Västergötlands tidiga medeltid

[Yngwe]

Kungsune

Jag tycker det är en avgörande skillnad att ha en folkvald lagman där böter fördelas mot att ha en tillsatt feodalherre som både dömer och tar böterna själv.

Våra tidiga lagar tycker jag har en rätt uppenbar inriktning mot att återställa ordning och lugn och så långt det gick kompensera för skadan. Det finns inte alls en så tydlig ambition att någon ska få ett straff annat än för de värsta brotten. Att man då kan köpa sig fri är då ganska naturligt och behöver inte alls bara finnas till för att de rika ska klara sig undan. I själva verket kommer det ens knappast på fråga att betala böter om man själv kontrollerar tingen efter egen vilja.


Ingen påstår att det finns en allmän rösträtt, men antalet "gårdsföreträdare" är ändå ganska omfattande. Och det finns en uppsjö ganska goda bevis för att de fungerar kollektivt , inte minst i form av markindelning , rotationer, tillgång till vatten och liknande.


Men visst tillsätts toppositioner med hög status av de väletablerade, men när dessa verkligen styr samhället så har vi ju gått igenom ett omvälvande samhällskifte med romersk-katolsk influens, och då har vi en mycket tydlig stratifiering i samhället med släkten med enorma rikedomar. Återigen, Nydala-breven visar med all tydlighet att man struntar i vad kungen säger eftersom han inte har rätt att bestämma i sådana ärenden. HAn är fortfarande de facto en tjänsteman. Att han sen tävlar med andra om denna titel handlar mer om status och potential än om verklig makt.

[Kungsune]

Jag tycker det är en avgörande skillnad att ha en folkvald lagman där böter fördelas mot att ha en tillsatt feodalherre som både dömer och tar böterna själv.

Ja, visst! men det är fortfarande en liten grupp som äger dagordningen. Att svaga grupper som ex landbor hade en röst har ju förmodligen motverkat feodaliseringen. Jag är ganska skeptisk till att se landslagarna som facit. De är mer en önskebild från lagmän om hur tinget borde vara ordnat och hur saker skulle gå till i de bästa av världar. Många frågor ägde inte ens tinget för de avgjordes av kung och kyrka utanför tinget.

Våra tidiga lagar tycker jag har en rätt uppenbar inriktning mot att återställa ordning och lugn och så långt det gick kompensera för skadan. Det finns inte alls en så tydlig ambition att någon ska få ett straff annat än för de värsta brotten. Att man då kan köpa sig fri är då ganska naturligt och behöver inte alls bara finnas till för att de rika ska klara sig undan. I själva verket kommer det ens knappast på fråga att betala böter om man själv kontrollerar tingen efter egen vilja.

De flesta som dömdes på tingen hade förmodligen inga pengar utan hade att antingen ta ett betydligt värre straff eller sätta sig i skuld hos en släkting eller främmande bonde med resurser. Detta är själva kärnan i smygfeodalisering.

släktregeln vid saluföring gällde förköpsrätt för släktingar men med all tydlighet ser vi i bevarade köpebrev att detta inte innebar något som helst hinder att jordar skingrades.

Återigen, Nydala-breven visar med all tydlighet att man struntar i vad kungen säger eftersom han inte har rätt att bestämma i sådana ärenden. HAn är fortfarande de facto en tjänsteman. Att han sen tävlar med andra om denna titel handlar mer om status och potential än om verklig makt.

[/quote][/quote]

Givetvis fanns det situationer då man hade fog att stå över kungen. Förstår inte riktigt vad det har med frågan att göra? Jag kan ju se det som en intäkt för att jag har rätt. Kungens privatgods, sociala ställning satte nivån på hans ämbete.

[Carl Thomas]

Förläning innebär att någon skänker, eller överlämnar som betalning, ett landområde. Med landområde avses då allt från en liten gård till ett slottslän.

För att kunna förläna någonting måste den som förlänar äga det landområde slm förläningen avser - samt naturligtvis kunna förläna det och ändå klara sin egen ekonomi. Den som förlänar blr därmed äga mycket mark och ha en stabil ekonomi.

Vilka hade detta - och när kommer förläningar i bruk?

