https://www.svd.se/fynd-fran-jarnaldern ... rvinningen
Bortgallring!
Re: Bortgallring!
Helt gräsligt
Re: Bortgallring!
Och jag som var arg på historier kring bönder och schaktare som mörkade fynd för egen vinning. Detta är mer oförståeligt. Ge bort till intresserade åtminstone så kanske något bevaras eller än hellre, ställ dem inför rätta.
Re: Bortgallring!
Det var med stor sorg jag läste artikeln. Men det var inget nytt. Jag kände till det här sedan tidigare.
Jag kan inte tänka mig något mer förkastligt än att slänga fornfynd på metallåtervinning. Att rent bokstavligt kassera vår gemensamma kulturhistoria. Jag har funderat länge på saken och jag anser att man, i begränsad skala, under kontrollerade former, borde kunna få sälja fornfynd.
Jag vet många (däribland mig själv) som gärna skulle vilja äga en amulettring från järnåldern. Eller varför inte ett mynt från vikingatiden.
Försäljningen skulle vara organiserat av ett statligt organ typ museum eller riksantikvarieämbetet. Överskottet skulle naturligtvis oavkortat gå till konservering, restaurering av fornfynd samt arkeologiska forskningsprojekt (läs: utgrävningar)
Det här skulle fungera ungefär som när bibliotek med jämna mellanrum gallrar ut sina böcker. Och säljer dem till besökarna. Att köpa föremål av t ex ett museum, borde vara en stor fördel för kunden då man vet att varan är äkta och dessutom kan få en säker proveniens.
Jag vet att många tycker att handel med fornfynd är vanskligt. Men är det bättre att slänga sakerna?
Jag kan inte tänka mig något mer förkastligt än att slänga fornfynd på metallåtervinning. Att rent bokstavligt kassera vår gemensamma kulturhistoria. Jag har funderat länge på saken och jag anser att man, i begränsad skala, under kontrollerade former, borde kunna få sälja fornfynd.
Jag vet många (däribland mig själv) som gärna skulle vilja äga en amulettring från järnåldern. Eller varför inte ett mynt från vikingatiden.
Försäljningen skulle vara organiserat av ett statligt organ typ museum eller riksantikvarieämbetet. Överskottet skulle naturligtvis oavkortat gå till konservering, restaurering av fornfynd samt arkeologiska forskningsprojekt (läs: utgrävningar)
Det här skulle fungera ungefär som när bibliotek med jämna mellanrum gallrar ut sina böcker. Och säljer dem till besökarna. Att köpa föremål av t ex ett museum, borde vara en stor fördel för kunden då man vet att varan är äkta och dessutom kan få en säker proveniens.
Jag vet att många tycker att handel med fornfynd är vanskligt. Men är det bättre att slänga sakerna?
Re: Bortgallring!
Håller helt med dig Daniel K
Re: Bortgallring!
Fruktansvärt!
-
Bäckahästen
- Inlägg: 1865
- Blev medlem: 30 april 2015, 22:45
- Ort: Blekinge
Re: Bortgallring!
Så sorgligt! 
Jag tappar tron på det svenska kultursamhället.
Jag tappar tron på det svenska kultursamhället.-
Carl Thomas
- Inlägg: 2143
- Blev medlem: 15 april 2015, 15:05
- Ort: Jämtland
Re: Bortgallring!
Alla museer saknar i princip fynd från den tid samlingarna i museet byggdes upp. Man glömde helt enkelt att dokumentera sin samtid. Detta kom man på några decennier senare när det aom så var samtid "plötsligt" blivit antikviteter.
Det kan knappast, av praktiska förvaringskäl, finnas skäl att slänga knivblad och andra små fynd, oavsett deras ålder. Detta handlar om kubikcentimetrar, kanske kubikdecimetrar. Det bör alltså finnas andra skäl än utrymmesskäl.
Ser vi på knivblad så kan vi uppskatta att knivblad är, inklusive omslagspapper och märklappar, max 4 X 20 X100 mm i omfång, dvs att det skulle bli ca 115 knivar på 1 kubikdecimeter. Utan papper runt knivbladen får ca 250 knivar plats i en kubikdecimeter....
Knivar är intressanta och de har varit mycket betydelsefulla genom hela vår historia och de är, tillsammans med yxor, våra absolut äldsta verktyg och de har i princip använts så länge människor har funnits.
