Skandinaviskt Arkeologiforum

Vad får er att tro att corpi syftar på människokropp? I romerska källor används det om politiska fraktioner, grupperingar mm.
Sedan är jag osäker på huruvida formen av gens påverkar. Ordagrant skulle man kanske översatt att det inte finns ett folk/släkte som är längre än suethidi. Det kanske ändå återsyftar på suehans?

Kungsune skrev:Vad får er att tro att corpi syftar på människokropp? I romerska källor används det om politiska fraktioner, grupperingar mm.
Sedan är jag osäker på huruvida formen av gens påverkar. Ordagrant skulle man kanske översatt att det inte finns ett folk/släkte som är längre än suethidi. Det kanske ändå återsyftar på suehans?

Utveckla. Förstår inte vad du menar.

Dels har jag svårt att se att det så pass lokalt skulle finnas tydliga fysiska skillnader, det skulle över tid kräva ganska specifika fårhållanden för just dessa.

Dels ser jag det som ganska knepigt att konstatera en sådan sak. Man tog knappast in och mätte medellängd.



Men möjligen kan några framträdande företrädare ha varit ovanligt långa och att det är det som avspeglas. Ändå tror jag mer på att det har med status att göra, även fast det inte alls kan bevisas.

Namnet Svitjod användes här under ca 300 år, från ca 1000 till ca 1300.
Under ca 1200 - 1300 används sporadiskt namnen Sviariki och Sviaveldi, (bland annat av Snorre och Gutasagan)

Svitjod, Sviariki och Sviaveldi verkar alltså vara medeltida namn.

Svi-namn är vanliga i omådet norra Bohuslän, södra Norge, Dalsland. (Svinesund är ett känt sådant namn).

Thomas

Min tanke är att suethidi inte är längre i fysionomin men större i antalet invånare alternativt landyta. Kropp används ofta metaforiskt om alla möjliga egenheter som bildar ett större sammanhang.

Carl Thomas. Den medeltida skrivning av Sverige som kanske är närmast Jordanes förekommer i versioner av Erikskrönikan som Swidhido. Där verkar det handla om Nordanskogs. Erikskrönikan är dock behäftad med mycket problem. Dels skiljer sig de olika avskrifterna åt på flera punkter och dels skrevs krönikan under en turbulent period då Västergötland och Uppland utgjorde var sitt centrum för motsatta krafter dvs hertigstrider och senare far och son strider. Intressant nog kallar sig de västgötska herrarna under denna period konsekvent för rex swecie på sigill och brev. Anledningen att Swidhido förekommer i en text och för just nordanskogs får mot den sammanfattande bakgrunden ses som ett utspel. Är det ett medvetet inrikespolitiskt agerande? Eller har det tillkommit i sena avskrifter? Eller är Svitjod specifikt svenskfolket bortom skogen?

Kungsune skrev: Den medeltida skrivning av Sverige som kanske är närmast Jordanes förekommer i versioner av Erikskrönikan som Swidhido. Där verkar det handla om Nordanskogs. Erikskrönikan är dock behäftad med mycket problem. Dels skiljer sig de olika avskrifterna åt på flera punkter och dels skrevs krönikan under en turbulent period då Västergötland och Uppland utgjorde var sitt centrum för motsatta krafter dvs hertigstrider och senare far och son strider. Intressant nog kallar sig de västgötska herrarna under denna period konsekvent för rex swecie på sigill och brev. Anledningen att Swidhido förekommer i en text och för just nordanskogs får mot den sammanfattande bakgrunden ses som ett utspel. Är det ett medvetet inrikespolitiskt agerande? Eller har det tillkommit i sena avskrifter? Eller är Svitjod specifikt svenskfolket bortom skogen?

Valdemar fick ”Westergötland ok Smaland, badhe Wermeland ok Dala” medan Magnus Ladulås fick ”Swidhido ok Upsala”.

Östergötland då? Det torde väl ha ingått i det som Magnus fick.

Yngwe skrev:Skönt också att det lämnar utrymme för min gissning.

Detta är naturligtvis ytterst spekulativt men man skulle kanske kunna tänka sig ett scenario med två folkslag *swihaniz (nominativ singular: *swihô) och *swiþaniz (nominativ singular: *swiþô) eller något liknande (*switaniz eller *swidaniz skulle kanske fungera också; möjligen också med *swe- istället).