Samtidigt har vi Odal som verkar vara en mycket gammal princip. Odal innebär att set ör ätten/familjen/släkten som äger mark - och marken bara används av den enskilde släktmedlemmen - som inte har rätt att sälja marken eller delar av marken unde den rid han förvaltar marken för släkten. Samma princip gäller för Upsala Öd, brukaren får bara använda sig av räntan på marken, dvs vad marken ger av gröda, jakt, osv.

kungar valdes, och avsattes, av Tingen och var avlönade av Tinget genom att de dick 1/3 del av alla bötesbelopp. De satt oftast ganska kort tid på tronen - men långa tider förekommer.

Kunde kungar överta mark trots att detta strider mot Odalprincipen? Vilka kunde bygga upp ett aå stort markinnehav att de kunde förläna mark till utomstående? Eller - förlänade man bara mark knom släkten - vilket inte strider mot Odalprincipen.

Här finns alltså många frågor att reda ut - och i grunden - hur såg dåtidens "klassamhälle" ut i respektive sekel?

Jag tror på flera skikt i samhället, i första hand rika och fattiga bönder samt en medelklass. Adel fick vi henom Alnsö stadga på 1280 talet - men Jag tror att vi hade någon form av Adel innan dess som gällde fullt utrustade soldater (utan häst) som då hade en sorts "Adelsposition" i samhället - om jag har rätt i detta, vad kallades dessa soldater/begrepp?

Vi bygger vpra klasser som en stege där en klass står högre upp en en annan klass. Gjorde man detta tidigt i vår historia också? Eller hade man ett klassamhälle som var parallellt? Klasserna samarbetade "horisontellt" istället för vertikalt? En fattig bonde likaväl som en rik bonde kunde umgås på lika villkor eftersom båda var bönder - och båda hade var sin röst på tinget.

Många anser att vi hade ett krigarsamhälle. Var det så var varje krigare lika mycket värd. Alltså ett hotisontellt synsätt. Funktionen var vertikal när man stred eftersom detta är en förutsättning, man lydde sina befäl obevekligt - men man var jämställd med befälet när man inte var i strid.

På samma sätt kan ett samhälle fubgera och fungera utmärkt bra.

Ett soldatsamhälle byggs vertikalt och befälen i hierarkin är inte jämställda, inte ens underofficerare och officerare umgås - någonsin.

Tacitus beskriver något jag tror är viktigt. Vapnen hölls inlåsta på kungens order och vaktades av en träl. Jqg förutsätter att det är krigsvapen som avses. Mobbförråd alltså.
Konsekvensen av att vi har denna information pekar på att vi hade ett organiserat samhälle år 98. Ett samhälle där mobbförråd var en normal företeelse i samhället - och att varje Landsting beslutat detta, eventuellt genom sin tjänsteman kungen. Beslutet bör ha vuxit fram i ett samhälle som styrs av tingen och vuxit fram genom praktisk erfarenhet av att det ör inte bra för ett samhälle att rena krigsvapen är var mans egendom. Man ville alltså någonstans ha bort lag som satt i spjutspets ände där grannar slog ihjäl grannar för att komma över deras jord - vilket även kanske Odalsprincipen härstammar ifrån.

Jag tror att vi måste vända på en del begrepp, t.ex. Vet någon här när lag skapades mot att bära svärd? Finns det,meller hqr det funnits en sådan lag? Eller,mkan vi härleda Tacitus "mobbförråd" till att det redan då var ett förbud mot att bära krigsvapen - och att det förbudet då är ca 2000 år gammalt?

Har vi någon lag som ger t.ex. adelsmän tillstånd att bära svärd? Om så är fallet blr det tillståndet bekräfta att det tidigare varit ett förbud?

Vi översätter gärna vårt samhälle och vår samhällsstege till hur det såg ut för 1000 år sedan - och jag tror att det blir fel...

Thomas

[Carl Thomas]

Bifogar en länk där odal beskrivs och som jag hittade när jag studerade Uppsala Öd i tråden på AF.

http://www.historisktidskrift.se/fullte ... _runer.pdf

Thomas

[Yngwe]

Kungsune , det där med att landskapslagarna bara skulle vara någon slags önskan har man ju hört då och då. Men det är inte rimligt att det runt om i landet produceras en massa önskelistor som man kallar lagar. Jag tycker inte man ska förkasta material på det viset bara med ambition att möjliggöra en tes som man faktiskt inte har särdeles med belägg för.

