Plinius dä och Skandinavien

Här kan du diskutera historisk geografi.
Castor
Inlägg: 798
Blev medlem: 1 maj 2015, 07:08
Ort: Norrtälje

Re: Plinius dä och Skandinavien

Inlägg av Castor » 20 oktober 2021, 14:38

Angående Aeningia

Lokaliseringen av Aeningia är förenat med stor osäkerhet eftersom denna ”ö” inte är känd från några andra källor än från Plinius d.ä. Problematiskt är dessutom att man beträffande vissa delar av dennes verk kan ana en viss tendens till att förvränga och blanda ihop ett och annat.

Om vi antar att själva namnet Aeningia är autentiskt och oförvanskat, så är det värt att notera att namnet innehåller det i germanska toponymer vanligt förekommande -ing-. Aeningia skulle därför kunna vara en latinisering av ett germanskt (H)*n(n)ing(e), där * = æ, ai, ei eller liknande.

Antar vi vidare att det handlar om ett namn med kontinuitet från romersk järnålder till nordisk medeltid, bevarat ända in i våra dagar, så har det framhållits åtminstone två starka kandidater. Den ena är Hænning på Bornholm och den andra är Hejninge på Själland.

Bornholm föreslogs av Klavs Randsborg i boken Roman Reflections: Iron Age to Viking Age in Northern Europe (2015).
Aeningia is otherwise unknown, but the -inge suffix clearly points to a German place name. In fact, one of the four ’herreder’ [districts] of the Danish island of Bornholm in the Baltic is called Hænning (H’Ænning) […]
Långt tidigare föreslogs Själland av Valentin Parisot, medredaktör och författare av fotnoterna till 1829 års upplaga av den franska översättningen av Plinius d.ä:s Naturalis Historia...
Parisot seems inclined to be of opinion that under this name the island of Zealand is meant, a village of which, about three-fourths of a league from the western coast, according to him, still bears the name of Heinïnge.
För övrigt är Parisots tolkning av kapitlet om ”öarna i Norra Oceanen” kanske mer genomtänkt än de flesta tolkningar som jag har sett. Den kan läsas här.

I min tolkning från 2015 var ju Aeningia lokaliserat till Skåne, en hypotes som kanske inte direkt kan backas upp med hjälp av ortnamn; (H)*n(n)ing(e)-namn kan dock påträffas i stora delar av det germanska språkområdet och är väl därför inte otänkbara i Skåne. Det kan handla om ett gammalt namn som tagits ur bruk före medeltiden.

Av större betydelse är att man i Skåne har påträffat arkeologiska fynd från äldre romersk järnålder som kan sägas vara av samma kaliber som romerska objekt funna på Jylland och de Danska öarna. Exempel på detta är vinservisen från Öremölla samt en möjlig hövdingagrav i Simris som i likhet med gravarna i Lolländska Hoby och Juellinge har kategoriserats som en s.k. Lübsowgrav.

https://www.researchgate.net/figure/Ger ... _328996487

Castor
Inlägg: 798
Blev medlem: 1 maj 2015, 07:08
Ort: Norrtälje

Re: Plinius dä och Skandinavien

Inlägg av Castor » 2 november 2021, 08:26

Ett av de säkraste korten i Plinius den äldres Skandinavienbeskrivning är Sinus Lagnus som ”gränsar till Cimbrerna” (conterminum Cimbris; borders on the Cimbri). Och Cimbrerna fanns ju, enligt Ptolemaios, längst norrut på den Cimbriska halvön. Till skillnad från Ptolemaios, som betecknade allt nord-nordväst om Limforden som Insulae Alociae, verkar Plinius d.ä. ha uppfattat Vendsyssel som en del av Jylland. Omedelbart efter Sinus Lagnus nämns en udde, kallad Tastris (eller Cartris), som bör vara Skagen.

Lägger man in Ptolemaios’ sju jylländska stammar* på kartan blir Cimbrernas anknytning till Sinus Lagnus ännu tydligare. Dessutom kan de fyra nordligaste stammarnas placering fås att korrelera ganska väl med Ptolemaios’ koordinatsatta uddar (de gröna trianglarna).

Jyllands7stammar.png
Jyllands7stammar.png (139.09 KiB) Visad 3334 gånger
____________________________________________________________
*) Supra Saxones ab occasu Sigulones, deinde Sabalingii, deinde Cobandi, supra quos Chali, et rursus supra hos ad occasum Fundusii, ad ortum Charudes, omnium vero maxime ad septentriones Cimbri.