Deras namn skulle i sig kunna ha förblivit distinkta, som Svíar och *Sviðar i fornisländska. Eller svear och *svedar på svenska. På gotiska skulle vi ha sett *swaihans (nom.sg *swaiha) respektive *swiþans (nom.sg *swiþa). Men det kan hända att *Sviðarnas namn helt enkelt slutade användas separat i norden.

Svíþjóð skulle potentiellt kunna komma från endera namnet. Det är tydligt en sammansättning med *þeudō ‘folk’ (Isländska þjóð, gotiska þiuda). Det ser ju ut att komma av Sví-þjóð och kopplades nog samman med Svíarna i senare språkbruk. Men det är tänkbart att en sammansättning *Sviðþjóð skulle ha kunnat sammanfalla med eller folketymologiskt komma att tolkas som Svíþjóð då konsonantklustret *ðþ i fogen är lite svåruttalat. Det är också mycket möjligt att båda skulle ha blivit till *swiþþiuda på gotiska (jämför gutþiuda) eftersom ett kluster hþ verkar ha assimilerats till þþ.

Gotiskans *swaihans (av *swihaniz) skulle ju kunna ha blivit Jordanes suehans i en latinsk text (<ai> är en gotisk stavningskonvention som i uttalet bör ha motsvarat en monofton [e]). Det skulle också kunna motsvara suiones hos Tacitus.

Det är inte orimligt att *swiþaniz skulle kunna ha blivit till sitones hos Tacitus (med osäkerhet på hur *sw skulle lånas om detta kluster inte fanns på latin vid tillfället). Det är väl också tänkbart att ett gotiskt *swiþþiuda eller liknande skulle kunna ligga bakom suitidi, men detta kan ju som sagt ha endera ursprung.

Tydligen är ursprunget till engelskans Sweden lite oklart (de första beläggen för Sweden verkar vara från 1500-talet; det finns en form Sweþerlond på 1300-talet). Det antas ofta komma av Svíþjód/Swēoþēod. Men jag undrar om det skulle kunna komma direkt av de gamla *swiþaniz (utan att ge några tidiga belägg i skrift). Om man noterar att den äldsta formen verkar vara Swethen skulle nämligen *swiþaniz eller *sweþaniz > Swethen kunna vara en regelbunden engelsk utveckling, tror jag. Swede förefaller vara avlett av Sweden, men det skulle kunna ha utvecklats ur singularformen *swiþô~*sweþô.

Det är värt att tillägga att *swiþaniz och *swihaniz möjligen skulle kunna vara två former av samma namn, åtminstone från början (de kan ju ha glidit isär senare). Det finns åtminstone en parallell till växlingen mellan *h och *þ, nämligen orden *maþlan/*mahlan ‘språk’ som gett gotiskans maþl och svenskans mål (i betydelsen språk) och i förlängningen mäla. Den gotiska formen talar för *þ, liksom fornengelska mæþel. Men fornhögtyska mahal talar för *h, och det nordiska ordet talar nog mest för h-formen. Detta är en svårförklarad växling, kanske är det en sporadisk ljudskridning eller en dialektal skillnad som senare gått förlorad.

Ja, pratar man realpolitik så hade ju Magnus rättigheterna även i Västergötland så texten kan vara lite lakonisk. Swidhido skulle kunna förstås som hela riket. Uppsala kan syfta på nordanskogs.

Ephraim skrev:
Tydligen är ursprunget till engelskans Sweden lite oklart (de första beläggen för Sweden verkar vara från 1500-talet; det finns en form Sweþerlond på 1300-talet). Det antas ofta komma av Svíþjód/Swēoþēod. Men jag undrar om det skulle kunna komma direkt av de gamla *swiþaniz (utan att ge några tidiga belägg i skrift). Om man noterar att den äldsta formen verkar vara Swethen skulle nämligen *swiþaniz eller *sweþaniz > Swethen kunna vara en regelbunden engelsk utveckling, tror jag. Swede förefaller vara avlett av Sweden, men det skulle kunna ha utvecklats ur singularformen *swiþô~*sweþô.

Är inte Sweden och Schweden helt enkelt plural av Swede och Schwede?