Skandinavisk geografi enligt Jordanes
Re: Skandinavisk geografi enligt Jordanes
Enkelt uttryckt: Med ovanstående tolkning år det inget problem att Adogit är ett gens på samma sätt som ”Suehans” är det. Om man däremot tolkar ”Suehans” som en paraplybeteckning för samtliga(?) germanska inbyggare på Skandinaviska halvön blir det svårt att förklara vilka Adogit var och varför de hamnar utanför ”Suehans-paraplyet”.
Re: Skandinavisk geografi enligt Jordanes
Det går relativt fort att hitta verk där gens bara avser en enda familj eller släkt. Det är inte relevant då vi vet att begreppet är relativt. Det som är relevant är hur Jordanes använder gens i Getican.
Och ja, då måste vi hitta några som på något vis skiljer sig om vi ska hitta Adogit. Kväner har ju varit verksamma i stora delar av nordkalotten. Sjösamer lever så annorlunda än jakt och fiske samer i inlandet att de nog skulle ses som ett eget folk. Så det saknas väl inte uppslag....
Och ja, då måste vi hitta några som på något vis skiljer sig om vi ska hitta Adogit. Kväner har ju varit verksamma i stora delar av nordkalotten. Sjösamer lever så annorlunda än jakt och fiske samer i inlandet att de nog skulle ses som ett eget folk. Så det saknas väl inte uppslag....
Re: Skandinavisk geografi enligt Jordanes
Tacitus kunde även använda ordet gens då han talade om germanerna som helhet (i de 27 inledande kapitlen i Germania).
Jag tror att det faktiskt kan ligga något i Svennungs tolkning att ”in hac gente” kan syfta på ”Scandzas befolkning som helhet”, vilka Jordanes strax innan benämnde som ”Scandzae cultoribus omnibus” (Mierow: ”all the inhabitants of Scandza”).
De nordiska folknamnen hos Jordanes (s. 94)
Ottar från Hålogaland, som sade sig bo längst norrut av alla nordmän, ägde tamdjur (mest renar men även kor, får och svin) samt åkermark som plöjdes med hjälp av hästar. Han lär ha bott i vad som idag är sydvästra delen av Troms fylke. Den folkvandringstida bygden i Norge verkar ha sträckt sig ungefär lika långt. Enligt Ottar var kustlandet länge norrut och vidare österut obebott sånär som på några ställen där samiska fiskare hade slagit läger över sommaren. Fasta bosättningar mötte han först vid Vita havets södra strand, nära Dvinas mynning, där bjarmerna bodde...
Karta (beskuren och kompletterad) från Wikipedia.
Terfinnas, som kanske skilde sig från Finnas västerut, höll troligen till vid Vita havets norra strand (som på norska kallas Terkysten). Kvänerna lär under vikingatiden ha bott runt Bottenviken, i huvudsak söder om polcirkeln. Var de var verksamma 300 år tidigare är vanskligt att uttala sig om.
Observera att Ottar själv inte använde benämningen, men i den geografiska sammanfattningen i Kung Alfreds Orosius står det Scridefinnas, tydligen en etablerad fornengelsk benämning; Widsith var med Scridefinnum men inte med Cwenum. Enligt Kung Alfreds Orosus ska Scridefinnas ha levt nordväst om Cwenland.
Adogit/Thulefolket var av allt att döma bofasta och livnärde sig på jordbruk och boskapsskötsel. Norra Norge är den enda rimliga lokaliseringen. Ingen annanstans i Europa norr om polcirkeln finns substantiella spår av jordbruksbebyggelse från folkvandringstiden.
Jag tror att det faktiskt kan ligga något i Svennungs tolkning att ”in hac gente” kan syfta på ”Scandzas befolkning som helhet”, vilka Jordanes strax innan benämnde som ”Scandzae cultoribus omnibus” (Mierow: ”all the inhabitants of Scandza”).
De nordiska folknamnen hos Jordanes (s. 94)
Ottar från Hålogaland, som sade sig bo längst norrut av alla nordmän, ägde tamdjur (mest renar men även kor, får och svin) samt åkermark som plöjdes med hjälp av hästar. Han lär ha bott i vad som idag är sydvästra delen av Troms fylke. Den folkvandringstida bygden i Norge verkar ha sträckt sig ungefär lika långt. Enligt Ottar var kustlandet länge norrut och vidare österut obebott sånär som på några ställen där samiska fiskare hade slagit läger över sommaren. Fasta bosättningar mötte han först vid Vita havets södra strand, nära Dvinas mynning, där bjarmerna bodde...
