Hervararsagans ”Kungliga ättartal”, tolkningsförslag
-
- Inlägg: 123
- Blev medlem: 4 januari 2016, 16:55
Re: Hervararsagans ”Kungliga ättartal”, tolkningsförslag
Castor
Det var nog lite mer än Askim, Vättle och Sävedalens härader som blev rött på den kartan.
WOW!! - Wikipedia-sidan "Utlanden" (2024-10-31) måste vara en bland de absolut sämsta jag sett. Den är verkligen i stort behov av en faktagranskning ("en under 1100-talet framväxande götisk stat", "en mycket instabil hövdingafederation", "möjligen drogs nu en gräns mellan Danmark och Norge just vid älvens utlopp" etc. etc.). Omnämner "gräns" tio gånger, men alltid med brasklappar som; "möjligen", "kan tyda på", "bör, "troligt", "antyder", "troligen". Främsta källan är tydligen en "stridbar debattör" tillika militärmusiker och major. 100% nonsens!
Då var kartan över Göteborgs alla föregångare betydligt mera vederhäftig. Liksom den över följderna efter Slaget vid Svolder:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vi ... C3%B6ljder
Kanske med ett litet tillägg från Adam av Bremen: - "Västergötland gränsar till danernas provins Skåne."
*
Det var nog lite mer än Askim, Vättle och Sävedalens härader som blev rött på den kartan.
WOW!! - Wikipedia-sidan "Utlanden" (2024-10-31) måste vara en bland de absolut sämsta jag sett. Den är verkligen i stort behov av en faktagranskning ("en under 1100-talet framväxande götisk stat", "en mycket instabil hövdingafederation", "möjligen drogs nu en gräns mellan Danmark och Norge just vid älvens utlopp" etc. etc.). Omnämner "gräns" tio gånger, men alltid med brasklappar som; "möjligen", "kan tyda på", "bör, "troligt", "antyder", "troligen". Främsta källan är tydligen en "stridbar debattör" tillika militärmusiker och major. 100% nonsens!
Då var kartan över Göteborgs alla föregångare betydligt mera vederhäftig. Liksom den över följderna efter Slaget vid Svolder:
https://sv.wikipedia.org/wiki/Slaget_vi ... C3%B6ljder
Kanske med ett litet tillägg från Adam av Bremen: - "Västergötland gränsar till danernas provins Skåne."
*
Re: Hervararsagans ”Kungliga ättartal”, tolkningsförslag
Min avsikt med att posta Wikipedia-länken var att backa upp påståendet att Utlanden (Askims, Sävedals och Vättle härader) annekterades från Danmark i mitten av 1200-talet.
Utöver militärmusikern och majoren Ingvar Leion refererar artikeln till bl.a. Gunnar Olsson som torgförde hypotesen på 1950-talet.
På senare tid har Kristina Bengtsson vid Göteborgs universitet forskat om Kungahälla och gränsdragningar vid Göta älv.
Se t.ex.:
http://www.vattlefjall.net/suntruasistein.htm
https://larsgahrnskriver.wordpress.com/ ... terfunnet/
https://larsgahrnskriver.wordpress.com/ ... untru-asi/
Redan på 800-talet hade danerna anspråk på hela västkusten ända upp till Viken. Efter Knut den stores död 1035 kom Norge och Danmark överens om att gränsen mellan den norska och den danska maktsfären (d.v.s. mellan de två kustremsorna motsvarande Bohuslän och Halland) skulle gå vid Göta älvs mynning. Vid denna tid befann sig älvmynningen på det ställe där älven idag delar sig. Vattnet runt Hisingen var då att betrakta som hav. Själva älven, från den dåvarande mynningen och uppåt, fick utgöra gräns mellan Norge och Sverige.
Gränsen mellan Sverige och Danmark skulle enligt den välkända gränsläggningsnotitian (Landamäri) ha reglerats redan på Emund slemmes och Sven Tveskäggs tid. Men då dessa kungar inte regerade samtidigt finns starka skäl att misstänka att informationen har manipulerats.
Det är frestande att gissa att de två kungar som egentligen låg bakom gränsdragningen var Inge d.ä. och Nils, och att detta i så fall kan ha ägt rum i samband med Margareta Fredkullas giftermål med Nils.
Utöver militärmusikern och majoren Ingvar Leion refererar artikeln till bl.a. Gunnar Olsson som torgförde hypotesen på 1950-talet.
På senare tid har Kristina Bengtsson vid Göteborgs universitet forskat om Kungahälla och gränsdragningar vid Göta älv.
