Screrefennae eller Scrithifinni

[Castor]

Förledet Scrithi- (Scride-, Skrid-) har väl ansetts vara det mest korrekta.

Det tyngsta argumentet är väl att det heter Scridefinn- i Widsith.

http://cornelius.tacitus.nu/beowulf/widsith.htm

Screre- och andra former skulle därför vara förvrängningar. Men är det verkligen så?

Fornengelska scriþan översätts till ”to move”, ”to glide”, ”to walk”.

https://en.wiktionary.org/wiki/scri%C3%BEan

Ett annat fornengelskt verb som också översätts till ”to move” är hreran – vars svenska kognat är röra (sig).

https://en.wiktionary.org/wiki/hreran

De mest ansedda Jordanes-avskrifterna har formen Screrefennae, men vissa Getica-versioner har Crere- eller Rere- i stället för Screre-. Alla tre kan vara latinska transkriberingar av ett germanskt *hrerefinn-, med eller utan hörbart h-ljud, [’xre:re-] eller [’re:re-].

Varianten Rerefen- finns också i Ravennakosmografin. Där finns även formerna Sirdifen- och Serdefen-.

https://skandinavisktarkeologiforum.org ... rum#p29937

De senare är särskilt intressanta, då förledet möjligen kan härledas till ett finsk-ugriskt (ur-samiskt) ord - *sirtētēk - vilket översätts till ”to move”.

https://en.wiktionary.org/wiki/Reconstr ... 93t%C4%93k

Scrithi/scride/skrid-, (s)(c)rere-, och sirdi-/serde- kan alltså betyda samma sak. Alla tre förledsvarianter med efterledet -fen-/-fin- kan ha varit gångbara benämningar på samma folk, och syftat på deras sätt att leva, i ständig rörelse, utan fast boplats.

[jancro]

Fint inlägg och intressant avslut.
Substantivet finne hade väl i sig betydelsen sökande,( rörlig ) människa så en inledning med liknande innehåll ger dubbelt upp på samma språk. (Skidande ) skridfinne särskiljer folkgruppen från andra jägare, t ex i dåtidens Finnveden. En inledning på folkgruppens eget språk är en intressant möjlighet.

[Castor]

De mest ansedda Jordanes-avskrifterna har formen Screrefennae, men vissa Getica-versioner har Crere- eller Rere- i stället för Screre-.

RÄTTELSE: De mest ansedda avskrifterna (H, P, V och L) har former som börjar med Rer-. Precis som i Ravennakosmografin. Formen Screrefennae hittar vi i handskrifterna X, Y och Z.

Jämför med hur Mommsen har föredragit Theustes framför Theutes i stället för tvärtom…

viewtopic.php?f=22&t=2143&p=32229&hilit ... bar#p32229

[Aksel Villráðe]

Har det framgått vilken handskrift som anses äldst?

[Castor]

Heidelbergensis (H) brukade anses vara den äldsta bevarade handskriften, innan den brann upp hemma hos Mommsen. Den lär ha skrivits på 700-talet, dvs ca 200 år efter Jordanes. Men Codice Basile, som upptäcktes efter Mommsens tid, kan vara minst lika gammal.

[Aksel Villráðe]

Heidelbergensis (H) brukade anses vara den äldsta bevarade handskriften, innan den brann upp hemma hos Mommsen. Den lär ha skrivits på 700-talet, dvs ca 200 år efter Jordanes. Men Codice Basile, som upptäcktes efter Mommsens tid, kan vara minst lika gammal.

Ok. Hittade en uppgift om att den förmodas vara tillkommen på Irland 750- . Vet du vad denna handskrift har för förled till våra finnar?

[Aksel Villráðe]

SDHK-nr: 145

832 stadfäster Påve Gregorius IV biskopsdömet Hamburg och omnämner då en rad nordiska folk däribland ”Scridevindum”.

”gentibus Danorum, Sveonum, (Nortwehorum, Farriae, Gronlandan, Halsingolandan, Islandan, Scridevindum, Slavorum”

Eftermedeltida avskrift dessvärre och ovan angivet från digitalisering av denna.

[Castor]

Skridfinnarna dyker oväntat upp i en frankisk dikt…

- Versus de Asia et de universi mundi rota (”verser om Asien och hela världens hjul”), kan vara äldre än Widsith.

https://www.degruyter.com/document/doi/ ... 0-003/html

Interfuso oceano ibi manent Saxones,

agiles et cor durati et in armis validi,

Scridifinni et Frisones valentque piratici.