Idag bor vi i städer och knivkunskapen är förödande låg i vår typ av samhälle. Gammal knivkunskap är i utdöende, liksom slipkunskap, eggkunskap och allt annat som har med traditionella knivar att göra. Dagens människor saknar intresse för knivar och knivarnas utveckling och mångfald genom seklerna - trots att knivar oxh yxor är en stor del av förutsättningen till att vi lyckades överleva som art...
Så nu börjar vi kasta bort våra samlingar av knivar... Sorgligt!
Jag läste för några veckor sedan en magisteruppsats om knivar hittade i Birka, det var en för mig skrämmande läsning. Man använde inte korrekta namn på knivbladens olika delar, man drog helt galna slutsatser av olika eggtyper, osv. (Bland annat slog man fast att konvexa eggar användes traditionellt till att tälja i trä).
Författaren saknade helt grundläggande kunskaper om hur knivar fungerar och varför.
I Birka har man hittat drygt 500 knivar om jag förstått siffrorna korrekt. Vi har alltså ca 500 knivar från Birka som kan visa och förklara ca 230 års användning och lokal utveckling av knivar. Dessa knivar kan, om de undersöks och klassificeras, sedan jämföras med knivblad hittade t.ex. i Gamla Uppsala, Sigtuna, Adelsö, och andra platser.
Alla knivblad är i princip specialdesignade för en mycket speciell uppgift. Även allroundknivar är specialdesignade till att vara just allroundknivar. Rakknivar rakar man sig med. Skomakarknivar används ön idag av just skomakare, osv. Från knivbladens design går det alltså att utläsa väldigt mycket - under förutsättning att man har kunskapen som behövs. Har man inte denna kunskap ser i princip alla knivar likadana ut....och då kan man ju kasta bort hälften....
Att använda klassificerade knivar från t.ex. Birka som då är väldigt många och som man vet användes under ca 230 år och jämföra med knivar från andra platser från dels samma tidsperiod, dels från andra tidsperioder, kan vi få en bild av antalet hantverkare, vad de tillverkade osv - och vi kan då t.ex, jämföra olika platsers hantverk med varandra. Vad tillverkade man i Birka på 800 talet - och vad tillverkade man i GU under samma tid = kanske kan vi få en indikation på hur många hantverkare det fanns på respektive plats - och kanske vad de tillverkade ?
När det gäller vikter vet vi väldigt lite om dessa. vilka vikter användes i Uppland - och skiljde sig dessa vikter från Gotlands vikter? Vilka vikter användes i Närke på t.ex, 800 talet, VG? ÖG? Småland?
Vikter kan alltså berätta väldigt mycket om olika områden, inte enbart att de fanns inom ett område - utan även hur vikterna förändrades under seklernas gång fram till de vikter vi använder idag. I en sådan undersökning är naturligtvis varje enskild vikt oerhört intressant.
Jag vet inte hur många vikter som ryms i en kubikdecimeter - men även det bör bli en hel del
Thomas
Det kan knappast, av praktiska förvaringskäl, finnas skäl att slänga knivblad och andra små fynd, oavsett deras ålder. Detta handlar om kubikcentimetrar, kanske kubikdecimetrar. Det bör alltså finnas andra skäl än utrymmesskäl.
Ser vi på knivblad så kan vi uppskatta att knivblad är, inklusive omslagspapper och märklappar, max 4 X 20 X100 mm i omfång, dvs att det skulle bli ca 115 knivar på 1 kubikdecimeter. Utan papper runt knivbladen får ca 250 knivar plats i en kubikdecimeter....
Knivar är intressanta och de har varit mycket betydelsefulla genom hela vår historia och de är, tillsammans med yxor, våra absolut äldsta verktyg och de har i princip använts så länge människor har funnits.
Idag bor vi i städer och knivkunskapen är förödande låg i vår typ av samhälle. Gammal knivkunskap är i utdöende, liksom slipkunskap, eggkunskap och allt annat som har med traditionella knivar att göra. Dagens människor saknar intresse för knivar och knivarnas utveckling och mångfald genom seklerna - trots att knivar oxh yxor är en stor del av förutsättningen till att vi lyckades överleva som art...
Så nu börjar vi kasta bort våra samlingar av knivar... Sorgligt!
Jag läste för några veckor sedan en magisteruppsats om knivar hittade i Birka, det var en för mig skrämmande läsning. Man använde inte korrekta namn på knivbladens olika delar, man drog helt galna slutsatser av olika eggtyper, osv. (Bland annat slog man fast att konvexa eggar användes traditionellt till att tälja i trä).