Se t.ex.:
http://www.vattlefjall.net/suntruasistein.htm
https://larsgahrnskriver.wordpress.com/ ... terfunnet/
https://larsgahrnskriver.wordpress.com/ ... untru-asi/
Redan på 800-talet hade danerna anspråk på hela västkusten ända upp till Viken. Efter Knut den stores död 1035 kom Norge och Danmark överens om att gränsen mellan den norska och den danska maktsfären (d.v.s. mellan de två kustremsorna motsvarande Bohuslän och Halland) skulle gå vid Göta älvs mynning. Vid denna tid befann sig älvmynningen på det ställe där älven idag delar sig. Vattnet runt Hisingen var då att betrakta som hav. Själva älven, från den dåvarande mynningen och uppåt, fick utgöra gräns mellan Norge och Sverige.
Gränsen mellan Sverige och Danmark skulle enligt den välkända gränsläggningsnotitian (Landamäri) ha reglerats redan på Emund slemmes och Sven Tveskäggs tid. Men då dessa kungar inte regerade samtidigt finns starka skäl att misstänka att informationen har manipulerats.
Det är frestande att gissa att de två kungar som egentligen låg bakom gränsdragningen var Inge d.ä. och Nils, och att detta i så fall kan ha ägt rum i samband med Margareta Fredkullas giftermål med Nils.
-
- Inlägg: 123
- Blev medlem: 4 januari 2016, 16:55
Re: Hervararsagans ”Kungliga ättartal”, tolkningsförslag
Castor skrev: -"Mitt syfte med att posta Wikipedia-länken var att backa upp påståendet att Utlanden (Askims, Sävedals och Vättle härader) annekterades från Danmark i mitten av 1200-talet."
Att Olsson 1953, "efter noggrann genomgång av sagamaterial, skaldekvad, gränsläggnings-traktater", landar i den personliga åsikten att "fram till mitten av 1200-talet, möttes de tre nordiska rikenas gränser någonstans i Göta älv", är ju inte direkt några bevis för någonting. Det finns ju ingen substans. Och att Sverige först 1261 eller 1253 skulle ha "erhållit tidigare danskt land utmed södra delen av älven och därmed fått en landkorridor ut till havet" är även det en ren spekulation. Att sedan historiska författare älskar att skriva av varandra istället för att kolla källorna, ja det är ju bara att beklaga.
Castor skrev: - "Det är frestande att gissa att de två kungar som egentligen låg bakom gränsdragningen var Inge d.ä. och Nils, och att detta i så fall kan ha ägt rum i samband med Margareta Fredkullas giftermål med Nils."
Jo, visst kan det "vara frestande att gissa"... Ladoga eller Vänern?, Blekinge eller Kiev? Inge & Nils eller Emund & Sven?
Jodå, Emund Eriksson "Slemme" och Sven Tveskägg var samtida. Emund Olofsson "Gamle" var istället samtida med Sven Ulfsson/Estridsson.
https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presenta ... x?id=16057
https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presenta ... x?id=16058
Castor skrev: - "Under 800- och 900-talen hade danerna anspråk på hela västkusten ända upp till Vikenområdet."
Är detta ytterligare en gissning? - Kanske efter en enda (övertolkad) källa? Ottar från Hålogaland, som seglade på Kattegatt straxt efter danskarnas katastrofala nederlag i slaget vid Leuven år 891 (då danska kungahuset i princip utplånades) och en svensk kung Olof tog över Danmark och Kattegatt? Så att dagens svenska västkust en gång legat under "den svenske kung Olof av Danmark" är kanske helt sant?
Tror inte ett ögonblick på att Sverige någonsin frivilligt skulle ha givit upp sin urgamla tillgång till Västerhavet. Då är det mera troligt att gränsen gick mitt i Halland? (Adam: VG gränsar till Skåne). Skall vi tro sagorna fanns ju "Kongahella" redan på 650-talet och det är ju inte långt efter att Jordanes dokumenterade Suehans-stammen Gautigoth (Gauti enl. Prokopios) vid Gautelfr (Göta älv).
När Olof Skötkonung och Sven Tveskägg delade upp Norge efter Svolder, lär Olof (förutom Møre-Romsdal och fyra distrikt i Trondheim) fått Ranrike (med Kungahälla), Tjörn och Orust. Alvhem/Älvsyssel (med namn efter Göta älv) omnämns inte, så var förmodligen redan svenskt? Älvsborgs 2:a lösen är bara ett exempel på hur enormt viktig Götaälvdalen varit för Sverige. Att upprätthålla maktbalansen var en konstant förutsättning för fred och detta fick kosta vad det kosta ville - den gången en miljon riksdaler i klingande silvermynt. Göteborg är än idag Skandinaviens största hamn.