(Ovanför Saxarna finns, på västra sidan, Sigulonerna, sedan kommer Sabalingerna och sedan Kobanderna. Ovanför dessa finns Halerna och ovanför dem finns Funduserna i väster och Haruderna i öster. Längst norrut finns Cimbrerna.)

Castor
Inlägg: 798
Blev medlem: 1 maj 2015, 07:08
Ort: Norrtälje

Re: Plinius dä och Skandinavien

Inlägg av Castor » 2 november 2021, 08:46

Längs Nordsjökusten mellan Skagen och Rhen ska det, enligt Plinius d.ä., ha funnits 23 öar som romarna hade gjort sig bekanta med, genom vapenmakt (XXIII inde insulae Romanis armis cognitae). Exakt vilka öar som avses, utöver Borkum, är svårt att säga, men de flesta av de större Nord-, Öst- och Västfrisiska öarna bör ha omfattats, troligen även Helgoland.

Ptolemaios har bara en ögrupp om tre öar mellan Insulae Alociae (vid norra Jylland) och Rhens mynning. Ögruppen kallas Insulae Saxonum och är belägen vid kusten mellan det som bör vara Jyllands västligaste udde Blåvandshuk och Elbes mynning.

Ögruppen Insulae Saxonum är intressant i flera avseenden. Själva namnet syftar på Saxarna, ett folk (eller snarare ett stamförbund) som bodde omedelbart söder om Jylland, mellan nedre Elbe och floden Chalusus, enligt Ptolemaios som var den förste att nämna Saxarna vid namn.

Då Ptolemaios’ omnämnande av Saxarna kom ett par hundra år innan dessa annars dyker upp i källorna, har det antagits att det i själva verket rör sig som ett avskrivningsfel; att ett ”S” (eller ett sigma) har smugits in framför ett ”Axon-” som egentligen skulle vara ”Avion-” (ett av de Nerthusdyrkande folken enligt Tacitus). Men en grannlaga analys av de olika medeltida handskrifterna har visat att skrivningen ”Saxon-” nog är riktig, trots allt.

Källa: R. Flierman - Saxon Identities, AD 150–900

Att Saxarna inte nämns av vare sig Pomponius Mela, Plinius d.ä. eller Tacitus kan ju bero på att det Saxiska stamförbundet inte hade bildats förrän i början eller mitten av 100-talet. Men Tacitus’ Nerthusdyrkande folk kan rent hypotetiskt ha utgjort förbundets kärna, och deras heliga ö kan ha varit en av de öar som omfattades av Ptolemaios’ Insulae Saxonum-begrepp.

Insulae Saxonum bör vara de Nordfrisiska öarna som ju ligger i Vadehavet mellan Blåvandshuk och Elbes mynning. Att de inte sägs vara fler än tre kan bero på en förenkling och/eller att det bara var de tre största som räknades.

Om Vadehavet norr om Elbe kallades Sinus Codanus av Pomponius Mela, så måste hans beskrivning beröra samma öar.

Om Saxarna ännu inte hade bildats på Pomponius Melas tid, så måste öarna ha haft ett annat namn då.

Enligt Pomponius låg ögruppen Haemodae i Sinus Codanus...
Septem Haemodae contra Germaniam vectae. In illo sinu quem Codanum diximus ex iis Scadinavia, quam adhuc Teutoni tenent, et ut fecunditate alias ita magnitudine antestat.

Quae Sarmatis adversa sunt ob alternos accessus recursusque pelagi, et quod spatia quis distant modo operiuntur undis modo nuda sunt, alias insulae videntur alias una et continens terra.
http://www.thelatinlibrary.com/pomponius.html
The seven Haemodae extend opposite Germania in what we have called Codanus Bay; of the islands there, Scadinavia, which the Teutoni still hold, stands out as much for its size as for its fertility besides.

Because of the sea's tidal ebb and flow, and because the distance between them is sometimes covered by waves and other times bare, what faces the Sarmatae sometimes seems to be islands and at other times seems to be one continuous land mass.
https://babel.hathitrust.org/cgi/pt?id= ... &skin=2021

Enligt Google Translate ska ”ex iis” bli ”of them” på engelska, ”of the islands there” är alltså inte helt korrekt; Scadinavia (av Pomponius Mela även kallad Codanonia eller Codanovia) var tydligen den största och bördigaste av de sju Haemodae-öarna.

