Beowulf - Juten!

[Kungsune]

Kungsune, jag tänkte mer på själva formen , alltså ett tvåstavigt förled följt av wulf, med tanken att kanske är personen Beowulf mest troligt ett helt brittiskt fenomen. Den tanken finns fortfarande i bakhuvet....


Jag ska utveckla det där med det jutiska arvet

Catalin Taranu behandlar det hela på ett intressant vis i "Goths, Geatas, Gaut: The Invention of an Anglo-Saxon Tradition". Han visar ganska övertygande att från 800-tal så inte bara vårdas det jutiska arvet, utan det blir en del i den gotisism som växer fram. Det yttrar sig bland annat med att de olika anglosaxiska kungliga genialogierna via de jutiska förfäderna kopplas till geats, i den utsräckningen att de förlängs från att ha haft Woden som första led, får ytterligare led som inleds med Geat själv. Detta gäller alltså även för angler och saxare som via ingiften fått jutiska förfäder. Som påtalat, det gäller även för Alfred den Store.

I en anglosaxisk 800-,900- och 1000-tals kontext, så är med andra ord geat mycket tydligt kopplat inte bara till goterna, utan även till jutarna, då jutarna är själva kopplingen till goterna och de som ger gotiscismens önskvärda ärorika historia.

Beowulfs geat måste givetvis ses i samma kontext. I det annglosaxiska Brittanien, under tiden kvädets manuskript tillkommit, så avser geat jute eller kanske till och med got.

Ja, att Beowulfs geats avser Jutarna genom sin Engelska kontext har ju jag hävdat från start i detta forum särskilt med hänvisning till medeltida källor kring geats.
Wulfnamnen verkar ha varit vanliga i hela Nordeuropa, inte minst norra Tyskland, men visst kan det vara så att namnets popularitet i 800-900-talets England gjort att namnet ersatt andra äldre former i litteratur.

[Kungsune]

Man kan nog se Beowulf som ett beställningsarbete från anglosaxiska kungahuset ja. Författaren har varit mycket kunnig i fornsagorna och vävt samman en ädel legend för kungarna som kanske räknade sig som Wiglafs ättlingar? Beowulf som karaktär kan mycket väl vara ett hopkok av såväl verkliga som uppdiktade karaktärer.
Att det finns verk som Ynglingatal och Bjarkarimur tyder kanske samtidigt på att det i botten finns en liten grund i en verklig gestalt?

[Kungsune]

Några tankar.
En aspekt som vi väl bör diskutera är också dateringen av texten utifrån materiell kontext. Det är ju som Professor Gräslund skriver, ganska häpnadsväckande överensstämmelser mellan sagans skildringar och folkvandringstida artefakter i Skandinavien som 900-talets engelska nedskrivare förmodligen inte kan ha känt till. Flera av de bärande elementen i sagan liksom träffande detaljbeskrivningar av smycken och vapen bör återgå på äldre uppgifter som fortlevt intakt. Skildringar av strider innehåller ofta just sådana här skildringar och kan ibland kopplas till uppgifter i andra källor; ex Hygelacs drabbning. Man kan ana att även geografisk- topografiska redogörelser här är ackurata då de varit viktiga för det kollektiva minnet. Ex förhållande mellan Hav-flod-äng-skog etc. Särskilt i de fall då händelser förläggs till topografiska egenheter såsom hult, skog, vång, harg mfl i en eventkedja bör det ha haft en konserverande effekt på historiens berättelse. Detta eftersom själva berättartekniken i sagor bygger på associationer. Individer, händelser och platser kopplades samman och integrerades ofta i personnamn.

[Starkodder]

Några tankar.
En aspekt som vi väl bör diskutera är också dateringen av texten utifrån materiell kontext. Det är ju som Professor Gräslund skriver, ganska häpnadsväckande överensstämmelser mellan sagans skildringar och folkvandringstida artefakter i Skandinavien som 900-talets engelska nedskrivare förmodligen inte kan ha känt till. Flera av de bärande elementen i sagan liksom träffande detaljbeskrivningar av smycken och vapen bör återgå på äldre uppgifter som fortlevt intakt. Skildringar av strider innehåller ofta just sådana här skildringar och kan ibland kopplas till uppgifter i andra källor; ex Hygelacs drabbning. Man kan ana att även geografisk- topografiska redogörelser här är ackurata då de varit viktiga för det kollektiva minnet. Ex förhållande mellan Hav-flod-äng-skog etc. Särskilt i de fall då händelser förläggs till topografiska egenheter såsom hult, skog, vång, harg mfl i en eventkedja bör det ha haft en konserverande effekt på historiens berättelse. Detta eftersom själva berättartekniken i sagor bygger på associationer. Individer, händelser och platser kopplades samman och integrerades ofta i personnamn.