*
Att Olsson 1953, "efter noggrann genomgång av sagamaterial, skaldekvad, gränsläggnings-traktater", landar i den personliga åsikten att "fram till mitten av 1200-talet, möttes de tre nordiska rikenas gränser någonstans i Göta älv", är ju inte direkt några bevis för någonting. Det finns ju ingen substans. Och att Sverige först 1261 eller 1253 skulle ha "erhållit tidigare danskt land utmed södra delen av älven och därmed fått en landkorridor ut till havet" är även det en ren spekulation. Att sedan historiska författare älskar att skriva av varandra istället för att kolla källorna, ja det är ju bara att beklaga.
Castor skrev: - "Det är frestande att gissa att de två kungar som egentligen låg bakom gränsdragningen var Inge d.ä. och Nils, och att detta i så fall kan ha ägt rum i samband med Margareta Fredkullas giftermål med Nils."
Jo, visst kan det "vara frestande att gissa"... Ladoga eller Vänern?, Blekinge eller Kiev? Inge & Nils eller Emund & Sven?
Jodå, Emund Eriksson "Slemme" och Sven Tveskägg var samtida. Emund Olofsson "Gamle" var istället samtida med Sven Ulfsson/Estridsson.
https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presenta ... x?id=16057
https://sok.riksarkivet.se/sbl/Presenta ... x?id=16058
Castor skrev: - "Under 800- och 900-talen hade danerna anspråk på hela västkusten ända upp till Vikenområdet."
Är detta ytterligare en gissning? - Kanske efter en enda (övertolkad) källa? Ottar från Hålogaland, som seglade på Kattegatt straxt efter danskarnas katastrofala nederlag i slaget vid Leuven år 891 (då danska kungahuset i princip utplånades) och en svensk kung Olof tog över Danmark och Kattegatt? Så att dagens svenska västkust en gång legat under "den svenske kung Olof av Danmark" är kanske helt sant?
Tror inte ett ögonblick på att Sverige någonsin frivilligt skulle ha givit upp sin urgamla tillgång till Västerhavet. Då är det mera troligt att gränsen gick mitt i Halland? (Adam: VG gränsar till Skåne). Skall vi tro sagorna fanns ju "Kongahella" redan på 650-talet och det är ju inte långt efter att Jordanes dokumenterade Suehans-stammen Gautigoth (Gauti enl. Prokopios) vid Gautelfr (Göta älv).
När Olof Skötkonung och Sven Tveskägg delade upp Norge efter Svolder, lär Olof (förutom Møre-Romsdal och fyra distrikt i Trondheim) fått Ranrike (med Kungahälla), Tjörn och Orust. Alvhem/Älvsyssel (med namn efter Göta älv) omnämns inte, så var förmodligen redan svenskt? Älvsborgs 2:a lösen är bara ett exempel på hur enormt viktig Götaälvdalen varit för Sverige. Att upprätthålla maktbalansen var en konstant förutsättning för fred och detta fick kosta vad det kosta ville - den gången en miljon riksdaler i klingande silvermynt. Göteborg är än idag Skandinaviens största hamn.
*
Re: Hervararsagans ”Kungliga ättartal”, tolkningsförslag
Både Emund Eriksson och Sven Estridsson kan uteslutas som medverkande i gränsavtalet. Den förre vet vi nästan ingenting om, annat än att han var allierad med Harald Blåtand och att han förmodligen var son till Erik Ringsson. Sven Estridsson vet vi desto mer om, men ingenting som tyder på att han skulle ha haft något intresse i att lägga en gräns mellan Danmark och Sverige.Moneta Nova skrev: ↑2 november 2024, 19:11[...] Emund Eriksson "Slemme" och Sven Tveskägg var samtida. Emund Olofsson "Gamle" var istället samtida med Sven Ulfsson/Estridsson.
Sven Estridsson – Wikipedia
Troligen hade gränsstenarnas lokalisering traderats muntligt i ett antal generationer...
- Den första stenen på "Suntru" ås
- den andra i Danabäck
- den tredje Kinne sten
- den fjärde i Vraksnäs
- den femte Vite sten
Landamäri – Wikipedia
Ja, efter slaget vid Svolder var hela Bohuslän svenskt, från 1000-talets första decennium fram till slutet av det andra. Det är inte osannolikt att södra delen av landskapet redan låg inom den svenska maktsfären, men alltihop, ända ner till Hisingen, ska ju enligt Snorres uppgifter ha överlåtits till Olav ”digre” Haraldssons Norska rike.Moneta Nova skrev: ↑2 november 2024, 19:11När Olof Skötkonung och Sven Tveskägg delade upp Norge efter Svolder, lär Olof (förutom Møre-Romsdal och fyra distrikt i Trondheim) fått Ranrike (med Kungahälla), Tjörn och Orust. Alvhem/Älvsyssel (med namn efter Göta älv) omnämns inte, så var förmodligen redan svenskt?
