Kind

Här kan du diskutera språkhistoria, ortsnamn och liknande.
Skoglar Toste
Inlägg: 7
Blev medlem: 29 december 2015, 18:48

Re: Kind

Inläggav Skoglar Toste » 29 december 2015, 20:03

En frågeställning som lurar bakom detta är om det finns en koppling kind-hund-kunta.
Glidningen från latinets K till vårt H är välkänd. Capus - huvud, cielo-himmel, canus-hund, cento-hundra. etc
(Exemplen är både från latin o italienska men...)

Ponera att Kind/Kund är ursprungsordet, inlånas av finskan (tidig järnålder?) till kunta, överlevt i finskan och i Ögl o Vgl men glidit över till hund i Mälardalen?

Ephraim
Inlägg: 43
Blev medlem: 13 maj 2015, 22:46

Re: Kind

Inläggav Ephraim » 30 december 2015, 15:02

Jag tror att hundare (som administrativ indelning) har att göra med räkneordet hundra. Motsvarande indelning i hundreds finns i England och Wales. Så här skriver Wikipedia:
"The name "hundred" may be derived from the number one hundred; it may once have referred to an area liable to provide a hundred men under arms, or containing roughly a hundred homesteads. It was a traditional Germanic system described as early as AD 98 by Tacitus (the centeni). Similar systems were used in the traditional administrative regimes of China and Japan."
https://en.wikipedia.org/wiki/Hundred_(county_division)

Både orden hundra och kind har ju urgamla indoeuropeiska ursprung och det torde inte finnas någon koppling. Ursprunget till kind har vi ju redan varit inne på tidigare i tråden.

Det allmäna indoeuropeiska ordet för hundra är ju *ḱm̥tóm som vi känner igen från latinets centum, avestanska sata, sanskrit śatá, grekiska hekatón etc. Detta blev till *hundan (senare *hundą) i urgermanska, vilket blivit till gotiska hund. De flesta germanska språk har dock bevarat en förlängd form *hundaradan (> *hundaradą) som väl ursprungligen betydde ’hundra räknat’ eller något sådant. Detta blev alltså vårt ord hundra(d). I de äldsta germanska språken är den exakta betydelsen av räkneordet inte nödvändigtvis 100, ibland är den 120 och ibland är den nog ett mindre specifikt stort tal.
https://en.wiktionary.org/wiki/Appendix ... ean/ḱm̥tóm
https://en.wiktionary.org/wiki/Appendix ... anic/hundą
https://en.wiktionary.org/wiki/Appendix ... /hundaradą

Hundare torde vara avlett ur den kortare formen *hundan.

Övergången *k > *h (Grimms lag) brukar dateras till första årtusendet före kristus (och antagligen den tidigare delen av årtusendet) och är gemensam för alla germanska språk, så det låter otroligt att det skulle finnas dialektala skillnader i svenskan baserat på avsaknaden av övergången.

Däremot låter det väl inte orimligt att finska kunta skulle vara lånat från ett germanskt ord släkt med kind (notera att stammen *kund- bör ha förekommit i urgermanska). Dock nämns inget om detta i de etymologiska källor jag har sett. Det finns ett besläktat ord had i ungerskan vilket möjligen skulle tala för att ordet är för gammalt för att vara lånat från germanska. Men jag är inte så insatt i uralisk språkhistoria.
https://www.academia.edu/12788026/Finni ... Dictionary
https://en.wiktionary.org/wiki/kunta#Finnish

Skoglar Toste
Inlägg: 7
Blev medlem: 29 december 2015, 18:48

Re: Kind

Inläggav Skoglar Toste » 30 december 2015, 21:20

Jo, jag vet. Ljudförändringarna som leder till germanska är riktigt gamla.

Samtidigt är inte all utveckling helt linjär. Vi har ju några udda norska exempel som lever än idag, Kvitfjell (vit) eller kva (vad) och några till.

Men kunta är långt mer spännande än hund om jag ska rangordna de två.

Ephraim
Inlägg: 43
Blev medlem: 13 maj 2015, 22:46

Re: Kind

Inläggav Ephraim » 30 december 2015, 23:40

Skoglar Toste skrev:Samtidigt är inte all utveckling helt linjär. Vi har ju några udda norska exempel som lever än idag, Kvitfjell (vit) eller kva (vad) och några till.
Jo, de formerna är ju intressanta på så sätt att de återställt den ursprungliga indoeuropeiska konsonanten. Det är dock inte så att dessa norska dialekter bevarat gamla former utan grimms lag, det är snarare så att de genomgått en ljudförändring xw > kw > kv, iställlet för xw > w > v som är det typiska för andra nordiska dialekter. Slutresultatet blir ju detsamma som om k-ljudet funnits sedan förurgermansk tid, men historiskt är det ju inte så.

Färöiskan och isländskan har genomgått samma ljudändring som nämnda norska dialekter, dock utan att ändra skriften, så <hv> uttalas [kv] i dessa språk. Det finns dock fortfarande konservativa isländska varieteter som behållit det äldre uttalet [xw].


Återgå till "Språk"

Vilka är online

Användare som besöker denna kategori: 1 och 0 gäst