Skandinaviskt Arkeologiforum

I den handskrift som man kan se valda sidor av i Josef Svennungs "De nordiska folknamnen hos Jordanes" skrivs suehans på ett besynnerligt sätt som inte alls återges i de tryckta versionerna. Genom h:ets stapel går en lång vågrät linje med korta lodräta streck (accenter?) över e:et och a:et.

Hur ska man tolka detta? Att h:et ska uttalas på ett visst sätt? Att det ska vara samma betoning på första och andra stavelsen?

Mig slår det bara att n'et ser nästan precis ut som n'et i Gantigoth....

Yngve skrev:Mig slår det bara att n'et ser nästan precis ut som n'et i Gantigoth....

Det ser mer ut som ett µ (my). Bokstaven n kunde tydligen skrivas på detta vis lika väl som på det sätt vi gör idag. Båda varianterna förekommer i samma handskrift. Och på vissa ställen kan man tydligt se att det "µ-liknande" n:et har utvecklats ur ett versalt N.