Som stödjepunkter i Alvhem/Älvsyssel-Ranrike, som då utgjorde en västlig utlöpare från Olof Skötkonungs kärnland, kan Tegnebyar ha etablerats, precis som i den östliga utlöparen, enligt nedanstående karta:
Observera att de två bortersta Tegnebyarna i den västra utlöparen ligger i Østfold som ju är beläget norr om Svinesund och det ”Ranrike” som Olof Skötkonung sägs ha fått.
Jämför tidigare inlägg:
Hervararsagans ”Kungliga ättartal”, tolkningsförslag - Sida 3 - Skandinaviskt Arkeologiforum
-
- Inlägg: 123
- Blev medlem: 4 januari 2016, 16:55
Re: Hervararsagans ”Kungliga ättartal”, tolkningsförslag
Håller med ang. Sven Estridsson, men ser inte att du har något som helst argument för att avskriva Emund Eriksson, "allierad med Harald Blåtand". Att "vi nästan ingenting vet" om honom skulle kanske rent av kunna vara en förklaring till det negativa tillnamnet "Slemme"...? Hans avtal med danskarna var kanske, från ett svenskt perspektiv, inte direkt något att skryta med? Kanske revs det upp av efterträdaren? Och Emund "försvann" ur historien? - Trots att danskarna verkar ha velat hålla avtalet i minnet (de flesta bevarade versioner är väl danska?).Castor skrev: - "Både Emund Eriksson och Sven Estridsson kan uteslutas som medverkande i gränsavtalet."
https://sv.wikipedia.org/wiki/Landam%C3%A4ri#Texten
Lyckligtvis är det inte enbart kungarna Emund och Sven som omnämns i Landamäri. Där förekommer även en viss "Torsten från Västergötland". Och även han verkar ha varit samtida med Emund Eriksson "Slemme" och "Sven Haraldsson "Tveskägg". Han är kanske mera känd som Tusti/Tosti/Torste på Orkestastenen (U 344), där han nämns tillsammans med Torkel den Höge och Knut den Store. I fredsavtalet mellan Ethelred II av England och Olof Skötkonung år 991 nämns Tusti/Justin (avskrivningsfel) tillsammans med Anlaf (Olof) och flottans kapten Gudmund.
I Avicos Gesta Wuliensis (GW) heter han Tosti och beskrivs som Erik Segersälls närmsta rådgivare. GW berättar även om hans "framgångsrika expeditioner till Anglorum, Francorum och Dufflinnum", samt hans nära relation med den unge Turgis/Torgils/Torkiell … som kanske rent av var bror till Kata i Varnhem? Hos Snorre får han namnet Skoglar-Toste eller Sköguls-Toste. I fornsvenskan är Toste ett smeknamn för Torsten.
*
Sedan gällde väl frågeställning primärt den SÖDRA gränsen … och då hamnar man väl ofrånkomligen i Halland? Hur långt söderut beror väl på om "danskarnas önskelista" (stensättning) godtogs från svensk sida? I Blekinge var det väl knappast fallet?
Sten nr 1 - På "Suntru" ås (suntrv asi)
https://sv.wikipedia.org/wiki/Landam%C3 ... untrv_asi)
Grimmareds socken i Västergötland ingick i Marks härad, ingår sedan 1971 i Varbergs kommun i Hallands län.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Grimmareds_socken
Sten nr 2 - I Danabäck (i danabæc)
https://sv.wikipedia.org/wiki/Landam%C3 ... ab%C3%A6c)
Älvsereds socken i Västergötland ingick i Kinds härad, ingår sedan 1971 i Falkenbergs kommun i Hallands län.
https://sv.wikipedia.org/wiki/%C3%84lvsereds_socken
*
Noterade f.ö. i ett helt annat sammanhang att uttrycket "svenska utlanden" (Porten mot Västerhavet) verkar ha sin motsvarighet i flodmynningen "Außenweser" vid Bremerhaven (Unterweser vid Bremen, Mittelweser vid Minden etc.).
https://sv.wikipedia.org/wiki/Weser#/me ... iet+Nr.png
*
Angående länken till tidigare inlägg:
https://skandinavisktarkeologiforum.org ... 96&#p33296
Enligt Avicos Gesta Wuliensis dog Harald Gormsson hösten 985. Lillebror Toke försökte ta makten, men stupade tillsammans med Styrbjörn under slaget vid "Sali" år 986, efter att Sven förvarnat Erik Segersäll.
