Forntida språk är rekonstruerade och teoretiska och sensus brukar användas för att "besluta" innebörden av ord och namn i forntida språk. Detta innebär att tidsandan påverkar en hel del när ord och namn samt deras betydelse/innebörd beslutas.
Vi har ju t.ex. Utländska källor som Tacitus, mm, som beskriver var folkslag bor, han nämner ju namnen Suehans och Suitidi. Dessa latinska namn diskuterades och det beslutades att det var inte otroligt att dessa ord betydde Svear - vilket på denna tid betydde ett folkslag som bodde I Tiohundraland I Uppland eftersom Sveaskolans historiesyn på denna tid var den gällande och vår officiella historia.
jag upplever att många tror att t.ex, Tacitus benämning "Suehans" faktiskt betyder Svear - men så är alltså inte fallet, man har beslutat att det inte är otroligt att det latinska namnet Suehans betyder Svear på Svenska.
Efter samma princip har det latinska namnet "Skridfinnar" beslutats betyda Samer (på den tiden "Lappar").
Tidsandan oxh gällande historiesyn beslutar alltså bpde ords och namns betydelse och innebörd - och nör beslutet völ ör fattat uppdateras sällan beslutet - det lever vidare med sin beslutade betydelse/innebörd.
När det gäller Tacitus Suehans och Suetidi blir det lite kul också eftersom enbart det ena namnet, Suehans, översätts till Svear. Suetidi var ju styrda av kvinnor så det namnet gavs ingen innebörd/betydelse eftersom alla visste ju att Svear styrdes av Uppsalakungar
Konsekvensen blir av tidsandan att ett av Tacitus två namn på S översattes INTE det namn på S vars folk styrdes av kvinnor. Om Tacitus då enbart använt ett namn, Suetidi, samt INTE skrivit att de styrdes av kvinnor - hade högst troligt konsensus blivit att det inte är otroligt att Suetidi betyder Svear.
Säkrare än så är alltså inte namn och ord innebörd/betydelse i forntida språk.
Vill man så t,ex. se Högomstenen som så gammal som möjligt baserat på hur man tolkar forntida språk måste man kunna placera Danskar i Sundsvallsområdet, då blir alltså Högomstenen Dansk - och det tror jag många kan köpa eftersom det faktiskt kan vara en möjlighet att högbyggande Danskar slår sig ned norr om Svearna på 3-500 talet. Men - sundsvallsfolket flyttade söderut ca 540 och skog aig ned i Uppsala och började bygga storhögar där - och DET kommer ingen att anse vara korrekt - inte ens om "Danskt DNA" hittas i benmaterialet i Uppsala Högar.
Om vi då fantiserar lite och säger att den unga pojken i Östhögen visar sig komma från Danmark - men inte den vuxna kvinnan - då tror jag att hon plötsligt blir Sveadrottning med offrad ung Dansk träl...
Jag menar inte att vara provokativ, jag vill bara belysa tidsandans betydelse och hur vi tolkar fynd och ny kunskap - samt hur vi ofta styrs av vår grundsyn, alltså det vi redan tror på.
Thomas