På något vis tycker jag vi hamnar där igen när det dras paralleller till den romerska sfären och förutsätter att det måste ha sett likadant ut här trots att förhållandena är radikalt annorlunda och trots att vi saknar material
som visar på något sådant. Den tydliga materiella stratifiering klart knuten till individ som vi ser är så pass begränsad att den oftast kan förklaras med en enstaka stöldräd. Lite tillspetsat men ändå. Det är nog den absolut enklaste sättet att bli rik. God jord ger förvisso ett rejält välstånd, men inte så markant att man kan ta över kontrollen över hela bygder och dominera dom.

[Kungsune]

Nej vadå? Det behövs inte dras paralleller någonstanns. Det finns ju gott om exempel som historiker lagt fram genom åren att man gått förbi tinget. Det betyder ju inte att tinget var värdelöst. Det betyder bara att verkligheten vid avgörande händelser ibland ställer sig över konventioner. Jag ser det som ett maktspel i ständig rörelse där tingets inflytande ibland fungerar närapå såsom lagmännen föreställer sig men andra ggr är det uppgjorda affärer där tingets roll redan är överspelad,
Föreställningen om en bonderepublik med jämlika spelare känns naiv. Att det inte varit lika stratifierat som i ex Frankrike har väl mer att göra med att bebyggelsen var betydligt glesare så den lilla populationen var tämligen bekannt med varann. De sociala avstånden kunde helt enkelt inte bli lika stora här. Ändå är det tydligt att likartade strukturer ständigt bildas i den mänskliga interaktionen.

[Yngwe]

Kungsune

Våra arkiv är fullproppade med handlingar som visar att även eliten gör sig omaket att ta sig till ting på rätt dag och rätt plats för att med hänvisning till lagen säkerställa att affärer utförs på rät sätt. Och med andra exempel där biskopar och kungar vänder sig till ting för allsköns ärenden. Det här visar en sökning i SDHK tydligt.

Av det kan man knappast dra annan slutsats än att tingen är etablerade och respekterade som juridisk enhet, av såväl gemene man som elit. Och att lagarna därmed är funktionella och inte bara ambitioner.

Att sen eliten vid tillfällen ger bl.a. f--n i vad tinget säger är en helt annan sak. Är man tillräckligt stark klarar man av att ställa sig över tingets vilja, särskilt som det inte finns någon institution för att faktiskt upprätthålla lagen. Men det är ju en helt annan sak än att styra över tinget.

[Carl Thomas]

Når riket stod under en kung och Eeiksgatan var avklarad dömdes Kungen rill att upprätthålla respektive Landskaps lag.
Man kunde även överklaga vissa tingsdomar hos kungen. Det hette "gå till Kungs" i modern tid innan set togs bort för inte så länge sedan. Om markärensen ingick i de domar sommkansom överklagas hos kungen vet jag inte.

Thomas

[Kungsune]

Lagmän, kung och tingsmenighet hade tydligen olika inflytande. Lagmän och kungar tillhörde elitsläktena. Dessa utsåg dessutom nämdemän eller länsmän. I Upplsndslagen ska kungens män alltid närvara (övervaka) vid ting.
Att tinget fanns och fungerade som en oficiell instans är väl inget konstigt. Det var ju dessutom där man gjorde uppgörelser oficiella.

[Valdemar]

Om nu templet i Gudhem hade 100 avgudabilder borde det varit relativt stort. På åsen norr om kyrkan och klostret ligger, Stora Lunden, Lilla Lunden och Underlunden. Norr om detta ligger ett gravfält som måste varit enormt på den tiden. Frågan är var kulthuset kan ha stått? Det kan naturligtvis ha legat under nuvarande kyrka eller kloster, alternativt på den tydliga platån väster om kyrkan. Det kan ju annars ha legat någonstans nära själva Kungsgården. Det finns inte tydliga platåer som i Uppsala. Georadar är kanske vad som krävs för att få fram resultat? I Borre i Norge har man med denna metod hittat flera mycket stora hallar.