jag att det hade nämnts i sagan.