Den sistnämndas avrinningsområde gränsar förvisso till Dnjeprs, och dess mynning är belägen i Rigabukten där isen kan lägga sig. Men Dynas mynning ligger ändock längre söderut än Ventas. Och enligt Ptolemaios skulle ju de fyra flodmynningarna ligga på en linje där den östligaste mynningen också är den nordligaste. Därför gissar jag att det är Venta som är Ptolemaios’ nordligaste flod. Den näst nordligaste tror jag är Liepāja-sjöns utlopp, där den lettiska hamnstaden Liepāja ligger idag. I sjön mynnar bl.a. åarna Ālande och Bārta. Vid den förra ligger Grobiņa, sannolikt platsen för Rimbert-krönikans Seeburg.
Ptolemaios’ flodmynningar kan fås att passa ihop med historiskt signifikanta orter:
Chronus – Kaliningrad (Königsberg).
Rubonis – Klaipėda (Memel) vid Kuriska lagunens öppning mot Östersjön.
Turuntus - Liepāja (Libau) + Grobiņa (Grobin, Seeburg).
Che(r)sinus – Ventspils (Windau).
Riga, vid Dynas mynning, är i och för sig också historiskt signifikant. Förbindelsen mellan Östersjön och Svarta havet via Dyna och Dnjepr var av största betydelse under vikingatiden. Och kanske var den vägen känd redan av de gamla kimmerierna och andra forntidsfolk vid Svarta havet. Men då det framför allt var bärnstensfyndigheterna vid Östersjöns sydöstra hörn man ville komma åt, var det Vistula, och även Njemen, som var viktigast. Greker och romare hade kanske just därför inget större intresse för Dyna.
Plinius d.ä. nämner en flod, kallad Parapanisus, som mynnar ut i det isande hav som Hecataeus kallar Amalchium. Parisot (se tidigare inlägg) gjorde en stor sak av att försöka lokalisera denna flod, bl.a. genom att anta att den har något att göra med den flod som Plinius i ett annat sammanhang (Bok IV, kap. 28) kallar Guthalus (eller Guttalus) och som, enligt Parisots läsning, måste ligga öster om Vistula. Men jämför vi med vad Solinus säger om de stora floder som avvattnar Germanien...
... då är det ganska klart att det är Oder som döljer sig bakom namnet Guthalus.Where it begins, it is watered by the river Danuvius, where it ends, by the river Rhenus. From its inner parts, the very wide rivers Alba, Guthalus and Vistla flow out into Oceanus.
Att utröna exakt vilken flod som döljer sig bakom namnet Parapanisus låter sig däremot inte göras. Parisot föreslog Pregel, men det skulle nästan kunna vara vilken som helst av de floder som mynnar ut i vad de antika författarna kallade ”norra Oceanen”.