Yngwe skrev: ↑15 januari 2022, 21:04
Fast rent krasst, borde inte ljudvärdet vara helt ovesäntligt. Jag menar, om Antonia ska tolka latin efter skandinaviskt uttal, då måste hon ju också kunna skandinaviska... och det kunde hon väl inte?
Nä hon tolkar förstås ljudvärdet på polska utifrån vad hon läser på latin. Tyvärr har vi ingen vetskap om vilka principer hon använder när hon tolkar namnen, det kan vi först avgöra när den kan jämföras med originalet. Men man kan studera hur namnen förekommer på olika ställen i översättningen. Jag har observerat att Knut och Harald stavas väldigt konsekvent som Konut respektive Harald med sen polska ändelser beroende på sammanhanget. På latin borde de heta Conutus och Haraldus, så det latinska C istället för K har hon ändrat till polska och latiniseringarna har hon tagit bort, utom på något ställe där det står Haraldus. Och hon skiljer namnen Harald från Gorms bror Harold, och det tackar vi särskilt för.
Värre är det med Toke där är en stor variation som inte beror av att det är flera personer Toke som omtalas: Toki, Tuca, Tucce, Tuke, Tuki, Tukka, Tukke, Tukki, Tykka. Om detta beror på att där är stor variation i originalet eller variationen härrör från Antonina kan inte avgöras. T.o.m. i samma stycke kan namnet variera.
De där fnuttrna och sladdarna till bokstäverna ger uttalsskillnader i polska men jag är tveksam till om de är betydelsebärande. Jag har experimenterat lite med översättning av text i boken med google translate, och olika polska ord som använder polska specialtecken. Ersätter man dessa med vanliga latinska bokstäver så betyder orden vanligen ungefär detsamma, däremot kan dessa utalsskillnader indikera något som är beroende på var de står i meningen, såsom syftningar, genitiv etc eller vad det nu kan vara, som gör att en mening där sådana ord ingår översätts på olika sätt med eller utan dessa tillägg. Kanske någon som är bevandrad i polska har mer input?