Skandinaviskt Arkeologiforum

I den handskrift som man kan se valda sidor av i Josef Svennungs "De nordiska folknamnen hos Jordanes" skrivs suehans på ett besynnerligt sätt som inte alls återges i de tryckta versionerna. Genom h:ets stapel går en lång vågrät linje med korta lodräta streck (accenter?) över e:et och a:et.

Hur ska man tolka detta? Att h:et ska uttalas på ett visst sätt? Att det ska vara samma betoning på första och andra stavelsen?

Mig slår det bara att n'et ser nästan precis ut som n'et i Gantigoth....

Yngve skrev:Mig slår det bara att n'et ser nästan precis ut som n'et i Gantigoth....

Det ser mer ut som ett µ (my). Bokstaven n kunde tydligen skrivas på detta vis lika väl som på det sätt vi gör idag. Båda varianterna förekommer i samma handskrift. Och på vissa ställen kan man tydligt se att det "µ-liknande" n:et har utvecklats ur ett versalt N.

I handskriften Pal. lat 920, där det ovanför ”suehans” finns en linje med vänstra änden krökt nedåt och högra änden uppåt, kan man hitta samma typ av linje ovanför sammandragna eller förkortade ord.

Exempelvis:
för imperatore
och för imperator.


Slutsatsen måste bli att ”suehans” också är en förkortning.

Kanske kan man rekonstruera originalet med hjälp av de varianter som återfinns i andra handskrifter...

Romana et Getica : Jordanes, Theodor Mommsen

”Suaethans” (från handskrift O) och ”suhueans” (från handskrift A) kan slås ihop och bilda *suaethueans.

”Suaethueans” har elva bokstäver och blir därmed det längsta av folknamnen (”screrefennae” är längre men det skrivs ”rerefennae” i den aktuella handskriften). En sammandragning kan därför ha varit motiverad:

Exakt hur det ursprungliga namnet skrevs är förstås omöjligt att veta då avskrifternas olika varianter kan vara felskrivningar med såväl bortfallna som tillagda bokstäver. Det rekonstruerade namnets inledning suaeth- är emellertid inte helt osannolik och kan möjligen härledas till urgermanska *swaþō => =>fornengelska swæþ (=>engelska swath) och isländska svæði.

I Jordanes’ beskrivning av Ravenna (Getica, kapitel XXIX) omtalas stadens forna invånare:

Its ancient inhabitants, as our ancestors relate, were called Ainetoi, that is, "Laudable".

The origin and deeds of the Goths/III - Wikisource, the free online library

Ainetoi är ju grekiska och i Mommsens edition står det skrivet med grekiska bokstäver:

[...] cuius dudum possessores, ut tradunt maiores, αἰνετοί, id est laudabiles, dicebantur.

Men i handskriften Pal. lat 920 står det ”enety” och precis som i fallet ”suehans” är det en linje ovanför.


De andra handskrifterna har samma eller liknande former.

Romana et Getica : Jordanes, Theodor Mommsen

Mommsens och Mierows ”Ainetoi” förklarar inte varför ordet i handskrifterna börjar på e och slutar på y, och om linjen betyder att ordet är komprimerat så kan det ursprungligen ha varit längre.

Sätter vi ett ”ep-” (”επ-”) framför ändras inte ordets betydelse...

επαινετός - Wiktionary, the free dictionary

I genitiv singularis (mask./neutr.) blir det (med stora grekiska bokstäver):

EΠAINETOY

Och med klassiska latinska versaler skulle det bli:

EPAINETOY

Y (ypsilon) translittereras numera ofta till u.

Epainetou är ett grekiskt efternamn...

Last name Epainetou around the world

De som bär det namnet skulle alltså heta likadant som Ravennas forna invånare kallades.

Att linjen skulle indikera en fötkortning styrks av WP

https://en.m.wikipedia.org/wiki/Scribal_abbreviation

I handskrift V (Valenciennes) är ”ENETY” skrivet med stora bokstäver som kan vara grekiska lika väl som latinska:


Det ursprungliga ordet var sannolikt EΠAINETOY (”epainetoy”), ett ord som även återfinns på antika mynt...

acsearch.info - Auction research

Då ”epainetoy” förkortas till ”enety” försvinner fyra bokstäver, och bland de bokstäver som blir kvar finns den första och den sista samt den mittersta: e - - - n e t - y. Om ”suehans” har tillkommit på liknande sätt kan vi anta att det oavkortade folknamnet måste ha börjat och slutat på s, samt torde ha haft ett h i mitten: s[...]h[...]s.

I handskrift O (Vaticanus Ottobonianus) står det skrivet:


Av särskilt intresse är den lilla kroken som e:et har utrustats med...

[...] an e with a small hooked mark below, presumably indicating an a that was once there.

How to read an ancient manuscript... – Found in Antiquity (5: The ae diphthong)

Då de fyra sista bokstäverna är samma som i ”suehans” kan vi anta att ”suaethans” också är avkortat, fast på ett annat sätt, kanske genom att en ändelse har fallit bort. Det kan möjligtvis ha rört sig om en pluraländelse, t.ex. ”-os” på gotiskt vis eller ”-as” på fornengelskt vis.

Det hypotetiska oavkortade namnet skulle då kunna bli:

S u a e t h a n s ¤ s

¤ = vokal, t.ex. o eller a.

I handskrifter av första klass (H, P, V, L och A) och tredje klass (X, Y och Z) har det blivit:

S u - e - h a n - - s (Suehans – varianter/felskrivningar: Sciehans, Suhueans)

... medan handskrifter av andra klass (O och B) i stället har:

S u a e t h a n s - - (Suaethans - variant/felskrivning: Suethans)