Det är bara Plinius d.ä som kopplar ihop Mons Saevo med Sinus Codanus. Pomponius Mela nämnde inte några berg i närheten av Codanus. Mela tycks dock ha menat att denna öfyllda bukt var belägen vid Germaniens bortre gräns.
Om alla detaljer i Melas beskrivning av Sinus Codanus stämmer så måste ön Codanovia/Scadinavia rimligen ha legat vid Nordsjökusten norr om Elbes mynning. Men när Plinius beskriver ”Scatinavia” handlar det uppenbarligen om ”en ö” öster om Jylland. Plinius’ ”Scatinavia” är utan tvivel identisk med den ”ö” som Ptolemaios skulle kalla Scandia.
Av Melas och Ptolemaios’ respektive beskrivningar att döma framstår Scadinavia och Scandia som två olika öar. Att namnen på dessa båda öar skulle ha något att göra med Skåne tror jag inte alls på. (Se vidare: Skånes etymologi - Skandinaviskt Arkeologiforum.)
Den källa som informerade Plinius om den stora ”Scandia-ön” (felaktigt identifierad med Pomponius Melas Scadinavia) var troligtvis en av Plinius’ senare källor. Samma källa nämnde sannolikt också Aeningia.
Plinius säger att ”Scatinavia” är ”en ö av ännu okänd storlek” och att ”den kända delen är bebodd av Hillevionernas folk” som bor i ”500 pagi”.
Plinius’ Hilleviones kan mycket väl vara identiska med Ptolemaios’ Levoni – folket som bodde i det inre av Scandia. Att ”hilleviones” skulle vara en felskrivning av ett latinskt uttryck med betydelsen ”de berömda svionerna” tror jag inte ett dugg på.
”Pagi” (plural av pagus) brukar översättas till ”distrikt” eller ”bygdeområden".
Roman sources to Scandinavia (s. 16)Thomas Grane skrev:J. Svennung and both J. Hermann and D. Timpe suggest that the number of communities or villages must be exaggerated, since that would mean too densely a populated area. Svennung believes the number to be a Roman misunderstanding of an old swedish word, femf hunda land(a?), which means a land of five territories each governed by 100 men, rather than 500 lands (pagi = districts).
I Tacitus’ Germania verkar begreppet pagus närmast motsvara vårt hundare...
Definitur et numerus; centeni ex singulis pagis sunt [...]
Tacitus: GermaniaEliguntur in isdem conciliis et principes, qui iura per pagos vicosque reddunt; centeni singulis ex plebe comites consilium simul et auctoritas adsunt.
N. E. Hammarstedts översättning:
Germania - kapitel 6Även truppstorleken är fastställd: hundrade från varje bygdeområde [...]
Germania - kapitel 12På dessa ting väljas ock de hövdingar, som hava att skipa rätt inom bygdeområden och byar. Därvid har var och en av dem till följesmän ett hundrade av allmogen såsom på en gång nämnd och myndighet.
Pagus kunde rent allmänt avse en del av ett större folkområde.
Pagus - WikipediaIn classical Latin, pagus referred to a country district or to a community within a larger polity; Julius Caesar, for instance, refers to pagi within the greater polity of the Celtic Helvetii.
Helvetii - WikipediaOf the four Helvetian pagi or sub-tribes, Caesar names only the Verbigeni (Bell. Gall. 1.27) and the Tigurini (1.12).
För Ptolemaios var ön Scandias storlek tydligen inte okänd; hans uppgifter torde spegla kunskapsläget i mitten av andra århundradet. Och beträffande dess inbyggare nämns sju ”stammar” utspridda över öns alla delar. Varje ”stam” skulle kunna motsvara ett bygdeområde.
Om Plinius’ källa talade om fem bygdeområden snarare än fem hundra och om Ptolemaios’ kände namnen på sju bygdeområden så kan den del som hade utforskats på Plinius’ tid ha innefattat fem av Ptolemaios’ inbyggarnamn.
Plinius’ uppgiftslämnare berättade kanske om en expedition med fem hållpunkter där den femte, och den enda som Plinius noterade namnet på, var Hillevionernas domän i det inre av ön (och därifrån reste man tillbaka samma väg).
- Resa till Själlands medelpunkt.png (53.35 KiB) Visad 15216 gånger
Se även de tre sista kartorna i länken nedan som visar den närmast explosionsartade ökningen av den romerska importen mellan början av det första århundradet och slutet av det andra.
Hinsides den romerske grænse – Danmarks Oldtid
Jørgen Jensen skrev: De romerske luksusvarer gik altså direkte igennem den brede bufferzone ved grænsen for at komme til det frie Germanien. Nu kunne man også vælge at se dette udelukkende som et resultat af plyndringer eller som et udslag af romersk gavediplomati. Hobygravens rige indhold er f.eks. efter alt at dømme resultatet af netop et sådant gavediplomati.
[...]
I Danmark var det i begyndelsen Lolland-Falster, som var det vigtigste center for udvekslingen af importsagerne.