Kungsune
Inlägg: 1740
Blev medlem: 4 maj 2015, 08:37

Re: Plinius dä och Skandinavien

Inlägg av Kungsune » 2 november 2021, 14:11

Jag får intrycket av att Pomponius beskriver en bukt eller vik som ligger motsatt Germanien på andra sidan havet. Dvs Skagerrak med Kattegatt.

Castor
Inlägg: 798
Blev medlem: 1 maj 2015, 07:08
Ort: Norrtälje

Re: Plinius dä och Skandinavien

Inlägg av Castor » 3 november 2021, 09:17

I Pomponius Melas värld är Germanien inte så mycket mer än landet mellan Rhen och Elbe, avgränsat i norr av Oceanen (Nordsjön) och i söder av Alperna. Sinus Codanus, ”ovanför Elbe”, anses ligga på gränsen till Sarmatien som sträcker sig därifrån till Vistula. Öster om Vistula sägs Skytien breda ut sig ända bort till Asien. Någon "Cimbrisk halvö" (Jylland) syns inte till i Pomponius' beskrivning, men bland invånarna vid Sinus Codanus nämns Cimbrerna.

Ptolemaios har en annan bild av Germanien, men hans positionsangivelse för Insulae Saxonum kan ändå jämföras med hur Pomponius anger läget för Haemodae/Sinus Codanus.

Ptolemaios: ”Insulae supra Germaniam sitae sunt ad Albis ostia quae nominantur Saxonum tres…”

(”There are three islands located above Germany at the mouths of the Albis, which are called Saxon…”)


Pomponius Mela: "Super Albim Codanus ingens sinus magnis parvisque insulis refertus est…
...Septem Haemodae contra Germaniam vectae. In illo sinu quem Codanum diximus…"

("On the other side of the Albis, the huge Codanus Bay is filled with big and small islands…
...The seven Haemodae extend opposite Germany in what we have called Codanus Bay…")


Bortsett från att antalet öar uppges till tre av den ene och sju av den andre, ser det ut som att de talar om samma öar.

Castor
Inlägg: 798
Blev medlem: 1 maj 2015, 07:08
Ort: Norrtälje

Re: Plinius dä och Skandinavien

Inlägg av Castor » 29 december 2021, 11:11

En tanke slog mig när jag såg kartan på sidan 8 i denna PowerPoint-presentation:

https://www.waddenacademie.nl/fileadmin ... /Meier.pdf

Tiberius’ berömda flottexpedition som ägde rum år 5 e.Kr. och som kejsar Augustus skryter om…
My fleet sailed from the mouth of the Rhine eastward as far as the lands of the Cimbri to which, up to that time, no Roman had ever penetrated either by land or by sea, and the Cimbri and Charydes and Semnones and other peoples of the Germans of that same region through their envoys sought my friendship and that of the Roman people.
https://penelope.uchicago.edu/Thayer/e/ ... ae/5*.html

… beskrivs också av Plinius d.ä.:
The greater part of the northern ocean has also been navigated, under the auspices of the Emperor Augustus, his fleet having been carried round Germany to the promontory of the Cimbri [Cimbrorum promunturium]; from which spot they descried an immense sea, or became acquainted with it by report, which extends to the country of the Scythians, and the districts that are chilled by excessive moisture.
http://www.perseus.tufts.edu/hopper/tex ... apter%3D67

Det Plinius här kallar Cimbrorum promunturium kanske i själva verket är norra änden av Sylt!

Däremot måste Ptolemaios’ Chersonesus Cimbrica, ett namn som ju skiljer sig från det förra, vara Jylland.

Cimbrernas lokalisering till Vadehavet och de Nordfrisiska öarna stämmer också väl överens med Strabons och Pomponius Melas uppgifter, och även med Tacitus som i just detta fall verkar ha utgått från gamla källor*. Cimbrerna i Himmerland (Himbersyssel) blir kända senare, samtidigt som de vid Vadehavet bosatta cimbrerna försvinner eller byter namn (jfr ovanstående tolkning av Ptolemaios' sju jylländska stammar).
__________________________________________________
*) Vad Strabon skrev om Cimbrerna:
https://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/ ... o/7B*.html