*
Re: Hervararsagans ”Kungliga ättartal”, tolkningsförslag
I Lilla Rimkrönikan har Anund slemba* lustigt nog placerats mellan Erik Väderhatt (som sägs ha tvingat Sven Tveskägg att vika) och Erik Segersäll (som sägs ha erövrat Estland, Livland, Kurland och Finland).
Anund slemme har tillskrivits följande citat:
”Jag gjorde som en ovis fåne, jag lade rå mellan Sverige och Skåne.”
Lilla Rimkrönikan är dock föga mer än ett hopkok av Äldre Västgötalagens bilagor, diverse sagor och legender och kanske lite Saxo och lite Adam.
Svenska medeltidens rim-krönikor
__________________________________________
*) Namnen Anund och Emund blandas ofta ihop. I Lilla Rimkrönikan har Anund Jakob, som helt riktigt framställs som son till Olof Skötkonung, fått namnet Amund kolbrenna Olsson (jfr Äldre Västgötalagens Æmundær colbrænnæ och Æmunðær slemæ).
Anund slemme har tillskrivits följande citat:
”Jag gjorde som en ovis fåne, jag lade rå mellan Sverige och Skåne.”
Lilla Rimkrönikan är dock föga mer än ett hopkok av Äldre Västgötalagens bilagor, diverse sagor och legender och kanske lite Saxo och lite Adam.
Svenska medeltidens rim-krönikor
__________________________________________
*) Namnen Anund och Emund blandas ofta ihop. I Lilla Rimkrönikan har Anund Jakob, som helt riktigt framställs som son till Olof Skötkonung, fått namnet Amund kolbrenna Olsson (jfr Äldre Västgötalagens Æmundær colbrænnæ och Æmunðær slemæ).
Re: Hervararsagans ”Kungliga ättartal”, tolkningsförslag
Det var möjligen under 1200-talets första halva som man från svensk sida började betrakta gränsläggningen mellan Sverige och Danmark som en oklok eftergift. Det kan därför ha legat nära till hands att associera den till en misskänd svensk kung med tillnamnet ”slemme” och en dansk kung vars eftermäle Adam av Bremen hade svärtat ned.
Fast i själva verket var det kanske precis tvärtom; gränsläggningen kan vid tiden för dess tillkomst ha varit vettig och framsynt. Den Halländska kustremsan var av hävd danskt land och Västgötaslätten var svenskt kärnland. Mellan dessa båda fanns bygder vars rikstillhörighet var mer oklar. Min gissning, att det var Inge d.ä. och Nils som kom överens om gränsdragningen, är inte helt gripen ur luften. Gamle kung Inge, som hade gränskonflikten med Norges kung Magnus Barfot i färskt minne, torde ha kunnat räkna med fortsatt fred och goda relationer med Danmark tack vare gränsöverenskommelsen och dotterns giftermål med Nils.
Magnus Barfot dog 1103, Inge den äldres exakta dödsår är okänt, men brukar lite godtyckligt sättas till 1110. Man kan således med stor sannolikhet förutsätta att Inge levde då Margareta Fredkulla blev änka och redo för ett nytt kungligt äktenskap.
Fast i själva verket var det kanske precis tvärtom; gränsläggningen kan vid tiden för dess tillkomst ha varit vettig och framsynt. Den Halländska kustremsan var av hävd danskt land och Västgötaslätten var svenskt kärnland. Mellan dessa båda fanns bygder vars rikstillhörighet var mer oklar. Min gissning, att det var Inge d.ä. och Nils som kom överens om gränsdragningen, är inte helt gripen ur luften. Gamle kung Inge, som hade gränskonflikten med Norges kung Magnus Barfot i färskt minne, torde ha kunnat räkna med fortsatt fred och goda relationer med Danmark tack vare gränsöverenskommelsen och dotterns giftermål med Nils.
Magnus Barfot dog 1103, Inge den äldres exakta dödsår är okänt, men brukar lite godtyckligt sättas till 1110. Man kan således med stor sannolikhet förutsätta att Inge levde då Margareta Fredkulla blev änka och redo för ett nytt kungligt äktenskap.
Re: Hervararsagans ”Kungliga ättartal”, tolkningsförslag
Inge den äldres döttrar Margareta, Kristina och Katarina blev alla gifta med kungligheter. Även den hypotetiska fjärde (inte nödvändigtvis den yngsta) dottern Sigrid kan ha varit gift med en som var konung, typ. (Jag får anledning att återkomma till denne längre fram.)