- Ottars resa.png (206.23 KiB) Visad 121 gånger
Terfinnas, som kanske skilde sig från Finnas västerut, höll troligen till vid Vita havets norra strand (som på norska kallas Terkysten). Kvänerna lär under vikingatiden ha bott runt Bottenviken, i huvudsak söder om polcirkeln. Var de var verksamma 300 år tidigare är vanskligt att uttala sig om.
Observera att Ottar själv inte använde benämningen, men i den geografiska sammanfattningen i Kung Alfreds Orosius står det Scridefinnas, tydligen en etablerad fornengelsk benämning; Widsith var med Scridefinnum men inte med Cwenum. Enligt Kung Alfreds Orosus ska Scridefinnas ha levt nordväst om Cwenland.
Adogit/Thulefolket var av allt att döma bofasta och livnärde sig på jordbruk och boskapsskötsel. Norra Norge är den enda rimliga lokaliseringen. Ingen annanstans i Europa norr om polcirkeln finns substantiella spår av jordbruksbebyggelse från folkvandringstiden.
Re: Skandinavisk geografi enligt Jordanes
Fast Skandinaverna sammanfattas aldrig som ett folk (gens), utan beskrivs med all tydlighet som flera folk. Och cultoribus är likväl ett plural så Svennung har förbisett alla grammatiska regler då han forcerats att söka en förklaring då han dels inte verkar ha förstått Jordanes beskrivna förhållande mellan gens och natio, och dels är bunden av sin tids historiekunskap, där konsekvensen av att tolka in hac gente som Suehans, som han med all säkerhet rent språkligt måste ha uppmärksammat, är oförståelig och i strid med det han vet.
Vi kan dock inte ursäkta oss med detta då vårt kunskapsläge är ett helt annat. Vi vet ju att Jordanes skriver att ett gens kan bestå av flera nationes, och vi vet också att i senare källor är götarna en svensk stam och vi vet att det inte finns något alls som antyder den svenska erövringen av götarna som Svennung nog tog för given. Med andra ord, det saknas helt vetenskapligt motiv för att förespråka en alternativ förklaring till det relativt enkla förhållande som Jordanes beskriver. En sådan alternativ läsning är ur ett källkritiskt perspektiv helt omöjligt då det inte går att förhålla sig till antagandet att författaren skulle mena något annat än han skriver och samtidigt tillskriva källan ett värde.
Adogit och Thuleiterna är inte samma sak. Adogit beskrivs explicit finnas på den norra delen av landmassan, medans Thuleiterna hos Prokopios finns på hela . Att använda Prokopios beskrivning av Thule som beskrivning av Jordanes Adogit är därför ett gravt metoddel. Och därmed är antagandet att de är jordbrukare helt ogrundat, likaså att de finns vid kusten. Det är med all tydlighet uppgifter hämtade från helt andra källor som inte med ett ord berör Adogit.
I själva verket beskrivs inte Adogit alls om vi bortser för utbroderingen om midnattssolen, som vi redan konstaterat inte är en ögonvittnen beskrivning utan en litterär reflektion. Vi vet inte om det beror på att de saknar särskiljande drag värda att nämna, eller på att man inte vet mer om dem. Det kan man nog resonera en del om.
Vi kan dock inte ursäkta oss med detta då vårt kunskapsläge är ett helt annat. Vi vet ju att Jordanes skriver att ett gens kan bestå av flera nationes, och vi vet också att i senare källor är götarna en svensk stam och vi vet att det inte finns något alls som antyder den svenska erövringen av götarna som Svennung nog tog för given. Med andra ord, det saknas helt vetenskapligt motiv för att förespråka en alternativ förklaring till det relativt enkla förhållande som Jordanes beskriver. En sådan alternativ läsning är ur ett källkritiskt perspektiv helt omöjligt då det inte går att förhålla sig till antagandet att författaren skulle mena något annat än han skriver och samtidigt tillskriva källan ett värde.
Adogit och Thuleiterna är inte samma sak. Adogit beskrivs explicit finnas på den norra delen av landmassan, medans Thuleiterna hos Prokopios finns på hela . Att använda Prokopios beskrivning av Thule som beskrivning av Jordanes Adogit är därför ett gravt metoddel. Och därmed är antagandet att de är jordbrukare helt ogrundat, likaså att de finns vid kusten. Det är med all tydlighet uppgifter hämtade från helt andra källor som inte med ett ord berör Adogit.
I själva verket beskrivs inte Adogit alls om vi bortser för utbroderingen om midnattssolen, som vi redan konstaterat inte är en ögonvittnen beskrivning utan en litterär reflektion. Vi vet inte om det beror på att de saknar särskiljande drag värda att nämna, eller på att man inte vet mer om dem. Det kan man nog resonera en del om.
Re: Skandinavisk geografi enligt Jordanes
Det fanns uppenbarligen jordbruk vid norska kusten norr om polcirkeln på 500-talet (men knappast någon annanstans lika långt norrut).