Och vad Tacitus skrev:
http://cornelius.tacitus.nu/rom/germania/37.htm

Castor
Inlägg: 798
Blev medlem: 1 maj 2015, 07:08
Ort: Norrtälje

Re: Plinius dä och Skandinavien

Inlägg av Castor » 3 januari 2022, 15:29

Även Strabon var av den uppfattningen att Cimbrerna bodde på en halvö...
[…] while they were dwelling on a Peninsula [χερρόνησοσ – cherronesos] they were driven out of their habitations by a great flood-tide […] in fact they still hold the country which they held in earlier times[…]
Om den stora översvämningen som troddes ha drivit ut Cimbrerna från deras boplatser verkligen ägde rum (vilket Strabon ifrågasätter*) så bör den främst ha drabbat Jyllands Nordsjökust och Vadehavet.

Det är förresten tveksamt om de tidiga geograferna och omvärldsbeskrivarna Strabon, Mela, Plinius och Tacitus egentligen hade något helhetsbegrepp om Jylland. Det är först i och med Ptolemaios som vi tydligt kan urskilja Jylland som ”Chersonesus Cimbrica”.

”Cimbri” kanske bara var ett namn som romarna under de första århundradena av vår tideräkning använde lite svepande för att beteckna folk vid kontinentens Nordsjökust, främst den nordligaste kända biten av densamma.

Lokalbefolkningarnas interaktioner med Romarriket kan ha resulterat i uppförandet av borgar och andra försvarsverk. Om det var romarna som var initiativtagare till dessa byggnationer eller om det var germaner som byggde dem på eget bevåg (kanske med romerska anläggningar som förebild) är dock svårare att avgöra.
Roman naval expeditions conquered a fort on ‘Burchana’, probably the former fenland island Bant (now Kopersand) near present-day Borkum. But archeological findings are totally erratic.

The ethnic identity of the settlers remains unclear. Roman sources mention the Frisii and the Chauci as well as a series of tribes on Jutland peninsula (e.g. Sabalingi, Sigoulones, Aviones, Ambrones, Saxones). We may expect, however, that only minor cultural differences existed between the marshland dwellers, the island population and the upland coastal tribes.
The circular forts of Archsumburg on Sylt, Trælbanken in the Højer Marsk, Heidenschanze and Heidenstedt near Langen-Sievern (Landkreis Cuxhaven) and the fort near Borkum mentioned before show the consequences of nascent political centralization, partly due to increasing interaction with the Roman Empire.
https://www.waddensea-worldheritage.org ... ewad_0.pdf

Archsumburg och Tinnumburg på Sylt samt Trælbanken och Olgerdiget på fastlandet kan ha utgjort en sammanhängande försvarslinje, tvärs över södra Jylland, mot angrepp från norr - som det yngre och mer sydligt belägna Danevirke, fast tvärtom!

Arkæologerne jubler: Rester af 2000 år gammelt forsvarsværk fundet i Sønderjylland

https://danmarksoldtid.lex.dk/Volde_og_grave

Angriparna, som man ville skydda sig mot, har identifierats som Over Jerstal-kretsen som kanske är identisk med någon eller några av Ptolemaios’ Jylländska stammar. Det bör för övrigt noteras att Ptolemaios varken har några angler eller jutar (jyder) – ej heller några Eudoses och inga Varini - bland Jyllands invånare. Däremot har han Saxones - saxare längst ner i söder.

_______________________________________________
*) Beträffande denna ståndpunkt refererar Strabon till Poseidonios som tydligen hade samma uppfattning, men på ett annat ställe säger han:

”Poseidonius also conjectures that migration of the Cimbrians and their kinsfolk from their native country occurred as the result of an inundation of the sea that came on all of a sudden.”

Se vidare:
Poseidonios and the original cause of the migration of the Cimbri: Tsunami, storm surge or tides? (researchgate.net)

Castor
Inlägg: 798
Blev medlem: 1 maj 2015, 07:08
Ort: Norrtälje

Re: Plinius dä och Skandinavien

Inlägg av Castor » 1 mars 2022, 09:18

Olgerdiget, Trælbanken och borgarna på Sylt kan ha skyddat en viktig transportled som, tack vare dessa försvarsverk, bör ha varit både säkrare och snabbare än sjöleden genom Limfjorden. På liknande sätt skyddades vägen mellan Ejdermynningen och Slien av Danevirke under yngre järnålder, fast då mot angrepp söderifrån...
[…] protect the trade route between the North Sea and the Baltic.
https://www.hmdb.org/m.asp?m=124183

Mycket av den romerska importen till Fyn och Själland torde ha kommit in västerifrån via Jylland. Andra möjliga Nordsjö-Östersjö-förbindelser bör ha funnits mellan nedre Elbe och den Schleswig-Holsteinska-Mecklenburgska kusten. Samtidigt var Elbe, liksom Oder, en länk till Europas centrala och sydöstra delar.