(”Saxarna förblir där, omgivna av havet, smidiga och tåliga i hjärtat och starka i vapen. Skridfinnar och Friser och pirater är starka.”)

[Yngwe]

SDHK-nr: 145

832 stadfäster Påve Gregorius IV biskopsdömet Hamburg och omnämner då en rad nordiska folk däribland ”Scridevindum”.

”gentibus Danorum, Sveonum, (Nortwehorum, Farriae, Gronlandan, Halsingolandan, Islandan, Scridevindum, Slavorum”

Eftermedeltida avskrift dessvärre och ovan angivet från digitalisering av denna.

Det brevet anses väl inte vara äkta, se kommentar i SDHK. Kommentaren kan väl sägas vara ytterst diplomatisk med tanke på att brevet nämner Grönland.

[Castor]

Paulus Diaconus skrev som bekant om skridfinnarna i sitt verk om langobardernas historia som gavs ut efter langobardernas nederlag mot frankerna under Karl den store.

Merparten av detta kan inte härledas till de äldre källorna (Prokopios, Jordanes och Ravennakosmografin):

Huic loco Scritobini, sic enim gens illa nominatur, vicini sunt. Qui etiam aestatis tempore nivibus non carent, nec aliud, utpote feris ipsis ratione non dispares, quam crudis agrestium animantium carnibus vescuntur; de quorum etiam hirtis pellibus sibi indumenta coaptant.

Hi a saliendo iuxta linguam barbaram ethimologiam ducunt. Saltibus enim utentes, arte quadam ligno incurvo ad arcus similitudinem feras assequuntur.

Apud hos est animal cervo non satis absimile, de cuius ego corio, ut fuerat pilis hispidum, vestem in modum tunicae genu tenus aptatam conspexi, sicut iam fati, ut relatum est, Scritobini, utuntur.

Paulus Diaconus: Historia Langobardorum Liber I (thelatinlibrary.com)

The Scritobini, for thus that nation is called, are neighbors to this place. They are not without snow even in the summer time, and since they do not differ in nature from wild beasts themselves, they feed only upon the raw flesh of wild animals from whose shaggy skins also they fit garments for themselves.

They deduce the etymology of their name according to their barbarous language from jumping. For by making use of leaps and bounds they pursue wild beasts very skillfully with a piece of wood bent in the likeness of a bow.

Among them there is an animal not very unlike a stag, from whose hide, while it was rough with hairs, I saw a coat fitted in the manner of a tunic down to the knees, such as the aforesaid Scritobini use, as has been related.

History of the Langobards - Paul the Deacon


Paulus hade kanske hört talas om skridfinnarna då han vistades vid Karl den stores hov i Aachen...

Charlemagne [...] insisted that Paul become a member of his court at Aachen, where he took part in the Frankish king’s palace school, along with the scholars Alcuin and Einhard, meeting with the king for learned discussions.

https://www.britannica.com/biography/Paul-the-Deacon

... Det kan också ha varit där han fick se renskinnsrocken som han skrev om.


Men skrev han verkligen ”Scritobini”?

Den tyske historikern Georg Waitz har studerat förhållandet mellan handskrifterna och identifierade 11 olika familjer av Langobardernas historia. [...] Det äldsta fullständiga manuskriptet är Codex Sangallensis 635, som skrevs någon gång mellan 700- och 900-talet och finns benämnt hos Waitz som F1. Enligt Waitz gör F1:s ålder att versionen bör betraktas som den mest tillförlitliga, en uppfattning som har bestridits av Antonio Zanella och Dante Bianchi, som båda anser att F1 inte korrekt återger Paulus' ursprungliga version.

https://sv.wikipedia.org/wiki/Langobardernas_historia

Det äldsta fullständiga manuskriptet kan beskådas här:

https://www.e-codices.unifr.ch/en/list/one/csg/0635

Där står det "Scripto_uini"...

Sangallensis_okorr.png (28.7 KiB) Visad 10407 gånger

... men det är tydligen ett avskrivningsfel (scriptual error). På ett annat ställe i samma manuskript har p:et skrapats bort och ett extra n har lagts till...

Sangallensis_korr.png (24.76 KiB) Visad 10407 gånger

”Scritovinni” var sannolikt den form som Paulus använde.