Författaren saknade helt grundläggande kunskaper om hur knivar fungerar och varför.
I Birka har man hittat drygt 500 knivar om jag förstått siffrorna korrekt. Vi har alltså ca 500 knivar från Birka som kan visa och förklara ca 230 års användning och lokal utveckling av knivar. Dessa knivar kan, om de undersöks och klassificeras, sedan jämföras med knivblad hittade t.ex. i Gamla Uppsala, Sigtuna, Adelsö, och andra platser.
Alla knivblad är i princip specialdesignade för en mycket speciell uppgift. Även allroundknivar är specialdesignade till att vara just allroundknivar. Rakknivar rakar man sig med. Skomakarknivar används ön idag av just skomakare, osv. Från knivbladens design går det alltså att utläsa väldigt mycket - under förutsättning att man har kunskapen som behövs. Har man inte denna kunskap ser i princip alla knivar likadana ut....och då kan man ju kasta bort hälften....
Att använda klassificerade knivar från t.ex. Birka som då är väldigt många och som man vet användes under ca 230 år och jämföra med knivar från andra platser från dels samma tidsperiod, dels från andra tidsperioder, kan vi få en bild av antalet hantverkare, vad de tillverkade osv - och vi kan då t.ex, jämföra olika platsers hantverk med varandra. Vad tillverkade man i Birka på 800 talet - och vad tillverkade man i GU under samma tid = kanske kan vi få en indikation på hur många hantverkare det fanns på respektive plats - och kanske vad de tillverkade ?
När det gäller vikter vet vi väldigt lite om dessa. vilka vikter användes i Uppland - och skiljde sig dessa vikter från Gotlands vikter? Vilka vikter användes i Närke på t.ex, 800 talet, VG? ÖG? Småland?
Vikter kan alltså berätta väldigt mycket om olika områden, inte enbart att de fanns inom ett område - utan även hur vikterna förändrades under seklernas gång fram till de vikter vi använder idag. I en sådan undersökning är naturligtvis varje enskild vikt oerhört intressant.
Jag vet inte hur många vikter som ryms i en kubikdecimeter - men även det bör bli en hel del
Thomas
Historia är färskvara.
Re: Bortgallring!
Vederstyggligt!
För mig som ickeakademisk hantverkare kan ett enkelt verktyg berätta väldigt mycket om hur det användes och hur det tillverkades och hur tillverkaren tänkte och vilket material som fanns tillgängligt.
En tillhuggen träbit kan berätta hurudan yxa som användes och hur yxan var vässt och hur hantverkaren arbetade och om hantverkaren var proffs eller hemmapulare och hur han tänkte. Det händer att man på större konstruktioner kan se vem som har huggit vad och få en uppfattning om arbetsfördelningen.
Ett smitt järnföremål kan ofta berätta en del om hur smeden arbetade och vilken utrustning han hade. Jag är inte smed så jag ser bara en liten del av vad en skicklig smed ser men redan det lilla jag ser kan vara väldigt intressant.
Att en låta en akademiker utan hantverkskompetens stå och sortera och kasta bort föremål på det där viset är helt i klass med att låta en icke läskunnig byggnadsarbetare sortera bort "oviktiga" böcker ut ett forskningsbibliotek och föra dem till sopförbränning.
Det tycker jag.
För mig som ickeakademisk hantverkare kan ett enkelt verktyg berätta väldigt mycket om hur det användes och hur det tillverkades och hur tillverkaren tänkte och vilket material som fanns tillgängligt.
En tillhuggen träbit kan berätta hurudan yxa som användes och hur yxan var vässt och hur hantverkaren arbetade och om hantverkaren var proffs eller hemmapulare och hur han tänkte. Det händer att man på större konstruktioner kan se vem som har huggit vad och få en uppfattning om arbetsfördelningen.
Ett smitt järnföremål kan ofta berätta en del om hur smeden arbetade och vilken utrustning han hade. Jag är inte smed så jag ser bara en liten del av vad en skicklig smed ser men redan det lilla jag ser kan vara väldigt intressant.
Att en låta en akademiker utan hantverkskompetens stå och sortera och kasta bort föremål på det där viset är helt i klass med att låta en icke läskunnig byggnadsarbetare sortera bort "oviktiga" böcker ut ett forskningsbibliotek och föra dem till sopförbränning.
Det tycker jag.