Skandinavisk geografi enligt Jordanes

[dersa]

Castor, har de en källa till din info??

[Valdemar]

Kolla J Svennungs tolkning . Den stämmer väl in med castors och min tolkning.

[Castor]

Jag har egentligen bara ett problem med Svennungs tolkning, och det är att han är fastlåst i gamla föreställningar om svear, västgötar och östgötar. Och dessutom sätter han likhetstecken mellan Suehans och Suetidi samt mellan Screrefennae och Finni. Det senare leder fram till den minst sagt märkliga tolkningen att Vinoviloth skulle vara en felskrivning av ”Caino-thioth” - kvän-folket, trots att namnet Vinoviloth, som det står, innehåller de fruktbara komponenterna vin- och vil- för vilka man borde kunna hitta flera möjliga etymologier.

[Valdemar]

Ja det blir lite spekulativt österut med svårförklarade begrepp. Gautigoth och Västergötland har jag dock inga som helst problem med. Namnet Gautigoth är värt mycket mer fundering. En Goth som skriver om Gauti - Goth måste varit av speciell betydelse.

[Castor]

Som framgått av tidigare inlägg bygger min tolkning på det ganska triviala antagandet att de naturgeografiska förutsättningarna för kontaktvägar och förbindelser utgör själva grunden för uppräkningen av folknamnen. De olika folkområdena passar ihop som bitarna i ett pussel.

Den sydligaste gruppen (grupp 2) ligger ypperligt till kommunikationsmässigt, med anslutning till farleden genom Öresund såväl som till leden längs Själlands norra kust (med Isefjorden/Roskildefjorden) samt med vattenvägarna Råån-Tjuteån, Vegeån, Rönneån och Lagan.

Grupp2.png (26.45 KiB) Visad 2374 gånger

Den tredje gruppen kan tjäna som inramning till Prokopios’ berättelse om herulernas invandring.

Grupp3.png (57.26 KiB) Visad 2374 gånger

Det blå stråket markerar en möjlig immigrationsväg. Siffrorna 1 – 4 kan tänkas beteckna herulernas nya grannar - Ahelmil, Finnaithae, Fervir och Gauthigoth. Det sistnämnda folket (under namnet ”Gautoi”) omtalas även av Prokopios.

Lite lustig är fördelningen av de fyra folknamnen - två vid kusten och två en bit uppströms Lagan respektive Göta älv (Vagus).

Grupperna 4 och 5 (räknade som en enhet) uppvisar ett liknande mönster. Här har vi vattendragen Göta älv och Glomma, som binds ihop av Skagerrakkusten samt av Vänern-Byälven-Vrångsälven.

Grupp4&5.png (138.27 KiB) Visad 2374 gånger

Siffrorna 1 – 3 betecknar Ostrogothae, Raumarici respektive Aeragnaricii.

MIX. = ”mixi-evagre-otingis” (grupp 4, oberoende av hur man tolkar namnen).

Vinoviloth är ett hypotetiskt samlingsnamn på krigarfolk med likartad ideologi och mythistoria.

Suetidi hörde definitivt hit, liksom Dani, som då, i början av 500-talet, mest troligt, huvudsakligen uppehöll sig i urhemmet i Schleswig-Holstein, och troligen också langobarderna vars äldsta urhem ska ha legat i närheten av danernas. Även de gamla krigararistokratierna i Opplandene - i Hadeland, Toten, Hedmark etc. - samt vid Oslofjordens stränder kan ha omfattats. De som bodde i Romerike och Ranrike kanske också hörde hit. Men Jordanes använder här ”rike-namn” som sannolikt betecknar relativt avgränsade geografiska områden (jfr Beowulfkvädets Sweorice).

Själva namnet Vinovil- kan vara relaterat till langobardiska Winnil-, fornengelska Ingwine samt fornnordiska Vanir (som möjligen kan härröra från vinr, jfr. fornengelska/fornsaxiska wine/wini)...

Numerous theories have been proposed for the etymology of Vanir. Scholar R. I. Page says that, while there is no shortage of etymologies for the word, it is tempting to link the word with Old Norse vinr ('friend').

https://en.wikipedia.org/wiki/Vanir

[Starkodder]

Den sydligaste gruppen (grupp 2) ligger ypperligt till kommunikationsmässigt, med anslutning till farleden genom Öresund såväl som till leden längs Själlands norra kust (med Isefjorden/Roskildefjorden) samt med vattenvägarna Råån-Tjuteån, Vegeån, Rönneån och Lagan.

Hur var rännilen Tjuteån en vattenväg?

[Castor]

”Tjute” kan, rent hypotetiskt, ha varit det gamla namnet på Råån…

Den möjligheten kan också tänkas, att Thiuta en gång varit namnet på Rå-ån själv. Detta är ett sammansatt namn, som betyder 'gräns-ån' och det tyder ej på hög ålder. Vattendrag voro i äldre tid snarare ett sammanbindande än avgränsande element.