Namnet Sigrid är fornnordiskt till skillnad från de övriga döttrarnas namn. Detta kan ha sin naturliga förklaring i att Inges hypotetiska dotter Sigrid, i likhet med Inges son Ragnvald, fick ett namn som gick i arv. Enligt Hervararsagan var ju Inges far - Stenkil - son till Ragnvald den gamle. Inges mor - den till namnet okända dottern till Emund slemme - kan mycket väl ha hetat Sigrid, efter Emunds legendariska farmor Sigrid Storråda.
Den hypotetiska Sigrid Ingesdotter härrör från en väl underbyggd teori om att godskomplexet Sigridlev (känt från kung Valdemars jordebok) är uppkallat efter kvinnan som donerade godset Varnhem till cisterciensermunkarna. Kvinnan i fråga antas ha varit ättling till Inge d.ä., precis som Erik den heliges gemål Kristina (Inges dotterdotter) och jordebokens kung Valdemar (Sejr), son till Valdemar den store (Inges dotterdotterson).*
Munkkonventet som kom till Varnhem hade först försökt etablera sig på Lurö (förmodligen på den plats där det idag finns en kyrkoruin) och sedan i Lugnås (enligt sägnen var det munkarna som öppnade den berömda kvarnstensgruvan). Det framgår inte av Varnhemsberättelsen vem det var som hade donerat dessa två tidigare lokaliteter. Det kan ha varit Sverker den gamle och drottning Ulvhild, men det skulle väl också kunna vara fru Sigrid som låg bakom även dessa donationer?
Lurö hör till värmländska Näs härad. Det är väl inte alldeles otänkbart att en underlydande hövding på Värmlandsnäs kan ha titulerats ”Näskonung” och att Inge d.ä. kan ha gift bort sin dotter Sigrid till en dylik Näskonung vid namn Olof? Sigrid kan med denne Olof ha fått en son som döpts till Ragnvald och som skulle kunna vara identisk med den Ragnvald som i några av de äldsta källorna har tillnamnet westgotus eller patronymikonet Olaui filius, men som senare skulle bli mer känd som Ragnvald Knaphövde.**
OM detta stämmer var alltså Ragnvald Knaphövde kusin till Magnus Nilsson.
Troligtvis hör varken Ragnvald Knaphövde eller Magnus Nilsson till de personer som gravlagts i Vreta klosters kyrka. Mer troligt är att Inge d.ä., drottning Helena och deras son Ragnvald (som dog före sina föräldrar) samt Ragnvalds dotterson - Magnus Henriksson – fick sin sista vila där.
Plan över Vreta klosters kyrka (bildens förlaga från Wikipedia).
Kringla - VRETA KLOSTERS KYRKA
https://www.svenskakyrkan.se/Sve/Bin%C3 ... 45ff18.pdf
__________________________________________
*) Se t.ex: Sigridlev och godsrikedomen i Stenkilsätten | Christian Lovén - Academia.edu
**) Lovén: ”En lockande tanke […] Detta är dock rena spekulationer.”
Varnhems klosters grundläggning | Christian Lovén - Academia.edu (s. 130)
Namnet Sigrid är fornnordiskt till skillnad från de övriga döttrarnas namn. Detta kan ha sin naturliga förklaring i att Inges hypotetiska dotter Sigrid, i likhet med Inges son Ragnvald, fick ett namn som gick i arv. Enligt Hervararsagan var ju Inges far - Stenkil - son till Ragnvald den gamle. Inges mor - den till namnet okända dottern till Emund slemme - kan mycket väl ha hetat Sigrid, efter Emunds legendariska farmor Sigrid Storråda.
Den hypotetiska Sigrid Ingesdotter härrör från en väl underbyggd teori om att godskomplexet Sigridlev (känt från kung Valdemars jordebok) är uppkallat efter kvinnan som donerade godset Varnhem till cisterciensermunkarna. Kvinnan i fråga antas ha varit ättling till Inge d.ä., precis som Erik den heliges gemål Kristina (Inges dotterdotter) och jordebokens kung Valdemar (Sejr), son till Valdemar den store (Inges dotterdotterson).*
Munkkonventet som kom till Varnhem hade först försökt etablera sig på Lurö (förmodligen på den plats där det idag finns en kyrkoruin) och sedan i Lugnås (enligt sägnen var det munkarna som öppnade den berömda kvarnstensgruvan). Det framgår inte av Varnhemsberättelsen vem det var som hade donerat dessa två tidigare lokaliteter. Det kan ha varit Sverker den gamle och drottning Ulvhild, men det skulle väl också kunna vara fru Sigrid som låg bakom även dessa donationer?