Om två samtida skriftliga källor talar om ett namngivet nordligt folk som uttryckligen inte var jordbrukare så är det underförstått att övriga omtalade folkgrupper måste ha haft odlad jord och boskap. Och eftersom det inte fanns några andra jordbruksbygder med midnattssol så är det utan tvekan samma verklighet som Jordanes och Prokopios talar om.
Vad de flesta som försökt tolka Jordanes har förbisett är att folknamnet Suehans är en förkortning och att man med ledning av de bevarade handskrifterna kan komma fram till att två av de eliminerade bokstäverna i det första ledet är a och t. Med dessa bokstäver på plats bör inledningen vara Suaet[h-].
Vi kan inte förutsätta att Suehans motsvarar våra svear, Beowulfs Sweon och Adams Sveones. Suetidi är, som jag tolkar det, något annat än Suehans. Suetidi kan mycket väl vara en latinisering av *sweþiod eller liknande, motsvarande Swēoþēod i Beowulfkvädet.
Om två samtida skriftliga källor talar om ett namngivet nordligt folk som uttryckligen inte var jordbrukare så är det underförstått att övriga omtalade folkgrupper måste ha haft odlad jord och boskap. Och eftersom det inte fanns några andra jordbruksbygder med midnattssol så är det utan tvekan samma verklighet som Jordanes och Prokopios talar om.
Vad de flesta som försökt tolka Jordanes har förbisett är att folknamnet Suehans är en förkortning och att man med ledning av de bevarade handskrifterna kan komma fram till att två av de eliminerade bokstäverna i det första ledet är a och t. Med dessa bokstäver på plats bör inledningen vara Suaet[h-].
Vi kan inte förutsätta att Suehans motsvarar våra svear, Beowulfs Sweon och Adams Sveones. Suetidi är, som jag tolkar det, något annat än Suehans. Suetidi kan mycket väl vara en latinisering av *sweþiod eller liknande, motsvarande Swēoþēod i Beowulfkvädet.
Re: Skandinavisk geografi enligt Jordanes
Nej det är inte självklart underförstått att det måste röra sig om jordbrukare, det är en fullt rimlig förklaring att eftersom Adogit är längst bort så vet man inget om deras levnadssätt. De kan ha varit fångst samhällen med fast eller säsongsboende. Igen, man kan inte använda Prokopios allmänna beskrivning av invånarna i hela Skandinavien för att definiera Adogit.
Angående det förkortade Suehans så är jag inte så säker på att du har rätt. För att det ska vara läsbart med förkortning måste det ju följa strikta regler som ofta är ordspecifika, förkortning använd alltså bara på ord som är väl kända. Inte på ord som någon knappast hört förut.
Strecket ovanför Suehans är nog istället ett diakritiskt tecken för att hjälpa till med uttalet, något som återkommande används på icke-latinska ord som är svåruttalade. Som exempel ett h mellan två vokaler.
Angående det förkortade Suehans så är jag inte så säker på att du har rätt. För att det ska vara läsbart med förkortning måste det ju följa strikta regler som ofta är ordspecifika, förkortning använd alltså bara på ord som är väl kända. Inte på ord som någon knappast hört förut.
Strecket ovanför Suehans är nog istället ett diakritiskt tecken för att hjälpa till med uttalet, något som återkommande används på icke-latinska ord som är svåruttalade. Som exempel ett h mellan två vokaler.
Re: Skandinavisk geografi enligt Jordanes
Det var faktiskt inte så ovanligt att särskilt otympliga namn och ord på främmande språk förkortades.
I Getican finns ju även bokstavskombinationen ”ENETY” som är en kontraktion av grekiska ”EΠAINETOY” (se äldre inlägg i en annan tråd).
Om det ursprungliga folknamnet var ”Suaethohansos” så var det längre och otympligare än de övriga. Och liksom flera av de andra namnen var det sammansatt av ett förled och ett efterled med två stavelser vardera. I första och tredje klassens handskrifter har det komprimerats till ”Suehans” och i andra klassen har de två sista bokstäverna slopats i både förled och efterled så att det blivit ”Suaethans”.
I Getican finns ju även bokstavskombinationen ”ENETY” som är en kontraktion av grekiska ”EΠAINETOY” (se äldre inlägg i en annan tråd).
Om det ursprungliga folknamnet var ”Suaethohansos” så var det längre och otympligare än de övriga. Och liksom flera av de andra namnen var det sammansatt av ett förled och ett efterled med två stavelser vardera. I första och tredje klassens handskrifter har det komprimerats till ”Suehans” och i andra klassen har de två sista bokstäverna slopats i både förled och efterled så att det blivit ”Suaethans”.