De nordiska folknamnen hos Jordanes; Fornvännen (1964) s. 74 (s. 11 i pdf-filen):

http://www.diva-portal.org/smash/get/di ... TEXT01.pdf

På samma sida refererar Svennung till Lauritz Weibull:

[…] uttrycket sub uno, vilket såsom filologer hade påvisat, kan betyda "tillhopa", "tillsamman".

Med stöd av de tidigare gjorda identifikationerna av nr 6 bergio om Bjäre- och nr 7 hallin om Hallandsborna förlade [Weibull] theutes vid den lilla Tjuteån […]

Lauritz Weibull om Theu(s)tes och Tjuteån:

Folknamnet är theustes […]

Formen förekommer endast i handskrifter av andra och tredje klass; samtliga handskrifter av första klass har theutes […]

Har texten theutes, inte theustes, kan namnet inte avse innebyggarna i Tjust. Och betyder ”sub uno” att folken i den grupp, om vilken det är fråga, alla har sina boplatser i en trakt, inom ett område, inte att de på lika sätt bo i bördig slättbygd - vad Tjustboarna i övrigt aldrig gjort ~ är det uteslutet, att ett par av dem kan placeras på den nuvarande svenska ostkusten […] Samtliga måste bo inom ett enda område, och detta område vara en bördig slättbygd.

[…]

Det är av alla erkänt, att theust transponerat till nutida svensk form blir tjust; likaledes måste ett theut bli tjut. Det egendomliga inträffar nu, att ortnamn, i vilka detta tjut ingår som förled, veterligen icke återfinnes annorstädes i den skandinaviska halvöns sydliga del än inom det angivna området, på den med Bjäre härad sammanhängande slätten i söder, norr om Rååns mellersta lopp.

Råån mottager vid Belteberga biån Tjuteå från norr; upp mot Tjuteåns källor ligger Tjutegården, omtalad sedan mitten av 1600-talet, och där vägen mellan Engelholm och Tågarp går över ån, Tjutebro. Tjuteåns namn är tidigast belagt hos Saxo: ”Thiuta amnis”.

Ån har i äldre tid, väl särskilt innan ännu vägen Engelholm - Tågarp tillkommit, varit den naturliga förbindelseleden inne i landet mellan det nordvästra Skåne och slätterna i söder. Dess betydelse har ur samfärdselsynpunkt varit central. Vid denna å blev den skånske kungen Oluf Haraldsen i början av 1140-talet tillintetgjord med sin styrka […]

Hela texten kan läsas i Vetenskapssocieteten i Lunds Årsbok 1925, s. 56 ff.

https://journals.lub.lu.se/vsl/issue/view/2946

[Starkodder]

Jag tolkar termen vattenväg som ett vatten som man följer med båt, som Tjuteå knappast kan ha varit ens på 500-talet. Det lär inte runnit några större mängder där jämfört med Skånska rekognosceringskartans 1800-tal. Klart att namnet Tjute kan vara intressant i sammanhanget eftersom det stämmer ljudlikt med Theutes, men trakten kan idag inte ens uppvisa en BY med det namnet.

Antagandet att Råån tidigare skulle ha hetat Tjuteån verkar mest vara ett nödargument, eftersom Tjuteån borde vara för liten för att hamna på Prokopios skrivbord. Syftar inte namnet på en snabbt rinnande och tjutande å? Man måste undersöka saken vidare, till exempel med bevis om att Rååns ÖVRE huvudfåra hetat Tjuteån i äldre tider. Åar kan ju byta namn nedåt.

Om ån ändå ihågkommits så är det väl möjligt att andra namn på listan också gäller små och begränsade ortnamn?

Råån har säkert hetat så under en längre tid eftersom ån är en tydlig naturlig gräns, med en dalgång djupare än alla andra i västra Skåne. Om man skulle valt en å med namnet gränsån, så passar det bäst att välja just Råån. En titt på häradskartan visar också att flertalet härader i västra Skåne har en å i gränsen: Segeå, Höjeå, Lödde å, Saxån, Råån, Vegeå och Rönne å.

Varför kan Theutes inte istället syfta på Tveta härad i Småland? Ortnamnet skrevs 1178 Jn Thwetum.

[Castor]

Varför kan Theutes inte istället syfta på Tveta härad i Småland? Ortnamnet skrevs 1178 Jn Thwetum.

Kanske därför att Tveta, liksom Tjust, inte kan fås att passa ihop med de andra namnen i gruppen…
Märk: "sub uno" indikerar att alla fem fanns i en och samma trakt.

[Castor]

Råån har säkert hetat så under en längre tid eftersom ån är en tydlig naturlig gräns, med en dalgång djupare än alla andra i västra Skåne. Om man skulle valt en å med namnet gränsån, så passar det bäst att välja just Råån. En titt på häradskartan visar också att flertalet härader i västra Skåne har en å i gränsen: Segeå, Höjeå, Lödde å, Saxån, Råån, Vegeå och Rönne å.

Härader, som vi känner dem, är dock medeltida företeelser. Under folkvandringstiden ska Rååns dalgång ha varit en sammanhållen kulturbygd. Jfr kartan på sidan 87 (24) i Svennung-artikeln ovan…
”Vid vänstra kanten nedtill syns kulturbygden i Rååns dalgång”.