Blot-Sven kan tänkas ha härskat i östra halvan av dåvarande Sverige* under tre år i mitten av 1080-talet, medan
Inge den äldre hela tiden hade makten i väster.
Snorre, som torde ha haft tillgång till
Orkneyinga saga, nämner också Blot-Sven, fast ingenting om Inges kamp mot denne. Snorre berättar i stället om Inges utdragna konflikt med Norges kung
Magnus Barfot. Denna konflikt gällde landområden väster om Vänern som Magnus ansåg skulle tillhöra Norge.
- INGE D.Ä..png (60.89 KiB) Visad 7506 gånger
Stridigheterna, som ägde rum kring sekelskiftet 1100, skildras också av
Theodoricus monachus som skrev norsk historia på latin i slutet av 1100-talet:
Magnús prepared an expedition against Gautland, where he wished to re-take territories, the names of which are Dalr, Hǫfuð, and Véar.
An Account of the Ancient History of the Norwegian Kings
Dalr och Véar bör motsvara själva Dalboslätten respektive
Vedbo härad. Hǫfuð, som i Snorres version heter Varðynjar, torde motsvara
Valbo härad. Namnet Hǫfuð kanske har något att göra med
Håvesten inte långt från Stora Ryk och Tägnebyn (se
tidigare inlägg).
Efter nära fyra år av stridigheter slöts fred...
och då var förlikningen träffad så, att vardera skulle ha det rike som deras fäder hade haft före dem [...]
Konung Magnus barfots historia - kapitel 11-26 (tacitus.nu)
Magnus fick gifta sig med Inges dotter
Margareta, som nu fick tillnamnet Fredkulla. Enligt Theodoricus fick hon med sig de omstridda territorierna som hemgift...
Peace was, however, negotiated through the good offices of the king of the Gautar Ingi Steinkelsson, a most excellent man, who also gave his daughter Margareta to Magnús in marriage, and made the aforementioned territories over to him, calling them a dowry.
Inge d.ä. ska ha avlidit någon gång i början av 1110-talet. Hans brorson och efterträdare
Filip (Philippus) regerade bara en kort tid och dog samma år som
Balduin I av Jerusalem och den bysantinske kejsaren
Alexios I Komnenos, dvs 1118, enligt
Are Frodes Í
slendingabók.
Íslendingabók - Oversættelse – heimskringla.no
Alf Henrikson skrev:Inge den äldre efterträddes i sinom tid av sina brorsöner Filip och Inge den yngre, men den förstnämnde dog snart, varpå den sistnämnde blev ensam regent. I hans dagar lär en ättling till Blot-Sven vid namn Kol ha gjort sig självständig i Östergötland [...]
Svensk historia - Google Books
Kol är troligen densamme som
Cornube i Östergötland som enligt Västgötalagens kungalängd var far till Sverker den gamle. Det var ju också i Östergötland som
Inge d.y. blev förgiftad med ”ond dryck”.
Snorre nämner Blot-Sven i samband med historien om när
Sigurd Jorsalafar([ar]e) skulle kristna smålänningarna (
Kalmare ledung):
På den tiden voro i Svearike många människor hedningar och många dåligt kristna, ty det var några konungar som avföllo från kristendomen och började blota, såsom Blot-Sven och Erik den årsälle gjorde.
Magnus-sönernas historia - kapitel 21-33 (tacitus.nu)
- INGE D.Y..png (65.55 KiB) Visad 7506 gånger
Kalmare ledung skulle egentligen ha genomförts tillsammans med en dansk styrka under ledning av kung
Nils (Nikolaus) men det danska deltagandet uteblev på grund av ett missförstånd...
Konung Sigurd gjorde allmänt uppbåd i hela Norge av både män och skepp. Då hären var samlad, hade han godt och väl tre hundra skepp. Konung Nikolaus kom mycket tidigare än han till mötesplatsen och väntade där länge. Danerna knotade högljudt och sade, att norrmännen icke skulle komma. Därpå upplöste de ledingen, och konungen och hela hären foro därifrån. Något senare kom konung Sigurd dit; han blev mycket misslynt över danernas beteende.
Det är anmärkningsvärt att angreppet på Småland i Snorres narrativ inte verkar ha berört Inge d.y. (ovisst dock om han fortfarande levde vid tiden för angreppet) eller någon annan svensk kung.
Kung Nils av Danmark var gift med Margareta, änka efter Sigurds far Magnus Barfot. Margareta och Inge d.y. var kusiner, och då den senare var barnlös kunde Margaretas och Nils son Magnus bli svensk tronarvinge. Denne Magnus saknas dock i Västgötalagens kungalängd, liksom i kungalängderna av Uppsalatyp.
Inge d.y. var gift med
Ulvhild Håkansdotter från Norge. Ulvhild blev änka två gånger; efter Inges död gifte hon om sig med Nils av Danmark, och efter hans död med en son till Cornube av Östergötland...
Cornubes son Sverker lyckades efter hand bli kung över hela dåvarande Sverige, för att efter ett kvarts sekel vid makten slutligen bli mördad, sannolikt på uppdrag av en konkurrent** som i sin tur slogs ihjäl av Sverkers son Karl som senare också blev mördad...
Det kan möjligen ha varit Karl Sverkersson som slutgiltigt införlivade Småland, Öland och Gotland i det växande svenska riket. Det var också under hans regeringstid som Uppsala blev ärkestift. Sveriges tyngdpunkt hade då på allvar börjat förskjutas mot öster.
________________________________________
*) Östra halvan av dåvarande Sverige är ungefär lika med området där husbyarna ligger tätast:
- Östra.png (42.48 KiB) Visad 7506 gånger
Karta efter Westerdahl (se tidigare inlägg).
**) Magnus Henriksson, en annan av Inge den äldres danska ättlingar som till skillnad från Magnus Nilsson finns med i Västgötalagens kungalängd (som kung nr 14) och i kungalängder av Uppsalatyp (som nr 13).