I Ptolemaios’ geografi kan förbindelserna anas om man tänker sig linjer mellan orterna, t.ex. mellan Leufana och Lirimiris (kanske en föregångare till den medeltida saltvägen mellan Lüneburg och Lübeck) samt mellan Marionis och ”det andra Marionis” (skulle kunna vara en förgrening av samma väg, till Wismarbukten).

Elbe-Östersjön.png
Elbe-Östersjön.png (62.05 KiB) Visad 1153 gånger

Förbindelsen mellan Nordsjökusten och Själland, via Limfjorden och Fyn är också ganska tydlig...

https://skandinavisktarkeologiforum.org ... 847#p26599

Den sistnämnda vägen bör ha gått förbi Samsö. Denna ö syns inte i Ptolemaios’ geografi, men som tidigare framhållits så tror jag att Samsö kan vara den ö som Plinius kallar Latris, ett namn som grekisk-romerska sjöfarare kan ha gett ön – λάτρις betyder tjänare eller slav. Varför ön skulle ha fått ett sådant namn är oklart, men Samsö kan säkert ha tjänat som riktmärke vid överfarten mellan Djursland och Fyns Hoved.

Samsö.png
Samsö.png (16.04 KiB) Visad 1153 gånger

Castor
Inlägg: 798
Blev medlem: 1 maj 2015, 07:08
Ort: Norrtälje

Re: Plinius dä och Skandinavien

Inlägg av Castor » 11 mars 2022, 13:29

Berget som Plinius d.ä. kallar Saevo berördes i en annan tråd:

https://skandinavisktarkeologiforum.org ... evo#p26550

Det omtalas även av Solinus som har hämtat det mesta från Plinius d.ä.
Mount Saevo, which is itself vast, and not less in size than the Riphaen hills, is the beginning of Germania. The Inguaeones hold it. From them, first after the Scythians, the name “Germania” rises. This land is rich in resources, and is frequented by numerous and savage peoples. It extends between the Hercynian forest and the cliffs of the Sarmatae. Where it begins, it is watered by the river Danuvius, where it ends, by the river Rhenus. From its inner parts, the very wide rivers Alba, Guthalus and Vistla flow out into Oceanus.
https://topostext.org/work/747

Solinus verkar föreställa sig Saevo som något som markerar Germaniens gräns i öster (eller i nordost), ungefär som det berg som Isidor av Sevilla skulle kalla Suevus. Sinus Codanus omtalas inte alls av Solinus, och inte heller av Isidor, men enligt Pomponius Mela låg ju denna havsvik på gränsen mellan Germanien och Sarmatien, vilket inte helt framgår av det Plinius säger.

Både Plinius och Solinus jämför Mons Saevos väldighet med de Ripheiska bergen, en jämförelse som kan tyckas märklig. Dessa berg har ju av de gamle beskrivits som den kända världens norra gräns. I äldsta tider ansågs det vara där Donau har sina källor...
Ancient and modern opinion has differed on the location of the Rhipæan Mountains; Aeschylus and Pindar imagined that they were at the source of the Danube.
http://hist.science.online.fr/greece/ge ... 8mono.html

Senare kom begreppet att gälla de verkliga eller hypotetiska berg där man förmodades kunna hitta källorna till de stora floder som mynnar i norra Svarta havet och Azoviska sjön...
Many ancient geographers identified the Ripheans as the source of […] several large rivers (the Dnieper, the Don […])
https://en.wikipedia.org/wiki/Riphean_Mountains

Ptolemaios har placerat dessa berg mellan norra änden av Azoviska sjön (Palus Maeotis) och Östersjön (Oceanus Sarmaticus). Ptolemaios’ Ripheiska berg bör vara den del av centralryska upplandet där Don, antikens Tanais, rinner upp.

Bild
Karta från 1511, baserad på Ptolemaios’ arbete.