Lurö hör till värmländska Näs härad. Det är väl inte alldeles otänkbart att en underlydande hövding på Värmlandsnäs kan ha titulerats ”Näskonung” och att Inge d.ä. kan ha gift bort sin dotter Sigrid till en dylik Näskonung vid namn Olof? Sigrid kan med denne Olof ha fått en son som döpts till Ragnvald och som skulle kunna vara identisk med den Ragnvald som i några av de äldsta källorna har tillnamnet westgotus eller patronymikonet Olaui filius, men som senare skulle bli mer känd som Ragnvald Knaphövde.**
OM detta stämmer var alltså Ragnvald Knaphövde kusin till Magnus Nilsson.
Troligtvis hör varken Ragnvald Knaphövde eller Magnus Nilsson till de personer som gravlagts i Vreta klosters kyrka. Mer troligt är att Inge d.ä., drottning Helena och deras son Ragnvald (som dog före sina föräldrar) samt Ragnvalds dotterson - Magnus Henriksson – fick sin sista vila där.
Plan över Vreta klosters kyrka (bildens förlaga från Wikipedia).
Kringla - VRETA KLOSTERS KYRKA
https://www.svenskakyrkan.se/Sve/Bin%C3 ... 45ff18.pdf
__________________________________________
*) Se t.ex: Sigridlev och godsrikedomen i Stenkilsätten | Christian Lovén - Academia.edu
**) Lovén: ”En lockande tanke […] Detta är dock rena spekulationer.”
Varnhems klosters grundläggning | Christian Lovén - Academia.edu (s. 130)
Senast redigerad av 2 Castor, redigerad totalt 14 gång.
-
- Inlägg: 123
- Blev medlem: 4 januari 2016, 16:55
Re: Hervararsagans ”Kungliga ättartal”, tolkningsförslag
Castor: Noterar att det är ganska mycket som inte direkt är "ristat i sten" i dina två senaste inlägg: Möjligen, kan, nära till hands, kanske, associera, mer oklar, gissning, torde, gripen ur luften, okänt, lite godtyckligt, stor sannolikhet, hypotetiska, inte nödvändigtvis, kan ha varit, förmodligen, enligt sägnen, framgår inte, kan mycket väl, inte alldeles otänkbart, skulle kunna vara, troligtvis och OM detta stämmer?
*
*
Re: Hervararsagans ”Kungliga ättartal”, tolkningsförslag
Nej, inte är det mycket som är ”ristat i sten”, och det som bokstavligen är det behöver för den skull inte vara sant. Gravskrifterna i Vreta klosters kyrka, tillkomna fyra sekler efter gravarna, är ett lysande exempel på detta.
Nedan en jämförelse mellan sista delen av Hervararsagans kungalängd, motsvarande avsnitt från Langfeðgatal och två inhemska svenska kungalängder som börjar med Olof Skötkonung:
Efter Sävborg (HT.2015.2.indd).
Jämför Adam av Bremen (ca 1076):
Olof – Anund Jacob Olofsson – Emund Olofsson – Stenkil – (Erik & Erik) - Halsten Stenkilsson – (Anund Gårdske) – Håkon Röde.
Över lag är samstämmigheten god; ordningsföljden skiljer sig åt till viss del, Blot-Sven saknas i Västgötalängden och Olof Skötkonungs söner har fallit bort från Codex Upsaliensis.
”Neskununger”, som dyker upp på samma plats i samtliga kungalängder av Uppsalatyp, sticker ut så pass mycket att man nästan kan misstänka att något måste ha blivit fel. Namnet Näskonung är ovanligt, men långt ifrån unikt. Det förekommer i flera medeltida dokument, både som förnamn och i patronymikonet Näskonungsson.
se t.ex.:
Harrison - Näskonung, Historiebloggen, SvD
”Här är fältet fritt för gissningar.”
Någon kung med förnamnet Näskonung omtalas ju inte i andra källor. Kanske handlar det snarare om ett sällan använt tillnamn, hörande till det närmast föregående namnet Halstanus (= Hallsten Stenkilsson)? *Halstanus neskununger kan i så fall ha skrivits på två rader och tolkats som två olika personer. Den avskrift som blev följden av detta missförstånd kan sedan ha legat till grund för samtliga bevarade östsvenska versioner av kungalängden.
