Där finns ingen sådan bror till Gorm som heter Knut. Det har svenska historiker hittat på, kanske en missriktad försvenskning. (Möjligen kan det vara den Gnupa i samband med Hedeby som spökar här, eftersom han i någon teori skulle ha en svensk far Olof (obekräftat?) och därmed bör ha ett svenskt namn? Men det är bara en gissning från min sida till att det blivit så.)Historikus skrev: ↑1 januari 2022, 16:07Sven R skrev: ↑4 april 2020, 22:22”Gesta” ger oss upplysningen om att ”Gurmda” eller ”Gurmd”, far till Harald Blåtand, hade en äldre bror ”Knupa” (också omtalad som ”Knupy”) som hade en son ”Sigtriga” som 933 mördades av den yngsta brodern till ”Gurmda” vid namn ”Haraldus”. Om detta har man inte vetat tidigare. Då man kan översätta K-runan också med ett G har det varit naturligt att ensidigt tolka "Knuba" i runstenstexten som ”Gnupa” för att få ihop historien med en person man tidigare känt. Genom ”Gesta” vet vi emellertid nu att Sigtriga/Sigtryg, som var kristen, var Gorms äldre bror Knuts mördade son. Vi har alltså en släktbild som inte tidigare varit känd genom att Gorms storebror Knut och hans son nu stigit fram.ÅkeP skrev: ↑31 december 2021, 15:56Jag skriver helt tydligt att Gnupa inte kan översättas med Knut. [ . .] Att kalla Gnupa för Knut är det svenska historiker som någon gång tidigare infört, och skälet till det vet jag inte, och Sven har inte hittat på det. På danska och engelska heter han Gnupa, och det borde han ha hetat även på svenska. Tyvärr följde denna felaktighet med över till den engelska och danska upplagan, men vanligen står det i texten där båda, Gnupa/Knut, så det ska inte råda någon tvekan om vilken "Knut" som avses.Indenfor runologi: se ’Samnordisk runtextdatabas’ (Uppsala universitet) samt ’Danske Runeindskrifter’ (Nationalmuseet). Samme transskription anvendes af Lisbeth M. Imer i sin bog Danmarks Runesten af 2016. Alle Skandinaviske runologer anvender betegnelsen 'Gnūpu' for Gnupa.Åke: Vi taler om troværdighed. En verificering med udgangspunkt i GW bør kunne anvises her, for at dokumentere en bror til Gorm med navnet Knut. Helt samme sag når vi taler om den Knut, der er bror til Harald Blåtand.Den håndskrevne polske faksimile med ”Zygfryda, syna Knoba” nedskrives forkert til polsk som ”Sigtrygg, son till Knuba, Knoba” og efterfølgende til svensk som ”Sigtrygg, son till Knub, Knob”. Tvist: Sammenholdes teksterne bliver Knupa, Knoba & Knub, Knob således til helt den samme person og far (Gnupa) til Sigtryg (jvf. runesten DR2 og DR4). Tvist: I samme tekst opstår pludselig en ekstra < Knup >. Denne Knup/Knut relateres fremadrettet i bogen som Knut, bror til Gorm den Gamle og far til Sigtrygg.
Han hette Knup, Knop, Knuba, Knupa eller Gnupa allt efter hur det uttalas, och nerskrivet med runor är b/p samma runa och g/k samma runa. Det är vi i vår tid som gör skillnad. Så här håller jag inte med Sven att man i Sverige ska ansluta till den svenska felaktiga tradition här, det ser jag mer som ett misstag i arbetet. I dansk och engelsk tradition kallas han Gnupa vilket är korrekt. Av namnvarianterna gillar jag Gnupa bäst som ger tydligast skillnad och minst risk att blanda ihop med andra varianter av Knut ock Kurt. Dessbättre har den andre brodern Harold fått behålla sitt namn så att han entydigt kan identifieras bland alla Harald-ar.
Så jag håller helt med dej här om det.
Men det har inget med trovärdighet att göra att Sven skriver enligt svensk historietradition, du utgår ju själv från den danska. Dessvärre följde detta fel med sen i översättningen till engelska och danska, där på alla ställen bara skulle stått Gnupa. Svens tolkningar av informationerna kan man alltid diskutera, vilket inte har något med källmaterialets äkthet att göra. Och vad vill du göra med Svens trovärdighet? Han arbetar med att få ut materialet så det blir känt, och det gör han efter sin bästa kraft och förmåga (trots andras motstånd), och i det är han minst lika trovärdig som vilken annan (seriös) arkeolog som skulle göra detsamma. Och tolkningarna av olika delar kan man ju ha synpunkter på, men så är det inom historia och arkeologi, man gör olika tolkningar och diskuterar dem tills man blir överens, eller blir överens om att man inte är överens. Men det är en längre process an att presentera materialet.