Större karta:
https://upload.wikimedia.org/wikipedia/ ... 511%29.jpg

Jämför:
https://3.bp.blogspot.com/-M_gY6aPo15I/ ... cythia.PNG

Bergens utsträckning på kartorna är godtycklig då det bara är koordinaterna för ”mittpunkten” som anges.
https://penelope.uchicago.edu/Thayer/E/ ... /3/5*.html

De Ripheiska bergen beskrivs av Plinius som ”montes” och ”iuga” – ”berg”, ”bergskedjor”, medan Solinus kallar dem ”colles” – ”kullar”.

I Plinius’ narrativ passerar vi (i fantasin) de Ripheiska bergen då vi förflyttar oss från Svarta havet till norra Oceanen. Detta kan enklast förstås som att man måste korsa vattendelaren mellan de floder som mynnar i Svarta havet och de som rinner mot Östersjön.

"Exeundum deinde est, ut extere Europae dicantur, transgressisque Ripaeos montes litus oceani septentrionalis in laeva, donec perveniatur Gadis, legendum."

"Vi ska nu förflytta oss till norra Oceanens kust som sägs vara den yttersta delen av Europa. Efter att ha korsat de Ripeiska bergen följer vi kusten åt vänster tills vi når Cádiz."

Castor
Inlägg: 798
Blev medlem: 1 maj 2015, 07:08
Ort: Norrtälje

Re: Plinius dä och Skandinavien

Inlägg av Castor » 11 mars 2022, 14:02

De bästa forntida förbindelserna mellan Svarta havet och Östersjön lär ha gått via Dnestr och Dnepr över vattendelaren till Wisłas (Weichsels) avrinningsområde. Eller, om man färdades uppför Dnepr, över till Njemen (Neman).

Ptolemaios har fyra floder som mynnar i Sarmatiska Oceanen öster om Vistula. Chronus (Chronos) och Rubonis heter de två som är närmast Vistula.

Citat från gamla Arkeologiforum:
Castor skrev:När det gäller floderna Chronus och Rubonis så kan dessa motsvaras av Pregel och Neman, två floder som mynnar i laguner. Kanske kan Ptolemaios' flodnamn Chronus sättas i samband med Plinius' havsnamn Cronium. Om floden Chronus är Pregel så är det rimligt att anta att Cronium syftar på Wislalagunen. Det andra havsnamnet som återfinns hos Plinius d.ä. nämligen Amalchium/Morimarusa skulle då kunna syfta på den Kuriska lagunen. Och den halvö som ligger mellan lagunerna (dvs Samland) skulle kunna vara vad Plinius kallar Ru(s)beas, vars namn kanske har anknyning till Ptolemaios' flodnamn Rubonis.
http://www.arkeologiforum.se/forum/inde ... pic=4375.0

Wikipedia skrev:A possible ancient name by Ptolemy of the Pregolya [Pregel] River is Chronos (from Germanic *hrauna, "stony").
https://en.wikipedia.org/wiki/Pregolya

Amalchium.png
Amalchium.png (10.32 KiB) Visad 898 gånger

Lagunerna är isbelagda mer frekvent än Egentliga Östersjön, tack vare deras lägre salthalt och lugnare vatten. Kanske var det dessa laguner som primärt gav upphov till den antika föreställningen om fruset hav.
Maybe, it could be the Vistula Spit […] or Curonian Spit, (both consisting of the gravel and sand forming dunes which led to the designation Mare Cronium of the Vistula Lagoon or Curonian Lagoon, respectively. With regard to their fresh or brackish water the lagoons have been frozen more or less regularly, in contrary to the open and more salty sea. The frozen sea was probably understood as the dead sea by visitors from the Mediterranean.
https://docplayer.lt/217287205-An-attem ... ticum.html

Namnet Morimarusa (det döda havet) är kanske inte cimbriskt som Plinius påstår (varvid han refererar till Philemon), utan snarare kimmeriskt...
The subject upon which this Philemon wrote was the Homeric Poems. This, taken along with the geography of the time, makes it highly probable that the original Greek was not Κίμβροι, but Κιμμέριοι; indeed we are not absolutely sure of Pliny having written Cimbri.
https://books.google.se/books?id=4M1C9h ... an&f=false

Men då kimmerierna var ett mytomspunnet folk, behöver det inte vara bokstavligen sant att ”mori-marusa” är kimmeriska. Det kan helt enkelt ha rört sig om något av de språk som talades vid Svarta havet av människor som kände handelsvägarna mot norr och som förmedlade informationen om ett fruset - eller ”dött” – hav till grekerna.

Skriv svar