Bildstenstraditioner

Här kan du diskutera run- och bildstenar och liknande
Användarvisningsbild
Ljungquist
Inlägg: 14
Blev medlem: 6 juli 2015, 19:51
Ort: Västergötland

Bildstenstraditioner

Inlägg av Ljungquist » 4 december 2015, 17:53

Var och besökte Nyckalbackens gravfält i Herrljunga, Västergötland.
(https://sv.wikipedia.org/wiki/Nycklabacken)

En sak mans slås av är hur stora några av de resta stenarna är i verkligenheten med sina dubbla manshöjder. Vid några av de stenar som blivit omkullvälta kan man sedan se att de hållits på plats genom att man tätt packat mindre stenar runtomkring ”roten” på den större stenen. Det betyder att den verkliga längden för de största stenarna måste vara bortåt en tre manshöjder. Och gemensamt för de alla här stenarna, resta som fallna, är att en av deras sidor är nästan helt slätt och fin.

Man kan ju inte undgå att undra vem som gör sig besväret att först hitta en tre manshöjder lång sten, sedan troligen bearbeta denna så att den får en slätt sida, för att slutligen resa denna ute på ett gravfält? Den ”gravstenen” säger ju inget för eftervärlden om den som eventuellt ligger begravd där.

Emellertid måste stenens släta sida ha används till någonting som tidens tand nu tagit bort. Här går min första tanke går till Gotlands vackert uthuggna bildstenar. Kan det vara så att medan man högg ut motiven i sten på Gotland så målade man stenarna med färg i Västergötland? Två lokalt olika bildstenstraditioner alltså? Finns det möjligen någon litteratur specifikt om just detta?

Mvh Ljungquist

Wurner
Inlägg: 204
Blev medlem: 1 maj 2015, 11:32
Ort: Blekinge

Re: Bildstenstraditioner

Inlägg av Wurner » 4 december 2015, 20:08

Jag har tyvärr ingen litteratur men måleri är något jag funderat på också. Nackdelen jämfört med ristning är som du skriver att det inte bevaras för eftervärlden men en stor fördel med att måla är att man kan förnya motivet så ofta man vill. En "blank" sten kan verkligen gå i arv generation efter generation och ständigt hållas aktuell.

jancro
Inlägg: 619
Blev medlem: 5 maj 2015, 15:30

Re: Bildstenstraditioner

Inlägg av jancro » 5 december 2015, 00:06

Kanske inte en bildsten, men en stenskulptur, som målats om i kanske tusen år i samma färger...
Nedan en länk till Rödsten :
https://sv.wikipedia.org/wiki/R%C3%B6dsten

anganatyr
Inlägg: 3118
Blev medlem: 16 april 2015, 17:58
Ort: Blekinge

Re: Bildstenstraditioner

Inlägg av anganatyr » 5 december 2015, 15:35

jancro skrev:Kanske inte en bildsten, men en stenskulptur, som målats om i kanske tusen år i samma färger...
Nedan en länk till Rödsten :
https://sv.wikipedia.org/wiki/R%C3%B6dsten
Rödsten, Rösten eller Rödstensgubben, belägen 10 km nordväst om Åtvidaberg, strax söder om Grebo, på en åker väster om väg 35, är ett fallosliknande stenarrangemang som är förknippat med flera sägner.

Underst en bas, på den en rödmålad sten, på denna en mindre vitmålad, överst en svartmålad. Arrangemanget omges av ett röse, möjligen ett gravröse. Äldsta belägg är från 1360 då Arvid i Rödsten var kyrkvärd. Under slutet av 1600-talet var gården Rödsten kaptensboställe.[1]

Rödsten saknar idag motsvarighet i Sverige. Troligen är den, den sista av många som förekommit i den fruktbarhetskult till guden Frejs ära, som förekom i landet innan landets kristnande. Kanske beströks den med blod som i Adam av Bremens skildring av offren i Uppsala (1070-talet).

En sägen gör gällande att stenarna måste målas när ladugården målas om, annars brinner ladugården ner. Detta skedde också 1920, vilket tillskrevs Rödstensgubben.

I september 2006 stals stenarna, men återfanns efter några dagar i Västervik.
Så otroligt tråkigt att sådant här inte kan få vara ifred utan någon måste sno vårat kulturarv!!!

Användarvisningsbild
Ljungquist
Inlägg: 14
Blev medlem: 6 juli 2015, 19:51
Ort: Västergötland

Re: Bildstenstraditioner

Inlägg av Ljungquist » 6 december 2015, 23:10

Apropå Rödstenen. Här är intressant diktstrof jag fann medan jag läste eddadikter. Den är från poemet Hyndlas sång:
Ett altar han mig gjorde,
uppfört av stenar,
nu har stenen av glöden
till glas blivit;
han färgade den på nytt
med nötblod röd,
på asynjor alltid
Ottar trodde.

Skriv svar