Beowulf Juten tror jag inte på, men det som står klart generellt i sagorna är att personnamnen ofta bevaras bättre och längre än händelserna.

[Yngwe]

Ok Kungsune. Vi hoppar till den materiella kulturen. Som du nämner, kvädet innehåller uppgifter som i sin tid redan är arkaiska. Ringsvärdet är kanske det tydligaste exemplet. Det antyder att kvädets kärna är från tiden för ringsvärd då dessa är helt ur modet när manuskriptet kom till. Men det är också så, enligt WP, att de tidiga ringsvärden, som matchar Beowulf tid, företrädesvis kommer från Frankrike, och i från Kent, ett jutiskt område. Senare blir de förekommande i hela den germanska sfären, och även den finska.

Rent krasst så pekar ringsvärd generellt inte ut något särskilt germansk område, men tidiga ringsvärd pekar mer på Västeuropa än Skandinavien. För mig låter det som att kvädet är mer brittisk än Skandinaviskt, men att osäkerheten är stor

[Kungsune]

Det intressanta är först att konstatera att de material vi talar om daterar sig till 500-talet. Som du säger hör just dessa tidiga ringsvärd hemma snarast längs atlantkusten. Det ger ännu mer stöd åt Juteteorin.

[Kungsune]

För mig låter det som att kvädet är mer brittisk än Skandinavisk

Ja, jag förstår tanken men tycker inte det är mer troligt än att det är en jylländsk folklore i botten som har anpassats för hovet i England. Tidiga ringsvärd finns i södra Jylland men framför allt bland Geatas och Daners motståndare på andra sidan Danevirke. De ringsvärd som särskilt nämns i kvädet beskrivs som främlingars arv. Ex från Frode som Sköldungen lagt beslag på. Åsynen av svärdet fick ju Ingeld att bli fientlig på bröllopsfesten. Kanske rent utav så arg att han blev till Grendel?

[Kungsune]

Beowulf Juten tror jag inte på, men det som står klart generellt i sagorna är att personnamnen ofta bevaras bättre och längre än händelserna.

Har du någon analys som du kan hänvisa till som stöder påståendet att personnamn är mer statiska än händelser?

Är det inte snarast så att Regionala och politiska förutsättningar styr förloppet både vad gäller personnamn och händelser?
Personer som behåller namn tenderar att byta stamtillhörighet men de hjältedefinierande händelserna verkar ju ändå följa med. Se ex Hygelac och Frode. Beowulf har kopplats samman med Bjarke just därför att händelserna har sådana likheter. Båda var krigare som ledde en skara kämpar i Danakungens tjänst. Båda kom till undsättning i en kamp i Sverige. Både namn och händelser skiljer sig åt på några punkter men har samtidigt väldigt mycket likheter och kan harmoniseras om man har ett holistiskt perspektiv.

[Yngwe]

Det intressanta är först att konstatera att de material vi talar om daterar sig till 500-talet. Som du säger hör just dessa tidiga ringsvärd hemma snarast längs atlantkusten. Det ger ännu mer stöd åt Juteteorin.

Ja jag instämmer, även om det inte är något entydig så kan man iallafall säga att ringsvärd pekar minst lika mycket på Jylland som på något annat område i de återfinns i.

[Kungsune]

En annan ledartefakt här är då guldringar. De aristokratiska "hoven" försåg sina krigare rikligt med guldringar både halsringar och armringar bla av "vridet guld". Detta bör ju avspeglas i en kartbild över guldfynd som kan typologiskt dateras fram till senast ca 550. Förtätningar skulle kanske kunna indikera var denna sk kungaburna aristokrati fanns representerad. Framför allt frekvensen av större hals och armringar.

Spjut och hästar utrustade för strid. Kvädet omtalar spjutrustade ryttare. Hjälmbeslag med svinbilder. Beowulf har svinbild på kindskyddet. Slagfält och fornborg omtalas med begreppet "harg". Mijöer där förgyllda vapen kan hittas. Man kan ana att det handlar om krigsbytesoffer. Flera av huvudkaraktärerna bär erövrad utrustning och Beowulf och Wiglaf verkar plundra skatter från en tidigare strid. Vi skulle kunna ringa in på kartan var Krigsbytesoffer sker. I Beowulf verkar det ske i både Sweoland och Geatland. Kan vi hitta minst två miljöer i Skandinavien som åtskiljs av ett större vatten med krigsbytesplats/er som innehåller förgyllda vapen; spjut, svärd samt människo och hästoffer? Hur förhåller sig dessa till guldkartan?