Om ved är en bristvara så kan aldrig törestubbar finnas i överflöd. Det är ju en relativt ovanlig företeelse och lär ha varit än ovanligare innan vi skapade stora tallplanteringar och istället hade blandskog med stort inslag av löv. Självklart tar bonden törestubben som står i skogen invid gården, men tillväxttakten på sådana är långsam, dom är nog snart slut.Carl Thomas skrev:Självklart använder man stigar osv nör man transporterar sig, det är det absolut enklaste sättet att ta sig fram. Men man jagade inte från stigar. Man följde djurstigar eller tog sig till platser/områden där man visste att djur uppehöll sig - eller färdades igenom.
Man tog ine heller ved längs med stigar, gjorde man det fick stigarna snabbt bredden av motorvägar...
Skogsägare genom alla tider kan sina skogar - och alla bönder var skogsägare.Man brukade sin skog, skördade överskottet, man visste var rävlyora låg och var bästa betet för hjortar fanns.
Man gick knappast vilse i skogen, det måste ha varit mycket ovanligt för en vuxen person. Barn och ungdomar kunde gå vilse i sällsynta fall - och i skog var det inga större problem gissar jag om man hade eldstål med sig, varken sommar eller vinter. Människor under den tid vi diskuterar levde sina liv i naturen och behövde inte gå på några överlevnadskurser för att klara sig.
Jag tror inte att fattiga stackare skördade torrfuror på böndernas mark för att hugga tjärstickor och sälja dessa till bönderna. Fattiga stackare ägde knappast en yxa - och bönderna ville knappast betala för material taget i deras egen skog. Flickan med tjärstickorna levde långt senare.
Thomas
Sen till att hitta skogen. Jag invänder starkt mot uppfattningen att man förr var bekväm i skogen och ledigt fann sin väg. Jag menar att man rörde sig i "sin skog" och var bekväm där, men utanför den så var man gravt obekväm. Och självklart går man vilse när man hamnar utanför känt område. Att forntidsmänniskan skulle ha haft en bättre förmåga än oss att hitta i obekant terräng finns väl inget som helst belägg för. Hur skulle dom kunna göra det? Det där med myrstackar och grangrenar kan ge ett hum, men det är inget som kan ersätta en kompass på långa vägar. Utan att någonsin sett en riktig karta över området och utan möjlighet att ta ut en riktning så går man vilse.
Och om du blir kvar över natten i skogen en blöt höstkväll så kan man möjligen få eld på kråkris eller töreved om man har tur och hittar sån. Man kan alltså möjligen behålla värmen hjälpligt så länge man är vaken. Att sova blir inte att tänka på, vilket knappast bättrar oddsen att hitta hem nästa dag....
Om forntidssvensken vore helt bekväm i obekant skog blir den respekt som folk haft för t.ex. Holaveden och Kolmården helt obegriplig. Det handlar om högst tre mil fågelvägen genom dessa skogar, alltså på sin höjd en natt i skogen....