En möjlig ledtråd hittar vi hos Adam som vet att berätta att Hallsten var kung en kort tid efter Stenkils död men blev snart fördriven. Enligt senare källor ska han efter Håkon Rödes tid vid makten ha samregerat med sin bror Inge. Hallsten kan ha fått epitetet Näskonung under sin tid som fördriven, kanske drog han sig tillbaka till ett näs där han höll ställningarna? Eller också kanske han fick namnet då han var underordnad medregent?
Olof (far till Ragnvald Knaphövde enligt Langfeðgatal) kan ha blivit Näskonung efter Hallstens död.
Det tidigaste kända omnämnandet av en Näskonung (i detta fall troligen ett förnamn) finns på en runsten vid Vaksala kyrka (i samma härad/hundare som Gamla Uppsala).
Se t.ex.:
Sveriges runinskrifter. 1951 Bd 9 H 1, Text, Upplands runinskrifter. ISSN 0562-8016
På en annan runsten från Vaksala återfinns det snarlika namnet Näsbjörn.
Mycket talar för att begreppet näskonung (neskonungr) ursprungligen kommer från Norge.
I Håkon (IV) Håkonssons saga, som utspelar sig på 1200-talet, hävdas att Norge snart skulle sönderfalla till ett stort antal näskonungadömen ifall varje fylke bara höll på sina egna i stället för att stödja en gemensam kung...
Nedan en jämförelse mellan sista delen av Hervararsagans kungalängd, motsvarande avsnitt från Langfeðgatal och två inhemska svenska kungalängder som börjar med Olof Skötkonung:
Efter Sävborg (HT.2015.2.indd).
Jämför Adam av Bremen (ca 1076):
Olof – Anund Jacob Olofsson – Emund Olofsson – Stenkil – (Erik & Erik) - Halsten Stenkilsson – (Anund Gårdske) – Håkon Röde.
Över lag är samstämmigheten god; ordningsföljden skiljer sig åt till viss del, Blot-Sven saknas i Västgötalängden och Olof Skötkonungs söner har fallit bort från Codex Upsaliensis.
”Neskununger”, som dyker upp på samma plats i samtliga kungalängder av Uppsalatyp, sticker ut så pass mycket att man nästan kan misstänka att något måste ha blivit fel. Namnet Näskonung är ovanligt, men långt ifrån unikt. Det förekommer i flera medeltida dokument, både som förnamn och i patronymikonet Näskonungsson.
se t.ex.:
Harrison - Näskonung, Historiebloggen, SvD
”Här är fältet fritt för gissningar.”
Någon kung med förnamnet Näskonung omtalas ju inte i andra källor. Kanske handlar det snarare om ett sällan använt tillnamn, hörande till det närmast föregående namnet Halstanus (= Hallsten Stenkilsson)? *Halstanus neskununger kan i så fall ha skrivits på två rader och tolkats som två olika personer. Den avskrift som blev följden av detta missförstånd kan sedan ha legat till grund för samtliga bevarade östsvenska versioner av kungalängden.
En möjlig ledtråd hittar vi hos Adam som vet att berätta att Hallsten var kung en kort tid efter Stenkils död men blev snart fördriven. Enligt senare källor ska han efter Håkon Rödes tid vid makten ha samregerat med sin bror Inge. Hallsten kan ha fått epitetet Näskonung under sin tid som fördriven, kanske drog han sig tillbaka till ett näs där han höll ställningarna? Eller också kanske han fick namnet då han var underordnad medregent?
Olof (far till Ragnvald Knaphövde enligt Langfeðgatal) kan ha blivit Näskonung efter Hallstens död.
Det tidigaste kända omnämnandet av en Näskonung (i detta fall troligen ett förnamn) finns på en runsten vid Vaksala kyrka (i samma härad/hundare som Gamla Uppsala).
Se t.ex.:
Sveriges runinskrifter. 1951 Bd 9 H 1, Text, Upplands runinskrifter. ISSN 0562-8016
På en annan runsten från Vaksala återfinns det snarlika namnet Näsbjörn.
Mycket talar för att begreppet näskonung (neskonungr) ursprungligen kommer från Norge.
I Håkon (IV) Håkonssons saga, som utspelar sig på 1200-talet, hävdas att Norge snart skulle sönderfalla till ett stort antal näskonungadömen ifall varje fylke bara höll på sina egna i stället för att stödja en gemensam kung...
Haakon Haakonssøns saga – heimskringla.no[...] hvis I, trønder, vil dra de mænd frem, som er eders frænder eller fostbrødre, naar de har noget frændskap med kongerne eller kan regne sin æt til dem, og saaledes enhver skal holde paa sine fostbrødre og frænder, da vil det snart bli mange neskonger.